Det var bara att göra om samma procedur idag som igår och lägga sig vid havet och njuta. Vi har haft en himla tur med vädret nu, kanonväder.

För att inte missa flyget den här gången var vi på flygplatsen 3 timmar innan avgång. Vi var tvungen att stå och vänta för incheckningen hade inte ens öppnat. Den här gången gick det bättre och vi kom med flyget. Jag hade lite fijianska pengar kvar som jag var tvungen att handla upp. För 4e gången köpte jag en ny ryggsäck! Jag hoppas verkligen att denna håller nu för jag är trött på att köpa nya väskor hela tiden.

Flygresan gick bra. Det tog 4timmar att flyga från Nadi (Fiji) till Brisbane (Australien).

Jag hade förväntat mig att det skulle vara mycket kallare i Brisbane än vad det var. Det var faktiskt skönt att komma tillbaka till Australien. Det känns som ens hem. Vi bodde på samma hostel som sist när vi var i Brisbane. Nuförtiden känner man sig som en veteran bland backpackerna. När vi var i Brisbane förra gången var vi 2 lite vilsna och förvirrade tjejer som inte hade rest så mycket. Nu har vi varit iväg i snart 4 månader. Hunnit med östkusten på Australien, nästan hela Nya Zeeland och Fijji!

Vi steg upp, checkade ut, åt frukost och sen var det dags för en riktig chilldag på stranden och bättra på brännan lite innan flyget gick till det lite kyligare Australien. Vi låg och pressade hela dagen eftersom flyget skulle gå på kvällen. 7.10pm stod det på biljetten att flyget skulle gå och vara framme i Melbourne 21.10pm. Vi kollade på biljetterna det sista vi gjorde igår kväll och Emelie noterade att det var två olika tidsuttryck. Vi frågade i receptionen på hostelet vad han trodde om tiderna men han sa att i Fiji använder man ett tidsuttryck och ett annat i Australien. Så vi tänkte inte så mycket mer på det.

Vi tog en taxi för att vara på flygplatsen 2 timmar innan avgång som det stod på biljetten att man skulle vara, alltså runt 17 tiden (5.00pm).  När vi sen skulle checka in nästan skrattade dom åt oss och berättade att planet höll på att lyfta. Vi fattade ingenting. Det visade sig då att på vår flygbiljett att det hade blivit ett väldigt klantigt slarvfel från Peterpan där vi köpte biljetten. Det skulle inte stå 7.10pm utan 17.10pm, dom hade glömt att sätta dit en etta framför. Så vi missade planet och det gick inga mer förrän imorgon. Många tankar gick i huvudet hur vi nu skulle göra. Vem skulle stå för flyget och var skulle vi ta vägen. Vi ringde Peterpan som bokade en ny flygbiljett åt oss. Det enda var att det fanns inga direktflyg till Melbourne så vi var tvungna att först flyga till Brisbane, sova där en natt och sen flyga till Melbourne dagen efter.

Efter ett antal timmar på flygplatsen där vi försökte reda ut allt, blev det att stanna en extra natt och en extra dag i paradiset eftersom planet imorgon inte går förrän 20.40 Det är tur att vi är två säger jag bara för det är inte alltid så lätt att förklara allt och reda ut det på knackig engelska. Men vi lyckades, bra jobbat Emelie.

Så det var bara att åka tillbaka till hostelet och checka in igen. Vilka möter vi då?! Jo Sara och Hanna som också ska bo här inatt och holländskorna. Det var kul med lite återförening.

Det var egentligen meningen att vi skulle åka tillbaka till Nadi idag tidigt på morgonen. Eftersom vi trivs så bra här och dom skulle ha en eldshow här ikväll så bestämde vi oss för att stanna och åka med en båt senare ikväll istället. Vi började dagen med lite gratis massage. Riktigt skönt efter att varit backpacker nu ett antal månader med en tung väska på ryggen. Vi låg sen på stranden och chillade fram till lunch då det kom en båt med nya gäster. Ön kändes verkligen som vårt hem då. Vi var inte längre gäster, vi kände alla som var här och dom nya som kom dom var gäster.

Det var längesen vi dök, senast i Australien i Cairns. Eftersom vi lärt känna alla här, även dykinstruktören så fick vi ett kompispris som vi inte kunde motstå. Och det är ju faktiskt inte alla som får chansen att dyka i Fiji så det gäller att ta vara på chanserna man får. Dyket var helt fantastiskt, bättre än i Cairns måste jag nog säga. Det var bara jag, Emelie och vår dykinstruktör Dan som dök och vi fick mycket frihet att dyka där vi ville, det var kul. Korallerna var riktigt fina och reven var djupare än i Australien, vilket jag tycker är häftigare. Vi såg också mycket större fiskar här, fick känna på koraller och massa annat och så fick vi se en sköldpadda simma förbi oss. Vi var nere och dök i 45m och det djupaste vi var nere på var runt 15m djupt. Efter det här dyket är jag nu sugen på att ta dykarcert. Jag älskar att dyka!

När det började skymma var det dags att spela lite beachvolleyboll. Då menar jag verkligen riktigt beachvolleyboll, på stranden i paradiset Fiji, precis vid vattnet när solen håller på att gå ner och himmeln är helt orange/röd/rosa. Det var bara så himla fint! Jag visade dom att Sverige kan spela volleyboll.

Efter att fått en del sand på sig var det så dags att använda dom mycket speciella duscharna här. Man fick först fylla upp en hink med vatten. Ta med den in i duschen för att hälla i vattnet i en annan hink som hängde i taket. Hissa upp den och sen vrida på en kran som satt inborrad i hinken. Det var en rolig och annorlunda duschning.

Facklor var sen tända längs med strandkanten och en stor brasa var tänd i mitten. Det var nu dags för den efterlängtade eldshowen. Vi hade ju sett den en gång tidigare men då var det i dagsljus, det är mycket häftigare i mörker. Dessutom var det många gäster som hade kommit till ön idag bara för att se showen för dom visste att den var så bra. Fijianerna har stått och övat i stort sett hela dagen på detta, fixat kläder och rekvisita, så vi hade höga förväntningar. Showen började med att dom slängde eldfacklorna över halmtaket där vi satt till varann. Jonglerade med elden, tog elden i handen och kastade ett eldklot, slukade eld ja dom gjorde typ allt man kan göra med eld. Dom var totalt galna och showen var så jäkla bra. Dom jonglerade med vassa machetrar och dansade så himla coola danser. I slutnumret sen ville dom att alla islanders skulle komma upp och sjunga med dom, alltså jag, Emelie plus några andra. Så vi stod och sjöng en sista sång med våra nya vänner som vi haft så roligt med. Den stämningen som var då är svår att beskriva, vilken kväll!

Det var sen dags att ta farväl av fijianerna och resten av våra vänner som stod vid strandkanten som var kantad med tända facklor och stod och sjöng och vinkade av oss. Det var så sorligt att åka därifrån. Himmeln var stjärnklar och jag tror inte man hade kunnat få en bättre avslutning än såhär från denna ön och från äventyret på Fiji, för imorgon flyger vi tillbaka till Australien.

Fredagen den 13:e idag, en speciell dag för mig som några kanske vet. Otursdag för vissa, turdag för mig.

Efter frukosten gick jag och Emelie på kokosnötsjakt för att hitta en nöt att göra armband av. Lättare sagt än gjort. Men tillslut hittade vi några. Eftersom vi gjorde armband i Waya Lailai visste vi hur man skulle göra. Enda skillnaden här var att vi slipade armbanden med riktigt slippapper, graverade in mönster och lackade dom. Så himla fina blev dom!

Resten av dagen spenderade vi på stranden och snorklade lite.

Vi har blivit som en stor familj här på ön, eftersom det inte är så många som stannar över här. Dom vet vad man heter och ropar på en ibland. Vi som bor på ön har i stort sett hela ön för oss själva och får göra precis vad vi vill. Vill vi göra smycken får vi det, hur mycket vi vill. Vill vi äta kokosnötter får vi det mm. Vi fick lära oss dansa idag, iklädda bastkjol och blomma bakom örat. Det ser så lätt ut när dom dansar. Men det var inte det lättaste att skaka på höfterna utan att röra hela överkroppen.

Kvällen tillbringade vi på en filt med gitarrspel och skönsång hela kvällen/natten lång. Alla fijianer är så duktiga på att sjunga och spela och deras låtar och röster är så sköna att lyssna på.

Flera gånger om dagen nu sen vi kom till Fiji frågar folk om jag och Emelie är systrar.

Är vi så lika!? Visst båda är blonda svenska tjejer med långt hår och korta är vi båda två. Vi har nu börjat studera varandra och har då upptäckt att vi är ganska lika och har precis samma kroppsspråk. Flera gånger har vi kommit på varann med att sitta likadant eller tänka på samma saker. Inte konstigt att folk tror vi är systrar, haha.

Idag var det äntligen dags att åka till min kära kokosnötsö Robinson crusoe island. Ön är uppkallad efter Robinson Cruse som härifrån först fick hjälp, blev upptäckt och kunde berätta för alla vad han hade sett och varit med om. Redan i bussen som vi var tvungna att åka för att komma till båten som skulle ta oss ut till ön möttes vi av en exotisk känsla med bastkjolar och blommor på guiden. När vi närmade oss ön sprang kanibaler ut mot oss, slängde pinnar och skrek. Vi blev sen välkomnade av att dom stod och sjöng så fint för oss.

Det var sen dags för kokosnötsskola där vi verkligen fick lära oss allt om kokosnötter! Det sägs att palmen är livets träd och jag förstår nu varför. Man kan verkligen använda den till allt. Mat, dricka, möbler, skydd, bränsle, olja, korgar, solfjädrar, kvastar och mycket annat.

Det finns 2 olika sorters nötter, gröna och bruna. Eller jag har alltid trott att det är olika sorter men det är samma sort bara det att när den är grön är den omogen och när den är brun är den mogen.

Den bruna nöten är den som vi i Sverige kan köpa i mataffären. Den är då redan skalad från det yttersta skalet, något som vi idag fick lära oss hur man på enklaste sättet gör det. Att skala en nöt är inte det lättaste vill jag lova. Vi fick också lära oss hur man delar nöten mitt i tur så man kan använda den som bh. När man delar en kokosnöt är det vätska där i som jag alltid har trott är koksmjölken men det är tydligen bara kokosjuice och den smakar inte särskilt mycket heller. Vi gröpte sen ut kokosköttet med ett speciellt rivjärn och fick då färska kokosflingor (riktigt gott), som vi sen pressade igenom en liten bit av det ”nät” som håller ihop palmbladen. Ut kom riktigt krämig färsk kokosmjölk och detta var riktigt gott vill jag lova. Vi fick också se hur man flätar korgar och hattar av palmblad. Riktigt häftigt!

Eftersom den gröna nöten är omogen är den mycket svårare att fånga eftersom den fortfarande hänger kvar i palmen. Den bruna faller ju ner till marken när den är mogen. Så vår egna lilla Tarzan klättrade upp i en palm och började slänga ner nötter till oss. Vi fick också veta att det är fler som dör av nerfallande kokosnötter i huvudet än av hajattacker. Så tänk på det nästa gång du lägger dig under en palm med mogna kokosnötter. Vi alla fick en varsin grön nöt som vi högg av toppen på med en macheter, precis som i riktiga Robinsson och sen var det bara att dricka. Det var helt okej faktiskt, smakade inte så mycket kokos som jag hade trott men det släckte törsten.

Några fijianer visade sen hur man går på glödheta stenar som dom hade lagat mat på till vår lunch. Jag fattar inte hur dom kunde göra detta. Dom säger att det är vissa människor som är medfödda med detta helt enkelt. Dom slängde på vatten på stenarna efter dom hade gått på dom och det sprakade, lät och blev ånga. Så stenarna var riktigt varma!

Dom bjöd oss också på en eld- och knivshow och visade att dom är riktigt duktiga och kan sin sak.

Det var sen dags för att gå en liten djungelrunda där vi fick se olika växter och träd som dom bla. använde till mediciner. Vi hade också krabbrace. Alla fick en nummerlapp och alla krabbor var numrerade på skalet. Sen var det första krabban över mållinjen som vann. Min krabba kom på 3:e plats och detta belönades jag med en blombukett och ett snäckhalsband (sånt jag tänkt köpa).

Vi trodde att dom flesta stannade på ön i några dagar precis som vi, men det visade sig att dom flesta bara åkte dit över dagen. Så framåt kvällen blev det mycket lugnare på ön och bara några få turister som var kvar, ett tiotal. Det var mer lokalbefolkning än turister faktiskt J På kvällen hade vi kavacermoni där dom välkomnade oss till ön. Vi lekte roliga lekar och spelade kort fram till 24.00 då elektriciteten stängdes av. Då tände dom istället en brasa på stranden av bambupinnar där vi satte oss ett tag. Himmel var stjärnklar, månen lyste och speglade sig i vattnet och där satt vi nästan ensamma på ön med en liten mysig brasa i paradiset Fiji.

Vi gick som vanligt till frukosten idag och hade inte så höga förväntningar. När vi kom dit fick vi en glad överraskning. En kock stod och stekte ägg till oss efter önskemål. Man kunde välja mellan vanliga stekta ägg eller omelett med skinka, tomat, ost och lök. Det fanns också pannkakor, mackor, flingor, massa exotisk frukt, juice och te. Rena lyxfrukosten, gott var det och solen sken!

Jag hade velat stanna längre här på ön men idag var det dags för lite segling. Beachcomber tycker jag har varit den finaste ön här på Fiji. Nabua Lodge (vår första ö) var fin men sen tycker jag bara att det har blivit finare och finare. Vattnet var helt magiskt fint här idag. Genomskinligt, blått, turkost, ljusblått och ön var så himla mysig och fin.

Vädret var perfekt för lite segling idag! Seaspray som båten heter låg precis vid ett stort korallrev. Det är så häftigt när man kan se det från båten, vattnet är helt turkost med ljusblått vatten där reven är. Det ser verkligen ut som på film och vykort. Helt overkligt vackert. Eftersom vattnet är så klart så kan man se väldigt långt ner i havet och ibland ha turen att få se fiskar simma där eller se flygfiskar svischar förbi.

Vi blev välkomnade på båten med skumpa och massa exotisk frukt och hade sen fri dricka hela dagen, både alkohol, läsk, vatten, kaffe/te. Efter några timmars segling kom vi så fram till Castaway, ön där filmen med samma namn spelades in med bla Tom Hanks som en av huvudpersonerna. Jag trodde bara allt var en dröm och var tvungen att nypa mig själv i armen för att se om det jag såg verkligen var sant. Det var det finaste jag någonsin har sett! Vattnet var så himla turkost och med en jätte fin strand runtom. Jag kan inte beskriva hur fint det var, jag finner inga ord! Efter att ha tillbringat en del tid på den fantastiska stranden var det dags att hoppa i vattnet och snorkla lite. Vattnet var så himla klart, klarare än i en simbassäng (kommer inte på någon annan bra gemförelse). Jag har ändå snorklat en del nu och trodde redan jag sett det mesta. Men här fick jag se fiskar som jag aldrig sett förr. Stora fiskar som jag nästan blev rädd för först och piggpiskar med typ ett spjut på nosen. Helt fantastiskt var det!

När vi sen kom upp från snorklingen var lunchen klar på båten. Det var inte vilken mat som helst, den godast jag ätit på Fiji faktiskt. Dom stod och grillade åt oss på båten, så himla mysigt. Vi styrde sen båten mot ett village där vi fick hälsa på lokalbefolkningen och se hur dom bodde. Vi blev välkomnande med en kavacermoni och sen höll dom en marknad för oss där vi fick köpa smycken mm. som dom hade gjort..

Sen började färden ”hemåt” igen. Besättningen på båten satt och spelade gitarr och sjöng finstämmigt för oss hela vägen. Jag bara satt och njöt av denna underbara dagen och allt jag fått se idag.

Vi kom tillbaka till Nadi och då började det ösregna, kan man ha mer tur med vädret?! Det hade blivit något fel i vår bokning när vi skulle checka in. Dom sa att vår bokning var cancelled och att alla rum var fullbokade. Det slutade i alla fall med att jag och Emelie fick ett dubbelrum istället, som skulle kostat 700:-/natt men som vi fick för samma pris som ett dorm skulle kosta med 34 bäddar. Vi hade egen tv, kyl, dusch/toa, utsikt över havet och jag kände mig som en drottning i dom sköna stora sängarna. Vilken dag och vilket slut på dagen det blev.

Det är alltid en underbar start på dagen när man vaknar av att solen skiner på en i ansiktet. Idag bestämde vi oss för att ta vår första riktiga semesterdag här på Fiji och bara ligga på stranden och njuta fram tills det var dags att åka med färjan vidare till Beachcomber island senare idag. Tro det eller ej men jag har köpt en engelsk bok ”Notebook” som jag började läsa. Den var riktigt bra och inte svårare än att läsa en svensk bok faktiskt.

För fijianerna är musiken väldigt viktig. Dom spelar överallt och närsomhelst.

När vi åt lunch satt fijianerna och spelade gitarr och sjöng, det var jätte mysigt.

När det sen var dags att lämna ön stod dom och sjöng och vinkade av oss. Det kändes lite sorgligt att lämna ön faktiskt. Allt var så himla fint, vattnet, människorna, naturen mm.

Vi kom fram till vårt sista stopp här bland öarna Beachcomber eller party island som den också kallas. Ön är så liten att man kan gå runt den på 10min. Vi hade hört rykte om att det skulle finnas ett dorm här med 120 sängar i samma rum. Men det var inte så farligt som det låter. Vissa sängar var avskilda med ”väggar”. Solen började sen gå ner så vi satte oss på stranden för att avnjuta detta fantastiska mästerverk. Himmeln var helt rosa ett tag och en kille satt på en sten och spelade gitarr och sjöng. Jag älskar solnedgångar, ingen är den andra lik.

På kvällen sen var det äntligen dags för lite party. Ett riktigt duktigt liveband spelade för oss hela kvällen. Vi gjorde såklart buladansen även ikväll och den här gången var det många som ställde upp och ville dansa. Vi stod och dansade barfota i sanden eftersom allt här på ön är uppbyggt ovanpå sanden. Det var en rolig kväll som avslutades med att vi la oss på stranden och kollade upp på en stjärnklar himmel och bara njöt av hur underbart härligt livet kan vara!

Jag vaknade idag av att solen sken in genom myggnätet på dörren, underbar dag! Det var nu äntligen dags att få se lite hajar, reafsharks. Vi åkte ut med en skruttig motorbåt och hoppade i mitt ute i havet. Lite läskigt när man vet att det kan finnas hajar under en. Jag trodde först inte att jag skulle få se några men väldigt snabbt efter att jag hoppat i simmade dom plötsligt ca 1,5m hajarna under en. Vi hade en guide med oss som matade dom, tog tag i dom och lyfte upp dom till ytan så vi fick känna på dom. Riktigt häftigt faktiskt. Åter igen reven i Fiji är helt underbara. Vi fick också se hur dom fångar fiskar med hjälp av ett järnspett, riktigt skickliga skyttar.

Efter lunch gick vi till en liten marknad som fanns på stranden där fijianska kvinnor satt och sålde smycken och man fick också göra sina egna, vilket jag och Emelie gjorde. En fotlänk med snäckor och ett armband med några blad som vi flätade ihop. När jag fick veta att man kunde få göra sitt egna armband av en kokosnöt nappade jag genast på detta. Jag och Emelie fick följa med en flicka in i deras village. Det var människor överallt. Några sov i fallfärdiga skjul, några åt mat med fullt av flugor på, några höll på att bygga ett slags hus och dom flätade palmblad som skulle bli till tak. Huset skulle tydligen användas till en fest här ikväll för att en kille skulle omskäras. Vi kom verkligen in mitt ibland lokalbefolkningen. Jag trodde faktiskt inte att folk bodde såhär men nu fick jag se sanningen. Vi själva bodde ju jätte fint på ön och fijianerna som pysslade om oss var rena och fräscha. Men när vi nu fick se detta fick vi se att det inte är alla som har det så bra som vi eller som dom fijianer som jobbar åt oss.

Vi satt en ganska lång stund och väntade (Fijitime som dom kallar det här) innan någon hade klättrat upp och hämtat en kokosnöt till oss. Damen som hjälpte oss tog sen fram en rostig gammal såg och sågade bort ändarna på nöten. Hon gröpte sen ut köttet, slipade till armbandet mot en skrovlig sten (dom är inte dumma när det inte finns sandpapper) och tvättade sen det. Och vipps så hade hon gjort ett kokosarmband till oss. Det blev verkligen en upplevelse att få se den lilla byn och hur dom gjorde armbandet.

Jag och Emelie hade två gratis aktivitet inkluderade i vårt pass på denna ön. Man kunde välja mellan att paddla kajak, åka båt och få se solnedgången eller gå summitwalk upp till ett berg och kolla på solnedgången därifrån. Eftersom jag och Emelie gillar utmaningar här i livet valde vi såklart den lite svårare vägen till solnedgången. Och svår var bara förnamnet vill jag lova. Denna walken har varit avstäng några dagar nu för att det varit för blött har dom sagt. Vi tyckte först att det var lite löjligt, men vi förstår nu varför den tidigare var avstängd. Det hade inte regnat nu men var ändå hur halt som helst överallt pga all lera. Vi gick barfota hela vägen, klättrade upp för ett vattenfall, upp på stenar, igenom höga gräspartier. Vi stannade och åt clementiner från ett träd på vägen upp och plockade med oss två riktigt stora papayor som vi sedan åt uppe på toppen. När vi kommit halvvägs var jag så himla nära på att ge upp. Svetten bara rann och inget vatten hade vi med oss att dricka. Men upp kom vi tillslut.

Det var en helt underbar utsikt. Man såg vart vi bodde och man såg vattnets alla färger och alla rev. Där satt vi och bara njöt, åt alldeles färsk papaya och tittade på den fina solnedgången. Grejen var bara den att vi skulle tillbaka samma väg sen igen. När vi inte ens kommit halvväg märkte vi hur snabbt det började skymma och insåg att vi inte kommer hinna ner innan det blev mörkt. Ingen hade ficklampa och vi gick barfota på alla stenar och jag hade riktigt ont i fötterna vid det här laget. Nog för att det var svårt att komma upp men ner var en mardröm. Helt ärligt så trodde jag aldrig att jag skulle komma ner. Det blev helt becksvart efter ett tag och man såg ingenting. Jag kröp på alla 4 som en apa för att känna mig fram med händerna. Vi kom tillslut ner i alla fall. Walken skulle ta 1,5tim sa guiden men vi var borta i 3,5tim. Vi var helt slut efter detta och fötterna ömmade.

När vi äntligen skulle få krypa ner i våra sängar upptäckte Jack att han hade bedbugs i hans säng, inte kul! Så ingen vågade sova sen och det tog lång tid innan jag vågade sluta mina ögon. Jag vet inte om jag har blivit biten av dom än men jag har fått en himla massa myggbett i alla fall som kliar som bara den.

Idag fick vi den bästa frukosten på länge! Nybakat bröd som fortfarande var ljummet och massa färsk frukt, precis såhär som jag hade förväntat mig att Fiji skulle vara, exotiskt. Det var ”mothers day” idag i Fiji och dessutom en söndag. Det betyder att man går till kyrkan här. Eftersom det inte var jätte fint väder idag bestämde vi oss för att gå dit tillsammans med ett tyskt par som vi lärt känna här på Fiji som är här på deras smekmånad. När vi kom in i kyrkan stod 2 tjejer och sjöng. Dom hade inte världens vackraste stämma då det ibland faktiskt lät lite falskt emellanåt och alla låtarna lät i stort sett likadant. Dom hade värsta hitecen i kyrkan. Alla låttexter och det prästen sa visade dom på storbild framme i kyrkan.

Efter det bestämde vi oss, jag, Emelie och det tyska paret för att snorkla tillsammans. Först när vi simmade ut var vattnet helt brunt och grumligt och man såg ingenting. Men sen helt plötsligt blev det bara så himla fint! Det var riktigt fina koraller, fiskar och häftiga djup som bildats av korallerna. Jag tycker nästan tom att detta var finare än barriärrevet i Australien. När vi sen skulle simma in till land igen för att äta lunch hade tidsvattnet sjunkit, så det var precis att man kunde simma över korallerna utan att nudda dom med magen. Det var lite läskigt.

Vilken överraskning det blev sen när Sara och Hanna plötsligt stod där på ön. Vi tillbringade eftermiddagen tillsammans vid poolen för solen hade nu tittat fram och det var riktigt fint väder. Jag och Emelie tog sen färjan vidare till Waya Lailai. Det var ganska höga vågor. Tro det eller ej men jag klarade mig utan att ta några sjösjuketabletter. Det fanns andra som låg på golvet och spydde som kalvar.

Vi kom fram till Waya Lailai, solen sken och stället verkade helt underbart! Vi tog oss en sväng om och kollade in läget. Det var så himla fint här. Små mysiga plamhyddor, banan- och papayaträd runt hörnet, träd/buskar med sånna blommor som alla fijianer har bakom örat här. Plötsligt hör vi några som skrattar högt och verkar ha riktigt kul. Så vi följde ljudet och kom fram till ett litet vattenfall där folk satt och duschade/badade tillsammans med fijianska kvinnor. Så vi hoppade i och joinade dom. Det var en annorlunda och uppfriskande upplevelse.

Två nybadade tjejer lyxade sen till det med en varsin Fijiöl och spelade sen kort tillsammans med ett skönt gäng på trädäcket precis ovanför havet.

Det var stjärnklar himmel igår kväll och vi trodde därför att det skulle bli fint väder idag. Men ack så fel vi hade. Istället vaknade vi alla i vår hydda mitt i natten av att det var ett himla oväder ute med riktigt höga åsksmällar och lysande blixtrar. Efter frukosten slutade det regna och vi fick då en ny chans att se grottorna eftersom vi knappt fick se dom igår. Det var en helt annan upplevelse idag. Vattnet var helt blått inuti grottan och det fanns guider så vi fick simma under grottan så man kom in till en annan grotta. Det var lite läskigt. Men var tvungen att dyka ner och hålla andan i ca.7sek sen hade man bara en ficklampa som lös att följa. Väl inne i andra grottan var det faktiskt riktigt häftigt. Att dom bara har hittat detta stället. Det ska vara fijianer till att komma på sånt här, haha.

Efter lunch var det dags att lämna Nabua Lodge för att åka till nästa ö, Korovu. Solen sken inte men vattnet var ändå så himla fint, i alla blåa färger man kan tänka sig! Vi fick en välkomstdrink (juice) när vi kom fram och checkade in i vårt rum med 32 sängar. Solen började titta fram så vi tänkte lägga oss ute och njuta av detta men hann precis bara lägga oss, sen kom regnet. Vi har haft lite otur med vädret nu dom senaste dagarna. Eftersom vi befinner oss på öar är man väldigt beroende av vädret och det finns inte så mycket att göra om det regnar. Så vi tillbringade mestadels av dagen inne på rummet som alla andra också gjorde, lyssnade på musik och läste böcker.

Till kvällsmat fick vi värsta goda buffén med kyckling, fisk, grönsaker, ris och pastasallad. Väldigt stor skillnad på maten från förra ön. Äntligen kunde man äta sig mätt.

6 fijianska killar iklädda mastkjol, blomma bakom örat och med vältränade kroppar visade sen upp några olika danser för oss. Riktigt duktiga. Det var sen vår tur att dansa buladansen och macarenadansen.

Vad vaknade vi till idag?! Jo regn som bara öste ner! Inte kul. Och frukosten var inte heller den godaste. Brända mackor, konstiga flingor, 2 slags kakor och en halv banan var. Vi hade sen planerat att åka på en ”Cave trip” och lät inte vädret hindra oss. Så vi åkte iväg. Men vad händer?! När vi kommit halvvägs går givetvis motorn sönder så vi blir fast på en ö i säkert 1 timme ute i ösregnet. Vi fick stå i vattnet för att hålla oss varma eftersom det var varmare där än i luften. Tillslut kommer det en annan båt och hämtar oss och kör som en galning till grottan, vi bara flög över vågorna och jag höll på att flyga överbord. Vi stannade bara i grottan i ca 10min för att ett par som var med oss var tvungna att åka med färjan sen. Så det var väldigt stressigt allting och vi hade ingen guide med oss så vi kunde inte simma under grottan som man annars kan göra.

Det var sen dags för lunch. Och vad stod på menyn då om inte tonfisk igen. Säkert rester från igår eftersom knappt ingen åt det. Det slutade sen att regna på eftermiddagen så jag och Emelie bestämde oss för att åka till Blue Lagoon som inte låg så långt härifrån och snorkla. Alla har pratat om att detta ska vara så himla fint här och det var även här dom spelade in filmen ”Blue Lagoon”. Vattnet ska tydligen vara helt blått här men eftersom det hade regnat idag fick vi inte riktigt uppleva detta. Däremot var det riktigt bra snorkling. Det fanns massa fina fiskar och nemofiskar överallt. Jag råkade riva mig på en korall, så nu har jag ett minne på benet härifrån och så såg vi seasnakes som vi fick veta i efterhand är dödliga om man blir biten.

När vi sen kom tillbaka till vår ö var Robinsson bröderna där. Dom ska tydligen göra exakt samma resa som oss fast dom ligger en dag efter oss. Så vi kommer möta dom igen på nästa ställe vi stannar på i 2 nätter. Det är så märkligt, vi träffade dom första gången i Noosa i Australien. Sen träffade vi dom på flera ställen upp till Cairns. Sen på Nya Zeeland och nu i Fiji. Vi utklassade dom i att spela lite ”tecken” på kvällen.

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är faktiskt min födelsedag och jag befinner mig på andra sidan jorden i paradiset Fiji,

hurra hurra hurra!

Såhär tidigt har jag aldrig fyllt år på mina 23år eftersom Fiji ligger 10 timmar före Sverige. Emelie väckte mig när hon sjöng ”ja må hon leva” lite tyst för att inte väcka alla andra 32 i rummet. Vi satte oss ute vid poolen, åt frukost och tittade mot havet där solen höll på att gå upp, det var riktigt fint. Sen var det dags att börja vårt äventyr här på Fiji och åka ut till den första ön, vi kommer totalt åka till 5 olika öar. Vädret var toppen och vi hoppade på en slags färja som vi skulle åka med i 4 timmar innan vi var framme i Nabua Lodge. Jag hade inte ens kunnat föreställa mig hur fantastiskt fint det skulle vara här. Vi åkte förbi massa små mysiga öar med jätte fin strand runtom och turkost vatten. Man såg också på vissa ställen vart korallreven fanns. Jag förstår nu vad folk menar med paradis.

När vi kom fram till Nabua Lodge där vi skulle bo i 2 nätter höll jag på att tappa hakan för att det var så fint. Det var min födelsedag, vattnet var helt magiskt fint och vi skulle bo på en jätte mysig ö. Vi blev hämtade i en motorbåt från färjan och körda in till ön där glada fijianer stod och sjöng oss välkomna. Dom bar in våra väskor och jag kände mig som en prinsessa. Sen äntligen var det dags att lägga sig på stranden och bara njuta av dagen och allt fint man redan har fått se. Jag råkade somna där och blev sen väckt av Emelie som stod och sjöng för mig med en grön kokosnöt gömd bakom ryggen, som hon hade skrivit grattis Josefin 23år Fiji på och hade fyllt den med fanta. Grejen är den att jag har kanske pratat lite väl mycket om kokosnötter på senaste, jag har blivit mer eller mindre besatt av det. Jag tycker det är en häftig nöt. Emelie påstår att jag ville åka till Fiji mycket pga kokosnötterna. Kanske är det sant, haha. Så för Emelie var det inte svårt att gissa vad jag ville ha mest av allt i present. Vi har umgåtts nu i ca 4 månaders tid och blivit riktigt bra vänner. Emelie känner mig redan ut och innantill. Hon vet att jag älskar kokosnötter och sen hade hon köpt en ring till mig med ett lila hjärta på. Och ni som känner mig vet att jag älskar lila och särskilt allt med hjärtan på. Så Emelies presenter var klockrena. Jag blev så himla glad att jag brast ut i tårar. Jag trodde inte att jag skulle bli firad idag och så kommer Emelie med en kokosnöt som jag har tjatat om och en jätte fin ring som passade perfekt. Emelie du är underbar och jag är så glad att jag gör denna resan med dig! Vår vänskap har bara vuxit sig starkare och starkare för varje dag som går.

Läs hennes blogg och kolla in vad hon har skrivit om min födelsedag! Så fint skrivit.

www.emelaia.blogg.se

När det sen var dags för kvällsmat hade jag förhoppningar om något gott. Men så blev det inte riktigt. Vi fick stekt tonfisk och några kalla potatisbullar. Dessutom var det helt mörkt så man såg inte vad man åt. Inte den godaste födelsedagsmaten precis. Sen var alla tvungna att presentera sig inför varandra och givetvis sa Emelie att det var min födelsedag idag så då sjöng alla för mig. Kändes konstigt att bli firad på engelska.

Vi fick sen lära oss att dansa buladansen och avslutade kvällen med lite traditionellt kortspel, bla. tillsammans med Leonni (holländaren) som vi träffat i Australien, Nya Zeeland och nu i Fiji.

Det gällde att vara i säng innan 22.30 för då stängdes elektriciteten av på den lilla ön och det blev helt kolsvart överallt. Jag drog över myggnätet över sängen för det kändes lite säkrare mot alla små djur som kan komma in i hyddan under natten när man minst anar det. Det var den dagen och den födelsedagen. En annorlunda födelsedag som jag sent kommer glömma. Det hade inte kunnat bli bättre!

Även fast jag befinner mig på andra sidan jorden så var det många där hemma som tänkte på mig idag. Jag blev så himla glad för alla fina sms jag fick. Tack allihopa, ni är underbara och jag saknar er!

Efter en god natts sömn vaknade vi till solsken och fick sen gratis frukost på hostelet som bestod av en tallrik med exotiska frukter, 2 korvar, toast och stekt ägg. Bästa frukosten på väldigt länge! Vi checkade sen in på vårt rätta hostel, fick ett dorm med 34 sängar i samma rum! Sen tog vi en lokalbuss in till ”city”. Bussen var en upplevelse i sig. Det fanns inga fönster på bussen, bara presenningar som dom drog ner om det behövdes. Om man ville hoppa av fick man dra i ett snöre som var kopplad till en cykelringklocka. Man använder rattmuff här mot värme, inte mot kyla som man använder den till i Sverige. Väl framme i den lilla staden var alla väldigt trevliga och sa Bula hela tiden till oss. Efter ett tag blev detta lite väl jobbigt. Så fort man gick in i en affär frågade dom vad man ville ge för en sak och prutade direkt. Så tillslut orkade vi inte ens gå in i affärerna som för övrigt inte var mycket att ha. Jag och Emelie köpte ett varsitt armband för 12kr. När man gick på gatorna var man typ unik om man var vit och alla fråga var man kom ifrån. När man svarade Sverige tyckte dom det var riktigt häftigt, så långt bort svarade dom. Det var först då som man insåg att jag verkligen är på andra sidan jorden nu och riktigt långt hemifrån.

Sen skulle vi bara försöka hitta den rätta bussen. Det var lättare än sagt kan jag tala om. Efter att ha väntat i säkert en timme kom tillslut bussen. Deras vägar är inte dom bästa här, gropiga och ojämna och vi åkte till och med en sträcka på stranden.

Vi la oss sen på stranden nedanför hostelet och såg på solnedgången. När vi sen gick till restaurangen på hostelet och skulle äta kvällsmat vilka träffar vi där då?! Jo Robinsson bröderna. Och det visar sig att Jack och jag fyller år på samma dag, imorgon! Så vi firade detta ihop ikväll med massa goda drinkar. Emelie beställde in 2 shorts till mig och Jack, personalen kom in med det på en bricka och sjöng happy birthday för oss i flera stämmor och trummade med skedar på borden. Jack bjöd mig också på en födelsedagsdrink som var riktigt god med bland annat baileys, banan och glass. Vi beställde också in ett helt rör på 3 liter med öl. Det var sen en eldshow på stranden där dom jonglerade med eldfacklor, knivar, dansade och sjöng. När sen klockan slog 24.00 skålade vi alla med varann och firade att jag och Jack fyllde år och igen sjöng alla för oss. Det kändes lite som nyårsafton att vänta på 12 slaget. Det var helt klart en bra start på min 23årsdag.

Så var det då dags att lämna vårt kära Nya Zeeland för att bege sig till varmare breddgrader. Byta ut jacka och skor mot bikini och flipflop och resa till Fiji. Sara och Hanna flög med samma plan som oss. Jag fick semesterkänsla så fort jag kommit ombord på planet. Flygvärdinnorna var klädda i hawaii kläder med vita blommor i håret och det spelades hula hula musik hela vägen till Fiji. Vi flög i 3 timmar. Det är ingen tidsskillnad mellan Fiji och Nya Zeeland så det var skönt. När vi flög över Fiji innan landningen fick vi se ett helt underbart land! Jag vet inte ens hur jag ska förklara det. Det var turkost vatten, man såg alla rev, det var öar överallt och solen sken. Så från att ha åkt från ett kyligt Aukland där det regnade kom vi nu fram till solsken och värme, runt 30°C. Underbart!

Det sägs att få platser i världen ha ett sånt varmt välkomnande som fijianer och det har vi verkligen fått uppleva idag. Så fort vi klev av planet och kom in på flygplatsen blev vi välkomnade av ett gäng härliga glada killar iklädda hawaii skjorta med blommor runt halsen som spelade gitarr och sjöng för oss. Jag trivdes redan här och då hade jag inte ens lämnat flygplatsen.

När vi hämtat våra väskor blev vi frågade av säkert 3 fijianer vart vi skulle, dom var så himla hjälpsamma. Vi hittade kontoret till det företaget som vi bokat allt med på Fiji och då hade det givetvis blivit lite fel med vårt boende första natten. Det var fullbokat på det hostelet som vi skulle bott på, samma hostel som Sara och Hanna skulle bo på. Så vi fick bo på ett annat ställe i natt och sen byta till det rätta imon. All personal på flygplanet, flygplatsen och alla personal på hostelet går klädda i hawaii kläder, en blomma bakom örat och ett halsband med snäckor runt halsen. Dom är så himla fina!

Jag och Emelie dressade sen om till lite svalare kläder, tog en taxi till Sara och Hannas hostel för att äta ihop en sista kväll innan dom beger sig ut till öarna imon. Jag fick nästan en chock när jag fick se hostelet. Det var så himla fint, så himla exotiskt, precis så som jag hade önskat, sånt man ser i resekataloger. Det var en jätte mysig pool med ett litet vattenfall vid sidan. Hostelet låg precis vid havet, det fanns hängmattor som man kunde ligga i på stranden, massa palmer med gröna kokosnötter, bord med halmtak över. Flera facklor var tända precis som i Expedition Robinsson på örådet. Och här ska vi bo imon J

4 killar sätter sig sen på en filt i sanden och börjar blanda något i en stor skål. Det är kava deras nationaldryck som är gjort av torkade rötter som dom krossar ner till pulverform och blandar med vatten. Det ser riktigt äckligt ut!!! Som skitigt vatten, helt brunt (som i filmen Smala Sussie när Pölsa blandar ihop något i en spann). Det är tydligen en slags drog. Men man måste dricka mycket för att känna av något. Man blir bara väldigt trött av det så det är inget farligt. När vi nu hade chansen var vi ju bara tvungna att testa. Man dricker det ur en halv kokosnöt och man får välja hur mycket man vill dricka genom att säga low tide, high tide eller tsunami. Man klappar en gång innan man dricker och säger Bula som betyder hej på fijianska. Sen dricker man upp allt, klappar 3 gånger och ler. Det var inte så äckligt som det såg ut. Det var inte gott men smakade mest vatten, eftersmaken var stark och brände lite på läpparna. Vi satt sen där ett tag och dom spelade gitarr och sjöng, det var mysigt.

Vi la oss sen i hängmattorna, kollade på stjärnorna, lyssnade på vågorna från havet samtidigt som vi hörde skönsång och gitarrspel och dom som spelade var omringade av tända facklor. Jag kan knappt fatta att detta är sant. Är jag verkligen här, i paradiset Fiji?!

Det var sen dags att ta farväl av Sara och Hanna, våra nyfunna värmlandsvänner från Karlstad. Det var lite sorgligt faktiskt. Vi har ändå hängt ihop ett bra tag nu. Men vi kommer hålla kontakten så kanske vi ses igen någon gång. Jag och Emelie tog sen en taxi tillbaka till vårt hostel och gick och la oss.

Lite fakta om Fiji

Vi har sån himla tur för dom blöta sommarperioderna har precis slutat och nu är det torra vinterperioder som gäller från och med maj. Så jag hoppas på bra väder nu.

Folket som bor i Fiji består mest av fijianer och indier. Deras språk är fijianska och engelska. Bula betyder hej och det använder dom väldigt mycket. Alla säger Bula till en hela tiden. Fiji består av 333 olika öar. Fijianska tjejer ser ut som bröderna fluff i håret, en rund boll på huvudet av hår. Dom har en blomma bakom örat, det är deras tradition. Har men den bakom vänster öra är man singel, bakom höger så är man upptagen.