14/8 Farväl Australien

Jag vaknade en aning bakfull idag efter gårdagen. Det fick bli lite bakismat i form av en pizza. Idag ska vi lämna Australien. Det känns så himla overkligt, jag kan inte fatta att det är sant. I nästan ett halvår har detta varit mitt hem och jag har haft riktigt kul här och fått uppleva så himla mycket! När planet lyfte var det faktiskt riktigt ledsamt eftersom man vet att man kanske aldrig mer kommer tillbaka. Man har så många minnen härifrån. Jag älskar Australien så är det bara!

 

Nu ska vi till Thailand istället. Inte fy skam det heller. Det tog 8timmar att flyga dit. Man har ju egen tv på planet och man får massa mat hela tiden. Vi träffade en thailändare som satt jämte oss på flyget. Hon frågade oss var vi skulle bo inatt. Grejen är den att vi anländer 23.15 och vi hade inte tänkt på något boende, det kanske inte gick att få tag i något. Vi hade sån tur att thailändskan ägde ett hotell och vi fick gärna bo där. Vi fick se bilder på det, riktigt fint och det låg precis i centrum. Det lät för bra för att vara sant, men vi kände att vi inte hade så mycket val. Vi fick åka med henne dit från flygplasten helt gratis. Hotellet låg på en liten sunkig bakgata och jag tänkte var har vi hamnat. Men mitt i allt detta sunket låg hotellet. Det var riktigt fint, helt nybyggt. Hon var så himla gullig mot oss. Hon visste att vi var trötta så hon visade os till rummet och sa att vi kunde betala imon. Så nu har vi ett helt rum för oss själva med egen toa/dusch, tv, fritt internet och en jätte stor spegel. Rena lyxen efter att ha levt på hostel i ett halvår! Hon frågade också vilken tid vi vill ha frukost imorgon och sa att hon kunde hjälpa oss med allt i Thailand. Dom är så himla vänliga!

Avslutningsvis vill jag bara berätta att det är sjukt varmt här i Thailand. När man kom ut från flygplatsen var det som att gå in i en bastu. Jag vet inte om jag har känt sån här värme innan. Det var natt när vi kom fram men ändå var det riktigt varmt! Jag kan fortfarande inte fatta att jag är här, i Thailand!



Såhär ser min reserutt ut så ni kan få er in liten bild av hur jag har åkt i landet.
Det har visst blivit väldigt mycket flyg


Detta var det sista jag fick se av underbara Australien.



Va tycks om min pimpade väska?

13/8 Alice Spring → Sydney

Så var det då dags att lämna öknen och bege sig till Sydney igen där vår resa här i Australien en gång började. Denna gången flög vi. Väl framme i Sydney hade vi bestämt med några vänner som vi bodde med i Bowen att vi skulle ses eftersom dom bor här i Sydney. Så dom kom och hämtade oss på flygplatsen och körde oss till deras lägenhet. Dom bodde verkligen precis vid Bondai beach, sån himla lyx! Det är lite kyligare här i Sydney men ändå helt okej. Vi gjorde oss sen iordning för utgång, satt och drack och spelade kort. Sen tog vi en taxi in till stan. Vi satte oss först vid hamnen och drack några cider sen gick vi vidare till några andra ställen. Det blev en riktigt lyckad sista kväll här i Australien. Imorgon lämnar vi Australien och det är med blandade känslor. Detta är ju mitt hem nu och jag gillar verkligen detta land. Vill ni veta en sak…jag har fått mitt andra visum så jag kan åka tillbaka om jag skulle känna för det.


Under tiden i Australien har det gatt at nastan 2st 3liters dunkar med
solkram och bara under tiden i Bowen at jag upp 3liter ketchup. Det du Bellen

12/8 Kings Canyon

Ännu en tidig uppstigning. Idag blev vi väckta runt 5 tiden. Guiden hade bakat bröd till oss, så himla gott! Vi begav oss sen till Kings Canyon som är mer än 100m höga klippväggar som bildats av erosion. Vi började vår morgon med en morgonpromenad på 4tim. Jag ä imponerad av alla gamlingar som orkade ta sig igenom detta eftersom tom jag själv tyckte det var jobbigt ibland. Det var väldigt fin utsikt här och fler branta häftiga stup. Det var häftigt att se.

 

Vi körde sen till en rastplats där vi grillade hamburgare till lunch och sen började vår hemfärd. Vi stannade till på en kamelfarm där jag och Emelie tog oss en runda på en kamel. Det var riktigt roligt, särskilt när den sprang och när den skulle sätta sig ner. Vi skrattade som aldrig förr. På vägen hem körde vi väldigt outback på en bred ökenväg. Det var den guppigaste vägen någonsin. Plötsligt framför oss kom det en virvelvind, sjukt coolt! Tyvärr var jag för sen med kameran. Runt 18 tiden var vi tillbaka i Alice Spring och checkade in på vårt hostel igen. Sen var det bara att hoppa in i duschen och slänga in alla kläder i tvätten för dom luktade väldigt mycket rök efter detta äventyr.



Morgon solen





















Chaffisen tog en tupplur











Kangarooooo

11/8 Kata Tjuta

Ingen sovmorgon här inte, 05.20 blev vi väckta av en sprakande brasa. Jag var stelfrusen. Vi skulle se soluppgången och vi hade massor att göra idag, därför var vi tvungna att gå upp så tidigt. Det var fortfarande helt mörkt ute. Vi satt sen runt elden och åt frukost, flingor med mjölk och guiden rostade mackor till oss över elden, det var riktigt gott och mysigt.

 

Vi packade ihop våra grejer och åkte sen till en utsiktsplats där vi kunde se både Uluru och Kata Tjuta (som också är en stor sten) i soluppgången. Det såg precis ut som i lejonkungen, med en savann och en hög klippa. Det var dock fortfarande riktigt kallt ute. Vi fick som tur väl var en kopp te som värmde för en kort sekund.

 

Sen åkte vi till Kata Tjuta. Det är en massa stora stenar där den högsta punkten är 546m hög. Vi gick en runda här på ca 3tim. Det var jätte fint, finare än Uluru faktiskt. Det är så fint med blå himmel, röd sand, gröna växter och en gigantisk sten som är riktigt mäktig.

Vi åkte sen till ett ”cultural center”där vi fick lära oss lite mer om aboriginerna, se målningar och andra typiska aboriginska grejer. Det är väldigt intressant. Man förstår dom lite mer nu varför dom är som dom är. Dom har det inte lätt, deras kultur är väldigt stark.

 

Denna natt skulle vi tillbringa i ”Canyon creek station” och Wayoutback (företaget som vi åkte med) deras privata lilla campingområde. Åter igen så låg det mitt ute i ingenstans! Vi stannade på vägen och plockade ihop pinnar till vår lägereld. Vi lagade sen kycklingwok med ris, riktig lyxmat och satt runt vår eld , pratade och åt.

 

Här där vi är nu, i centrala Australien är det tydligen det mest stjärnklara stället i hela världen! Eftersom vi är mitt ute i öknen nu och det inte finns några lampor här så syns dom väldigt klart. Vi satt alla hur länge som helst och pratade om rymden och vår guide visade oss olika stjärnbilder och berättade om dom. Rymden är riktigt häftig! Jag låg och kollade efter ett stjärnfall innan jag somnade men jag såg tyvärr inget. Det är ändå så sjukt häftigt att jag är på andra sidan jorden, mitt ute i ingenstans i öknen och jag ska sova under bar himmel under stjärnorna…

 


Har samlar vi ihop pinnar till var brasa



Kata tjuta

10/8 Uluru, världens största sten

Äntligen var det dax att bege sig ut i den riktiga outbacken på en 3dagars tur. Vi blev upphämtade tidigt på morgonen i något som såg ut som en blandning av en liten lastbil, minibuss och jeep. Vi fick träffa vår grupp som vi skulle tillbringa dom nästkommande dagarna med. Det blev lite besvikelse…medelåldern var 60+.Jag och Emelie kände oss som små skolbarn i jämförelse med alla andra. Det var bara jag och Emelie som var svenska sen var det 6 fransmän, 2 spanjorer och 2 holländare. Fransmän är ju kända för att inte vara så bra på engelska, inte heller den ena spanjoren (Jesus som han hette) var bra. Att han har tagit sig till andra sidan jorden utan att knappt kunna ett ord engelska är ett mirakel. Så man kände sig väldigt bra på engelska i gemförelse med alla andra i alla fall.

 

Vi körde mot Uluru som är världens största sten och detta tog sin lilla tid vill jag lova. Öknen är som sagt stor här! När jag tänker på öken ser jag bara sand framför mig. Jag har nu lärt mig att det tydligen finns olika typer av öken. Här är det en del växter och träd som växer, lite mer som en savann skulle jag vilja säga. Efter att bara ha sett öken och samma sak i ett antal timmar dök där plötsligt upp en gigantisk röd/brun kulle mitt i ingenstans och jag förstod att detta var Uluru. Det var riktigt mäktigt att se faktiskt. Man har sett den så många gånger på vykort men att få se den i verkligheten och få se hur stor den faktiskt är var riktigt häftigt.

 

Uluru är 3,6km lång, 1,9km bred, 348mhög och stenen fortsätter ytterligare 5km ner i marken som man alltså inte kan se. En riktigt stor sten helt enkelt! Vi gick runt Uluru och detta tog ca 2,5tim. Man kan också klättra uppför stenen vilket ser ganska farligt ut. Det är nämligen bara ett litet stålräcke i mitten som man kan hålla sig i. 35personer har redan dött här. Men som alla vet vid det här laget kan inte jag och Emelie missa något. Vi var därför tvungna att klättra upp en liten bit bara för att ha det gjort, haha.

 

Det var sen dags att kolla på solnedgången. Vi blev bjudna på ostbricka och bubblande champagne. Uluru var så himla fint då, vilka färger säger jag bara! Det kändes så himla overkligt på något vis att stå där, det var riktigt fint!

 

Mörkret började falla och det var dags att bege oss till vårt läger. I natt skulle vi sova mitt ute i öknen och då menar jag ordagrant vad jag skrev. Vi bara svängde av en ”väg” och körde ut i bushen, chauffören stannade bussen och sa: här ska vi bo inatt. Det var verkligen mitt ute i ingenstans, mitt ute i öknen bland några träd och buskar. Vi började leta efter pinnar för att kunna tända en lägereld så vi kunde börja laga mat. På menyn ikväll var det kängurubolaginaise med pasta. Allt detta lagades i vår lilla brasa och det blev riktigt riktigt gott, det bästa jag ätit på länge!!

 

När vi ätit klart satt vi alla runt elden, drack lite vin, pratade och lärde känna varann. Vi insåg då att vår grupp inte var så dum ändå, trots att medelåldern var så hög. Det fanns några riktigt sköna personligheter och alla hade varit med om så mycket och berättade om sina erfarenheter. 2 franska herrar (60+) var hur roliga som helst. Dom har rest i hela Afrika och nu var det dags för dom att utforska Australien. Så himla coola, dessutom var deras engelska helt okej! Sen var det en fransk dam (Anne), hon kunde prata både franska, spanska och engelska och blandade ihop språken ibland så det kunde låta väldigt roligt. Hon försökte dessutom lära mig lite franska men det är riktigt svårt. Sen har vi spanjoren Jesus som inte kan någon engelska alls typ. Det var en himla tur för honom att en annan spanjor var med på denna turen för hon har nu fått fungera som en tolk åt honom. Inte nog med att han inte kan någon engelska han är dessutom värre och jobbigare än kineser på att ta kort. Han tar kort på precis ALLT!!!

 

Det var sen dags att krypa till ”sängs”. Det var stjärnklar himmel. Alla fick varsin ”swag”. Det är en slags sovsäck med madrass i, eller som ett litet tält för en person med en öppning för huvudet. Vi la oss alla runt elden. Det var lite läskigt först, tänk om man skulle få sällskap av en orm inatt…Man var tvungen att ha en vanlig sovsäck i också. Sen hade jag linne, 2 långärmade tröjor, en tjock tröja, en jacka, leggins, byxor och strumpor. Man tror ju att det ska vara varmt i öknen men nätterna här är riktigt kalla, bara 1-2grader. Trotts allt jag hade på mig vaknade jag flera gånger under natten för att jag frös.

 




7-8/8 Townsville → Alice Springs

6.30 hade vi beställt en taxi från vårt fina hostel till busstationen för att åka Greyhound bussen i nästan 27timmar för att komma in till mitten av Australien, till den riktiga ”outbacken”. Vi trodde att vi skulle vara nästan ensamma på bussen för vi undrade vilka mer som är lika dumma/smarta som vi och åker buss istället för att ta flyget dit. Men det var faktiskt en nästan full buss. Medelåldern var väl runt 60+.

 

Vi började köra och kom så småningom ut på dom små, smala ökenvägarna. Det var som att åka på havet när allt man ser är vatten överallt och man ser inte land. Fast nu var det öken överallt. Röd sand, några få växter och några kor. Det såg likadant ut hela tiden och det kändes som man aldrig kom framåt.

 

Jag och Emelie brukar alltid ha med oss mat (mackor) när vi ska åka någonstans. Men nu hade vi bestämt att lyxa till det och äta längs vägen där vi stannade med bussen istället. Jag vet inte riktigt hur vi tänkte riktigt där…

Vi stannade i världens minsta lilla håla som hade några få hus och en bensinmack, och det var här vi skulle äta lunch. Det blev den mest torraste och mest annorlunda hamburgaren jag någonsin har ätit.

 

Mitt i natten vaknade både jag och Emelie till och kollade ut. Det såg ut som en solnedgång. Men det var ju mitt i natten så det kunde det väl inte vara?! Busschauffören berättade då att det var en ökenbrand vi såg. Det hade tydligen brunnit där några dagar men dom brydde sig inte om att släcka den. Det skulle få släcka sig av sig självt. Då förstår man hur stor öknen här är om dom inte bryr sig om en sån här sak! (Vi har nu senare märkt att det är väldigt vanligt med ökenbränder här för det ryker lite överallt.)

 

Efter 27timmar var vi äntligen framme i Alice Springs. Tro det eller ej men bussresan gick faktiskt ganska fort. Jag sov en hel del, lyssnade på musik och läste. Vi checkade in på vårt hostel och gick sen ner på ”stan” för att kolla läget. Det var mindre än vad jag trodde. Vi hade ju passerat förbi en del riktigt små hålor ute i öknen, Alice Springs var lite större men fortfarande så himla litet. Vi insåg också att det inte var så många backpackers här. Dom få backpacker som var här var äldre och vi började då också fundera på hur vår grupp skulle komma se ut när vi nu ska iväg i 3 dagar ute i riktiga outbacken.

 

Jag och Emelie skulle köpa vårt sista goon här i Australien och gick in i en spritaffär. Det visade sig då att dom inte får sälja goon i box förrän efter kl.18 och det säljs bara i 2liters boxar, inte i 4liters som vi är vana vid. Detta är för att försöka minska alkoholkonsumtionen för aboriginerna. En annan sak som vi blev riktigt förvånade över var att mitt ute i ingenstans, mitt ute i öknen sålde dom svensk cider, Kopparbergs!!! Hur sjukt är inte det?! Vi var givetvis tvungna att köpa några stycken trots att dom kostade ca 50:-/flaska. Det var riktigt gott vill jag lova!

 

6/8 Hej då Bowen och jobb. Hej semester i några månader!

Idag var det dags att packa den kära väskan bakfull som jag var. Jag trodde jag skulle ha massa plats i väskan nu eftersom jag slängt en del kläder men icke, snarare tvärtom. Den är nu mer fullpackad än någonsin. Jag förstår inte. Det var dags att säga hej då till alla våra nya vänner och det var riktigt jobbigt. Vi stod och vinkade av dom när dom skulle åka med bussen till jobbet. Den känslan var riktigt skön, att dom skulle till jobbet och vi ska bara ut och resa och ha kul nu. Jag har haft en riktigt bra tid här i Bowen. Det har inte alltid varit så roligt att jobba. Vissa dagar eller ganska ofta klagar man på jobbet och jag har många gånger tänkt att hur fasen ska jag klara mig igenom detta?!  Men sen har vi också haft väldigt roligt på jobbet. Jag har lärt mig så himla mycket både om mig själv och om farmenlivet. Min engelska har blivit bättre och jag har nu jobbat i ett annat land vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. För ett halvår sen hade jag aldrig kunnat se mig jobba i ett engelsktalande land. Men jag har nu gjort det och jag klarade det!! Precis när vi skulle lämna hostelet kom det bara upp i huvudet på mig från ingenstans att jag höll på att glömma mitt pass. Det har legat i receptionen hela tiden och dom glömde ge det till mig. Så i sista minuten sprang jag in och hämtade det. Tänk om jag hade glömt det då hade det blivit katastrof. Jag tror att jag fick allt med mig till slut.

 

Vi har nu kommit till Townsville där vi kommer stanna en dag för att sen tidigt imorgon bege oss ut i Australiens outback. Vi har checkat in på ett riktigt fint hostel, dessutom var det billigt. Det är som att bo i ett stort hus. Köket är precis nybyggt, jätte fint, toaletterna likaså och det finns tom en privat toa (en sån man har hemma) så man kan låsa och stänga in sig. Det är så himla fint och fräscht här. Lite skillnad att komma från vårt skit hostel och nu bo här. Tänk om man hade bott här i 2 månader istället.

 

Vi kommer åka buss härifrån till Alice Spring imorgon vilket kommer ta oss 25 timmar. Så nu vet ni var jag kommer spendera min nästkommande dag…på en buss mitt ute i öknen. Få se hur detta kommer gå…

 

5/8 Sista jobbdagen och sista kvällen i Bowen!!!

Kan detta verkligen vara sant, är detta vår sista jobbdag?! När jag vaknade idag hade jag en speciell känsla i kroppen, det kändes som en speciell dag (vilket det också var) men jag hade lite samma känsla som när man fyller år eller när det är julafton. Man vet att något kommer hända men man vet inte riktigt vad. Alla var så avundsjuka på oss för att detta var vår sista dag på jobbet och det var inte så att vi var tysta med det heller. Var och varannan minut var vi ju tvungna att påminna alla om att detta faktiskt var vår sista dag. Om man tycker att tiden på jobbet har gått långsamt dom andra dagarna så var det ingenting mot hur sakta tiden gick idag. Allt jag ville var bara att sluta jobba! 16.15 hade vi jobbat klart och ska nu aldrig mer packa paprikor. Vi skrek av glädje. Om man jobbar för att få sitt andra visa ska man jobba 88dagar på en farm. Vi har nu jobbat 44dagar vilket är hälften och jag skulle aldrig kunna tänka mig att stanna lika länge till för att få mitt andra visa. Under dom 10 veckorna som vi nu har varit här har vi sparat ihop runt 35.000:-, en helt okej resekassa inför Asien.

 

Sen var det dags att fira vår sista kväll i Bowen. Stämningen var på topp och nu var det en speciell känsla igen, som på nyår. Alla klär upp sig och gör sig fina och ingen vet riktigt vad som kommer att hända. Eftersom alla här blandar ihop mig och Emelie. Jag fick tex. Emelies pass av Paul (hostelägaren) när jag skulle jobba 2 dagar på Bootooloo. På vår farm kallar chefen alltid mig Emelie och tvärtom. Ja varje dag är det folk som tar fel på oss. Så därför tyckte vi att det var dags att göra alla ännu mer förvirrade genom att klä oss likadant och för att själva få se om vi tycker att vi är så lika som alla säger.

 

Det var igen karaoke på hostelet och vår farm sjöng ”don´t leave me this way”. Så himla gulliga. Det kommer vara jobbigt att lämna alla här imorgon. Man har verkligen blivit som en stor familj. Det blev en rolig och lyckad kväll sista kväll i Bowen. Imorgon är det dags att lämna farmenlivet för att bege sig ut på resande fot igen i några månader J

 

Tvillingar?

3/8 Ett paket till!!! :)

Tiden börjar rinna ut nu. Vi har inte många dagar kvar här i Bowen nu. Endast 2 jobbdagar kvar. Kan detta vara sant?!

 

Idag kom det ett paket till och det var till mig! Det gjorde hela min dag. Just idag har vi jobbat den längsta dagen hittills på nya farmen, 9,5tim så jag behövde lite positiv energi. När jag öppnade paketet tänkte jag bara shit shit är detta sant?! :) Där i låg en påse OLW chips med min favoritsmak sourcreme & onion, svensk choklad bla. marabou, några bitar marknadsgodis, 2 punchrullar, schackrutor som Matilda har bakat och en påse kakor som mormor har bakat. Vad ska jag säga mer än att jag älskar min familj! Ni är så underbara och jag längtar efter er allihopa. Lite mindre än 2 månader tills vi ses nu, eller om man ska vara exakt 53 dagar tills vi ses igen.

 

 

28/7 Paket hemifrån!

Mamma skickade ett sms till mig förra veckan där hon skrev: nu i dagarna kommer du få ett paket på posten. Det kom inget paket men däremot Emelie fick ett paket av sin mamma. Jag tänkte: mamma vad har du nu skickat med för något, det kommer aldrig komma fram. Australien är ju så stränga på vad man får och inte får ta in i landet. Varje dag gick jag med spänning till receptionen för att kolla om det kommit något paket. Varje dag blev jag lika besviken.

 

Idag var vi lediga och låg vid poolen hela dagen och hade det gött. När vi sen skulle gå in och laga mat kom en kille och sa: Josefin du har fått paket! Jag bara sprang till receptionen. Mycket riktigt låg där ett vitt paket med rosa snören och paketet var till mig! Det var lite nervöst att öppna det, vad kunde det vara för något?! Det var ganska tungt.

 

Det första jag såg när jag öppnat det var torkade blommor. Jag tänkte: varför har hon skickat med blommor? När jag sen läste brevet som hon hade skickat med förstod jag varför. Hon skrev: jag skickade med lite sommarblommor. Dom är ju inte färska när du får dom men ändå en ”doft” av sommaren i Sverige. Du är bara för söt mamma, du tänker verkligen på allt! Blommorna luktade hö så lite sommarkänsla fick jag allt, hehe. Sen hade hon skickat med en bit av mitt favoritknäckebröd, lite kakhonung, ett litet paket Bregott, marsipangodis, en ny piercingdiamant (eftersom jag tappat min gamla), mascara, nya vakumpåsar till mina kläder och en påse med skorpor som mormor hade bakat. Tack tack tack!

 

Jag blev så himla glad! Det var som julafton, fast nästan ännu bättre. Hon avslutade sitt brev med: jag skriver inte mer nu men det kommer mer…

Vad menar hon med det?! Kommer jag få ett paket till?? Nu måste jag ju fortsätta kolla efter post varje dag, haha.

 

28/7 Airlie Beach

Idag på vår lediga dag följde vi med Jackie, vår tyska rumskompis till Airlie Beach, för hon skulle dit och köpa en dator. Vi gick i lite affärer och insåg att det var 2 månader sen sist vi shoppade! Kan detta vara möjligt?! Men vi köpte faktiskt inte så mycket, bara lite småsaker, vi sparar oss med shoppandet till Thailand J

 

Däremot gick vi in på vårt kära Peterpan för att få svar på några funderingar. Gissa vem som jobbade där ni vi kom in?! Svenska Christina som vi träffade sist vi var här i april! Så himla roligt. Vi berättade för henne att vi ska Thailand om ca. 2 veckor. Och vi hade sån tur att hon har varit där flera gånger så hon började visa bilder och skriva ner allt vi skulle göra och se. Så nu känns det som att vi har lite koll på Thailand faktiskt, vart vi ska åka och så. När man såg bilder blev man ju bara så sugen på att åka dit nu på en gång. Jag och Emelie har nu lagt om våra planer för Asien. Vi har nu insett att det är nästintill omöjligt att hinna med 6 länder på mindre än 2 månader. När vi gjorde östkusten här i Australien på 2 månader! Dessutom har vi kollat upp visum för Thailand och det verkar så himla krångligt att få det, för man måste skicka iväg sitt pass och den risken vågar vi inte ta om passet skulle försvinna. Så vår nya plan är nu att stanna i Thailand 30dagar, eftersom man får stanna så länge utan visum. Sen åker vi till Singapore och Malaysia i ca 2 veckor. För om man sen kommer in i Thailand igen får vi stanna ytterligare 15 dagar. Dessa dagar ska vi tillbringa med våra kära familjer. Vi har nu en plan på vårt nästa äventyr och den planen känns riktigt bra!

 

Fina Airlie Beach!
På vägen hem

22-23/7 Nanes Shed Bootooloo

Idag var vi lediga. Jag hade varit ute och gått en lång runda, precis ätit frukost, kom in på mitt rum och tänkte: jaha vad ska man hitta på idag då? Då knackade det på dörren. Det var Paul (hostelägaren) som undrade om jag ville jobba lite idag och imorgon på en annan farm. Det var samma jobb, packa paprikor. Kunde det bli bättre?! Jag hade inget direkt att göra idag och denna veckan hade vi inte jobbat många timmar (16tim) så jag behövde mer timmar. Att dessutom få prova jobba på en annan farm kändes bara kul.

 

Jag jobbar i vanliga fall på Nanes Shed Inverden, denna farmen hette Nanes Shed Bootooloo. Det är samma företag men olika ägare och ligger på olika ställen. Brodern äger vår farm och systern den andra farmen. Jag trodde inte att en farm kunde vara så olika, speciellt inte när det är syskon som äger farmarna. Den nya farmen var så mycket bättre! Jag blev varmt välkomnad av ägaren och en annan dam som jobbade där. Dom var klädda i snygga fräscha kläder, inte i söndriga, skitiga kläder som vår chef är klädd i. Varje morgon berättade dom hur dagen såg ut och hur länge vi skulle jobba så man visste det. På vår farm vet man aldrig hur länge man jobbar. Man får alltid veta 5min innan vi slutar att vi ska sluta, vilket suger. Det var mycket större arbetsytor, mycket fräschare och rullbandet gick lagom fort så man hann med att kolla på alla paprikorna. Dom hade även en ”springkille” som kom och bytte ut våra lådor när dom var fulla så vi slapp göra det själva, och kunde istället stå vid rullbandet hela tiden och på så vis inte missa några paprikor. På ”min” farm får man byta ut lådorna själva och då missar man alltid en massa paprikor och det är alltid så stressigt när man ska byta låda för att försöka missa så få som möjligt. Ville man gå på toa sa man bara till så kom det en och bytte av oss. På vår farm får man bara gå på toa på rasterna. Dom var heller inte så jätte punktliga med tider på raster och så. Hade man rast 5min längre gjorde det inget. Annat är det på vår farm. Där ska man helst börja jobba 5min innan rasten har slutat. Alla som jobbade hade plasthandskar på sig, vilket ingen i vår farm har och det bästa av allt: dom fick lyssna på musik!

 

Det var så mycket roligare att jobba när man hade musik. Att farmarna kan vara så olika, dessutom när det är ”samma” farm. Jag trivdes verkligen här, alla var så trevliga, stämningen var på topp och dom jobbade fler timmar än vår farm. Jag frågade om jag fick byta farm och börja jobba här istället men dom hade bara jobb åt mig i 2 dagar. Så på måndag ska jag tillbaka till min gamla farm vilket kommer bli en pina efter det här, när jag nu vet hur mycket bättre en farm faktiskt kan vara.

 

På fredagen var det karaoke här på hostelet. Emelie hade fått paket av hennes mamma som skickat med lite nya kläder. Det var inget svårt val att välja vad man skulle ha på sig den kvällen. Emelie tog klänningen och jag fick låna hennes tröja. Att det kunde vara så kul med lite andra kläder visste jag inte. Jag och Emelie ställde sen upp och sjöng lite ABBA för att hylla våra svenska popstjärnor. Det var riktigt kul. Jag skulle dock upp tidigt och jobba dagen efter på min nya farm så jag stannade på hostelet sen och gick och la mig medans Emelie och dom flesta andra (som inte skulle jobba) åkte in till stan.

 

På lördagen var varken jag eller Emelie sugna på att gå ut. Men så ringde Sonia och ville ha med oss ut. Vi dressade om och bjöd hit Sonia och hennes nyinflyttade vän Rebecka. Sen kom också Paul (vår australienska, gamla, roliga vän från Barberas farm) och några killar från jobbet och vi satt sen alla på vårt rum och drack goon (vin). Väldigt trevligt. Vi åkte sen in till stan till Denison som är en karaokebar. Det var då dags för mig och Emelie att göra succé igen. Och det blev verkligen succé, alla sjöng med.

 

På söndagen mådde varken jag eller Emelie särskilt bra, kanske lite för mycket goon… Vi låg i sängen fram till 13tiden, sen hängde vi med en runda till stranden. Köpte varsin glass och milkshake. Det blåste rätt mycket vid havet så vi åkte hem igen efter någon timme. På kvällen beställde vi lite bakismat i form av nachotalltik från baren. Det var det godaste på länge! Tydligen har dom detta varje söndag för runt 50kr. Kul att vi fått reda på det nu när vi bara har 2 veckor kvar här, men det kanske var likaså bra det. Sen kollade jag och Emelie på några avsnitt av Solsidan som Emelies föräldrar har skickat hit. Alltid lika kul att kolla på men det kändes faktiskt lite konstigt att kolla på något svenskt. Allt man hör eller ser här annars är ju på engelska. Jag summera denna helgen som den bästa på väldigt länge! En bra start med jobb, två roliga utekvällar och en skön avslutning på söndag med strand, god mat och film.

 

Kul har vi fortfarande:D
Soni (Magnus Uggla) och Rebecka
Emelie, Paul å jag
Jag vill inte att Soni ska lämna oss!
Paul
I Jackie´s van
Beachen
Sköna killar på stranden, tog dit en soffa
Jackie

15-21/7 Hur ska detta gå…

Ja vad ska man säga om denna veckan. Jag är ju van vid att jobba 10timmar om dagen, gå upp tidigt och komma hem sent på eftermiddagen (Barberas farm). Men nu på den nya farmen jobbar vi ju knappt alls. Måndags jobbade vi 4tim, tisdags 6tim, onsdags kom vi till jobbet, startade maskinen men då gick motorn sönder så vi fick åka hem igen. Vi fick sluta jobba innan vi ens hann börja! Torsdags jobbade vi 6tim och sen hade vi ledigt fredag, lördag och söndag! Så vi jobbade 16tim på en hel vecka, vilket är ingenting när dessutom hyran är så hög.

 

Eftersom vi oftast inte börjar tidigare än 10 på den nya farmen och jag ändå vaknar tidigt på mornarna för jag är van att gå upp tidigt, så har jag nu försökt få in en ny vana. Som alltid när säsongar eller reser har jag nu märkt att jag lagt på mig några extra kilon. Jag fattar dock inte riktigt hur detta gått till eftersom jag numera lever på nudlar. Emelie däremot går ner i vikt och vi äter EXAKT samma mat och mängd! Kan någon förklara detta för mig, tack.

 

Så nu har jag i alla fall börjat gå en promenad på 40min-1tim innan jobbet. Aldrig förr har jag sett så många kängrus! Det är en liten kängurufamilj som jag ser varje morgon. En dag hoppade en av dom ut från en buske och ut på vägen PRECIS framför mig. Gissa om jag blev rädd när jag gick där i mina egna tankar och lyssnade på musik, haha. Jag och Emelie har också börjat gå hem från jobbet. Det tar ca. 1 tim, vi slutar ju ändå så tidigt och det finns inte så mycket annat att göra här i Bowen när man slutat jobba.

 

I onsdags kom min första post hit till Australien :) Det var ett litet brev och jag såg direkt på handstilen att det var från min bästa vän Linda! Hon hade skrivit ett jätte fint brev (såklart på lila papper) och skickat med ett kort på henne och mig sista gången jag var hos henne innan jag åkte hit. Hon är bara för söt! Jag insåg också när jag kollade på kortet att jag har glömt vad man har för kläder hemma. Det ska bli så kul att gå in i sin garderob och kunna välja på massa kläder, istället för som här när man går i samma kläder HELA tiden. Jag kan säga att jag är en aning trött på mina kläder här nu.

 

Det är i sånna här backar som paprikorna kommer in till oss
Sedan hälls dom här i för att sen transpoteras ut till banden där vi står och packar dom
Paprikorna kommer sen hit där dom värsta sorteras bort. Detta är ägaren.
Fräsht att röka bland alla paprikor...
Sen kommer paprikorna till mig och jag packar ner dom i lådor
Large colour                                          Medium colour
Ett majsfält som jag går förbi varje morgon. Ja, jag och Emelie har pallat majs här :)
Riktigt gott
Majskolvar

15/7 Dax för gröna paprikor

Där var min solbränna borta. Jag har nu stått inne i 3 dagar på den nya farmen och jobbat. Vi har dom andra dagarna packat röda paprikor men idag packade vi gröna paprikor. Jag förstår nu varför gröna paprikor är billigast att köpa i affären och röda är dyrast. Dom röda paprikorna är ju mogna när dom plockas. Därför är dom ömtåliga och blir lätt förstörda om man plockar dom fel eller inte är försiktig. Dessutom ska dom sorteras i enbart röda paprikor och colour. Det tar längre tid för dom röda paprikorna att mogna och det krävs mer jobb vid packnigen. Dom gröna paprikorna däremot är omogna när dom plockas och är mycket lättare att packa. Man behöver inte vara lika försiktig med dom och eftersom dom är omogna kan dom inte vara ruttna, solblekta, mjuka. Så det enda man sortera efter är storleken, stora, mellan och små och detta kräver inte lika mycket jobb med packningen. Så nu fick ni svar på det.

 

Jag tänkte jag skulle försöka förklara lite mer noggrant hur packningen går till. Dom som plockar paprikorna börjar jobba tidigare än oss och fyller stora boxar med paprikor som står färdigt när vi börjar jobba. Paprikorna sköljs och hälls sen ner på rullbandet. Det finns sen olika stationer där folk står. I början sortera dom bort dom allra fulaste paprikorna. Sen kommer paprikorna till min station där jag och 2 andra tjejer står. Den första tjejen packar små och mellan röda paprikor. Jag packar large, medium, small colour. Den sista packar sånt vi har missat och det är hennes uppgift att se till att allt som passerar förbi henne är i perfekt skick. Alla måste försöka känna på alla paprikor som passerar. Ibland kommer det bara några stycken åt gången och då är det lätt, men oftast kommer det ett 20-tal samtidigt och då kan det bli lite stressigt.

 

Alla skrynkliga, fula, missfärgade, spruckna paprikor lägger vi på ett speciellt rullband som vi kallar process. Allt ruttet och paprikor med hål i slänger vi. När man har packat i några dagar sorterar man om allt man lagt i process. Sånt som är mjukt och bara är lite skrynkligt sorteras till ett band. Detta går till skolkök, sjukhus mm. Sånt som är missfärjat, mer skrynkligt och där man bara kan använda halva paprikan sorteras till ett annat band och dessa går till ett företag som gör pastasåser mm. Hoppas ni förstår lite hur det går till.

Det jag har lärt mig nu är att det är väldigt många som känner och tar på paprikan du köper i affären innan du själv tar på den. Så var noga med att tvätta den innan du äter den!

 

13/7 Packa tomater ja…

Så var det då dags att börja jobba på en ny farm, spänd av förväntan. Vi är ju vana vid att gå upp tidigt om mornarna nu men idag fick vi för första gången sovmorgon på länge då vi inte började jobba förrän 9.30. Bara det kändes lite konstigt plus att det nu var ljust ute när vi vaknade och det är vi inte vana vid. Man blev ju för tusan bländad av solen, haha.

 

Det var sen dags att börja jobba. Vi gick in i shedet (typ stort garage). Jag blev placerad bakom ett rullband och sen var det vara att köra igång. Det kom massa paprikor på ett rullband och sen var det min uppgift att sortera bort dom fula, skrynkliga, ruttna, missfärgade, spruckna mm paprikorna och packa ner dom fina paprikorna i olika lådor beroende på storlekar, large, medium, small. Det är inte det lättaste kan jag berätta eftersom skillnaderna mellan dom olika storlekarna är väldigt små. Jag skulle också sortera bort colour, vilket betyder röda paprikor som har lite grönt på sig. Det låter kanske lätt men det måste vara en speciell grön färg och det måste vara en viss mängd grönt för att få bli en colour. Jag kan berätta att jag var så förvirrad idag. Det var så himla mycket att tänka på och rullbandet gick inte precis sakta heller. Detta är heller inget bra jobb för mig då det gäller att ta snabba beslut. Du tar upp en paprika, känner på den och bestämmer dig snabbt om den ska slängas eller packas ner, vilken storlek det är och om det är en colour. Ni som känner mig förstår precis vad jag menar, haha. Eller så kanske det är precis ett sånt här jobb jag behöver för att komma över min beslutsångest.

 

Man står på samma ställe hela dagen och det är verkligen som att jobba på en industri. Man gör samma sak hela tiden och tiden går så sjukt sakta! Vi står inomhus hela dagarna medans solen gassar på ute. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag saknar tom att plantera. Visst det var riktigt jobbigt emellanåt men man fick i alla fall vara ute och röra på sig, lyssna på musik och tiden gick framförallt fort.

 

När vi jobbade på Barberas var dom inte jätte noga med raster och så. Vi hade en halv timmes lunchrast men blev det 45min var det inte hela världen. Ville man gå på toa under dagen kunde man göra det när man ville. Här nu på den nya farmen är dom väldigt punkliga. Prick klockan 12.00 stängs maskinerna av och prick 12.30 ska vi börja jobba. Och gå på toa får vi bara göra under våra raster. Det blev en kort dag idag då vi bara jobbade 4timmar. Vad är detta?! Jag är van att jobba 10timmar per dag ju! Jag är redan trött på detta jobbet och detta var min första dag. En sak som är bra med detta jobbet är att vi får ta med oss hem hur många paprikor vi vill varje dag.

 

Vi fick ut ett papper idag där det stod lite regler som gäller på farmen osv. Det stod också att pga alla gifter som finns här som dom sprutar på paprikorna så kan tjejer bli sterila och inte kunna få barn sen. Jag hoppas den risken inte är så stor för jag vill ha barn sen någon gång i framtiden! Dessutom är chefen en riktig tjurkärring och en blandning av en man och kvinna. Jag vill ha tillbaka mitt gamla jobb! Men jag ska inte klaga alltför mycket. Vi hade nog ändå en himla tur som fick ett annat jobb så pass fort som vi fick. Och det är bara lite mer än 2 veckor kvar att jobba så det är bara att stå ut.

 

12/7 Sista jobbdagen på Barberas farm

Vi fick idag veta att farmen tidigare i år fått hjälp från banken med pengar. Nu i helgen hade tydligen farmen varit i domstol med banken och klarade inte av att betala tillbaka banken. Farmen är nu bankrutt och har alltså inte råd att köpa några nya plantor, banken äger nu farmen. Hur sjukt det än låter så är det sant! Och finns det inga plantor har vi ju inget att plantera, alltså inget jobb för oss. Så idag blev vår sista dag på farmen, tråkigt men sant.

 

Vi fick plocka plast hela dagen. Det lät inte så farligt först men det var så sjukt tråkigt. Vi fick plocka upp små plastbitar som blivit över när dom lagt på plasten på raderna där det ska planteras. Vi var tvungna att böja oss ner till marken i stort sett hela dagen (vilket vi i och för sig är vana vid nuför tiden). Man kände sig som en sopgubbe när man gick där med en sopsäck i handen och plockade upp skräp från marken.

 

Det var så tyst och tomt på farmen idag. All produktion har ju stoppats. Knappt hälften av alla fält är planterade, så mycket jobb och material är gjort i onödan eftersom det inte blir någon mer plantering där det var tänkt från början. Plast för flera miljoner dollar bara ligger där på fälten nu etc. Vi fick också höra att en av killarna (runt 20år) som jobbade nu i helgen med att sätta upp en stållina för tomaterna blev av med första delen av sitt finger, då han fick linan på fingret och ryckte bort det. Inte kul!

 

Det är riktigt tråkigt detta som har hänt farmen och att vi måste sluta jobba här. Jag trivdes verkligen här. Det var ett härligt gäng vi jobbade med, vi tjänade bra, fick vara ute om dagarna och röra på oss.

 

När vi kom tillbaka till hostelet efter jobbet hade Paul (ägaren) redan hittat ett nytt jobb åt oss! Redan imorgon ska vi prova jobba på en annan farm, fast denna gång inomhus och packa tomater istället. Vi får se hur detta går…

Här har ni min adress :)

Tanken slog precis mig att jag har ju faktiskt en bostad nu och en adress. Och vad kan man göra med en adress? Jo man kan skicka saker till den såklart J Jag kommer stanna här till 5/8 så va bara säker på att det ni skickar kommer fram innan dess. Allt uppskattas stort som litet, tankar som saker. Men tänk på att jag är en backpacker med ont om plats i min kära väska. Jag saknar något svenskt! Svenskt godis, chips, en svensk tidning av något slag…

 

Nästan allt som vi har i Sverige går att köpa här i Australien men inte svensk ”mat”. Så mycket av det jag saknar från Sverige är färskvaror och är nog lite svåra att skicka då det tar i alla fall en vecka att skicka något. Jag saknar punschrullar, mormors kakor, kanelbullar, äppelpaj, grovt bröd mm….

 

Mamma jag saknar våra små fikastunder ihop med en nybakad fralla med ost och honung på.

Jag saknar också att grilla nu när det är sommar i Sverige, det är något speciellt med det.

Jag saknar att köra min kära racerbil och såklart saknar jag min familj, släkt och mina älskade vänner!

 

Som sagt det hade varit jätte roligt med lite överraskningar stora som små! Jag behöver få lite positiv energi här nu när jag jobbar så hårt. Jag har jobbat här i en månad nu och har kommit halvvägs i jobbandet. ”Bara” en månad kvar att jobba!

 

Josefin Göransson

c/o Aussie Nomads Backpacker Resort

P.O. Box 453

Bowen QLD 4805

Australia

4-9/7 Helvetesvecka nr.2

Jag trodde inte det kunde bli värre än vad det var förra veckan. Vi planterade tomater första dagen denna veckan. Det var riktigt skönt, jag gillar det mycket bättre än att plantera paprikor. Plantorna var perfekta likaså jorden och solen har hittat fram igen. Men detta gjorde vi bara en dag, dom resterande dagarna var det paprikor som gällde. Den allra första gången vi planterade paprikor fick vi skitplantor, små och som bara gick sönder så fort man tog i som. Förra veckan var marken/jorden kass. Denna veckan slog alla rekord då vi fick både dålig mark/jord och dåliga plantor. Hur ska man ens kunna plantera då, det är nästintill omöjligt?! Testa själva att försöka plantera en planta i stenar när plantan bara faller sönder så fort du tar i den och ofta är den så svag att hela rotdelen ramlar av så fort man tar i den så kvar har man då bara skaftet på plantan. Det säger sig själv, det går inte! Men vi skulle göra det ändå, men hur?!

 

Plantorna gör mig på dåligt humör och alla går runt och är smått irriterade hela tiden. Saken blir ju inte bättre av att Mike ”bossen” (plantmästaren) som inte gör ett skit om dagarna, bara står och glor på oss kommer och säger: du måste trycka ner plantorna mer! Men idiot ser du inte att det knappt ens går att ta i plantorna. Det har också varit riktigt varmt denna veckan 26-28 °C  och helt vindstilla.

 

En annan tråkig sak som har hänt denna veckan är att  våra vänner Ambra, Sonia och Julia har jobbat sina sista dagar här på farmen nu och ska istället åka vidare på äventyr i landet. Jag kommer sakna dom riktigt mycket. Det är för övrigt många på hostelet också som nu har åkt vidare, bla. svenskarna Lisa och Sanna. Så nu är jag och Emelie dom enda svenskarna på hostelet. Det är den jobbiga biten av att vara backpacker, det är kul att lära känna nytt folk men att säga hej då är inte lika kul, särskilt när man inte vet när man ses igen om man ens gör det…

 

Vi har nu varit här i Bowen hälften av tiden och det är bara 4veckor kvar att jobba! Går dom veckorna lika fort som det hittills har gjort så kommer det gå riktigt fort. Sen väntar Alice Springs och Asien. På dessa 4 veckorna som jag nu har jobbat har jag fått ut 20.000kr efter skatt, inte helt fel. Så allt slit ger resultat J

 

Här i Australien har jag fått se dom finaste solnedgångarna och soluppgångarna någonsin! Jag fascineras varje dag! Jag fattar inte hur det kan bli så fint. Sånt ser man inte i Sverige, inte i dom färgerna. Jag har med mig kameran varje dag på jobbet för att inte missa ögonblicket när solen går upp.

 

 

Vi börjar varje dag med en vacker soluppgång!
Paprikaplantering
Vi hatar att plantera paprikor!
Hela gänget samlat. Sista dagen vi jobbade på eftermiddagen fick vi jobba själva utan några chefer. Så då passade vi på att spendera tiden på lite korttagning
Nessa lånade plantmästarens hatt och sen hade vi väldigt kul åt det
Den roligaste kylen jag någonsin sett finns på farmen

28/6-2/7 Helvetesvecka!!!

Jag hatar att plantera paprikor!


Vilken skit vecka detta har varit. Jag kan inte ens fatta att jag tagit mig igenom den för det kändes inte som jag skulle göra det ett tag. Denna veckan var det dags att plantera paprikor. Grejen var bara den att marken/jorden som vi skulle plantera i bestod typ bara av stenar och vattnet bara rann rakt igenom det. Så vi var därför tvungna att gå bakom traktorn och täcka över VARTENDA jäkla planta!!! För det första gjorde det sjukt ont i händerna/fingrarna att försöka trycka ner plantorna bland stenarna när man skulle plantera. Sen att täcka över dom var inte heller så skönt för händerna. Jag har nu märkt att jag börjar få riktiga arbetshänder (grova) för jag får knappt på mig ringarna på fingrarna längre. Men värst av allt var det för ryggen och rumpan. I 20min stod man med böjd rygg för att täcka över dom jäkla plantorna och gick sakta i sidled (jag kände mig som en blandning av en apa, krabba, Quasimodo och en 90årig tant) tills raden hade tagit slut, då var det bara att börja på nästa skitrad. I Sverige är man ju så himla noga med arbetsställningar osv, då skulle dom se hur vi jobbar här! Det är som att gå på ett step pass i 10tim för man måsta lyfta upp ena benet hela tiden och ställa sig på raden. Ni kan testa detta hemma: ta en pall och ställ ena benet på. Böj dig sen ner till marken för att låtsas plantera. Gör så i 20min, byt ben om det börjar värka för mycket. ”Vila” i 20min då man plantera med maskin. Håll på så i 10tim så vill jag höra vad ni tycker sen! JEn dag hade jag så ont i rumpan av detta så jag knappt kunde sitta ner. Jag har nog aldrig haft så här mycket träningsvärk och varit så slut i kroppen. Har jag inte en vältränad och fin rumpa efter detta så vet jag inte hur man ska få det?!

 

Alla har varit helt slut, vi har knappt ens orkat prata med varann. På vår lunchrast har alla bara slängt i sig sin mat för att sen hinna lägga sig på marken och vila lite. Pricken över i:et har varit att det inte har varit jätte bra väder denna veckan. Det har regnat och blåst en del. Men vi klarade det och nu är denna veckan äntligen slut. Detta ”firades” med lite fancydress party på hostelet. Alla hade verkligen gått in för det vilket var väldigt kul. Jag var leopard, Emelie var Pocahontas sen fanns det allt ifrån hulken till en bebis.

 

Vi har också tvättat nu för första gången på två veckor. Våra kläder började lukta riktigt illa nu efter att ha jobbat och svettats så vi tänkte att det kanske var dax! Haha vi vågar inte ens säga till folk hur länge vi haft våra kläder utan att tvätta dom. Folk på farmen har ju nytvättade kläder varannan dag men sånt har vi inte tid med, dessutom blir man ju skitig direkt igen. Vi fick lära oss av några på hostelet att man kan tvätta gratis om man använder sig av tops istället för att stoppa pengar, backpackers som vi är, haha.

Tomatplantering
Vår kära toa
Godmorgon
En glad Ambra
Kära Dixie som är med oss och "jobbar".
Hon åker där bak på flaket på bilen till fälten och när man kör fort ställer sig öronen så roligt
Ambra älskar grodor och det finns det gott om här.
Man blir lika rädd varje gång man ska stoppa ner handen i ett hål
för att stoppa i en planta och så hoppar en fet groda upp istället.
Julia och jag planterar tomater
Såhär ska bra tomatplanter se ut!
Sanna, Lisa, Emelie och jag
Leopard
Pocahontas
Jag städade på vårt rum en dag eftersom städerskorna inte verkar göra det. Såhär blev resultatet, rätt skitigt!
Joanna med en riktigt stor paprika
Tvättmaskinsknepet

26/6 Ladies night hos Ambra!

Man har lärt känna alla på farmen lite bättre nu. Vi jobbar ju ihop i stort sett varje dag och bor dessutom på samma hostel. Men Ambra bor i hus en bit härifrån, hennes ägare var borta över helgen och vi var lediga imorgon så hon passade på att ställa till med kalas för oss. Hon kom och hämtade mig, Emelie, Julia och Saliya på hostelet runt 19-tiden. När vi kom in stod Sonia och lagade mat och dom hade dukat jätte fint på bordet med tända ljus, vikta servetter som blommor (eller loppor, sånna man vek och ritade med olika färger på varje flik. Sen fick man säga ett nummer, välja en färg och sen öppnade man den fliken och då stod det nått man skulle göra) och det spelades härlig musik ur högtalarna. Vilket välkomnande, det kändes verkligen som att komma hem till en vän som man känt hur länge som helst, fast vi i själva verket bara känt varann några veckor. För en kort sekund fick jag känslan av att jag var hemma i Sverige i någons hus.

 

Det bjöds sen på italiensk mat (Ambra och Sonia är från Italien) i form av spagetti med tomat och skinka, och risotto med saffran som dom la upp så fint på tallrikar och serverade oss. Till efterrätt hade Ambra gjort en egen tiramisu som var himmelsk god! Jag fick också lära mig att tiramisu är italienska och betyder dra upp mig/pigga upp mig, eftersom den innehåller kaffe som innehåller uppiggande ämnen som koffein.

 

Vi bjöds på öl och annan alkohol under hela kvällen. Sonia blandade rom & cola i en stor kastrull och vi körde ”ring of fire”. Man lägger ut en kortlek runt kastrullen och tar sen ett kort i taget. Varje kort har en betydelse. Tex. om man får en 3:a måste man dricka två klunkar, får man en knäckt måste man komma på en regel osv. Sonia fick sitt nya smaknamn doktor Sonia eftersom hon gav oss ”medicin” i form av shottar på en slags kinesisk sked. Sonia kallar mig för Josef och jag skrattar varje gång hon säger det. Det låter så himla kul med hennes italienska dialekt. Det blev en riktigt lyckad och rolig kväll. Jag har inte skrattat så mycket på länge! Jag älskar Ambra och Sonia, dom är så himla roliga.

 

Alla sov över där och på morgonen när vi vaknat bjöds det på italiensk frukost. Hon hade värmt crossianter i ugnen och bryggt italienskt kaffe, riktigt gott. Jag fick också testa något som jag aldrig ens hört talas om innan att man kan göra. Ambra hällde upp lika mycket kaffe som mjölk i en mugg och hällde sen i chocopops (rispuffar/cornflakes med chokladsmak) och åt det med en sked. Det var faktiskt riktigt gott! Efter denna kvällen har man kommit varann ytterligare lite närmre och det ska bli riktigt kul att gå till jobbet imon, få träffa alla igen och få sig ett gott skratt. Jag har nu två vänner i Italien som vill att jag kommer och hälsar på dom sen när jag har rest klart. Ambra sa: det spelar ingen roll om det går 5år utan att vi hörs, du är alltid välkommen!

 

Den fina dukningen

 

Alla samlade

 

Ambra och Sonia

 

Tiramisu mm...

 

"Ring of fire", Rom & Cola i gryta med soppslev haha

 

 

 

Doktor Sonia

 

Julia gillar detta...

 

Den kära romen

 

Saliya, Ambra och Julia

 

 

Såhär såg det ut när vi vaknade dagen efter

 

RSS 2.0