10-23/6 Jag jobbar och stå i…

Två veckor har nu gått sen vi började jobba. Jag måste säga att tiden här går väldans fort. Vår första vecka blev en ”mjukstart” då vi jobbade fyra dagar och fick sen ledigt 3 dagar pga. att det kom lite regn så det blev för lerigt att jobba. Vi bestämde oss då för att bekanta oss med folket på hostelet och festa lite. Ganska snabb lärde man känna folk och nu känns vi mer eller mindre som en stor familj här. Man hälsar på alla och känner sig inte längre som en främling.

 

Hostelgänget

 

 

Jag har ju innan berättat att vi har ”replantat” (plantera nya plantor istället för dom vissna). Vi har nu fått avancera upp oss och fått testa på att plantera på riktigt. Dom kör med 2 traktorer, sen sitter vi två stycken bakom i en slags kärra full av plantor och sticker sen ner plantorna i raderna. Det kanske låter enkelt men det var precis var det inte var! Det såg ut som traktorn körde jätte sakta men när man väl satt där bakom gick det undan. Det gällde att tänka snabbt och vara kvick i händerna. Jag missade hur många plantor som helst och bara tänkte att hur fasen ska jag klara detta?! Dom andra tjejerna som vi nu jobbar med var jätte duktiga och hade en bra teknik, det såg så lätt ut men var så svårt. Jag tänkte flera gånger att nu ger jag upp. Vi planterade först i rader där en rad tog 15min att göra. Det var jobbigt för ryggen för man måste hänga sig över raden när man ska trycka i plantan. Sen blev raderna längre och tog då istället ca30min!!! Fatta hur jobbigt det var då! Jag hade ont i rygg, rumpa, axlar och i händerna. Jag tänkte återigen att jag kommer aldrig klara detta, jag ger upp nu. Dessutom var plantorna mycket mindre än vad dom brukar så dom bara gick sönder hela tiden. Efter några dagar fick jag in en bättre teknik, å vet ni vad…jag klarade det visst!

 

Det är svårt att ta ett kort in action för man är så himla lerig om händerna och man känner sig så turistig som ställer sig och tar kort på jobbet. Så jag tog detta kortet lite i smyg på en rast. Men ni ser i alla fall hur trktorn ser ut och kan föreställa er hur plantningen går till.

 

Till pappa och farfar som gillar traktorer. Har ni sett en sånhär hög traktor innan med bara 3 hjul?!

 

 

 

Andra veckan fick vi också ledigt över helgen. Denna gång pga att plantorna var för små och tog slut. Man vill jobba och tjäna pengar men det är ändå skönt att vara ledig. Vi hade riktigt fint väder hela helgen och låg vid poolen och bara latade oss. Vi har nu lärt känna lite mer folk på farmen och bestämde oss för att ha lite personalfest och gå ut i ”town” med farmengänget. Det är ett härligt gäng med folk från alla möjliga länder. Jag och Emelie är dom enda svenskarna sen är där folk från Italien, Tyskland, England, Kina, Holland mm. Vi träffade flera från Barnacles (vårt förra hostel) när vi var ute. Dom berättade att dom fortfarande inte fått jobb. Det kändes bra, då gjorde vi rätt val i alla fall som bytte hostel. Jag trivs verkligen med mitt jobb, vi hade inte kunnat få det bättre!

 

 

 

Jag har nu fått mina två första löner eftersom vi får betalt veckovis. Så det är skönt att äntligen få lite inkomst igen. Å vet ni va?! Vi får betalt för våra raster inkl lunchrasten! Hur sjukt är inte det.

 

Det är lite kyligare på mornarna här så vi har införskaffat oss långbyxor att dra över shortsen. Men på dagarna är det sjukt fint väder sen! Inte ett mol på himmeln och strålande sol hela dagarna med runt 25grader. Hörde att det inte är så fint väder hemma i Sverige, man kan ju undra om det är Australien eller Sverige som har sommar nu egentligen?!

 

Jag, Emelie och Sonja (från Italien), det är vi tre som har lite olika uppgifter vilket jag tycker är skönt. Jag gillar omväxling och man får använda lite olika delar av kroppen istället. Vi både planterar, planterar om och nu har vi också fått testa på att rensa bort ogräset från tomatplantorna och gångarna.  Jag säger bara såhär: om jag inte kommer hem vältränad nu så kommer jag aldrig köpa ett gymkort. För om inte detta ger nått så kommer aldrig ett gym göra det heller. Att vara här på farmen är som att träna i 10tim. Det är riktigt jobbigt. Varje dag har man träningsvärk på ett nytt ställe i kroppen.

 

Jag in action, rensar ogräs hos tomaterna

 

Ogräs på vänster sida som vi ska ta bort. Det ska se ut som på höger sida, så vi har att göra vill jag lova. Och det är inga korta rader precis. Det tar 30min till 1tim att göra en rad!

 

Sonja, Emelie och jag

 

Massa tomatplantor

 

Här vattnar dom tomatplantorna


Det är nu bestämt!!! Min älskade familj och Emelies familj kommer ner till Thailand och möter upp oss i september för att tillbringa två veckor tillsammans allihopa! Det ska bli hur kul som helst, jag kan inte fatta att det är sant. Jag trodde aldrig att det skulle funka men nu är det bokat. Emelies familj har en stuga i Thailand i Hua Hin och vi ska hyra en stuga jämte. Jag längtar redan!!!

 

9/6 Jobbdag nummer 3

Idag hade jag riktigt ont i benen, men det var bara att kämpa på. Jag älskar min nya mobil med radio på. Jag lyssnar på australiensk radio, typ Rixfm och försöker bli bättre på engelska. Så jag och Emelie går där och diggar till musiken mellan paprikaplantorna. Idag fick vi veta att vi kommer plantera i 2 månader. Jag trodde vi skulle få plocka frukt och packa också men tydligen hinner inte det mogna. Det tar 11 veckor innan det kommit några paprikor. Men tur är väl det för alla farliga djur finns om man plockar frukt och det är tydligen mer slitsamt för kroppen. En tjej idag hittade en dödlig orm bland tomaterna idag. Dessutom får man oftast betalt för hur mycket man plockar och inte per timme som vi nu får betalt för. Så jag trivs med att plantera och det är ändå ett chill jobb. Jag har också fått lära mig nu att dom röda och gröna paprikorna är av samma planta, (den plantan vi nu planterar). Den gröna är omogen och den röda är mogen. Därför kan man ibland se en grön paprika som är lite röd och tvärtom. Det är också därför dom flesta gillar den röda bättre än den gröna för att den gröna är omogen och lite besk i smaken. Så nu vet ni det också.

 

Vi hade som mål idag att jobba fram till ”toan”, bajamajan så vi slapp gå så långt när vi skulle kissa. När vi nästan var framme vad händer då?! Jo dom flyttade givetvis på den, typiskt. Så vi fick kissa i buskarna istället för det tar för lång tid att gå till toan, och eftersom man dricker flera liter vatten om dagen behöver man göra sitt behov ganska ofta under en dag. Men ska vi behöva göra såhär i 2 månader?! När det sen var dags att göra nummer 2 på den riktiga toan och jag lyfte på toalocket satt där en limegrön gigantisk groda på insidan av toan. Gissa om jag blev rädd. Men den var tydligen inte farlig som tur väl var.

 

Jag kommer inte uppdatera min blogg nu på ett tag. Det kommer ju hända ungefär samma saker varje dag nu, så det finns inte så mycket att skriva om. Men nu vet ni att jag har det bra och att jag nu jobbar på en farm och som det ser ut nu så kommer jag stanna här i 2 månader.

 

Om jag inte hade ändrat min flygbiljett hade jag varit hemma i Sverige nu den 10/6. Men istället blev det en sommar på en farm i Australien. Inte helt fel det heller, en annorlunda sommar. Hoppas ni där hemma får en bra och skön sommar i Sverige!

8/6 Jobb i 10 timmar!

Vi hade ställt klockan på 4.30 för att hinna äta lite, packa väskan och så. Det var faktiskt inte så jobbigt att gå upp som jag hade trott. Men detta var ju första dagen också, det blir väl värre antar jag. Grejen är den att folk på hostelet jobbar på olika farmar. Eftersom bussen ska hinna köra alla måste några vara på jobbet tidigare. Oturligt nog har det blivit vi som han kör först av alla. Därför var vi tvungna att sitta och vänta i ca. 30min och vänta tills klockan blev 6.30 så vi kunde börja jobba. Det var fortfarande mörkt ute när vi kom till farmen men började sen ljusna utan att man ens tänkte på det. Vi blev sen skjutsade till vårt fält och det var bara att sätta igång och jobba från där vi slutade igår. Det kändes i ryggen och armarna men mest kändes det på baksidan av låret när man böjde sig ner. Varje steg var en börda dom första timmarna innan man hade blivit varm i kroppen. Eftersom det var så tidigt på morgonen var det väldigt fuktigt och blött ute, vilket gjorde att jorden blev väldigt geggig som man gick på. Därför sjönk man ner typ hela tiden och blev väldigt lerig om fötterna och övriga kroppen, inget jobb för den som är rädd för att bli skitig om man säger så. Att jobba i converse här är kanske inte det bästa men vad gör man som backpacker?

 

Vi fick in en bättre teknik idag och jobbade dubbelt så fort som igår. Vi nästan skrattade åt det vi hade gjort igår och fattade inte hur vi bara kunde hunnit med så lite igår. Övning ger färdighet som man brukar säga. Vi räknade också ut att under en dags arbete böjer vi oss ner minst 4000gånger! Inte undra på att man får ont här och där. Vädret idag var helt perfekt att jobba i. Det var skön värme och det fläktade skönt. Vi har kommit på att detta jobbet är rätt shysst. Jag och Emelie går på ett fält själva. Vi kan göra lite som vi själva vill, ta raster när vi känner för det. Vi jobbar bara dom dagarna det är fint väder vilket innebär att det nästan alltid är sol ute när vi jobbar. Det finns alltid någonting att göra så dagarna går faktiskt fort och man behöver inte tänka så mycket på det man gör. Vi bara går där och lyssnar på musik och trycker ner lite plantor här och där. Inte hel fel sommarjobb faktiskt.

 

Vi frågade Barbera (chefen) idag hur mycket vi skulle få jobba. Han svarade då: varje dag, det finns alltid något att göra här. Vi trodde att han skämtade när han sa så. Vi pratade sen med dom andra som jobbar här och då berättade dom att dom var inne på sin 19:e dag i sträck nu. Dom sa att man jobbar alla dagar förutom om det regnar. Så jag och Emelie kommer får jobba många timmar, vilket vi bara tycker är bra. Vi är här för att jobba och kan likaväl jobba så mycket som möjligt. Vi jobbar från 6.30-16.30 och har 30min rast. Vi räknade ut att om vi jobbar 10tim om dagen tjäna 1260kr/dag, 8820kr/vecka, 35280kr/mån, sen är det 13% i skatt på detta. Vi kommer jobba här i 2 månader så resten får ni räkna ut själva men jag hoppas verkligen och tror att vi inte kommer åka härifrån helt urfattiga i alla fall. Det suger dock att hostelet kostar 1500kr/vecka! Vilket blir 6000kr/månad för ett jäkla äckligt rum!

 

Efter jobbet följde vi med och handlade idag istället. Vi storhandlade verkligen, lika bra det eftersom man måste planera alla måltider väl när affären ligger så långt bort. Mer än så hinner man inte med om dagarna. Man jobbar hela dagen, kommer hem, lagar mat, duschar och sen är det dags att sova så man får lite sömn innan det är dags att stiga upp igen.

 

Vårt nya rum/hem, väldigt stökigt som ni ser
Lite lerigt...
En dag på jobbet...
Massa paprikaplantor!

7/7 VI HAR FÅTT JOBB!!!

VI HAR FÅTT JOBB!!!

Vi är så jäkla grymma!!!


Både jag och Emelie vaknade av att hennes mobil ringde kl. 08.00 på morgonen. Jag hörde att hon lät väldigt glad när hon pratade och jag förstod direkt att det handlade om jobb. Plötsligt frågar hon mig: kan vi börja jobba idag? Ja säger jag utan att ens tänka efter. Vi båda ville ju börja jobba så fort som möjligt. Samtalet avslutades och Emelie säger: vi ska jobba kl.12 idag. Dom kommer och hämtar oss kl.11 så vi har knappt 2 timmar på oss att packa och checka ut. Vad hände?! Vi bara skrek av glädje så att dom andra i rummet vaknade, vi fixade det till slut! Det var Barbera (farmaren) som ringde och sa att vi fick jobba hos honom. Han och Paul samarbetar tydligen och dom hade pratat med varandra om oss och tyckte vi verkade vara 2 drivna tjejer som absolut skulle ha ett jobb. Vi är så grymma!

 

Vi blev så ivriga av att ha fått ett jobb så vi glömde fråga vad det var för jobb, hur mycket vi fick betalt och hur mycket vi skulle jobba. Tänk om det bara var några timmar varannan dag. Vi visste ingenting mer än att vi hade fått ett jobb. Vi packade ihop våra saker lite snabbt och var sen tvungna att checka ut. Grejen var bara den att vi betalade hyra för en hel vecka igår och man får inga pengar tillbaka. Så det sög lite, men vi hade ju i alla fall ett jobb nu.

 

Ägarna på Barnacles typ dumförklarade oss som checkade ut nu och strök oss från jobblistan när vi nu kommit så högt upp på den. Dom berättade också att både Paul och Barbera är svin, att Bearbera inte hade råd att betala sina arbetare, att jobben var jätte dåliga, slitiga och dåligt betalt. Vad hade vi gjort?! Strukit oss från listan för att få ett jobb som var skit och dessutom var vi tvungna att betala en dyrare hyra på Aussie Nomads där vi nu skulle bo. Kommer vi ens tjäna några pengar och vad är det för jobb vi tackat ja till egentligen?! Många tankar snurrade i huvudet medan vi satt och väntade på att dom skulle komma och hämta oss. Men vi kunde väl inte tacka nej till ett jobb? Vi vet ju inte alls när vi hade fått ett annat jobb annars. Kanske nästa vecka, kanske nästa månad. Folk från hostelet trodde inte sina öron när vi berättade att vi fått jobb. Vi väntade en vecka sen fick vi jobb. Dom flesta har väntat i flera veckor-månad och fortfarande inte fått jobb.

 

Oroliga som vi var bestämde vi oss för att ringa svensken som vi träffade på Mc´donalds häromdagen och rådfråga lite. Hon tyckte också det var ett svårt val men att vi skulle ta jobbet och se vad det var. Hon sa att timlönen ska ligga mellan 8-18$/tim. Hon sa: får ni 8$ är det dåligt men får ni 18$ ska ni ropa till Gudarna och tack! Hon packar tomater och tjänar 14$/tim. Det var skönt att prata med henne så man vet lite vad man kan begära i betalning. Man har ju hört om skitjobb med skitbetalning, sånt vill vi inte ha!

 

En halvtimme efter utsatt tid kom Barbera och hämtade oss (vi var lite oroliga ett tag att han inte skulle komma, att allt bara var en lögn). Han körde oss till hostelet och vi bara slängde in våra väskor på rummet sen var dags att bege oss till farmen, spända av förväntningar. Vi blev introducerade av en tjej som berättade lite om farmen och dom regler som finns här. Så berättade hon sen om lönen, 18$/tim! Hörde vi rätt?! Svensken sa ju att det var jätte bra lön. Allt kändes så himla bra såhär långt. Alla var trevliga och det verkade vara en seriös farm!

 

Sen var det upp till bevis. Nu skulle vi bevisa att vi var ”hardworking girls ”. Vi blev skjutsade ut till ett stort fält med massa små gröna plantor på. Detta var ”capsicum” eller paprikaplantor som det heter på svenska. Dessa plantor sattes för tre dagar sen. Tydligen är det några insekter som äter upp fötterna på vissa. Mitt och Emelies jobb var nu att gå rad för rad och byta ut dom plantor som var dåliga. Det var inte så svårt. Man såg ju tydligt vilka som var dåliga eftersom dom låg ner och var vissna. Grejen var bara den att vi var tvungna att bära på en platta med ca.200plantor på och böja oss ner varje gång man skulle plantera en ny. Otränad som man nu har blivit började det efter ett tag att kännas i rygg, armar och lår. Dessutom var det stekande sol ute och vi hade inga handskar på oss så ni kan ju tänka er hur smutsiga vi var om händerna efter att ha planerat ett tag.

 

Solen började gå ner och vi jobbade till solnedgången. Det var riktigt fint, himmeln var helt orange. Vi jobbade från 13-18 och vi hann plantera runt 1000 plantor, vilket vi tyckte var bra för att vara första dagen. Men om man kollade på fältet hur mycket vi hade kvar att göra var detta vi hade gjort idag INGENTING, för fältet var riktigt stort. Jag tänkte hur fasen ska vi klara av detta. Vi hade bara jobbat halva dagen idag mot vad vi skulle få jobba imon och jag var redan helt slut i kroppen.

 

Vi blev sen skjutsade tillbaka till hostelet i en minibuss tillsammans med dom 5 andra backpackerna som också jobbar på farmen. Vi var nu riktigt hungriga efter att bara ha ätit 3 ägg till lunch och lite gröt till frukost. Eftersom hostelet ligger en bit från centrum kör dom in med bussen vissa dagar för att handla. Så jag och Emelie bestämde oss för att följa med

För att köpa lite mat. När vi kommit halvvägs hade det hänt en olycka och det gick inte att komma förbi med bilen så vi fick gå tillbaka till hostlet eftersom bussen inte kunde vända på den smala vägen och var tvungen att vänta tills olycksplatsen var uppstädad.

 

Som tur väl var hade vi lite mat med oss från förra hostelet. Men vilket värdelöst kök det är här! Det finns knappt inga grytor, dom som finns är odiskade och skitiga eftersom det inte finns något diskmedel. Plattorna blir aldrig varma så det tar en hel evighet att laga mat. Köket är trångt och äckligt! Vårt rum är också jätte äckligt. Det luktar instängt och blöt handduk, inte så konstigt kanske när det inte finns någon ventilation. Vi bor nu med 2 israeliska tjejer och en engelsk tjej och dom är inte alls renliga av sig. Det ligger kläder överallt och gamla matrester. Det var sen dags att sova eftersom vi ska åka med bussen som går 6.45 imorgon bitti!

 

6/6 Asien planering

Vi ringde till Paul idag och hörde om han hade hittat något jobb åt oss eller om vi skulle bo kvar här på Barnacles, för vi var nämligen tvungna att betala ny hyra idag eftersom vi nu bott här i 2 veckor. Han sa att det nog skulle dröja ytterligare en vecka innan vi hade jobb så han tyckte vi skulle bo kvar en vecka till på Baracles. Så vi betalade ca 1000kr för en ny veckas boende. Vi känner att vi har gjort allt man kan göra nu för att få ett jobb! Vi har en del kontakter och har slängt ut lite krokar här och där. Så vi får ge det en vecka till och se vad som händer. Därför gick vi till biblioteket idag för att leta reda på lite fakta om Asien och börja planera vår resa lite istället för att söka jobb som vi annars har gjort om dagarna nu. Det ska bli så himla kul att åka dit. Något vi båda verkligen ser fram emot.

 

Det har regnat idag så vi har hållt oss inomhus. När vi satt på vårt rum ringde plötsligt Emelies mobil. Det var Paul. Han berättade att han kanske hade hittat ett jobb åt oss! Hörde vi rätt?! Det var inte helt säkert men han ville bara göra oss beredda. Vi ska ringa honom imon förmiddag. Det är så sjukt, kan detta verkligen vara sant?! Vi vågade inte hoppas för mycket men det lät positivt…

 

3-5/6 Vad mer kan man göra?!

Nu har det äntligen blivit helg i denna lilla stad. Min och Emelies plan var nu att gå ut på krogen och ragga efter farmare som en sista utväg på vårt jobbsökande. Någon farmare måste väl vara ute och ta en öl såhär på helgen och sen träffar han 2 helt fantastiska hårt jobbande svenska tjejer svenska och jobbet är vårt! Så var planen i alla fall.

 

Några på hostelet hade fixat en BBQ för dom som ville ha. Vi fick hur mycket korv, hamburgare, sallad, chips vi ville för 20kr. Så himla billigt och så himla gott! Vi satt sen tillsammans hela hostelet och pratade, åt och drack lite. Väldigt trevligt. Det fanns en del ”vanliga” människor här också men också en del lite lustiga. Men man känner nu att man kommit in lite mer i ”gänget” här på hostelet.

 

Vi gick sen ner på ”stan” och in på en pub. Jag hade faktiskt inte så höga förhoppningar och trodde inte det skulle vara alls mycket folk ute. Men oj vilken chock jag fick. Det var ju massa folk där. Först kom man till en bar som man kunde gå igenom och kom då till en jätte mysig bakgård där det fanns massa sittplatser och ett dansgolv. Det kom sen fram en man i 30års åldern och började prata med oss. Han såg inte alls ut som en farmare men vi tänkte att det skadar ju aldrig att fråga. Vi berättade att vi gör allt för att få ett jobb nu, att vi t.o.m. har gått till en farm och att vi är hårt arbetande tjejer. Han sa det att om vi gått till en farm så måste vi vara starka tjejer. Han viskade till oss att vi kommit till rätt person, han var rätt person att prata med. Det visar sig då att han äger en farm! Kunde det vara sant?! Han samarbetar tydligen med Nomads (hostelet som vi var på och pratade med Paul) och vi fick även träffa några tjejer som jobbade på hans farm och dom sa att han var jätte bra och att dom trivdes med jobbet. Det var alltså sanning allting! Han sa att han skulle fixa ett jobb åt oss men så hade han ju druckit lite så jag och Emelie vågade inte hoppas på för mycket. Vi fick han mobilnummer och skulle ringa honom dagen efter.

 

Det gick sen en gratisbuss från puben vi var på ut till Queens beach. Vi hade inte en aning om vad detta var men alla åkte dit så vi hängde på. Det visade sig då vara värsta nattklubben med massa folk, grym musik och ett stort dansgolv. Detta trodde jag verkligen inte om lilla Bowen. Det blev en lyckad kväll med i alla fall en kontakt till en farm. Så min och Emelies plan hade lyckats.

 

Dagen efter ringde vi upp farmaren. Lite nervösa för att han inte skulle komma ihåg oss. Men det gjorde han. Tyvärr hade han inget jobb åt oss nu men han skulle hålla oss i minnet och ringa oss om han hittade något. Typiskt också, inget jobb denna gången heller! Vi satte oss sen på Donken (eftersom det är gratis WIFI (internet) här) och började söka efter farmar på internet. Vi hittade ett 10tal farmar som vi ringde upp. Tyvärr fick vi samma svar av alla: nej tyvärr vi har inget jobb åt er just nu. Det känns nästintill omöjligt att få ett jäkla fruktjobb här. Vi har verkligen testat allt, t.o.m ringt farmarna personligen för att se om läget verkligen är så illa som alla säger. Och det verkar tyvärr vara så. Vi träffade även en svensk tjej på Donken (från Umeå), hon hade jobb på en farm och fick vårt nummer ifall dom behövde mer hjälp. Vi har ändå en del kontakter nu men inget jobb. Vi har också sökt efter hostel och jobb typ hela vägen från Bowen upp till Cairns och ringt flera ställen men det är samma sak där. Nästan hela östkusten är drabbad och har inga jobb så det är inte lönt att flytta på sig. Vi har bestämt oss för att stanna här en vecka till i alla fall och se vad som händer. Men vi har inte tid att vänta, vi måste ha jobb nu för att hinna jobba i 2 månader innan vi beger oss till Asien.

 

Lite som är kul att veta om Bowen och vårt hostel!

Bowen trodde jag var en liten, liten stad. Det är väldigt litet men det finns verkligen allt här. Alla slags affärer, post, Mc´donalds, Subway, bibliotek, nattklubbar, flera fina stränder, biograf, ja vad mer kan man begära. Bowen ligger precis vid havet och det är väldigt mysigt här på något sett med en fin natur och fina solnedgångar. Det var tydligen i Bowen som filmen ”Australia” spelades in.

 

Vårt hostel ligger i centrum så det är nära till allting. Men om man ska till dom fina stränderna måste man ta bussen i typ 10min för att komma dit. Jag och Emelie bor nu i ett rum med fyra andra. Det enda jobbiga med detta rummet är att för att komma till dom andra rummen så måste folk gå igenom vårt rum först, för att sen komma till deras som ligger bakom vårt rum eller hur man nu ska förklara det. Så det är en del spring här men det är så man överlever. Jag är van efter att ha varit backpacker i 4månader och haft folk springandes in och ut hela tiden från rummen. Så i mitt rum har jag nu en säng, en våningssäng. Jag sover där uppe och Emelie sover under mig och så har jag ett litet skåp där jag har alla mina kläder och allt annat som annars har varit i en väska i några månader nu.

 

Det första vi fick göra när vi kom till detta hostelet var att tömma väskorna på alla kläder, tvätta dom på det varmaste programmet man kan och sen spraya väskan med ett speciellt spray. Allt för att ta död på ev. bedbugs som är vanligt bland backpackers. Det är små löss eller vad man ska kalla det som trivs i sängar och på kläder där det är varmt. Dom kryper sen på kroppen och suger blod och lämnar kvar små röda prickar (som myggbett) och detta kliar riktigt mycket. Som tur väl är har jag sluppit detta men jag har sett andra blivit drabbade och det ser inte kul ut. Hostelet har det som policy att alla måste göra denna procedur innan dom flyttar in på hostelet. Det är bra men det tog sin lilla tid att tvätta allt, hänga upp det på torkning och sen plocka ner det ingen.

 

På hostelet finns det ett helt okej kök, stort och rymligt med ugn (inte helt vanligt bland hostel här i Aussie), ett tv-rum och en liten bakgård med ett pingisbord, en liten grusplan med en basketkorg och en gräsplätt där det finns några bord att sitta vid. Där har ni mitt hem för dom kommande 2 månaderna!

 

Säkert hälften av alla som bor här på hostelet är Kineser, Koreaner och Japaner. Jag ser inte skillnaden på dom. Och jag hatar dom asiaterna som bor med oss för dom snarkar så jäkla högt. Jag måste somna med musik i ögonen för att kunna somna och ibland vaknar jag mitt i natten av att dom snarkar så högt! Sen är det väldigt många Tyskar som bor här, en svensk kille och som vanligt en massa engelsmän. Jag och Emelie är bland dom nyast inflyttade här, dom flesta andra har varit här i flera veckor utan jobb. Så folk börjar bli väldigt rastlösa och förslappade. Dom sitter typ på samma ställe hela dagen, ute vid vårt långa matbord och vet inte riktigt vad dom ska göra. Det känns lite som en dokusåpa när folk är instängda i ett hus och inte får gå därifrån. Jag har svårt att tänka mig att någon av dessa människor har varit lika aktiva i jobbsökandet som jag och Emelie har varit. Folk går nog bara och väntar på att hostelet ska fixa jobb till dom verkar det som. Deras höjdpunkt är när det är dags att laga mat. Dom lagar så komplicerad mat som möjligt med så många moment som möjligt, allt för att fördriva tiden. Och då ska vi inte tala om alla asiater och deras mat. Varje dag får man se och lära sig något nytt. Man kan inte säga annat än att dom är grymma på att laga mat, dom vet precis vad dom gör. Det är nästan pinsamt när jag och Emelie kokar upp vatten till våra nudlar och kallar det för mat.

 

Första bilden är från:
1-2. När vi flög till Mackay. Vi flög till soluppgången och det var så himla fint.
3. Vi tvättade alla våra kläder när vi kommit fram till vårt hostel i Bowen.
4. Bild på vårt rum/hem för dom kommande månaderna.
5. En vacker solnedgång i Bowen.
6-7. Bilder från filmen Australia som spelades in här i Bowen.
8. Massa krabbor.
9. Bowenwood.
10-11. Horseshoebay.
12. En bild på våra halsband som vi graverade in i Melbourne.
Min garderob

2/6 Paus i jobbsökandet…trodde vi i alla fall

Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till beachen idag för att få tankarna på något annat ett tag. Det var en riktigt fin strand. Jag blev faktiskt förvånad för jag trodde inte den skulle vara så fin. Värmen var perfekt, typ som svensk sommarvärme. Man kunde ligga på stranden utan att svettas ihjäl som vi annars har gjort tidigare här i Australien. Sista bussen tillbaka till hostelet gick vid 14.00 så vi var tvungna att ta den. Vi började prata med chauffören och frågade om inte han visste någon farm som behövde hjälp. Det gjorde han, eller han visste en farm i alla fall! Han hade tydligen hjälpt 2 tjejer för några dagar sen att fixa jobb. Han ringde upp farmen men dom behövde ingen hjälp nu. Vi fick deras nummer och ska ringa dit igen i nästa vecka. Typiskt också. Ännu ett hopp som släcktes. Vi frågade sen chaffisen om det gick någon buss till Nomads (hostelet där vi har haft kontakt med ägaren som vi ringde en dag försent till för att få jobb). För vi tänkte åka dit och kolla hur hostelet såg ut och visa oss för Paul som han heter. Det gick tydligen inga bussar dit men vår snälla chaffis fixade så vi fick åka med i hans buss ett tag. Sen fick vi åka skolskjuts med alla små barn till hostelet för det var den enda bussen som körde förbi där. Vår chaffis var så himla snäll, han ville verkligen hjälpa oss. Alla barnen verkade också gilla honom, kanske var det för att han hade en gigantisk låda med godis som han bjöd alla barnen och mig och Emelie på.

 

Vi träffade sen Paul och fick se oss runt på hostelet. Det var rena lyxen gemfört med vårt gamla hostel. Det fanns en pool med fullt av solstolar runt, dom hade en bar och en liten restaurang. Allt var så himla nytt och fräscht och dom som bodde där var mer min och Emelies typer, vanligt folk. Man kände sig genast välkommen då dom flesta hälsade på en. Vi hade gärna flyttat hit men grejen är den att vi står ju på en lista på vårt hostel nu för att få jobb. Om vi byter hostel stryks vi från den listan och Paul visste inte när han kunde ge oss något jobb. Så vi bestämde med honom att vi ska bo kvar på vårt hostel och hålla kontakten med Paul. Så när han hittar något jobb hör han av sig till oss. Han bjöd oss sen på en kanna öl och vi satt ute vid poolen i solen och njöt av detta. 3 irländska killar slog sig ner vid vårt bord och vi började prata. Dom berättade lite om hostelet, jobb och hur det är här. Allt verkade jätte bra. Det kom sen flera busslaster med folk som kom hem från jobbet. Hur kan det vara så många som har jobb här men inte på vårt hostel?! Paul berättade att det var 70pers som bodde på hostelet och nästan alla har jobb. Lite skillnad från vårt hostel där max 20pers jobbar. Fast han berättade också att i vanliga fall brukar han ha det dubbla, 140pers här, men pga naturkatastroferna finns det inte jobb till så många. Vi fick sen skjuts tillbaka till vårt gamla hostel där man kunde tro att tiden stått stilla medan vi varit borta för folk satt på precis samma platser som när vi åkte i morse och gjorde samma saker. Dom skulle bara veta vad vi har varit med om idag!

 

Den underbara beachen, kolla in vattnet

31/5 -1/6 Jobbsök!!!

Redan Juni?! Vart tog maj vägen?? Tiden går så himla fort. Jag och Emelie vill inte tro att det inte finns några jobb. Något jobb måste det ju finnas för två blonda svenska tjejer! Det känns som alla andra på vårt hostel har blivit förslappade av all väntan och vill ha allt serverat på ett silverfat. Men om det inte finns några fruktjobb så måste det ju finnas något annat. Så vi tog med oss våra CVn och gick runt till restauranger och affärer och frågade efter jobb. Det var mer positivt än vad vi hade trott. Vi fick fylla i flera ansökningsblanketter och vissa ställen sa att dom behövde folk fast inte just nu :/ Till vår förvåning fick vi tom. komma på en intervju på Mc´donalds. Men tyvärr fick vi inte jobbet eftersom vi bara kan stanna 2 månader.

 

Efter att suttit på donken och andats in deras feta doft var det dags för oss att äta lunch. På menyn idag stod det barnmat för vår del, vilket inte var en höjdare och inget vi kommer testa igen. Kall barnmat som dessutom såg väldigt oaptitlig ut. Nu har vi i alla fall testat det. Någon som har förslag på kall mat som man kan äta till lunch?

 

Vi gick också till posten och biblioteket och frågade om dom hade några nummer till farmar så vi kunde ringa till dom personligen. Men farmarna ligger tydligen under hemliga namn så att inte vem som helst ska kunna ringa dom. Vi fick däremot nummret till ett hostel som ligger en bit utanför stan och som tydligen har en del jobb.  Vi ringde dit och fick som svar att om vi hade ringt en dag tidigare så hade vi haft jobb idag. För det var nämligen 2 tjejer igår som fick jobb. Så himla störande! Han vi pratade med var trevlig och hjälpsam och vi bestämde att vi skulle hålla kontakten ifall nått nytt dök upp.

 

På biblioteket fick vi ett tips om en tomatpackning som låg en bit utanför stan. Så vi bestämde oss för att gå dit. 2 svenska blonda tjejer gick längs vägen som inte hade någon trottoar eller ens någon vägkant att gå på, bilar tutade på oss och vi fattade inte om det var för att vi gick på fel sida av vägen eller för att dom inte var vana att se så fint folk gå där. Det tog oss minst 45min att gå dit och svaret vi fick av tomatpackningen var: nej vi har inga jobb. Så det var bara att traska tillbaka hela vägen igen. Våra tankar gick då på att testa en sista utväg och skriva lappar att vi söker jobb och hålla upp dom samtidigt som vi gick och hoppas på att någon farmare körde förbi. Men insåg då att vi inte hade papper och penna med oss så denna idén rann ut i sand.

 

30/5 Airlie beach → Bowen

Vad hände med oss igår egentligen?! Varken jag eller Emelie hade ställt någon klocka och vi skulle vidare med bussen till Bowen idag kl.9.00. Som tur väl var vaknade vi i tid ändå och kom med bussen. Vi stannade bara en natt i Airlie beach för att vi skulle kommit till Bowen så sent igår med bussen, så då hade vårt hostel som vi bokat redan stängt receptionen. Men nu var vi framme i Bowen som kommer bli vårt hem för dom kommande 2 månaderna. Det såg ut att vara en mysig liten stad som låg precis vid havet och här verkade finnas det mest nödvändiga. Vi hade tänkt fixa ett jobb på någon farm med fruktplockning och alla säger att det är så lätt att få jobb När vi skulle checka in på hostelet kom chocken. Eftersom det varit cyklon och minst 2 översvämningar här, har säsongen förskjutits pga att dom har fått så om. Så det finns verkligen inte jobb nu! Hostelet hade en lista som vi blev uppskrivna på men vi var ju inte i toppen precis. Dom sa att nästa vecka kanske 15 tjejer skulle få jobb men vi är inte med i dom 15. Dom trodde att vi skulle få vänta minst 3-4 veckor på jobb! Men vi har inte tid att vänta! Vi har ju planerat att jobba i 2 månader. Måste vi nu vänta i en månad eller ännu mer har vi bara en månad kvar att jobba på. Hostelet är helt okej. Vi är mest tjejer som bor här eftersom farmarna vill ha mest tjejer. Vi bor just nu i ett dorm med fyra andra. En tysk, 2 koreaner och en kines. Folk som vi pratat med har varit här i veckor-månader och bara väntat på att få jobb. Det är kanske 5 av ca 30 personer på hostelet som har jobb.

28/5 och 29/5 Melbourne → Mackay och Airlie beach

Såhär låg det till, vårt flyg till Mackay gick 06.10 den 29e. Vi var tvungna att vara på flygplatsen 2 timmar innan, alltså 04.10. Det tog dessutom ca 30min att ta sig till flygplatsen. Vi var alltså tvungna att åka från hostelet ca 03.30 för at hinna i tid, så därför bestämde vi oss för att spara lite pengar och inte köpa någon hostelnatt mellan den 28-29, eftersom vi ändå knappt skulle hinna sova något. Därför var vi tvungna att checka ut idag 28/5 på förmiddagen innan 10.00.  Lite bakfulla efter gårdagen och mycket trötta efter bara några timmars sömn bestämde vi oss för att checka ut, lämna tillbaka nyckeln och allt men så la vi en sko i dörren så den inte stängdes igen. Vilket betydde att vi kunde gå in på rummet igen och lägga oss och sova tills städerskorna kom, haha. (Vi visste nämligen att dom inte städade rummen förrän på eftermiddagen runt 14tiden).

 

Vi käkade sen lite bakfyllemat på donken, sååååå gott! :P Vi hade sen en sista dag på oss att utföra våra ärenden här i Melbourne. I nästan en vecka har jag och Emelie försökt hitta ett smycke som vi vill gravera in något på som har med vår resa att göra, men vi har inte hittat något bra som inte kostar en hel förmögenhet. Vi gick till marknaden (som vi varit på i stort sett varje dag dom senaste dagarna) utan att hitta något. Men vad händer?! Jo vi får syn på ett halsband med en lite större rund kula på i silver. Perfekt! Kulan får symbolisera världen. En jätte duktig kille där graverade sen in äventyr, upplevelser, vänskap. Josefin & Emelie på den. Vi gjorde två likadana halsband, ett till oss var.

 

Jag hade sen bara ett ärende kvar som jag var tvungen att göra. Min kära telefon som jag har haft i snart 4år har börjat sjunga på sin sista refräng. Den stänger av sig hela tiden och har dom sista dagarna nu hängt sig, så tex. när mitt larm ringer på morgonen finns det bara ett sätt att stänga av det och det är genom att ta ut batteriet och då kan man inte snooza L Ibland har telefonen automatiskt stängts av sig under natten så larmet istället inte ringer alls! Så nu har jag fått nog, jag måste byta upp mig till en ny och fräsh telefon. Jag hittade den perfekta för mig, NOKIAs nya iphone, NOKIA 2730. Jättefin silverfärgad med kamera, radio, termometer, polyfoniska ringsignaler och det bästa av allt en massa spel med bla. allas vårt kära gamla SNAKE och Sudoku. Det roliga var att jag köpte den på posten för 150kr :D haha. Det som är mindre kul är att det enda språket man kan välja i telefonen är engelska, phillipinska eller kinesiska. Alltså inte svenska, vilket betyder att när jag ska skriva sms till er där hemma måste jag skriva utan T9. Det betyder att jag måste trycka fram varje bokstav var för sig eftersom den inte kan några svenska ord. Men det finns å,ä,ö så var inte rädda för att skriva till mig. Men nu vet ni varför det kan ta lite tid innan jag svarar er. Ge mig bara några veckor så kommer jag var grym på min nya super telefon! Jag säger bara iphone släng dig i väggen :P

 

Detta skyller jag på dig mamma :P för du frågar hela tiden om det finns något gott godis här. Givetvis när vi var klara med alla våra ärenden och bara skulle tillbaka till hostelet för att hänga i tv rummet gick vi förbi en godisaffär som verkligen var full med godis! För att få svar på mammas fråga var vi ju tvungna att köpa lite. Man plockade godis i en låda som dom sen hällde över på en våg i kassan och sen ner i en papperspåse. Detta var första gången på 4månader som vi köpte lösgodis och allt såg verkligen gott ut. Dom hade massa godis med melonsmak, gelégodis och naturgodis. Så det blev en hel del godis när vi sen väl var klara. Kalaset slutade på runt 70kr!!! (för mitt godis och lika mycket för Emelies). Men det var det värt för det var riktigt gott vill jag lova er.

 

Vi spenderade sen resten av dagen, kvällen och natten på hostelet i tv rummet där man inte behöver betala för att bo :P (fiffigt av oss va?!) Fast vi fick vissa sura miner från receptionen av en kille. Men hallå vi är fattiga backpackers och vi har redan bott på hostelet i över en vecka. Så om vi lånar tv-rummet lite spelar väl ingen roll kan man tycka :P När vi sen skulle ut på stan för att hitta en taxi som kunde köra oss till flygplatsen tänkte vi ju inte på att det var mitt i natten en lördag kväll och folk ville hem från uteställerna. Det var flera meter långa köer av folk som ville hem. Hur skulle vi göra, vi skulle aldrig hinna i tid om vi ställde oss sist i kön. Dessutom var det riktigt pinsamt att gå runt på stan med en fet väska på ryggen och en annan väska där fram på magen. Alla kollade på oss och det kändes som om någon hade skrivit med självlysande penna på oss: förvirrade backpacker som måste hitta en taxi NU! Så kom vår lilla ängel fram till oss, en australiensk kille. Inte jätte nykter men han visste vad han gjorde. Han tog med oss till en annan gata där det var lite mindre folk, men fortfarande långa taxiköer. Han var bra på att prata så han fixade så att vi fick ställa oss längst fram i kön (för vem kan säga nej till två svenska söta tjejer), och vi fick en taxi inom 5min.

 

Flygplatsen var typ världens minsta. Inga affärer var öppna och det fanns verkligen ingenting att göra där. Saken blev ju inte bättre när det visade sig att vi bara hade behövt checka in 1tim innan, vi var typ ensamma på flygplatsen när vi kom plus att planet givetvis hade blivit en timme försenat! Vi kom med planet den här gången i alla fall. Att flyga från Melbourne till Mackay tog 3timmar! Då flög vi i samma land, så ni kanske förstår då hur stort Australien är.

 

Det var så underbart härligt att äntligen komma till värmen igen! Det var skön värme. Som en svensk sommar. Inte så varmt att man svettas hela tiden utan lagom varmt. Grejen var bara den att vi var tvungna att vänta ca 8,5tim på att bussen skulle komma, som vi skulle åka med till Airlie beach. Vi hade tänkt vänta på flygplatsen men även denna flygplats var jätte liten. Så vi tog en taxi in till Mackay city, gick och la oss vid lagoonen och bara njöt av att äntligen vara tillbaka i värmen.

 

När man är i Australien måste man ju testa på att äta känguru. Vi har sagt många gånger att vi ska testa det men det har aldrig blivit av. Så nu äntligen var det dags. Vi hittade det perfekta stället här, Outback Jacks hette det. Och ni hör ju bara på namnet vad dom serverar för mat. Vi beställde först in känguru- och krokodilkött till förrätt. Jag gillade krokodilen bäst. Det smakade som någon slags fisk fast detta var mer i köttform. Kängurun hade väldigt speciell smak. Det smakade lite som lamm med väldigt stark köttsmak. Efter detta beställde jag in en hamburgare med kamelkött. Jag var först väldigt skeptisk till detta men kände att jag var tvungen att testa när jag nu hade chansen. Tro det eller ej men detta var faktiskt riktigt gott! Jag kan inte riktigt beskriva vad det smakade men köttet var väldigt fast och brunt som kameler är :P

 

Vi tog sen bussen till Airlie beach, checkade in på samma hostel som vi bodde på sist när vi var här. Det kändes lite som att vara hemma igen. Vi var här i en vecka förra gången så vi känner ju till stället. Vi duschade, dressade om och drack vårt kära goon. Sen var det dags att kolla in utelivet. Vi trodde först att det skulle vara helt dött i den här lilla staden eftersom det inte direkt är högsäsong här. Men det var riktigt bra faktiskt och bra musik.

 

Min gamla telefon
Min nya telefon

27/5 Puffing Billy

Idag var det dags för mig och Emelie att för första gången åka med pendeltåg här för att komma till Puffing Billy. Vi lyckades galant med detta.

 

Puffin Billy är en gammal bevarad järnväg fån 20-talet med ett lok där man eldar med kol och som sprutar ut tjock rök och man drar i ett snöre för att tuta med skorstenen. Vi åkte på en gammal järnväg genom skog och på gamla träbroar (tänk balder på Liseberg). Allt skulle vara så likt som möjligt som det var på den gamla tiden. Konduktörerna hade gamla kläder på sig, man fick speciella pappersbiljetter som dom använde förr i tiden och vagnarna var väldigt gammeldags. Det kändes lite som i Madickenfilmen när dom åkte tåg, exakt sånna tåg var det. Det var en mysig liten tur men jag och Emelie har som sagt inte riktigt kläder för Melbourneväder så vi frös i stort sett hela resan. Det var skönt att hoppa in i en varm dusch sen när vi kom tillbaka till hostelet.

 

Vi satt och förfestade på hostelet och vår nya vän Dan hittade ett gigantiskt vinglas som vi hade väldigt roligt med. Stämningen var på topp och vi gick sen till en pub där vi mötte upp några svenska vänner från Växjö, som vi otroligt nog stötte på när vi var på great ocean road. Världen är bra allt liten! Det blev en bra avslutning på vår tid här i Melbourne.













RSS 2.0