Filmvisning :)
Jag tänkte ha lite filmvisning för er och visa vår dykfilm
från Koh Tao i Thailand när vi tog vårt dykarcert där.
Titta och njut!
Här är en liten film om Nya Zeeland
Hur man förändras på nio månader!
När jag började resa var jag en osäker, blyg tjej med noll självförtroende. Detta är saker som bara har blivit starkare och starkare under resan gång har jag märkt. Jag vet att jag klarar av saker som jag inte trodde jag skulle göra från början. Jag vet hur skön känslan är efteråt när man gjort en sån där ”omöjlig” grej. Som att hoppa bungyjump tex. Jag sa att jag ALDRIG skulle göra detta. Men så en dag stod jag där och skulle ta klivet ut…och jag gjorde det!! Det låter kanske klychigt men jag har lärt känna mig själv bättre och blivit vuxnare.
Jag har fått mer kött på benen, både i kunskaper, upplevelser mm men också rent fysiskt i form av att jag gått upp i vikt, hela 7kg. Detta var något jag märkte av särskilt i slutet av resan eftersom mina kläder jag hade med mig hemifrån inte längre passade. Dock har jag gått ner dessa kilon igen så fort jag kom hem. Så nu är jag nästan tillbaka i min normala form igen. Fråga mig inte hur jag gjorde, det har bara blivit så. Nu finns det plats för massa julmat såhär i jultider. Jag har blivit blond eftersom det bleks i solen, dessutom har det blivit riktigt långt.
Jag har nu kollat på bilder vi tog i början av resan och jämfört dom med hur jag såg ut nio månader senare. Här har ni resultatet.
Hemma i Sverige innan jag åkte I Nya Zeeland, halvvägs på resan. Redan här ser man att jag har blivit blondare
Här ser man mina nyckelben väl och mitt ansikte är spetsigt Lite rundare här.
Här med platt mage. Man ser att magen har växt här.
Jag är mig lik men kinderna är lite rundare som ni kan se. Den första bilden är från Australien i början och den andra är i slutet av Australien när vi jobbade där.
Detta är den nyaste bild jag har på mig nu.
Det här är jag.
Såhär ser jag ut 17/12-2011
Emelie min underbara vän!
Jag tänkte berätta för er nu hur allting började, om min och Emelies vänskap och om hur vår resa gick till.
2007 åkte jag till Storlien helt själv för att jobba i svenska fjällen. Där träffade jag Emelie. Vi jobbade ihop i liften och bodde ihop men vi umgicks inte jätte mycket. Ingen av oss hade då kunnat tro att vi skulle göra vår livs resa ihop. Tack vare facebook höll vi kontakt med varann. Vi träffades en gång i Sälen när jag jobbade där och sen när jag började plugga i Stockholm januari 2010 träffades vi en gång då tror jag, eftersom hon bor där. Jag fick sen bo i Emelies lägenhet när jag skulle upp till Sthlm på en intervju för Fritidsresor slutet av sommaren 2010 och det var väl då som vi började prata om att vi ville ut och resa. Enda sen jag gick på lågstadiet i 3an och vi hade engelska och vår lärare visade bilder och berättade om Australien (för hon hade varit där) har jag velat åka dit. Problemet är bara att jag vill inte resa själv och ingen av mina vänner vill/kan följa med. Därför sökte jag till Fritidsresor för att jag som sagt ville iväg till ett annat land. Men egentligen var det inte reseledare jag ville bli. Som reseledare får man inte resa så mycket själv. Man ska mest se till att sina resenärer får en bra semester.
Jag och Emelie i Storlien 2007 där vi lärde känna varann
Emelie berättade att hennes familj skulle till Australien i mitten av februari 2011 för att fira hennes mamma 2 veckor och sen hade hon och hennes syster tänkt stanna kvar och resa runt lite själva. Jag fick sen veta att Christin (Emelies syster) bangade. Så Emelie skulle nu resa själv om hon inte hittade någon att resa med. Och då kom jag in i bilden. Det var nu eller aldrig. Nu hade jag chansen. Jag hade någon att resa med så vad fanns det att tveka på?! Men precis när jag fick veta detta kom också beskedet om att min pappa drabbats av cancer. Så det var inte ett lätt beslut att fatta. Såhär i efterhand känns det som jag gjorde rätt val och jag är glad att jag åkte. Pappa har gått på behandlingar när jag varit iväg och det gör han även nu.
Jag funderade också över hur det skulle funka mellan mig och Emelie. Vi kände ju inte direkt varann. Dessutom bor vi ju en bra bit ifrån varann så vi kunde inte träffas och planera resan. Jag ska ärligt erkänna att vi hade inga planer alls. Jag bokade en flygbiljett till Sydney, Australien och en ombokningsbar biljett hem. Emelie åkte som sagt dit 2 veckor innan mig och var där med sin familj. Sen flög jag ner dit till andra sidan jorden själv och Emelie kom och mötte mig i Sydney.
Varken jag eller Emelie var speciellt duktiga på engelska och det var svårt att förstå vad australiensarna sa. Hur skulle detta gå? När jag kom till Sydney och vi hade bott där några nätter var jag nära på att åka hem igen. Vi hade då fortfarande inga planer och visste inte hur vi skulle göra. Var det såhär det skulle vara? Tillslut lyckades vi boka hela vår resa längs östkusten men ingen av oss visste egentligen vad vi hade bokat. Det visade sig sen bli hur bra som helst och vi gjorde allt det vi ville göra! Sen bara flöt det på. Från början var det bara planerat att vi skulle vara i Australien men när vi ändå var på andra sidan varför inte passa på att åka till Nya Zeeland och Fiji också och sen stanna till i Thailand, Malaysia och Singapore på hemvägen.
Australien, Nya Zeeland, Fijji
Thailand, Singapore, Malaysia
Aldrig i min vildaste fantasi hade jag ens kunnat drömma om att jag skulle få vara med om allt detta. Jag har växt som människa och gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. För det första mitt stora problem engelskan. Om ni frågar mina engelskalärare i skolan skulle dom nog svimma om jag berättar att jag varit i engelsktalande land i 9månader för jag var riktigt dålig i skolan. I början av resan var det riktigt jobbigt med språket men sen kom man in i det och jag har till och med jobbat i ett engelsktalande land, det trodde jag aldrig. Jag har träffat så himla mycket folk och haft den bästa tiden i mitt liv! Jag har upplevt mer än vad vissa inte ens kommer uppleva under hela sin livstid. Jag har hoppat bungyjump, hoppat fallskärm, tagit dykarcertifikat, surfat, simmat med vilda delfiner och hajar, åkt rafting, seglat i Whitsundays och mycket mer, listan kan göras lång.
Jag var iväg från 3 februari - 10 oktober 2011, ca. 9 månader, flög 11 gånger, var i 6 olika länder, jobbade i 2 månader, vi gjorde av med runt 120.000:- då inkluderar det allt! Flyg, boende, mat och ALLT vi har gjort. Många kanske tycker detta låter mycket men för mig har det varit värt vartenda krona! Vi har upplevt saker som kommer ligga djupt i våra minnen och hjärtan för resten av våra liv. Det kan inte gå sönder, det kan inte försvinna, det kommer alltid finnas inom oss.
Men jag hade ALDRIG kunnat göra detta eller fått vara med om allt detta om det inte vore för min kära vän Emelie. En helt underbar tjej som förutom att vara söt som socker sprudlar av glädje och har ett varmt hjärta av guld. Vår vänskap har bara växt sig starkare och starkare och nu när resan är slut har jag fått en vän för livet. En vän som det kan gå flera månader, år utan att man hörs och man vet att hon ändå finns där sen när man behöver det. Det är bara vi två som någonsin kan förstå vad vi varit med om.
Emelie du har lärt mig så himla mycket. Både om mig själv och om andra. Nu får jag sminka mig själv, noppa ögonbrynen, hålla koll på min egna ekonomi, låna kläder av mina riktiga systrar istället mm. Under vår resa fick vi höra att folk trodde vi var tvillingar och efter ett tag märkte vi själva att vi klädde oss likadant, har samma kroppsspråk och tycker om samma saker. Jag har aldrig träffat en människa tidigare som är så lik mig själv. Jag märkte också efter ett tag att Emelie nästan visste mer om mig än vad jag själv visste. Hon vet exakt vad jag tycker om och inte! Vi kan prata med varann om precis allt och det tycker jag är ett tecken på sann vänskap. Under vår resa på nästan 9 månader har vi varit sams nästan jämt. Vi hade ett litet tjaffs en gång när vi båda var trötta och hungriga. Detta löste sig ganska snabbt för vi märkte att det inte gick att vara osams särskilt länge.
Välkommen hem!
Emelie åkte tillbaka till Australien efter att varit hemma i Sverige i ca 1,5 vecka, till en kille hon träffade när vi jobbade i Bowen. Tyvärr visade sig denna kille vara en stor idiot och det blev inte riktigt som det var tänkt. Jag har följt min kära vän på hennes blogg hela tiden och vi har mailat varann så fort vi har kunnat. Och då inga korta mail vill jag lova. Det är så mycket man vill berätta för varann när vi är så vana att ses varje dag och som sagt berätta allt för varann. Det har dock varit lite jobbigt att se alla bilder på dig i ”vårt” Aussieland. Jag vill ju också vara med!
Jag är så sjukt stolt över dig som åkte tillbaka och som klarade av detta galant trotts en del hinder på vägen. Du är min idol! Finns det något du inte klarar? Nej jag tror faktiskt inte det.
Du är grym så är det bara!
Vi har nu planer på att göra en ny resa ihop. Kanske jobba i norska fjällen i vinter? Vem vet, vi får la se…
Jag vill ännu en gång tacka för mitt livs resa och det hade aldrig blivit såhär bra utan dig!
Man ångrar aldrig det man gör, man ångrar bara det man aldrig gjorde!
