17-18/9 Pulau Penang
Två nätter i Kuala Lumpur var tillräckligt för oss i storstaden. Vi vill ut på kusten till sol och bad så därför tog vi bussen i 5timmar till ön Pulau Penang. Samma sak hände här när vo kom fram, vart skulle vi ta vägen. Vi blev nämligen bara avsläppta på busstationen mitt ute i ingenstans. Alla pratade om Georgetown som är den stora staden här på ön men som sagt jag och Emelie ville inte till någon storstad. Vi ville till ett mysigt litet ställe nära havet. Tillslut lyckades vi hitta en jätte gullig busschaufför som visade på en karta vart stränderna låg och var vi kunde bo. Han körde oss till ett jätte bra guesthouse som låg precis vid stranden i Batu Ferringhi. Det märks att det är lågsäsong här nu. Det är bara jag och Emelie och ett äldre par som bor här nu och vi ser aldrig några andra backpackers, bara ”locals”.
Taxikillen lärde oss också lite malaysiska bla ”apa kaba” som betyder ”hur mår du” och ”trimakase” som betyder ”tack”. Han guidade oss dessutom i nästan en timme som det tog att komma ut till kusten och berättade vad det fanns att göra på ön. Han stannade också till vid en kaffeprovning. Riktigt gott kaffe men så himla dyrt!
I dom länderna vi hittills varit i har man inte känt av deras religion så mycket. Däremot nu här i Malaysia och särskilt här i Pulau Penang är det annat. Minst 3 gånger om dagen är det en chomme som sjunger/pratar på arabiska i en grammofon från en moské precis bakom där vi bor så man får ont i huvudet. Sen går dom flesta tjejerna här runt och ser ut som rånare för att dom måste bära svarta skynken över sig för deras religion. Jag blir lika rädd varje gång jag ser dom och jag tycker så synd om dom. Vissa tjejer har svart skynke över kroppen och ansiktet med bara ett litet titthål för ögonen, andra har svart skynke över hela kroppen och för ansiktet (fråga mig inte hur dom ser någonting överhuvudtaget). Jag tycker så synd om dom. Varför måste dom gå klädda såhär?! Det ser ju inte klokt ut och är så himla opraktiskt. Ni ska bara se när dom äter. Dom sticker in maten under skynket. Jag förstår inte riktigt varför vissa kvinnor har svarta heltäckande skynken för hela ansiktet, vissa har titthål för ögonen, andra har svarta skynken men helt öppet för ansiktet och vissa har vanliga kläder men en sjal för att täcka över håret. Dessutom måste tjejer här bada med kläder på, stackarna!
Det har varit lite sisådär med maten här i Malaysia. Vi har inte hittat något än som vi gillar. Det jobbiga är att när man är hungrig och tänker: åh nu ska vi ut och äta. Man går ut på gatan för att försöka hitta någonstans att äta. Men så känner man alla konstiga dofter som finns här, blir äcklad och intalar sig själv då istället att man inte är hungrig längre. Jag drömmer till och med om svensk mat om nätterna, då är det illa! Nu äntligen hittade vi ett ”food court” här med fullt av små stånd som sålde all möjlig ÄTLIG mat, till och med så det blev svårt att välja vad man skulle äta. Chicken cashew, satayspett, kebab, hemmagjorda vårrullar, pannkakor med frukt och glass mm. Dessutom är det riktig billigt här. Jag åt mat för 20kr.
Vi var på Hard Rock café en kväll, lyssnade på ett riktigt bra liveband och drack den dyraste coka colan någonsin, 40kr för ett glas! Annars om dagarna har vi mest legat på stranden. Den är dock inte så imponerande, ganska skitig och vattnet är inte så klart som vi är vana vid. Jag och Emelie har äntligen spelat lite strandtennis som vi köpte i Koh Samui. Kondisen var dock inte i topp och vi båda var helt slut efter ett tag. Det blir hårdträning sen när jag kommer hem säger jag bara.
Man känner sig som en kändis här. Alla kollar på en, säger hej, vinkar åt en, frågar var man är ifrån, pekar på oss etc. En bil full med malaysiska killar tittade lite för mycket på oss en kväll. Dom körde förbi oss när vi gick å gatan, vevade ner rutan och skrek på oss men sen sa det pang. Vi distraherade tydligen dom så mycket att dom körde in i bilen framför så det blev en jäkla smäll och stoppade upp trafiken, pinsamt haha. Jag och Emelie visste inte riktigt vad vi skulle göra och vi hade svårt at hålla oss för skratt.
Det finns inte så mycket att göra här och vädret har varit lite sådär med några skurar om dagarna. Vi har hört så himla mycket om Penang men vi är lite besvikna. Det är en vecka kvar nu tills vi ska träffa våra familjer i Thailand. Eftersom vi bara har en ö kvar att åka till här i Malaysia funderade vi ett tag på att åka till Laos några dagar eller åka in till Thailand lite tidigare till Koh Lanta eller Krabi för att dyka och sen göra ett visarun. Men efter mycket diskussion kom vi fram till att det kanske blir lite för stressigt. Så vår plan är nu att ta färjan imorgon till Pulau Langkawi där det förhoppningsvis finns lite mer att göra.
Regn...
Gumman, det är du som är underbar :) Vi är bäst tillsammans helt enkelt! Jo visst blev det en saga, men jag hoppas på en fortsättning! Kram!
