Idag var det tidig uppstigning som gällde. När vi skulle hämta vår dykutrustning blev vi en aning överraskade. Vi skulle nämligen bli filmade hela dagen idag, både på land och under vattnet av en professionell filmkille. Riktigt kul men ändå jobbigt att veta att man blir filmad hela tiden.

Vi körde sen till hamnen där vi hoppade på vår dykarbåt. Jag är glad att jag tog mina sjösjuketabletter för det gungade rejält idag. Vi stannade bakom en ö där det var lite lä och inte så höga vågor. Vattnet är helt turkost och så klart att man kan se ner till bottnen, helt sjukt egentligen! Vi gjorde två dyk idag också. Det första var på 18m, vilket är det djupaste vi får dyka med vårt certifikat. Vi såg bla. en sköldpadda, muränor, engelfish, butterflyfish och triggerfish. Vi har fått veta först nu att tiggerfiskar är farliga. Dom kan tydligen bita av örat. Grejen är bara den att vi såg massa sånna här i Fiji när vi snorklade utan någon som helst aning om att dom var farliga.

Andra dyket var på 12m. För att göra vår film lite roligare tog vi av oss våra cyklop när vi var nere på bottnen och satte på oss solglajjer istället. Sen fick var och en göra sina bästa dansmoves i några sekunder. Det såg så himla kul ut! Vi dök sen igenom en liten grotta, kul att göra något annorlunda under vattnet. Det var dock en liten aning läskigt för det var precis att man kom igenom. Det var helt klart mycket bättre dykning idag än igår. Man tror att det ser ungefär likadant ut under vattnet men det gör det verkligen inte. Fast det är samma hav så kan det se helt annorlunda ut under ytan.

Vi är nu klara med alla dyk som ingår i utbildningen men jag vill dyka mer! Tiden går så himla fort när man är under vattnet. När vi sen skulle åka tillbaka till hamnen tog bensinen i båten slut! Typiskt thailändare att inte ha koll på hur mycket bensin dom har. Vi fick bli bogserade av en annan båt så det tog sin lilla tid att komma fram.

Sen gällde det, skulle jag bli godkänd eller inte. Jag lämnade in mitt prov på 50 frågor, Jules rättade det…ALLA RÄTT!!! Fan va grym jag är, nu har jag äntligen mitt dykarcertifikat i handen. Jag kan knappt fatta att det är sant, hur coolt är inte det egentligen?! Han berömde också oss alla och sa att vi var väldigt lättlärda och lugna i vattnet, precis som man som dykare ska vara. Jag tänker också på den gången när vi var på någonstans på Kanarieöarna med familjen och jag sa till pappa att jag ville ta dykarcert. Han sa då: ska du verkligen lägga hela veckan här på att ta ett cert och du kommer ändå inte förstå allt dom säger eftersom kursen är på engelska. Varken han eller jag trodde nog att jag några år senare faktiskt skulle göra det, på engelska också! Jag har förstått vartenda ord som vår instruktör sagt. Han har verkligen varit toppen. Vi hade inte kunnat få en bättre instruktör än honom!

På kvällen visades vår film upp i restaurangen. Vi satt där hela gänget , tog en öl, njöt av filmen och firade att vi nu är dykare. Filmen var riktigt bra! Sånt himla kul minne att ha och det är ju inte varje dag man bli professionellt filmad och under vattnet dessutom. Vi var sen tvungna att fira vårt cert på riktigt och gå ut och festa. Vi gick längs stranden tills vi plötsligt kom till den berömda palmen som vi har letat efter. Den växer nämligen rakt utåt mot havet istället för upp mot himmeln som en normal palm gör. Här hade dom eldshow med 3 riktigt vältränade och snygga killar som var grymma på det. Baren låg PRECIS vid havet. Man satt på kuddar i sanden, kollade på eldshowen och hörde havet skvalpa i bakgrunden. Det kändes så sjukt. Sitta på en strand och festa, det hade aldrig hänt i Sverige. Det var så himla mysigt. Jag och Emelie beställde in en varsin bucket, vilket betyder att man får en spann full med en drink (sprit och läsk). Vem var så dum som kom på denna idén. Det förstår väl alla hur det kommer sluta. Vi har nu lärt oss att aldrig mer dricka detta.

Klart vatten?!

Här dök vi

Vi på väg neråt

Jag (till höger) och Emelie (till vänster) spanar in sköldpaddan

Sköldpaddan som vi såg

Vi såg också en sån här har dock glömt namnet på den

En sån här såg vi också

Triggerfisken

Jag

Jag dansar på havets botten

Om ni inte tro på mig att vi faktiskt sitter med glasögon så kolla in denna bilden. Emelie kör sina dansmoves med solglasögon. Jag sitter jämte henne med cyklop.

Bogsering på gång

Äntligen framme vid hamnen

Weei dykarcert!

Polen på hotellet och man kan se lite av havet i bakgrunden

Den berömda palmen på dagtid

Buckets

Eldshow

Vi började dagen med ytterligare lite teori där vi bla. fick lära oss att räkna ut hur länge man kan vara nere i vattnet på ett visst djup, när man måste göra säkerhetsstopp och hur länge man måste vänta om man vill göra 2 dyk samma dag. Efter lunch var det äntligen dags att få åka ut på havet och dyka på riktigt. Vi gjorde två dyk. Det första var på 12m. Vi simmade mest runt, kollade på alla fiskar och skulle få känna av hur det var att dyka i havet. Andra dyket var också på 12 meter. Vi fick lära oss simma med en vattenkompass, ta av och på masken under vattnet, ta ut och in munstycket under vatnet, hitta rätt viktläge så man kunde sväva i vattnet och göra konster (som kullebyttor, stå på händer mm), låtsas att vårt syre i tanken var slut så vi var tvungna att låna syre av kompisens tank. När vi kom upp till båten igen fick vi färsk ananas och vattenmelon. Riktigt gott och välbehövligt vill jag lova. Eftersom man blir så himla torr i munnen av att andas in konstgjort syre. Jag måste säga att jag inte är jätte imponerad av havslivet här i Thailand. Det var mycket finare i Fiji. Mer färgglada både fiskar och koraller där. Jag hoppas det blir bättre dyk imorgon. Men jag måste tillägga att det är så himla kul att dyka, jag älskar det! Det är en helt annan värld som gömmer sig under ytan. Nu tycker ni kanske jag är helknäpp men jag funderade på om det är lite som att gå på månen att dyka. Man svävar liksom omkring tyngdlöst i vattnet.

På kvällen gick jag och Emelie in till ”city” för att testa på någon restaurang där. Men jag och Emelie gick på en nitlott. För det första fick vi vänta i över 30min innan maten kom. När den väl kom var det jätte små portioner plus att jag inte fick det jag hade beställt.

På vägen hem gick vi förbi en affär med en skylt på dörren där det stod: vi säljer svenskt snus. Haha så himla oväntat att se det här. Ikväll måste jag lägga mig tidigt för imorgon ska vi samlas 06.10 för att dyka!

Vi trivs så himla bra här på Koh Tao och folk säger att Koh Samui (som vi ska till efter detta) inte är så bra. Så därför har vi nu fixat så vi kan stannar här 2 extra nätter och 2 nätter mindre på Koh Samui.

Har dok vi

Och har

Det är jag och Emelie och ett tyskt par som gör kursen ihop. Åter igen måste jag berömma vår instruktör. Han är så himla bra! När han berättar något säger han det så tydligt och allt blir så självklart när han säger det. Att han pratar engelska är inte ens något jag tänker på, jag förstår vartenda ord han säger! Jag tror inte vi kunde få en bättre instruktör än honom! Han är runt 40år skulle jag gissa och ha dykt i 14år. Man känner att han vet vad han gör.

Vi var i polen 4tim på förmiddagen. Eftermiddagen tillbringade vi åt teori. Där vår instruktör bla förklarade hur viktigt det är att andas hela tiden när man har kostgjord luft och att man måste tryckutjämna osv. Jag och Emelie la oss sen vid havet på några sköna madrasser och pluggade. Finns det någon finare och bättre pluggplats än detta undrar jag?!

Jag och Emelie lyxade till det lite idag och gick till en annan restaurang längs stranden och åt. Det var lite Robinson-känsla här också. Dom hade massa tända lampor, ljus, marschaller, rinnande vattenfontän med fina blommor här. En jätte mysig restaurang. Åter igen kändes jag och Emelie som ett gift par. Eftersom det var en så mysig restaurang var det många par som var här och åt. Så det var jag, Emelie och massa förälskade par. Jag kan bara berätta för alla att jag och Emelie bara är väldigt bra kompisar, tvillingar och sambos.

Detta ar den mysiga restaurnangen. Det kanske inte ser sa mysigt ut men det var verkligen det.

Det ar svart att fanga kanslan pa kort

Jag och Emelie fick ett eget rum med dubbelsäng så nu är vi verkligen som ett gift par! Vi gick sen ner till stranden för att äntligen få ligga och glass lite i solen. Men vi kunde inte ligga stilla många minuter vill jag lova. Det är sjukt varmt här, svetten bara rinner hela tiden. Jag har aldrig varit med om en sånhär värme innan. Inte ens havet är svalkande! På stranden gick det titt som tätt förbi thailändare som sålde olika saker. En med armband, en annan sålde kläder och en tredje hade en grill på en axeln och en fruktkorg på andra. Han grillade alltså frukt åt en på stranden!

Vi åt lunch i restaurangen som finns här, riktigt bra mat! Jag fick sallad ur en utgröpt ananas och en kokosnötssmoothie i en kokosnöt. Dessutom ligger restaurangen precis vid havet så man kunde kolla ut mot havet samtidigt som man åt, riktigt mysigt!

Koh Tao är känt för att ha bra dykning. Därför är jag och Emelie tvungna att testa detta och ska nu försöka ta ett dykarcertifikat! Vi trodde vi skulle få en svensk instruktör men det visade sig att dom inte hade någon så vi ska nu ha en engelsk kille istället. Jag måste säga att vår instruktör verkar jätte bra! Han är lätt att förstå och förklarar allt så man inte har några frågetecken när man går därifrån. Vi hade lite introduktion idag där vi kollade på två filmer om dykning och så fick våra böcker och lite läxa till imorgon i form av att läsa 2 kapitel och svara på frågor till det. Detta tog mig och Emelie halva natten att göra klart. Det är riktigt kul och intressant att läsa om! Man vill knappt sluta läsa för man vill veta allt om dykning nu på en gång så man kan få hoppa i havet så fort som möjligt.

Att man aldrig lär sig att solen är stark! Varken jag eller Emelie smörjde in oss idag, det var ju molnigt ute och vi har ju redan en grundfärg, så vi trodde inte man behövde något skydd då. Men ack så dumma vi var! Vi se numera ut som två röda kräftor aj aj aj säger jag bara.

Haller baten pa att sjunka eller?!

Kan det bli finare?!

GRillen pa ena axeln och frukten pa andra

Pluggning pa gang

Sahar avslutade vi var dag. Underbart vackert!

Igår tog vi nattåget från Chiang Mai. Jag sov endast 2 timmar eftersom jag satt och skrev på min blogg hela natten. Det gäller att ta tillvara på alla tillfällen som ges att skriva. Så nu vet ni hur hårt jag jobbar för min blogg! Vi ska åka till Koh Tao men vi var tvungna att göra ett stopp i Bangkok och sen ta nattåget därifrån till Koh Tao. Vi kom till Bangkok runt 07.00, vilket innebar att vi hade nästan hela dagen på oss i Bangkok eftersom tåget gick 19.30 vidare till Koh Tao. Vi gick till vårt kära hotell här i Bangkok som vi bodde på när vi var här sist. Där fick vi lämna våra stora väskor så vi slapp gå och släpa på dom hela dagen. Vi fick också låna deras toa och internet. Dom är så himla söta mot oss!

Jag och Emelie tog sen en tuk tuk till ”Siam Square”, som är ett stort shoppingcenter där vi tänkte spendera vår dag. När vi klivit av tuk tuken, betalat honom, gått in på donken för att äta och jag skulle ta upp mobilen för att räkna ut vad det kostade inser jag att mobilen är borta!! Glömde jag den i tuk tuken?? Panik!!! Nej nej nej, varför händer detta mig?! Så himla klantigt av mig, jag brukar väl aldrig glömma något. Jag skyller allt på att jag endast sovit 2 timmar den natten och att jag fått värmeslag av det sjukt varma vädret. Jag springer genast ut dit han släppte av oss med hopp om att han skulle var kvar där vilket han givetvis inte var. Vi går sen till informationsdisken och frågar om dom har fått in någon mobil. Plötsligt står där 2 vakter och pratar i sina walkie talkies på thailändska med andra vakter runtom i köpcentret. Jag fick sen följa med dom ner i källaren till deras övervakningsrum. Här såg man allt vad övervakningskamerorna filmade. På väggen hängde det bilder med inringade personer som antagligen var misstänka för något. Det kändes lite läskigt att vara här. Vad hände jag hade bara frågat om min mobil i informationsdisken och nu satt jag här med massa vakter och hade värsta utredningen. Dom gjorde en anmälan på att min mobil var borta. Vi kollade sen igenom övervakningsfilmen som filmades när vi kom till köpcentret. Man kunde se att det var vi i tuk tuken men det var ju omöjligt att se om min mobil var där i sätet eller inte. Vakterna gick verkligen in för detta och ville verkligen försöka hitta min mobil, men mycket längre än såhär kom vi inte . Vi gjorde allt vi kunde så mycket mer än så kunde vi inte göra. Det är bara att inse: MIN ÖGONSTEN TILL MOBIL ÄR BORTA!!! Så nu får jag använda min gamla svenska mobil igen där batteriet inte är så bra och med mitt australienska nummer: +61420203680

Men som Emelie sa: det var ju bara en telefon som kostade 150kr. Det kunde lika gärna varit ditt pass, din kamera eller din plånbok med pengar och kort som var borta istället och då hade det varit värre. Så jag hade väl ändå tur i oturen.

Efter denna incident var det bara att försöka shoppa loss istället (vilket inte var så svårt). Det blev nya converse, ett par jeans, 2 linnen och ett par shorts. Dagen bara rann iväg och plötsligt var det dags att bege sig mot tågstationen igen för att åka till Koh Tao som alla säger ska vara så himla fint. Tåget var inte alls lika fräscht som dom andra tågen vi åkt med. Det var trångare och skakade jätte mycket hela tiden. Men som sagt jag hade bara sovit 2 timmar natten innan så jag hade inga problem med att somna.

Innan vi akte fran Chiang Mai var vi och besokte nagra tempel

Look a like munkar

Riktiga munkar

Massa faglar pa elledningar

När jag vaknade idag fick jag lite Robinsson-känsla. Vi sover ju i små hyddor som är byggda av trädstammar och sover på ett virkat golv med myggnät över oss. Jag känner mig redo att vara med där nu efter allt jag har fått uppleva på mitt långa äventyr som jag är på nu.

Kläderna var fortfarande fuktiga från gårdagens regn, så det var bara att hoppa i sina fuktiga och illaluktande kläder och se glad ut. Strumporna luktade verkligen skunk och när man stoppade ner fötterna i skorna var det som att stoppa ner fötterna i 2 vattenpölar, så blöta var skorna. Dagens vandring var mycket lättare än dom andra två dagarna. Idag var det mest nerför som gällde eftersom vi skulle tillbaka ner från djungeln nu. Vi var tvungna att ta oss över en hängbro den sista biten som var tillverkad av långa bambupinnar med ett ”räcke” på ena sidan som inte riktigt gick att lita på. Efter detta var vår vandring slut och det var dags för lite bamburafting. Det är precis som det låter en flotte byggd av bambupinnar som man åker med på floden. En thailändare stod längst fram och ”styrde” flotten genom att sticka ner en lång pinne i det bruna vattnet som såg ut som en krokodilflod. Det var inte riktigt som raftingen i Nya Zeeland med höga vattenfall och så. Detta var mer att glida på floden och följa strömmarna. Men vi körde på flera stora stenar och nästan välte. En kille ramlade i och tappade sin kamera. Det var en kul upplevelse i alla fall.

Sen var det dags för det som jag väntat länge på, att få rida elefant. Det kändes så himla overkligt på något sätt när man såg elefanterna stå där framför en. Man ser dom ju annars bara på cirkus. Det är riktigt stora djur vill jag lova. Två av elefanterna hade fått elefantungar, så himla söta! Dom gick jämte sina mammor hela tiden och följde med oss när vi skulle ut och rida. Det hade precis slutat regna när vi väl skulle ut med elefanterna så det var rejält lerigt och geggigt. Vi gick en runda på ca en timme med alla elefanterna på led. Babyelefanterna var så söta för i dom branta nerförsbackarna halkade dom och kom inte upp igen så dom åkte kana ner istället. Det var riktigt kul att rida elefant. Jag och Emelie satt på en slags sadel på ryggen och sen satt det en kille på elefantens huvud och styrde den med sina fötter bakom dom stora elefantöronen. Det var lite läskigt att gå nerför dom branta backarna för det kändes som vi skulle glida nerför hela backen, vilket vi som tur väl var inte gjorde.

Runt 17 tiden på kvällen sen var vi tillbaka på hotellet. Det första jag gjorde var att gå på en riktig toa och sen duscha. Jag har nog aldrig känt mig såhär ren som jag gjorde efteråt. Det var verkligen behövligt med en dusch efter detta äventyr i tre dagar. Alla kläder som vi haft med oss på trekkingen lämnade vi in på tvättning och fick sen tillbaka det renare och fräschare än någonsin. Allting var dessutom ihopvikt och luktade riktigt gott.

Lite senare på kvällen hade vi bestämt att alla från trekkingen skulle ses ute och ta en drink ihop. Jag har nu lärt mig att thailändare inte är några höjdare på att blanda drinkar. Men trevligt var det och jag utklassade sen alla i biljard. Jag vet inte riktigt vad som hände men plötsligt fick jag superkrafter och blev övergrym!

Onödig men rolig fakta.

Jag och Emelie åt bananchips idag. Riktigt gott. Men grejen var bara den att efter ett tag fick vi båda typ kramp i käken. Kan detta bero på att vi inte har käkat hård mat som kött etc med lite tuggmotstånd?! Sjukt i så fall. Vi käkar ju mest nudlar och ris nuförtiden och jag kan inte komma ihåg när jag åt kött senast.

Bambubro nr.1

Hangbro, ser inte sa palitlig om jag far saga det sjalv

Ja ni ser ju hur lerigt och halt det var

glad elefant

Babyelefanten ramlade

Baby

Den storsta elefanten

Bamburafting

Jag vaknad med en aning ont i ryggen, inte världens skönaste underlag man har legat på inatt. Jag vaknade av att tuppen gal och för en kort sekund trodde jag att jag var hemma i Bäckaryd när jag vaknade upp. Men så var inte fallet. Vi blev serverade frukost i form av te, rostade mackor med marmelad, scrambled eggs, ananas och vattenmelon. Det var sen dags för ännu en dags vandring. Men idag gick vi nästan bara uppför hela dagen, sjukt jobbigt! Robbie visade oss jätte stora skalbaggar med horn, det var tydligen dom som lät så mycket här i djungeln, för det är ett väldigt speciellt ljud här och inte tyst en enda minut. Han visade oss också någon slags tusenfoting som rullade ihop sig till en rund boll om man tog på den, en liten brun skorpion och en brun orm.

Till lunch åt vi en jättegod nudelsoppa som en familj lagade till oss. I alla byar man kommer till försöker dom alltid sälja armband, väskor mm som dom själva har gjort. Så var det även här. Och den här gången kunde jag inte säga nej så jag köpte en liten gullig elefant gjord i någon slags sten och jord. Man tycker så synd om dom som bor här att man vill stödja dom med en slant och köpa deras grejer.

Efter lunchen kom vi sen fram till ett nytt vattenfall. Denna gång var vi tvungna att gå över en ”bro” gjord av en bambupinne för att komma till fallet.  Detta vattenfallet skiljde sig lite från det igår. Här kunde man klättra upp på stenar så man stog mitt i fallet och sen hoppa ner i vattnet därifrån. Vilket jag såklart var tvungen att testa. Det är alltid lika skönt att ta ett dopp efter några timmars vandring, särskilt en tuff dag som denna och när det är så varmt.

Precis när vi skulle gå härifrån började det regna lite smått och tillslut bara öste det ner. Jag försökte i början att undvika alla vattenpölar som hade bildats men märkte efter ett tag att detta var omöjligt. Vattnet bara strömmade på där vi gick och jag var mer blöt än torr vill jag lova. Dessutom blev det väldigt lerigt och geggigt och därmed väldigt halt, så folk ramlade kors och tvärt i denna sörjan (som tur inte jag).

Vi kom sen fram till vårt nya ”hotell” Det låg uppe på en kulle, såg ungefär ut som förra stället men var en aning mindre. Om vi klagade över toan på förra stället så gjorde vi det ännu mer nu för här fanns ingen toa överhuvudtaget! Vi fick använda oss av vad naturen hade att erbjuda. Allting var blött, kläder som skor och det luktade en blandning av svett och blöt lera. Mina enda strumpor som jag hade med mig fick jag tvätta lite snabbt i regnvattnet som droppade ner från taket.

Lite senare åt vi kvällsmat och då hade det slutat regna. Men inte heller denna gången var maten särskilt god. Om jag säger såhär att jag har varit i Thailand en vecka snart och jag börjar redan tröttna på thaimat, allt smakar ju likadant!

Kvällen sen blev riktigt lyckad och rolig. Jag och Emelie var dom enda svenskarna. Sen var det 2 spanjorer, 2 fransmän, 2 tyskar och 2 engelsmän, en härlig blandning helt enkelt. Eftersom vi alla pratar olika språk hade vi väldigt kul åt detta. Vi gjorde viskleken där alla fick säga någonting på sitt språk. Ni kan ju bara ana hur detta gick, men kul hade vi. Vi körde också ”shimmy shimmy” som har blivit min och Emelies standarlek för at lätta upp stämningen lite. Den går alltid hem! Vi körde också ett korspel där alla skulle ha olika djurläten och låta som det djuret när 2 personer fick likadana kort. Detta slutade också i många skratt. Vi körde ”packa pappas kappsäck” där en person börjar och säga en sak sen måste nästa person först upprepa vad personen sa och komma på något nytt och så fortsätter det tills bara en är kvar och kommer ihåg allt som sagts. Tänk så kul man kan ha mitt ute i ingenstans.

Risfalt

Kolla in grisen

Jag, var guide och Emelie

Har lagas det mat

Vattenfall

Regn

Regn...

Idag var det dags att bege sig ut på en liten tur i djungeln. Vi blev skjutsade i en buss från hotellet till dit där vi skulle börja trekkingen. Men vi gjorde först ett litet stopp på en marknad där vi kunde köpa vatten, toalettpapper, poncho mm. Här fanns också en köttavdelning där hönsbenen stod rakt upp i vädret och grishuvuden som stirrade på en. Dom hade typ allt kött man kan tänka sig tom tarmar etc. Jag vet dock inte hur hygienen var. Dom tog i köttet med händerna, som fläktar hade dom 3 plastpåsar som var trädda på ståltrådar som snurrade runt över köttet där det också satt en och annan fluga. Det blev inget köttköp för vår del men däremot köpte vi en hel klase bananer för 2.50kr Lite skillnad från Australien där vi köpte EN banan för 14kr

Det var sen dags att snöra på sig vandringsskorna och börja vandra. Alla fick en varsin vandringspinne (bambupinne). Jag kände mig nu verkligen som en riktig hajkare då jag hade ryggsäck, vandringspinne och min vattenflaska hängde runt midjan i ett bälte som jag köpt på marknaden. Vi gick sen i några timmar både uppför och nerför, utmed risfält, majsfält och bananträd. Det var riktigt varmt ute och luften är så fuktig att det är svårt att andas vilket resulterade i att jag svettades som aldrig förr!

Vår guide ”Robbie” visade sig vara en sjukt rolig och pigg thailändare som försökte prata engelska så gott han kunde. Han visade oss hur man blåser bubblor (såg exakt ut som såpbubblor) ur ett speciellt löv och att man kan få ett riktigt högt ljud om man slår på ett annat löv på ett speciellt sätt. Han visade oss även en växt som stänger ihop sig om man petar på den, vilket vi hade väldigt kul med varje gång vi såg en sån växt. Vi fick växla mellan att ta av och på ponchon eftersom det kom lite skurar emellanåt. Det är ju regnperiod här nu så det regnar i stort sett varje dag här har jag fått veta…

Efter några timmars vandring och precis i rätt ögonblick när jag var som varmast och behövde nått svalkande kom vi fram till ett vattenfall. Kunde det bli bättre?! Vattenfallet var riktigt häftigt. Man kunde gå bakom det och komma in i en liten grotta eller bara stå i fallet men där var det sjukt strömt.

Vi fortsatte vår vandring och kom sen tillslut fram till vårt ”5 stjärniga hotell” som vår guide sa. Det var en hydda eller vad man ska kalla det som var byggt av bambupinnar och annat naturmaterial. Taket var gjort av gigantiska torra löv som dom hade flätat ihop. Golvet bestod av några flätade långa blad från någon växt/träd. Allting var bäddat och klart när vi kom. Man sov 2 och 2 på en tunn madrass med ett myggnät över sig. Jag sov såklart med min kära Emelie. Där fanns också en jätte mysig uteplats där vi senare skulle sitta och äta kvällsmat.

Jag och Emelie tog oss en liten sväng om i den lilla ”byn” som fanns där. Det var några få hus eller kojor som jag skulle kalla det. Man tro inte att det är sant. Finns det verkligen folk som bor såhär?! Vår lilla hydda var ju tom finare än deras ”hus”. Det var lerigt och geggigt överallt. Grisar, höns, hundar sprang ut och in i husen, kläderna hängde på tork på pinnar. Deras dusch var också inbyggd i en lite träkoja med betonggolv och en vanlig vattenslang. Toaletten likaså och här fick man sitta på huk precis som man gjorde på tågets toalett. Detta är inte det lättaste och sjukt jobbigt för tjejer. Spolade gjorde man genom att hälla en skopa vatten i toan. Detta var även den toan vi fick använda när vi var här. Vi fick också se hur det gick till när dom skulle mala/hacka ner fröer dom skulle ha till ett bröd. Det stod en gammal dam och hoppade på en planka så att en annan pinne som var fäst på plankan landade på fröerna och stötte till dom lite. Men det var ingen direkt kraft i detta så det måste tagit år och dag att hacka detta. Det är svårt att förklara allt som jag fick se här. Det måste upplevas med egna ögon. Men helt klart är att dom lever som på medeltiden, ofattbart men sant, tyvärr.

Det var sen dags för kvällsmat, inte världens godaste och man såg inte riktigt vad man åt eftersom det var mörkt ute och vi endast hade stearinljus tända. Vi tillbringade sen kvällen åt magitrick. Jag fick lära mig hur en pinne kan hoppa i handen utan att man rör på handen och att en elefantring kan vandra på penna av sig själv. Vi spelade också memory med en vanlig kortlek där man fick par om man fick 2 kort som tillsammans blev 10. Sen var det dags att krypa till sängs.

 
Här spretar hönorna åt alla håll och kanter


I vår buss på väg till trekkingen. Guiden sitter längst bak och gör tummen upp


En riktig hajkare





Bakom mig har jag bananplantor



Sånna här


Gigantisk skalbagge med horn i min hand


Vattenfall





Bakom vattenfallet



Risfält



Griseknoar



Hotell ägaren


Dax for lite mat med hela gänget samlat



Här far jag lära mig hur en elefantring kan rora sig utan att man gor nagot



Här sov vi


Toaletten utvändigt


Toaletten invändigt

Igår tog vi nattåget från Bangkok upp till Chiang Mai i norra delen. Vi fick lämna grejer som vi inte kommer använda nu på vårt hotell i Bangkok och hämta det senare. Hon är så himla söt ägaren. Så nu har vi massa plats i våra väskor att fylla ut med nya saker. Det tog runt 17timmar med tåget innan vi var framme. Tåget var helt okej. Föst var det två säten med ett bord som dom senare gjorde om till två sängar, jätte mysigt. Man beställde mat och vilken tid man ville äta och sen kom dom ut med det till en (middag och frukost för 60kr, helt ok mat). Men toaletten var lite speciell. Man fick nämligen sitta på huk och kissa i ett hål som gick rakt ut på rälsen. Personalen var jätte trevlig och gick och satte sig vid oss fler gånger och pratade med oss om allt möjligt. Dom hade flera vakter ombord också som var beväpnade med pistoler så man kunde känna sig trygg när man sov.

På tågstationen stod dom med skyltar med våra namn på och körde oss sen till vårt hotell, riktigt smidigt. Chiang Mai är bla. känt för sina tigrar. Detta är det enda stället i världen där man kan få klappa och kela med dom. Så det fanns ingen tvekan på att åka dit. Vi hittade en taxigubbe som ville köra oss för runt 70kr och det tog över 30min att komma dit. Väl framme vid tigrarna sa han dessutom att han stannade och väntade på oss för att sen kunna köra hem oss igen.

Vi gick först in till tigerungar som bara var 1-2mån gamla, så himla söta. Dom var som små vanliga katter och man hade svårt att föreställa sig att dom senare skulle bli stora tigrar. Dom hoppade upp i ens knä och ville busa med en. Deras trampdynor var så himla mjuka, pälsen likaså. Jag hade kunnat stanna här hela dagen och ville inte gå härifrån. Men vi var ju tvungna att se lite större tigrar också. Vi fick gå in till en tiger på 14mån och till den största dom hade som var 20mån. Det kändes så himla overkligt allting. Jag kan inte riktigt fatta att jag har gjort detta. Har jag verkligen kelat med riktiga tigrar?! Man fick lägga sig på dom, klappa dom, hålla i deras svans, ja nästan allting. Det var riktigt häftigt!

Vår taxisnubbe stod mycket riktigt utanför och väntade på oss. Han körde oss till en snakeshow och vi hade verkligen inga förväntningar. Detta visade sig vara det sjukaste jag någonsin har sett! I mitten var där en liten betongring ”arena” där en ormtjusare satt och lekte med kobror. RIKTIGA KOBROR!! Han pussade dom, gjorde så dom attackerade honom, tog dom i svansen, ja han var helt galen. Jag var skit rädd att dom skulle rymma från ringen och komma till mig. Han hade både små ormar och en riktigt fet, gigantisk orm. Detta var verkligen en upplevelse som jag aldrig kommer glömma! Efter showen fick man dessutom hålla i några ormar. Som korten visar var jag rentav skit rädd men jag var ju bara tvungen att göra det när jag fick chansen!

Taxigubben hade inte fått nog med oss och ville ta oss till ett village där vi fick se flickor som hade ”longneck”, ringar runt halsen för att göra den längre. Stackars flickor säger jag bara. Dom kunde ju knappt röra på sig. Efter detta körde han hem oss. Riktigt trevlig och snäll taxi chaffis. Så himla lyxigt med en egen chaufför som körde oss runt.

Vi gick sen ner till centrum där det var night market vilket innebar att det var fullt av olika stånd överallt där dom sålde allt möjligt. Här shoppade jag och Emelie loss (igen). Man har kommit in i prutandet nu och kollar ibland på saker bara för skojs skull och se hur billigt man kan få det. Det värsta är bara att ibland köper jag saker bara för att jag fått ner det till ett bra pris eller för att man tycker så synd om vissa thailändare. Detta kommer inte bli en så billig resa som jag trodde om jag ska hålla på såhär…

Vi avslutade kvällen med att gå på en ladieboyshow. En riktigt bra show men man såg inte skillnad på vilka som var riktiga tjejer och inte. Vi drack också vår första thailandsöl för 20kr, helt ok pris för en öl ute på krogen. God var den dessutom.



Toaletten på tåget



Det kommer ganska många tiger bilder nu. Det var så svårt att välja. Så titta och njut

Tigerungarna som bara var 1-2mån gamla 


Gos










Detta var den största tigern dom hade som var 20månader


Klia lite på magen...


Denna tigern var 14månader, det var också med denna vi spenaderade mest tid med





Mm...








Galen ormtjusare


Livrädd Jossan






Longneck


En farlig bro som fanns här


Nightmarket


Killar eller tjejer det är fragan. Jag gillar den i mitten som är hälften kvinna, hälften man

Efter att ha fått frukost på hotellet, vilket är renar lyxen vid det här laget efter att ha bott på hostel i över ett halvår och fått göra sin egna frukost, var det så dags att utforska huvudstaden Bangkok. När vi kom ut från vårt lilla kvarter, ut på den riktiga vägen (huvudvägen) fick jag nästan en chock. Var det såhär det såg ut? Det var inte vad jag hade föreställt mig. För det första luktade det så himla mycket avgas och andra konstiga dofter som matos och sopor. Det sjukaste av allt är att många går omkring med munskydd för att det tydligen är så skitigt i denna stad. Det var så mycket trafik överallt. Både bilar, knallrosa taxibilar, hur många mopeder som helst. Jag har nu fått lära mig att detta är ett vanligt färdmedel här. Dom kör som galningar utan hjälmar och göra omkörningar hela tiden. Sen har vi också dom berömda Tuk tuk bilarna som finns överallt här i Thailand och är en billigare variant av taxibilarna. Det är thailändare som kör runt folk i flakmopeder som dom har pyntat med sina personligheter och man bestämmer ett pris innan man åker iväg.

Sladdarna hänger kors och tvärs överallt från gatlyktorna. Det är matstånd överallt där det säljs allt möjligt från frukt och godis till blommor och mat, både det som ser helt oaptitligt, ofräscht ut och en del stånd ser faktiskt fräscha ut. Min bild av Thailand såhär långt är att det känns väldigt fattigt och dom ligger så sjukt långt efter med allt, med modernisering och teknik.

Väl ute på stora gatan uppstod lite förvirring bland mig och Emelie. Var skulle vi gå? Dit, dit eller dit? Det hjälpte ju inte heller när alla skyltar här står på thailändska och när man försöker fråga en thailändare bara ler dom och fattar ingenting. Dom kan ju ingen engelska här, hur fasen ska man då kommunicera med dom?! Från att ha varit i länder där alla har pratat engelska och man har kunnat fråga och fått svar på allt kom vi nu hit där knappt ingen kan engelska och man måste klara sig på egen hand…

Vi hittade i alla fall tillslut till tågstationen där en tjej tipsade oss om att gå till en resebyrå för att få lite hjälp med vår planering här i Thailand. Eftersom vi bara har 30dagar på oss här innan vårt visa går ut, kände vi att vi måste ha en väldigt planerad resa här om vi ska hinna med allt och allt ska klaffa. Vi la upp en plan tillsammans med resebyrån och kom fram till ett riktigt bra beslut. Så nu är allting bokat:

-Vi kommer först åka upp till norra Thailand där vi bla. kommer gå en 3 dagars trekking, åka bamburafting, rida elefant och klappa tigrar.

-Därefter åker vi ner till södra delen där vi bla. kommer ta ett dykarcertifikat på 3 dagar med en svensk instruktör, åka till Phi Phiön och ”The Beach” stranden.

-Sen flyger vi till Singapore 12 september. Så såhär långt är nu vår resa planerad och det känns riktigt skönt.

 
Såhär ser vår reserutt ut i Thailand, Singapore och Malaysia.

Vi bestämde oss sen för att åka och kolla på några tempel som är kända här och det var då dags för oss att åka vår första tuk tuk…trodde vi i alla fall. Först skulle vi bara pruta om priset för första gången. Eftersom vi har hört att det är så himla billigt här ville vi såklart åka billigt. Men tydligen ville vi kanske ha det lite för billigt för efter att ha testat ett flertal tuk tuk blev dom tillslut sura på oss och ville att vi skulle ta bussen istället. Så vi gjorde som dom sa. Detta var en upplevelse i sig. Bussbiljetten kostade 1.50kr och vi visste inte alls hur lång tid det skulle ta innan vi var framme. Efter 45min var vi där. Fullt höga tempel som pryddes av guld och drakar.

Igen visste vi inte riktigt vart vi skulle gå eller börja och då kom det fram en jätte trevlig thailändare som var någorlunda bra på engelska. Han sa att det bästa vi kunde göra var att åka tuk tuk till dom olika templerna. Folk har varnat oss för detta innan, men dumma som vi var glömde vi allt vad folk sagt till oss och åkte gladeligen med våran tuk tuk. Han körde oss först till en stående buddha i guld som var runt 30m hög tror jag. Han väntade på oss medans vi var där inne. Innan han sen körde oss till nästa tempel stannade han till vid en smyckesaffär och sa att vi skulle gå in där och titta.

Tuk tuken är också kända för att stanna vid smyckesaffärer eller klädaffärer om man åker med dom för en billig peng och då måste man gå in där och titta och helst köpa någonting. Om man bara tittar i affärern får tuk tukföraren en flaska bensin av affärsägaren. Om man sen köper något i affären får han 2 flaskor bensin. Efter att ha stannat vid 2 sånna här affärer och bara sett ett tempel fick vi nog. Vi ville tillbaka där han plockade upp oss och det visade sig då att alla templerna låg där förutom det han hade kört oss till. Vi blev då irriterade och osams med föraren och det slutade med att han körde ifrån oss utan att ta betalt. Vi GICK i alla fall sen och kollande på den berömda sovande/liggande buddhan riktigt stor gubbe det där. Eftersom både jag och Emelie höll på att svettas ihjäl här och varken hon eller jag är speciellt intresserade av tempel så ville vi inte stanna här någon längre stund.

Vi ville shoppa och begav oss därför till MBK som är ett stort köpcenter med 7 våningar där dom har allting. Det var jobbigt i början när man skulle pruta för fösta gången och man inte visste hur lågt man kunde gå eller innan man hade lärt sig hur man skulle räkna. Men efter några timmar var vi i full gång och shoppade som aldrig förr. Det är lite som i Ullared, man köper typ allt för att det är billigt vilket varken kommer sluta bra eller billigt…

Jag köpte 2st klockor, en tavla, en scarfs, en klänning, en bikini (till), högtalare till mp3n, ett linne, simkort till telefonen med tel nr: +668 49757500

 
$ Money money money $


En fruktvagn mitt i all trafik


Tuk tuk



Bakom tuk tuk föraren


Rosa taxibilar


Såhär kan man ju också frakta varor. Lite överfull kanske...


Mina nya inköp


Stående buddha


Tempel



Liggande buddha

Jag vaknade en aning bakfull idag efter gårdagen. Det fick bli lite bakismat i form av en pizza. Idag ska vi lämna Australien. Det känns så himla overkligt, jag kan inte fatta att det är sant. I nästan ett halvår har detta varit mitt hem och jag har haft riktigt kul här och fått uppleva så himla mycket! När planet lyfte var det faktiskt riktigt ledsamt eftersom man vet att man kanske aldrig mer kommer tillbaka. Man har så många minnen härifrån. Jag älskar Australien så är det bara!

Nu ska vi till Thailand istället. Inte fy skam det heller. Det tog 8timmar att flyga dit. Man har ju egen tv på planet och man får massa mat hela tiden. Vi träffade en thailändare som satt jämte oss på flyget. Hon frågade oss var vi skulle bo inatt. Grejen är den att vi anländer 23.15 och vi hade inte tänkt på något boende, det kanske inte gick att få tag i något. Vi hade sån tur att thailändskan ägde ett hotell och vi fick gärna bo där. Vi fick se bilder på det, riktigt fint och det låg precis i centrum. Det lät för bra för att vara sant, men vi kände att vi inte hade så mycket val. Vi fick åka med henne dit från flygplasten helt gratis. Hotellet låg på en liten sunkig bakgata och jag tänkte var har vi hamnat. Men mitt i allt detta sunket låg hotellet. Det var riktigt fint, helt nybyggt. Hon var så himla gullig mot oss. Hon visste att vi var trötta så hon visade os till rummet och sa att vi kunde betala imon. Så nu har vi ett helt rum för oss själva med egen toa/dusch, tv, fritt internet och en jätte stor spegel. Rena lyxen efter att ha levt på hostel i ett halvår! Hon frågade också vilken tid vi vill ha frukost imorgon och sa att hon kunde hjälpa oss med allt i Thailand. Dom är så himla vänliga!

Avslutningsvis vill jag bara berätta att det är sjukt varmt här i Thailand. När man kom ut från flygplatsen var det som att gå in i en bastu. Jag vet inte om jag har känt sån här värme innan. Det var natt när vi kom fram men ändå var det riktigt varmt! Jag kan fortfarande inte fatta att jag är här, i Thailand!



Såhär ser min reserutt ut så ni kan få er in liten bild av hur jag har åkt i landet.
Det har visst blivit väldigt mycket flyg


Detta var det sista jag fick se av underbara Australien.



Va tycks om min pimpade väska?

Så var det då dags att lämna öknen och bege sig till Sydney igen där vår resa här i Australien en gång började. Denna gången flög vi. Väl framme i Sydney hade vi bestämt med några vänner som vi bodde med i Bowen att vi skulle ses eftersom dom bor här i Sydney. Så dom kom och hämtade oss på flygplatsen och körde oss till deras lägenhet. Dom bodde verkligen precis vid Bondai beach, sån himla lyx! Det är lite kyligare här i Sydney men ändå helt okej. Vi gjorde oss sen iordning för utgång, satt och drack och spelade kort. Sen tog vi en taxi in till stan. Vi satte oss först vid hamnen och drack några cider sen gick vi vidare till några andra ställen. Det blev en riktigt lyckad sista kväll här i Australien. Imorgon lämnar vi Australien och det är med blandade känslor. Detta är ju mitt hem nu och jag gillar verkligen detta land. Vill ni veta en sak…jag har fått mitt andra visum så jag kan åka tillbaka om jag skulle känna för det.


Under tiden i Australien har det gatt at nastan 2st 3liters dunkar med
solkram och bara under tiden i Bowen at jag upp 3liter ketchup. Det du Bellen

Ännu en tidig uppstigning. Idag blev vi väckta runt 5 tiden. Guiden hade bakat bröd till oss, så himla gott! Vi begav oss sen till Kings Canyon som är mer än 100m höga klippväggar som bildats av erosion. Vi började vår morgon med en morgonpromenad på 4tim. Jag ä imponerad av alla gamlingar som orkade ta sig igenom detta eftersom tom jag själv tyckte det var jobbigt ibland. Det var väldigt fin utsikt här och fler branta häftiga stup. Det var häftigt att se.

Vi körde sen till en rastplats där vi grillade hamburgare till lunch och sen började vår hemfärd. Vi stannade till på en kamelfarm där jag och Emelie tog oss en runda på en kamel. Det var riktigt roligt, särskilt när den sprang och när den skulle sätta sig ner. Vi skrattade som aldrig förr. På vägen hem körde vi väldigt outback på en bred ökenväg. Det var den guppigaste vägen någonsin. Plötsligt framför oss kom det en virvelvind, sjukt coolt! Tyvärr var jag för sen med kameran. Runt 18 tiden var vi tillbaka i Alice Spring och checkade in på vårt hostel igen. Sen var det bara att hoppa in i duschen och slänga in alla kläder i tvätten för dom luktade väldigt mycket rök efter detta äventyr.



Morgon solen





















Chaffisen tog en tupplur











Kangarooooo

Ingen sovmorgon här inte, 05.20 blev vi väckta av en sprakande brasa. Jag var stelfrusen. Vi skulle se soluppgången och vi hade massor att göra idag, därför var vi tvungna att gå upp så tidigt. Det var fortfarande helt mörkt ute. Vi satt sen runt elden och åt frukost, flingor med mjölk och guiden rostade mackor till oss över elden, det var riktigt gott och mysigt.

Vi packade ihop våra grejer och åkte sen till en utsiktsplats där vi kunde se både Uluru och Kata Tjuta (som också är en stor sten) i soluppgången. Det såg precis ut som i lejonkungen, med en savann och en hög klippa. Det var dock fortfarande riktigt kallt ute. Vi fick som tur väl var en kopp te som värmde för en kort sekund.

Sen åkte vi till Kata Tjuta. Det är en massa stora stenar där den högsta punkten är 546m hög. Vi gick en runda här på ca 3tim. Det var jätte fint, finare än Uluru faktiskt. Det är så fint med blå himmel, röd sand, gröna växter och en gigantisk sten som är riktigt mäktig.

Vi åkte sen till ett ”cultural center”där vi fick lära oss lite mer om aboriginerna, se målningar och andra typiska aboriginska grejer. Det är väldigt intressant. Man förstår dom lite mer nu varför dom är som dom är. Dom har det inte lätt, deras kultur är väldigt stark.

Denna natt skulle vi tillbringa i ”Canyon creek station” och Wayoutback (företaget som vi åkte med) deras privata lilla campingområde. Åter igen så låg det mitt ute i ingenstans! Vi stannade på vägen och plockade ihop pinnar till vår lägereld. Vi lagade sen kycklingwok med ris, riktig lyxmat och satt runt vår eld , pratade och åt.

Här där vi är nu, i centrala Australien är det tydligen det mest stjärnklara stället i hela världen! Eftersom vi är mitt ute i öknen nu och det inte finns några lampor här så syns dom väldigt klart. Vi satt alla hur länge som helst och pratade om rymden och vår guide visade oss olika stjärnbilder och berättade om dom. Rymden är riktigt häftig! Jag låg och kollade efter ett stjärnfall innan jag somnade men jag såg tyvärr inget. Det är ändå så sjukt häftigt att jag är på andra sidan jorden, mitt ute i ingenstans i öknen och jag ska sova under bar himmel under stjärnorna…

 


Har samlar vi ihop pinnar till var brasa



Kata tjuta

Äntligen var det dax att bege sig ut i den riktiga outbacken på en 3dagars tur. Vi blev upphämtade tidigt på morgonen i något som såg ut som en blandning av en liten lastbil, minibuss och jeep. Vi fick träffa vår grupp som vi skulle tillbringa dom nästkommande dagarna med. Det blev lite besvikelse…medelåldern var 60+.Jag och Emelie kände oss som små skolbarn i jämförelse med alla andra. Det var bara jag och Emelie som var svenska sen var det 6 fransmän, 2 spanjorer och 2 holländare. Fransmän är ju kända för att inte vara så bra på engelska, inte heller den ena spanjoren (Jesus som han hette) var bra. Att han har tagit sig till andra sidan jorden utan att knappt kunna ett ord engelska är ett mirakel. Så man kände sig väldigt bra på engelska i gemförelse med alla andra i alla fall.

Vi körde mot Uluru som är världens största sten och detta tog sin lilla tid vill jag lova. Öknen är som sagt stor här! När jag tänker på öken ser jag bara sand framför mig. Jag har nu lärt mig att det tydligen finns olika typer av öken. Här är det en del växter och träd som växer, lite mer som en savann skulle jag vilja säga. Efter att bara ha sett öken och samma sak i ett antal timmar dök där plötsligt upp en gigantisk röd/brun kulle mitt i ingenstans och jag förstod att detta var Uluru. Det var riktigt mäktigt att se faktiskt. Man har sett den så många gånger på vykort men att få se den i verkligheten och få se hur stor den faktiskt är var riktigt häftigt.

Uluru är 3,6km lång, 1,9km bred, 348mhög och stenen fortsätter ytterligare 5km ner i marken som man alltså inte kan se. En riktigt stor sten helt enkelt! Vi gick runt Uluru och detta tog ca 2,5tim. Man kan också klättra uppför stenen vilket ser ganska farligt ut. Det är nämligen bara ett litet stålräcke i mitten som man kan hålla sig i. 35personer har redan dött här. Men som alla vet vid det här laget kan inte jag och Emelie missa något. Vi var därför tvungna att klättra upp en liten bit bara för att ha det gjort, haha.

Det var sen dags att kolla på solnedgången. Vi blev bjudna på ostbricka och bubblande champagne. Uluru var så himla fint då, vilka färger säger jag bara! Det kändes så himla overkligt på något vis att stå där, det var riktigt fint!

Mörkret började falla och det var dags att bege oss till vårt läger. I natt skulle vi sova mitt ute i öknen och då menar jag ordagrant vad jag skrev. Vi bara svängde av en ”väg” och körde ut i bushen, chauffören stannade bussen och sa: här ska vi bo inatt. Det var verkligen mitt ute i ingenstans, mitt ute i öknen bland några träd och buskar. Vi började leta efter pinnar för att kunna tända en lägereld så vi kunde börja laga mat. På menyn ikväll var det kängurubolaginaise med pasta. Allt detta lagades i vår lilla brasa och det blev riktigt riktigt gott, det bästa jag ätit på länge!!

När vi ätit klart satt vi alla runt elden, drack lite vin, pratade och lärde känna varann. Vi insåg då att vår grupp inte var så dum ändå, trots att medelåldern var så hög. Det fanns några riktigt sköna personligheter och alla hade varit med om så mycket och berättade om sina erfarenheter. 2 franska herrar (60+) var hur roliga som helst. Dom har rest i hela Afrika och nu var det dags för dom att utforska Australien. Så himla coola, dessutom var deras engelska helt okej! Sen var det en fransk dam (Anne), hon kunde prata både franska, spanska och engelska och blandade ihop språken ibland så det kunde låta väldigt roligt. Hon försökte dessutom lära mig lite franska men det är riktigt svårt. Sen har vi spanjoren Jesus som inte kan någon engelska alls typ. Det var en himla tur för honom att en annan spanjor var med på denna turen för hon har nu fått fungera som en tolk åt honom. Inte nog med att han inte kan någon engelska han är dessutom värre och jobbigare än kineser på att ta kort. Han tar kort på precis ALLT!!!

Det var sen dags att krypa till ”sängs”. Det var stjärnklar himmel. Alla fick varsin ”swag”. Det är en slags sovsäck med madrass i, eller som ett litet tält för en person med en öppning för huvudet. Vi la oss alla runt elden. Det var lite läskigt först, tänk om man skulle få sällskap av en orm inatt…Man var tvungen att ha en vanlig sovsäck i också. Sen hade jag linne, 2 långärmade tröjor, en tjock tröja, en jacka, leggins, byxor och strumpor. Man tror ju att det ska vara varmt i öknen men nätterna här är riktigt kalla, bara 1-2grader. Trotts allt jag hade på mig vaknade jag flera gånger under natten för att jag frös.

6.30 hade vi beställt en taxi från vårt fina hostel till busstationen för att åka Greyhound bussen i nästan 27timmar för att komma in till mitten av Australien, till den riktiga ”outbacken”. Vi trodde att vi skulle vara nästan ensamma på bussen för vi undrade vilka mer som är lika dumma/smarta som vi och åker buss istället för att ta flyget dit. Men det var faktiskt en nästan full buss. Medelåldern var väl runt 60+.

Vi började köra och kom så småningom ut på dom små, smala ökenvägarna. Det var som att åka på havet när allt man ser är vatten överallt och man ser inte land. Fast nu var det öken överallt. Röd sand, några få växter och några kor. Det såg likadant ut hela tiden och det kändes som man aldrig kom framåt.

Jag och Emelie brukar alltid ha med oss mat (mackor) när vi ska åka någonstans. Men nu hade vi bestämt att lyxa till det och äta längs vägen där vi stannade med bussen istället. Jag vet inte riktigt hur vi tänkte riktigt där…

Vi stannade i världens minsta lilla håla som hade några få hus och en bensinmack, och det var här vi skulle äta lunch. Det blev den mest torraste och mest annorlunda hamburgaren jag någonsin har ätit.

Mitt i natten vaknade både jag och Emelie till och kollade ut. Det såg ut som en solnedgång. Men det var ju mitt i natten så det kunde det väl inte vara?! Busschauffören berättade då att det var en ökenbrand vi såg. Det hade tydligen brunnit där några dagar men dom brydde sig inte om att släcka den. Det skulle få släcka sig av sig självt. Då förstår man hur stor öknen här är om dom inte bryr sig om en sån här sak! (Vi har nu senare märkt att det är väldigt vanligt med ökenbränder här för det ryker lite överallt.)

Efter 27timmar var vi äntligen framme i Alice Springs. Tro det eller ej men bussresan gick faktiskt ganska fort. Jag sov en hel del, lyssnade på musik och läste. Vi checkade in på vårt hostel och gick sen ner på ”stan” för att kolla läget. Det var mindre än vad jag trodde. Vi hade ju passerat förbi en del riktigt små hålor ute i öknen, Alice Springs var lite större men fortfarande så himla litet. Vi insåg också att det inte var så många backpackers här. Dom få backpacker som var här var äldre och vi började då också fundera på hur vår grupp skulle komma se ut när vi nu ska iväg i 3 dagar ute i riktiga outbacken.

Jag och Emelie skulle köpa vårt sista goon här i Australien och gick in i en spritaffär. Det visade sig då att dom inte får sälja goon i box förrän efter kl.18 och det säljs bara i 2liters boxar, inte i 4liters som vi är vana vid. Detta är för att försöka minska alkoholkonsumtionen för aboriginerna. En annan sak som vi blev riktigt förvånade över var att mitt ute i ingenstans, mitt ute i öknen sålde dom svensk cider, Kopparbergs!!! Hur sjukt är inte det?! Vi var givetvis tvungna att köpa några stycken trots att dom kostade ca 50:-/flaska. Det var riktigt gott vill jag lova!

Idag var det dags att packa den kära väskan bakfull som jag var. Jag trodde jag skulle ha massa plats i väskan nu eftersom jag slängt en del kläder men icke, snarare tvärtom. Den är nu mer fullpackad än någonsin. Jag förstår inte. Det var dags att säga hej då till alla våra nya vänner och det var riktigt jobbigt. Vi stod och vinkade av dom när dom skulle åka med bussen till jobbet. Den känslan var riktigt skön, att dom skulle till jobbet och vi ska bara ut och resa och ha kul nu. Jag har haft en riktigt bra tid här i Bowen. Det har inte alltid varit så roligt att jobba. Vissa dagar eller ganska ofta klagar man på jobbet och jag har många gånger tänkt att hur fasen ska jag klara mig igenom detta?!  Men sen har vi också haft väldigt roligt på jobbet. Jag har lärt mig så himla mycket både om mig själv och om farmenlivet. Min engelska har blivit bättre och jag har nu jobbat i ett annat land vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. För ett halvår sen hade jag aldrig kunnat se mig jobba i ett engelsktalande land. Men jag har nu gjort det och jag klarade det!! Precis när vi skulle lämna hostelet kom det bara upp i huvudet på mig från ingenstans att jag höll på att glömma mitt pass. Det har legat i receptionen hela tiden och dom glömde ge det till mig. Så i sista minuten sprang jag in och hämtade det. Tänk om jag hade glömt det då hade det blivit katastrof. Jag tror att jag fick allt med mig till slut.

Vi har nu kommit till Townsville där vi kommer stanna en dag för att sen tidigt imorgon bege oss ut i Australiens outback. Vi har checkat in på ett riktigt fint hostel, dessutom var det billigt. Det är som att bo i ett stort hus. Köket är precis nybyggt, jätte fint, toaletterna likaså och det finns tom en privat toa (en sån man har hemma) så man kan låsa och stänga in sig. Det är så himla fint och fräscht här. Lite skillnad att komma från vårt skit hostel och nu bo här. Tänk om man hade bott här i 2 månader istället.

Vi kommer åka buss härifrån till Alice Spring imorgon vilket kommer ta oss 25 timmar. Så nu vet ni var jag kommer spendera min nästkommande dag…på en buss mitt ute i öknen. Få se hur detta kommer gå…

Kan detta verkligen vara sant, är detta vår sista jobbdag?! När jag vaknade idag hade jag en speciell känsla i kroppen, det kändes som en speciell dag (vilket det också var) men jag hade lite samma känsla som när man fyller år eller när det är julafton. Man vet att något kommer hända men man vet inte riktigt vad. Alla var så avundsjuka på oss för att detta var vår sista dag på jobbet och det var inte så att vi var tysta med det heller. Var och varannan minut var vi ju tvungna att påminna alla om att detta faktiskt var vår sista dag. Om man tycker att tiden på jobbet har gått långsamt dom andra dagarna så var det ingenting mot hur sakta tiden gick idag. Allt jag ville var bara att sluta jobba! 16.15 hade vi jobbat klart och ska nu aldrig mer packa paprikor. Vi skrek av glädje. Om man jobbar för att få sitt andra visa ska man jobba 88dagar på en farm. Vi har nu jobbat 44dagar vilket är hälften och jag skulle aldrig kunna tänka mig att stanna lika länge till för att få mitt andra visa. Under dom 10 veckorna som vi nu har varit här har vi sparat ihop runt 35.000:-, en helt okej resekassa inför Asien.

Sen var det dags att fira vår sista kväll i Bowen. Stämningen var på topp och nu var det en speciell känsla igen, som på nyår. Alla klär upp sig och gör sig fina och ingen vet riktigt vad som kommer att hända. Eftersom alla här blandar ihop mig och Emelie. Jag fick tex. Emelies pass av Paul (hostelägaren) när jag skulle jobba 2 dagar på Bootooloo. På vår farm kallar chefen alltid mig Emelie och tvärtom. Ja varje dag är det folk som tar fel på oss. Så därför tyckte vi att det var dags att göra alla ännu mer förvirrade genom att klä oss likadant och för att själva få se om vi tycker att vi är så lika som alla säger.

Det var igen karaoke på hostelet och vår farm sjöng ”don´t leave me this way”. Så himla gulliga. Det kommer vara jobbigt att lämna alla här imorgon. Man har verkligen blivit som en stor familj. Det blev en rolig och lyckad kväll sista kväll i Bowen. Imorgon är det dags att lämna farmenlivet för att bege sig ut på resande fot igen i några månader J

Tiden börjar rinna ut nu. Vi har inte många dagar kvar här i Bowen nu. Endast 2 jobbdagar kvar. Kan detta vara sant?!

Idag kom det ett paket till och det var till mig! Det gjorde hela min dag. Just idag har vi jobbat den längsta dagen hittills på nya farmen, 9,5tim så jag behövde lite positiv energi. När jag öppnade paketet tänkte jag bara shit shit är detta sant?! :) Där i låg en påse OLW chips med min favoritsmak sourcreme & onion, svensk choklad bla. marabou, några bitar marknadsgodis, 2 punchrullar, schackrutor som Matilda har bakat och en påse kakor som mormor har bakat. Vad ska jag säga mer än att jag älskar min familj! Ni är så underbara och jag längtar efter er allihopa. Lite mindre än 2 månader tills vi ses nu, eller om man ska vara exakt 53 dagar tills vi ses igen.

Mamma skickade ett sms till mig förra veckan där hon skrev: nu i dagarna kommer du få ett paket på posten. Det kom inget paket men däremot Emelie fick ett paket av sin mamma. Jag tänkte: mamma vad har du nu skickat med för något, det kommer aldrig komma fram. Australien är ju så stränga på vad man får och inte får ta in i landet. Varje dag gick jag med spänning till receptionen för att kolla om det kommit något paket. Varje dag blev jag lika besviken.

Idag var vi lediga och låg vid poolen hela dagen och hade det gött. När vi sen skulle gå in och laga mat kom en kille och sa: Josefin du har fått paket! Jag bara sprang till receptionen. Mycket riktigt låg där ett vitt paket med rosa snören och paketet var till mig! Det var lite nervöst att öppna det, vad kunde det vara för något?! Det var ganska tungt.

Det första jag såg när jag öppnat det var torkade blommor. Jag tänkte: varför har hon skickat med blommor? När jag sen läste brevet som hon hade skickat med förstod jag varför. Hon skrev: jag skickade med lite sommarblommor. Dom är ju inte färska när du får dom men ändå en ”doft” av sommaren i Sverige. Du är bara för söt mamma, du tänker verkligen på allt! Blommorna luktade hö så lite sommarkänsla fick jag allt, hehe. Sen hade hon skickat med en bit av mitt favoritknäckebröd, lite kakhonung, ett litet paket Bregott, marsipangodis, en ny piercingdiamant (eftersom jag tappat min gamla), mascara, nya vakumpåsar till mina kläder och en påse med skorpor som mormor hade bakat. Tack tack tack!

Jag blev så himla glad! Det var som julafton, fast nästan ännu bättre. Hon avslutade sitt brev med: jag skriver inte mer nu men det kommer mer…

Vad menar hon med det?! Kommer jag få ett paket till?? Nu måste jag ju fortsätta kolla efter post varje dag, haha.

Idag på vår lediga dag följde vi med Jackie, vår tyska rumskompis till Airlie Beach, för hon skulle dit och köpa en dator. Vi gick i lite affärer och insåg att det var 2 månader sen sist vi shoppade! Kan detta vara möjligt?! Men vi köpte faktiskt inte så mycket, bara lite småsaker, vi sparar oss med shoppandet till Thailand J

Däremot gick vi in på vårt kära Peterpan för att få svar på några funderingar. Gissa vem som jobbade där ni vi kom in?! Svenska Christina som vi träffade sist vi var här i april! Så himla roligt. Vi berättade för henne att vi ska Thailand om ca. 2 veckor. Och vi hade sån tur att hon har varit där flera gånger så hon började visa bilder och skriva ner allt vi skulle göra och se. Så nu känns det som att vi har lite koll på Thailand faktiskt, vart vi ska åka och så. När man såg bilder blev man ju bara så sugen på att åka dit nu på en gång. Jag och Emelie har nu lagt om våra planer för Asien. Vi har nu insett att det är nästintill omöjligt att hinna med 6 länder på mindre än 2 månader. När vi gjorde östkusten här i Australien på 2 månader! Dessutom har vi kollat upp visum för Thailand och det verkar så himla krångligt att få det, för man måste skicka iväg sitt pass och den risken vågar vi inte ta om passet skulle försvinna. Så vår nya plan är nu att stanna i Thailand 30dagar, eftersom man får stanna så länge utan visum. Sen åker vi till Singapore och Malaysia i ca 2 veckor. För om man sen kommer in i Thailand igen får vi stanna ytterligare 15 dagar. Dessa dagar ska vi tillbringa med våra kära familjer. Vi har nu en plan på vårt nästa äventyr och den planen känns riktigt bra!

Fina Airlie Beach!

Idag var vi lediga. Jag hade varit ute och gått en lång runda, precis ätit frukost, kom in på mitt rum och tänkte: jaha vad ska man hitta på idag då? Då knackade det på dörren. Det var Paul (hostelägaren) som undrade om jag ville jobba lite idag och imorgon på en annan farm. Det var samma jobb, packa paprikor. Kunde det bli bättre?! Jag hade inget direkt att göra idag och denna veckan hade vi inte jobbat många timmar (16tim) så jag behövde mer timmar. Att dessutom få prova jobba på en annan farm kändes bara kul.

Jag jobbar i vanliga fall på Nanes Shed Inverden, denna farmen hette Nanes Shed Bootooloo. Det är samma företag men olika ägare och ligger på olika ställen. Brodern äger vår farm och systern den andra farmen. Jag trodde inte att en farm kunde vara så olika, speciellt inte när det är syskon som äger farmarna. Den nya farmen var så mycket bättre! Jag blev varmt välkomnad av ägaren och en annan dam som jobbade där. Dom var klädda i snygga fräscha kläder, inte i söndriga, skitiga kläder som vår chef är klädd i. Varje morgon berättade dom hur dagen såg ut och hur länge vi skulle jobba så man visste det. På vår farm vet man aldrig hur länge man jobbar. Man får alltid veta 5min innan vi slutar att vi ska sluta, vilket suger. Det var mycket större arbetsytor, mycket fräschare och rullbandet gick lagom fort så man hann med att kolla på alla paprikorna. Dom hade även en ”springkille” som kom och bytte ut våra lådor när dom var fulla så vi slapp göra det själva, och kunde istället stå vid rullbandet hela tiden och på så vis inte missa några paprikor. På ”min” farm får man byta ut lådorna själva och då missar man alltid en massa paprikor och det är alltid så stressigt när man ska byta låda för att försöka missa så få som möjligt. Ville man gå på toa sa man bara till så kom det en och bytte av oss. På vår farm får man bara gå på toa på rasterna. Dom var heller inte så jätte punktliga med tider på raster och så. Hade man rast 5min längre gjorde det inget. Annat är det på vår farm. Där ska man helst börja jobba 5min innan rasten har slutat. Alla som jobbade hade plasthandskar på sig, vilket ingen i vår farm har och det bästa av allt: dom fick lyssna på musik!

Det var så mycket roligare att jobba när man hade musik. Att farmarna kan vara så olika, dessutom när det är ”samma” farm. Jag trivdes verkligen här, alla var så trevliga, stämningen var på topp och dom jobbade fler timmar än vår farm. Jag frågade om jag fick byta farm och börja jobba här istället men dom hade bara jobb åt mig i 2 dagar. Så på måndag ska jag tillbaka till min gamla farm vilket kommer bli en pina efter det här, när jag nu vet hur mycket bättre en farm faktiskt kan vara.

På fredagen var det karaoke här på hostelet. Emelie hade fått paket av hennes mamma som skickat med lite nya kläder. Det var inget svårt val att välja vad man skulle ha på sig den kvällen. Emelie tog klänningen och jag fick låna hennes tröja. Att det kunde vara så kul med lite andra kläder visste jag inte. Jag och Emelie ställde sen upp och sjöng lite ABBA för att hylla våra svenska popstjärnor. Det var riktigt kul. Jag skulle dock upp tidigt och jobba dagen efter på min nya farm så jag stannade på hostelet sen och gick och la mig medans Emelie och dom flesta andra (som inte skulle jobba) åkte in till stan.

På lördagen var varken jag eller Emelie sugna på att gå ut. Men så ringde Sonia och ville ha med oss ut. Vi dressade om och bjöd hit Sonia och hennes nyinflyttade vän Rebecka. Sen kom också Paul (vår australienska, gamla, roliga vän från Barberas farm) och några killar från jobbet och vi satt sen alla på vårt rum och drack goon (vin). Väldigt trevligt. Vi åkte sen in till stan till Denison som är en karaokebar. Det var då dags för mig och Emelie att göra succé igen. Och det blev verkligen succé, alla sjöng med.

På söndagen mådde varken jag eller Emelie särskilt bra, kanske lite för mycket goon… Vi låg i sängen fram till 13tiden, sen hängde vi med en runda till stranden. Köpte varsin glass och milkshake. Det blåste rätt mycket vid havet så vi åkte hem igen efter någon timme. På kvällen beställde vi lite bakismat i form av nachotalltik från baren. Det var det godaste på länge! Tydligen har dom detta varje söndag för runt 50kr. Kul att vi fått reda på det nu när vi bara har 2 veckor kvar här, men det kanske var likaså bra det. Sen kollade jag och Emelie på några avsnitt av Solsidan som Emelies föräldrar har skickat hit. Alltid lika kul att kolla på men det kändes faktiskt lite konstigt att kolla på något svenskt. Allt man hör eller ser här annars är ju på engelska. Jag summera denna helgen som den bästa på väldigt länge! En bra start med jobb, två roliga utekvällar och en skön avslutning på söndag med strand, god mat och film.

Ja vad ska man säga om denna veckan. Jag är ju van vid att jobba 10timmar om dagen, gå upp tidigt och komma hem sent på eftermiddagen (Barberas farm). Men nu på den nya farmen jobbar vi ju knappt alls. Måndags jobbade vi 4tim, tisdags 6tim, onsdags kom vi till jobbet, startade maskinen men då gick motorn sönder så vi fick åka hem igen. Vi fick sluta jobba innan vi ens hann börja! Torsdags jobbade vi 6tim och sen hade vi ledigt fredag, lördag och söndag! Så vi jobbade 16tim på en hel vecka, vilket är ingenting när dessutom hyran är så hög.

Eftersom vi oftast inte börjar tidigare än 10 på den nya farmen och jag ändå vaknar tidigt på mornarna för jag är van att gå upp tidigt, så har jag nu försökt få in en ny vana. Som alltid när säsongar eller reser har jag nu märkt att jag lagt på mig några extra kilon. Jag fattar dock inte riktigt hur detta gått till eftersom jag numera lever på nudlar. Emelie däremot går ner i vikt och vi äter EXAKT samma mat och mängd! Kan någon förklara detta för mig, tack.

Så nu har jag i alla fall börjat gå en promenad på 40min-1tim innan jobbet. Aldrig förr har jag sett så många kängrus! Det är en liten kängurufamilj som jag ser varje morgon. En dag hoppade en av dom ut från en buske och ut på vägen PRECIS framför mig. Gissa om jag blev rädd när jag gick där i mina egna tankar och lyssnade på musik, haha. Jag och Emelie har också börjat gå hem från jobbet. Det tar ca. 1 tim, vi slutar ju ändå så tidigt och det finns inte så mycket annat att göra här i Bowen när man slutat jobba.

I onsdags kom min första post hit till Australien :) Det var ett litet brev och jag såg direkt på handstilen att det var från min bästa vän Linda! Hon hade skrivit ett jätte fint brev (såklart på lila papper) och skickat med ett kort på henne och mig sista gången jag var hos henne innan jag åkte hit. Hon är bara för söt! Jag insåg också när jag kollade på kortet att jag har glömt vad man har för kläder hemma. Det ska bli så kul att gå in i sin garderob och kunna välja på massa kläder, istället för som här när man går i samma kläder HELA tiden. Jag kan säga att jag är en aning trött på mina kläder här nu.

Det är i sånna här backar som paprikorna kommer in till oss

Sedan hälls dom här i för att sen transpoteras ut till banden där vi står och packar dom

Paprikorna kommer sen hit där dom värsta sorteras bort. Detta är ägaren.

Fräsht att röka bland alla paprikor...

Sen kommer paprikorna till mig och jag packar ner dom i lådor

Large colour                                          Medium colour

Ett majsfält som jag går förbi varje morgon. Ja, jag och Emelie har pallat majs här :)

Riktigt gott

Majskolvar