Där var min solbränna borta. Jag har nu stått inne i 3 dagar på den nya farmen och jobbat. Vi har dom andra dagarna packat röda paprikor men idag packade vi gröna paprikor. Jag förstår nu varför gröna paprikor är billigast att köpa i affären och röda är dyrast. Dom röda paprikorna är ju mogna när dom plockas. Därför är dom ömtåliga och blir lätt förstörda om man plockar dom fel eller inte är försiktig. Dessutom ska dom sorteras i enbart röda paprikor och colour. Det tar längre tid för dom röda paprikorna att mogna och det krävs mer jobb vid packnigen. Dom gröna paprikorna däremot är omogna när dom plockas och är mycket lättare att packa. Man behöver inte vara lika försiktig med dom och eftersom dom är omogna kan dom inte vara ruttna, solblekta, mjuka. Så det enda man sortera efter är storleken, stora, mellan och små och detta kräver inte lika mycket jobb med packningen. Så nu fick ni svar på det.

Jag tänkte jag skulle försöka förklara lite mer noggrant hur packningen går till. Dom som plockar paprikorna börjar jobba tidigare än oss och fyller stora boxar med paprikor som står färdigt när vi börjar jobba. Paprikorna sköljs och hälls sen ner på rullbandet. Det finns sen olika stationer där folk står. I början sortera dom bort dom allra fulaste paprikorna. Sen kommer paprikorna till min station där jag och 2 andra tjejer står. Den första tjejen packar små och mellan röda paprikor. Jag packar large, medium, small colour. Den sista packar sånt vi har missat och det är hennes uppgift att se till att allt som passerar förbi henne är i perfekt skick. Alla måste försöka känna på alla paprikor som passerar. Ibland kommer det bara några stycken åt gången och då är det lätt, men oftast kommer det ett 20-tal samtidigt och då kan det bli lite stressigt.

Alla skrynkliga, fula, missfärgade, spruckna paprikor lägger vi på ett speciellt rullband som vi kallar process. Allt ruttet och paprikor med hål i slänger vi. När man har packat i några dagar sorterar man om allt man lagt i process. Sånt som är mjukt och bara är lite skrynkligt sorteras till ett band. Detta går till skolkök, sjukhus mm. Sånt som är missfärjat, mer skrynkligt och där man bara kan använda halva paprikan sorteras till ett annat band och dessa går till ett företag som gör pastasåser mm. Hoppas ni förstår lite hur det går till.

Det jag har lärt mig nu är att det är väldigt många som känner och tar på paprikan du köper i affären innan du själv tar på den. Så var noga med att tvätta den innan du äter den!

Så var det då dags att börja jobba på en ny farm, spänd av förväntan. Vi är ju vana vid att gå upp tidigt om mornarna nu men idag fick vi för första gången sovmorgon på länge då vi inte började jobba förrän 9.30. Bara det kändes lite konstigt plus att det nu var ljust ute när vi vaknade och det är vi inte vana vid. Man blev ju för tusan bländad av solen, haha.

Det var sen dags att börja jobba. Vi gick in i shedet (typ stort garage). Jag blev placerad bakom ett rullband och sen var det vara att köra igång. Det kom massa paprikor på ett rullband och sen var det min uppgift att sortera bort dom fula, skrynkliga, ruttna, missfärgade, spruckna mm paprikorna och packa ner dom fina paprikorna i olika lådor beroende på storlekar, large, medium, small. Det är inte det lättaste kan jag berätta eftersom skillnaderna mellan dom olika storlekarna är väldigt små. Jag skulle också sortera bort colour, vilket betyder röda paprikor som har lite grönt på sig. Det låter kanske lätt men det måste vara en speciell grön färg och det måste vara en viss mängd grönt för att få bli en colour. Jag kan berätta att jag var så förvirrad idag. Det var så himla mycket att tänka på och rullbandet gick inte precis sakta heller. Detta är heller inget bra jobb för mig då det gäller att ta snabba beslut. Du tar upp en paprika, känner på den och bestämmer dig snabbt om den ska slängas eller packas ner, vilken storlek det är och om det är en colour. Ni som känner mig förstår precis vad jag menar, haha. Eller så kanske det är precis ett sånt här jobb jag behöver för att komma över min beslutsångest.

Man står på samma ställe hela dagen och det är verkligen som att jobba på en industri. Man gör samma sak hela tiden och tiden går så sjukt sakta! Vi står inomhus hela dagarna medans solen gassar på ute. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag saknar tom att plantera. Visst det var riktigt jobbigt emellanåt men man fick i alla fall vara ute och röra på sig, lyssna på musik och tiden gick framförallt fort.

När vi jobbade på Barberas var dom inte jätte noga med raster och så. Vi hade en halv timmes lunchrast men blev det 45min var det inte hela världen. Ville man gå på toa under dagen kunde man göra det när man ville. Här nu på den nya farmen är dom väldigt punkliga. Prick klockan 12.00 stängs maskinerna av och prick 12.30 ska vi börja jobba. Och gå på toa får vi bara göra under våra raster. Det blev en kort dag idag då vi bara jobbade 4timmar. Vad är detta?! Jag är van att jobba 10timmar per dag ju! Jag är redan trött på detta jobbet och detta var min första dag. En sak som är bra med detta jobbet är att vi får ta med oss hem hur många paprikor vi vill varje dag.

Vi fick ut ett papper idag där det stod lite regler som gäller på farmen osv. Det stod också att pga alla gifter som finns här som dom sprutar på paprikorna så kan tjejer bli sterila och inte kunna få barn sen. Jag hoppas den risken inte är så stor för jag vill ha barn sen någon gång i framtiden! Dessutom är chefen en riktig tjurkärring och en blandning av en man och kvinna. Jag vill ha tillbaka mitt gamla jobb! Men jag ska inte klaga alltför mycket. Vi hade nog ändå en himla tur som fick ett annat jobb så pass fort som vi fick. Och det är bara lite mer än 2 veckor kvar att jobba så det är bara att stå ut.

Vi fick idag veta att farmen tidigare i år fått hjälp från banken med pengar. Nu i helgen hade tydligen farmen varit i domstol med banken och klarade inte av att betala tillbaka banken. Farmen är nu bankrutt och har alltså inte råd att köpa några nya plantor, banken äger nu farmen. Hur sjukt det än låter så är det sant! Och finns det inga plantor har vi ju inget att plantera, alltså inget jobb för oss. Så idag blev vår sista dag på farmen, tråkigt men sant.

Vi fick plocka plast hela dagen. Det lät inte så farligt först men det var så sjukt tråkigt. Vi fick plocka upp små plastbitar som blivit över när dom lagt på plasten på raderna där det ska planteras. Vi var tvungna att böja oss ner till marken i stort sett hela dagen (vilket vi i och för sig är vana vid nuför tiden). Man kände sig som en sopgubbe när man gick där med en sopsäck i handen och plockade upp skräp från marken.

Det var så tyst och tomt på farmen idag. All produktion har ju stoppats. Knappt hälften av alla fält är planterade, så mycket jobb och material är gjort i onödan eftersom det inte blir någon mer plantering där det var tänkt från början. Plast för flera miljoner dollar bara ligger där på fälten nu etc. Vi fick också höra att en av killarna (runt 20år) som jobbade nu i helgen med att sätta upp en stållina för tomaterna blev av med första delen av sitt finger, då han fick linan på fingret och ryckte bort det. Inte kul!

Det är riktigt tråkigt detta som har hänt farmen och att vi måste sluta jobba här. Jag trivdes verkligen här. Det var ett härligt gäng vi jobbade med, vi tjänade bra, fick vara ute om dagarna och röra på oss.

När vi kom tillbaka till hostelet efter jobbet hade Paul (ägaren) redan hittat ett nytt jobb åt oss! Redan imorgon ska vi prova jobba på en annan farm, fast denna gång inomhus och packa tomater istället. Vi får se hur detta går…

Tanken slog precis mig att jag har ju faktiskt en bostad nu och en adress. Och vad kan man göra med en adress? Jo man kan skicka saker till den såklart J Jag kommer stanna här till 5/8 så va bara säker på att det ni skickar kommer fram innan dess. Allt uppskattas stort som litet, tankar som saker. Men tänk på att jag är en backpacker med ont om plats i min kära väska. Jag saknar något svenskt! Svenskt godis, chips, en svensk tidning av något slag…

Nästan allt som vi har i Sverige går att köpa här i Australien men inte svensk ”mat”. Så mycket av det jag saknar från Sverige är färskvaror och är nog lite svåra att skicka då det tar i alla fall en vecka att skicka något. Jag saknar punschrullar, mormors kakor, kanelbullar, äppelpaj, grovt bröd mm….

Mamma jag saknar våra små fikastunder ihop med en nybakad fralla med ost och honung på.

Jag saknar också att grilla nu när det är sommar i Sverige, det är något speciellt med det.

Jag saknar att köra min kära racerbil och såklart saknar jag min familj, släkt och mina älskade vänner!

Som sagt det hade varit jätte roligt med lite överraskningar stora som små! Jag behöver få lite positiv energi här nu när jag jobbar så hårt. Jag har jobbat här i en månad nu och har kommit halvvägs i jobbandet. ”Bara” en månad kvar att jobba!

Josefin Göransson

c/o Aussie Nomads Backpacker Resort

P.O. Box 453

Bowen QLD 4805

Australia

Jag trodde inte det kunde bli värre än vad det var förra veckan. Vi planterade tomater första dagen denna veckan. Det var riktigt skönt, jag gillar det mycket bättre än att plantera paprikor. Plantorna var perfekta likaså jorden och solen har hittat fram igen. Men detta gjorde vi bara en dag, dom resterande dagarna var det paprikor som gällde. Den allra första gången vi planterade paprikor fick vi skitplantor, små och som bara gick sönder så fort man tog i som. Förra veckan var marken/jorden kass. Denna veckan slog alla rekord då vi fick både dålig mark/jord och dåliga plantor. Hur ska man ens kunna plantera då, det är nästintill omöjligt?! Testa själva att försöka plantera en planta i stenar när plantan bara faller sönder så fort du tar i den och ofta är den så svag att hela rotdelen ramlar av så fort man tar i den så kvar har man då bara skaftet på plantan. Det säger sig själv, det går inte! Men vi skulle göra det ändå, men hur?!

Plantorna gör mig på dåligt humör och alla går runt och är smått irriterade hela tiden. Saken blir ju inte bättre av att Mike ”bossen” (plantmästaren) som inte gör ett skit om dagarna, bara står och glor på oss kommer och säger: du måste trycka ner plantorna mer! Men idiot ser du inte att det knappt ens går att ta i plantorna. Det har också varit riktigt varmt denna veckan 26-28 °C  och helt vindstilla.

En annan tråkig sak som har hänt denna veckan är att  våra vänner Ambra, Sonia och Julia har jobbat sina sista dagar här på farmen nu och ska istället åka vidare på äventyr i landet. Jag kommer sakna dom riktigt mycket. Det är för övrigt många på hostelet också som nu har åkt vidare, bla. svenskarna Lisa och Sanna. Så nu är jag och Emelie dom enda svenskarna på hostelet. Det är den jobbiga biten av att vara backpacker, det är kul att lära känna nytt folk men att säga hej då är inte lika kul, särskilt när man inte vet när man ses igen om man ens gör det…

Vi har nu varit här i Bowen hälften av tiden och det är bara 4veckor kvar att jobba! Går dom veckorna lika fort som det hittills har gjort så kommer det gå riktigt fort. Sen väntar Alice Springs och Asien. På dessa 4 veckorna som jag nu har jobbat har jag fått ut 20.000kr efter skatt, inte helt fel. Så allt slit ger resultat J

Här i Australien har jag fått se dom finaste solnedgångarna och soluppgångarna någonsin! Jag fascineras varje dag! Jag fattar inte hur det kan bli så fint. Sånt ser man inte i Sverige, inte i dom färgerna. Jag har med mig kameran varje dag på jobbet för att inte missa ögonblicket när solen går upp.

Jag hatar att plantera paprikor!

Vilken skit vecka detta har varit. Jag kan inte ens fatta att jag tagit mig igenom den för det kändes inte som jag skulle göra det ett tag. Denna veckan var det dags att plantera paprikor. Grejen var bara den att marken/jorden som vi skulle plantera i bestod typ bara av stenar och vattnet bara rann rakt igenom det. Så vi var därför tvungna att gå bakom traktorn och täcka över VARTENDA jäkla planta!!! För det första gjorde det sjukt ont i händerna/fingrarna att försöka trycka ner plantorna bland stenarna när man skulle plantera. Sen att täcka över dom var inte heller så skönt för händerna. Jag har nu märkt att jag börjar få riktiga arbetshänder (grova) för jag får knappt på mig ringarna på fingrarna längre. Men värst av allt var det för ryggen och rumpan. I 20min stod man med böjd rygg för att täcka över dom jäkla plantorna och gick sakta i sidled (jag kände mig som en blandning av en apa, krabba, Quasimodo och en 90årig tant) tills raden hade tagit slut, då var det bara att börja på nästa skitrad. I Sverige är man ju så himla noga med arbetsställningar osv, då skulle dom se hur vi jobbar här! Det är som att gå på ett step pass i 10tim för man måsta lyfta upp ena benet hela tiden och ställa sig på raden. Ni kan testa detta hemma: ta en pall och ställ ena benet på. Böj dig sen ner till marken för att låtsas plantera. Gör så i 20min, byt ben om det börjar värka för mycket. ”Vila” i 20min då man plantera med maskin. Håll på så i 10tim så vill jag höra vad ni tycker sen! JEn dag hade jag så ont i rumpan av detta så jag knappt kunde sitta ner. Jag har nog aldrig haft så här mycket träningsvärk och varit så slut i kroppen. Har jag inte en vältränad och fin rumpa efter detta så vet jag inte hur man ska få det?!

Alla har varit helt slut, vi har knappt ens orkat prata med varann. På vår lunchrast har alla bara slängt i sig sin mat för att sen hinna lägga sig på marken och vila lite. Pricken över i:et har varit att det inte har varit jätte bra väder denna veckan. Det har regnat och blåst en del. Men vi klarade det och nu är denna veckan äntligen slut. Detta ”firades” med lite fancydress party på hostelet. Alla hade verkligen gått in för det vilket var väldigt kul. Jag var leopard, Emelie var Pocahontas sen fanns det allt ifrån hulken till en bebis.

Vi har också tvättat nu för första gången på två veckor. Våra kläder började lukta riktigt illa nu efter att ha jobbat och svettats så vi tänkte att det kanske var dax! Haha vi vågar inte ens säga till folk hur länge vi haft våra kläder utan att tvätta dom. Folk på farmen har ju nytvättade kläder varannan dag men sånt har vi inte tid med, dessutom blir man ju skitig direkt igen. Vi fick lära oss av några på hostelet att man kan tvätta gratis om man använder sig av tops istället för att stoppa pengar, backpackers som vi är, haha.

Man har lärt känna alla på farmen lite bättre nu. Vi jobbar ju ihop i stort sett varje dag och bor dessutom på samma hostel. Men Ambra bor i hus en bit härifrån, hennes ägare var borta över helgen och vi var lediga imorgon så hon passade på att ställa till med kalas för oss. Hon kom och hämtade mig, Emelie, Julia och Saliya på hostelet runt 19-tiden. När vi kom in stod Sonia och lagade mat och dom hade dukat jätte fint på bordet med tända ljus, vikta servetter som blommor (eller loppor, sånna man vek och ritade med olika färger på varje flik. Sen fick man säga ett nummer, välja en färg och sen öppnade man den fliken och då stod det nått man skulle göra) och det spelades härlig musik ur högtalarna. Vilket välkomnande, det kändes verkligen som att komma hem till en vän som man känt hur länge som helst, fast vi i själva verket bara känt varann några veckor. För en kort sekund fick jag känslan av att jag var hemma i Sverige i någons hus.

Det bjöds sen på italiensk mat (Ambra och Sonia är från Italien) i form av spagetti med tomat och skinka, och risotto med saffran som dom la upp så fint på tallrikar och serverade oss. Till efterrätt hade Ambra gjort en egen tiramisu som var himmelsk god! Jag fick också lära mig att tiramisu är italienska och betyder dra upp mig/pigga upp mig, eftersom den innehåller kaffe som innehåller uppiggande ämnen som koffein.

Vi bjöds på öl och annan alkohol under hela kvällen. Sonia blandade rom & cola i en stor kastrull och vi körde ”ring of fire”. Man lägger ut en kortlek runt kastrullen och tar sen ett kort i taget. Varje kort har en betydelse. Tex. om man får en 3:a måste man dricka två klunkar, får man en knäckt måste man komma på en regel osv. Sonia fick sitt nya smaknamn doktor Sonia eftersom hon gav oss ”medicin” i form av shottar på en slags kinesisk sked. Sonia kallar mig för Josef och jag skrattar varje gång hon säger det. Det låter så himla kul med hennes italienska dialekt. Det blev en riktigt lyckad och rolig kväll. Jag har inte skrattat så mycket på länge! Jag älskar Ambra och Sonia, dom är så himla roliga.

Alla sov över där och på morgonen när vi vaknat bjöds det på italiensk frukost. Hon hade värmt crossianter i ugnen och bryggt italienskt kaffe, riktigt gott. Jag fick också testa något som jag aldrig ens hört talas om innan att man kan göra. Ambra hällde upp lika mycket kaffe som mjölk i en mugg och hällde sen i chocopops (rispuffar/cornflakes med chokladsmak) och åt det med en sked. Det var faktiskt riktigt gott! Efter denna kvällen har man kommit varann ytterligare lite närmre och det ska bli riktigt kul att gå till jobbet imon, få träffa alla igen och få sig ett gott skratt. Jag har nu två vänner i Italien som vill att jag kommer och hälsar på dom sen när jag har rest klart. Ambra sa: det spelar ingen roll om det går 5år utan att vi hörs, du är alltid välkommen!

Den fina dukningen

Alla samlade

Ambra och Sonia

Tiramisu mm...

"Ring of fire", Rom & Cola i gryta med soppslev haha

Doktor Sonia

Julia gillar detta...

Den kära romen

Saliya, Ambra och Julia

Såhär såg det ut när vi vaknade dagen efter

Idag är det midsommar hemma i Sverige vilket vi givetvis skulle fira här i Australien också. Det är första gången som jag inte är i Sverige på midsommar. Vi började dagen med att jobba, planterade tomater. Det är mycket skönare och mindre stressigt att plantera tomater än paprikor eftersom man bara planterar en sträng med tomatplantor och man är två som plantera tillsammans, så man då bara planterar i vartannat hål istället för i varje hål som man gör med paprikorna eftersom man planterar två strängar så man måste plantera en sträng var.  Efter lunchen idag fick vi glada besked, vi fick sluta en halv timme tidigare eftersom vi inte hade så mycket kvar att plantera men för mycket kvar för att jobba över. Så vi kunde komma hem till hostelet i tid för en gångs skull och slippa stressa med allt vi skulle hinna med idag.

Vi duschade, gjorde oss i ordning, tog på oss våra blommiga klänningar och lyssnade på svensk musik. Finns det något som är mer svensk sommar än Gyllene Tider?! Eftersom det inte finns några vilda blommor här i Australien kunde vi inte göra några kransar, så vi fick nöja oss med en tygblomma i håret. Man tager vad man haver som man brukar säga.

Joanna från England som vi bor med tyckte det lät kul när vi berättade om vår, så hon ville också vara svensk för en dag och vara med oss och fira. Man skulle faktiskt kunna tro att hon är svensk eftersom hon är blond med blåa ögon.

Innan solen gick ner passade vi på att ta lite kort ute vid poolen. För när solen gått ner blir det lite kyligare här och det finns inga direkta lampor eller sittplatser ute så det blev till att fira midsommarn inomhus i år. Det var sen dags att laga den årliga midsommarmaten som i år bestod av köttbullar, potatis, gräslöksdressing, ägghalvor med räkor på (istället för sillen), potatissallad och såklart jordgubbar med mjölk till efterrätt. Vi fick göra det bästa av situationen helt enkelt och jag tycker vi lyckades ganska bra. Men helt klart saknade vi sillen.

Sen var det dags att ta en nubbe i form av vodka i baren. Våra två rumskompisar Joanne från England och Danielle från Israel ville också vara med och skåla så vi visade hur svenskar shottar och ”sjöng helan går”. Alla i baren vände sig och kollade på oss, haha. Vi träffade sen Lisa och Sanna som också är svenskar och satte oss med dom och pratade bla. massa svenska sommarminnen. En midsommar utan dans runt midsommarstången går ju inte. Så en värmelampa fick bli vår midsommarstång i år. Vi svenskar drog ihop ett gäng och visade hur man dansar små grodorna. Alla fick sig ett gott skratt vill jag lova och tyckte vår svenska tradition var helknäpp. Jag fattar inte hur dom kan tycka det, haha.

Det blev verkligen en annorlunda midsommar men ändå lyckad. Eftersom vi skulle upp och jobba dagen efter blev det en ganska tidig kväll till sängs. Enda positiva var att endast två farmar skulle jobba imon så vi slapp åka dit så tidigt. Vi fick en halv timmes sovmorron och slapp dessutom sitta på farmen och vänta, utan kunde istället börja jobba direkt när vi kom dit.