Cattle station

Efter 2 nätter i Agnes Water var det dags att dra vidare med vår kära OZ buss i 6 timmar till en cattle station (en farm) som låg 2 timmar utanför Rockhamton. Vi hoppade på bussen och chauffören var som vanligt en glad och pratglad prick. Han var inte tyst många minuter men ack så rolig han var. Det var jag, Emelie, danskarna och 4 engelsmän som åkte dit. Vi åkte på en liten krokig och guppig väg, nästan i gemförelse med Fraser Island fast nu åkte vi buss. Chaffisen körde som en galning, fönsterna öppnade till och med sig, det var som att åka berg- och dalbana, så gissa om jag blev åksjuk. Svaret är givetvis ja! Vi fick se vildhästar som stod precis vid vägkanten, bruna med lång man, jättefina. När vi började närma oss cattle station började jag känna mig som hemma. Vi var i Australien, mitt ute i ingenstans på en farm med massa djur, traktorer och lantlig natur.

 

Vi klev in i en ny värld, bytte våra tråkiga vardagskläder till jeans, bandana, hatt och förvandlades till cowboys. Vilken härlig känsla det plötsligt blev.  Alla gick in i sin roll som cowboys, dom som jobbade på farmen var hur coola som helst med längre hår, skitiga kläder, skjortor och en väl använd hatt. Man kunde få testa att rida deras hästar i 2 timmar för ca 350kr. Det lockade varken mig (som kan rida hemma), Emelie eller danskarna, men engelsmännen gjorde det. Så vi fick istället en gratis åktur därbak på flaket på en skruttig flakbil som spelade sköna cowboylåtar hela vägen och som körde ut oss i skogen längs igen guppiga ”vägar” upp till sunset hill. Eftersom klockan bara var runt 14.00 så kunde vi inte se någon solnedgång, annars kan man göra det här. Men vi fick se en väldigt fin utsikt och hade absolut en rolig resa dit! Problemet var bara att vi var tvungna att gå tillbaka sen. Jag och Emelie i flipp flopp och som vanligt skrämde vi upp varann, den här gången om att vi såg ormar. Det var ganska högt gräs och stenigt så det skulle inte vara helt omöjligt. Men ni kan vara lugna, det enda vi såg var en himla massa myror, flygande gräshoppor, en åsna och massa hästar.



Vi satt och åt lunch när vi kommit fram till gården. Då kom en cowboy på häst ridandes och satte sig och berättade hur man rider på westernhästar 


"Köket"






Fiffigt


Vår box som vi bodde i



 


Uppe på sunset hill










Termit myrstack

Eftersom vi nu var cowboys så var vi ju tvungna att lära oss kasta lasso. Så vi blev instruerade hur man skulle göra och fick sen stå och öva ett tag på att svinga repet och sen kasta det på en stolpe med djurskelett på. Det var jätte kul, och med outfiten så kände man sig verkligen som en riktig cowboy. När vi hade blivit lite varma i kläderna på att kasta lasso så var det upp till bevis som gällde. Vi skulle nu in en och en i en arena med massa getter, kasta lasso och fånga in den get som vår ledare hade valt åt oss. Mitt cowboynamn blev Woody. Givetvis fick jag en helt galen get att fånga in. Han bara sprang in i klungan hela tiden och gömde sig, det gick inte att få tag på honom. Till slut fick jag springa efter honom och försöka få tag i hornen, vad händer då?! Jo mina sandaler som jag hade gick sönder, sulan undertill lossnade så jag höll på att ramla mitt i allt, dessutom var min hatt för stor så jag såg ingenting när jag sprang runt där och försökte få tag i geten. Jag bjöd på en riktig show, alla skrattade och jag skrattade så jag fick ont i magen. Till slut fick jag stopp på den, satte mig på den och givetvis började den springa iväg med mig på. Jag säger bara titta på bilderna dom säger allt! Haha. Vi fick också testa att skjuta lerduvor, dock träffade jag ingen, sjukt tungt gevär men det var kul att testa på det.


 
Lerduveskytte




Kolla in mitt lassokast, riktigt nöjd. Synd bara att jag inte lyckades träffa den rätta geten




Som sagt en bild säger mer än 1000 ord



På kvällen fick vi sen smaka get- och lammkött, väldigt gott faktiskt. Sen var det dags att lära sig piska med ett spö, ni vet så som dom gör på cirkus när tex hästarna ska springa runt. Om man är duktig på det kan man få upp det i en hastighet på 360m/sek och det låter som att någon smäller en smällare!! Helt sjukt. Det var lite svårt i början innan man fått in tekniken och man slog sig själv rätt hårt några gånger. Men sen fick jag allt till det så det small, kul var det och sjukt jobbigt i armen. En riktig cowboy måste ju kunna rida tjurar så därför fick vi testa rodeo. Jag var inte så bra på det och ramlade ganska snabbt av. Men Emelie var grym, hon var den som satt kvar längst och vann en gratis pubrunda i Cairns.

 
Här övar vi på att piska


Man var tvungen att ha snygga glasögon på sig för som sagt så kunde man få piskan att gå riktigt fort och smällarna gjorde riktigt ont.




Rodeotjuren


Efter en väldigt händelserik dag som cowboy var det dags att gå till sängs. Vi sov i ett stall i olika boxar med 6 sängar i varje box. Jag, Emelie och danskarna fick sova i samma box. När vi kom hit berättade dom att man inte fick ha med sig någon mat in på ”rummen”, eftersom det inte var helt tätt och kunde komma in möss och ormar då. Vad jag och Emelie inte tänkte på var att hon hade en mikropopcornpåse i hennes väska. Jag vaknade till kl 05.00 av någonting som prasslade i rummet. Jag lyste med en ficklampa och såg en mus krypa längs balken i taket. Sen kunde inte jag sova mer och låg på helspänn fram till 06.00 när vi skulle gå upp. Vi tände då lampan och såg att en mus hade varit i hennes väska och ätit upp popcornen.

 

Sen var det dags för cowboy frukost. Man fick rosta (eller grilla kanske man ska säga) mackorna på ett galler över öppen eld. Dom kokade te och cowboykaviar (vita bönor i tomatsås, gott faktiskt) över öppen eld i konservburkar. Det var en mysig frukost som smakade väldigt bra.
Det var sen dags att lämna livet som cowboy och åka vidare på nya äventyr.











 När vi kom till cattle stationen igår hade jag verkligen inga förväntningar på detta. Jag trodde vi skulle till en farm och kolla på lite olika djur. Men jag hade helt fel. Detta har varit en annorlunda upplevelse och jag har haft riktigt kul. Jag gillar Oz experiense bussens slogan: small groupes, big adventure. Det stämmer verkligen!



Vår kära OZ buss



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0