Jag tänkte berätta för er nu hur allting började, om min och Emelies vänskap och om hur vår resa gick till.

2007 åkte jag till Storlien helt själv för att jobba i svenska fjällen. Där träffade jag Emelie. Vi jobbade ihop i liften och bodde ihop men vi umgicks inte jätte mycket. Ingen av oss hade då kunnat tro att vi skulle göra vår livs resa ihop. Tack vare facebook höll vi kontakt med varann. Vi träffades en gång i Sälen när jag jobbade där och sen när jag började plugga i Stockholm januari 2010 träffades vi en gång då tror jag, eftersom hon bor där. Jag fick sen bo i Emelies lägenhet när jag skulle upp till Sthlm på en intervju för Fritidsresor slutet av sommaren 2010 och det var väl då som vi började prata om att vi ville ut och resa. Enda sen jag gick på lågstadiet i 3an och vi hade engelska och vår lärare visade bilder och berättade om Australien (för hon hade varit där) har jag velat åka dit. Problemet är bara att jag vill inte resa själv och ingen av mina vänner vill/kan följa med. Därför sökte jag till Fritidsresor för att jag som sagt ville iväg till ett annat land. Men egentligen var det inte reseledare jag ville bli. Som reseledare får man inte resa så mycket själv. Man ska mest se till att sina resenärer får en bra semester.

Jag och Emelie i Storlien 2007 där vi lärde känna varann

Emelie berättade att hennes familj skulle till Australien i mitten av februari 2011 för att fira hennes mamma 2 veckor och sen hade hon och hennes syster tänkt stanna kvar och resa runt lite själva. Jag fick sen veta att Christin (Emelies syster) bangade. Så Emelie skulle nu resa själv om hon inte hittade någon att resa med. Och då kom jag in i bilden. Det var nu eller aldrig. Nu hade jag chansen. Jag hade någon att resa med så vad fanns det att tveka på?! Men precis när jag fick veta detta kom också beskedet om att min pappa drabbats av cancer. Så det var inte ett lätt beslut att fatta. Såhär i efterhand känns det som jag gjorde rätt val och jag är glad att jag åkte. Pappa har gått på behandlingar när jag varit iväg och det gör han även nu.

Jag funderade också över hur det skulle funka mellan mig och Emelie. Vi kände ju inte direkt varann. Dessutom bor vi ju en bra bit ifrån varann så vi kunde inte träffas och planera resan. Jag ska ärligt erkänna att vi hade inga planer alls. Jag bokade en flygbiljett till Sydney, Australien och en ombokningsbar biljett hem. Emelie åkte som sagt dit 2 veckor innan mig och var där med sin familj. Sen flög jag ner dit till andra sidan jorden själv och Emelie kom och mötte mig i Sydney.

Varken jag eller Emelie var speciellt duktiga på engelska och det var svårt att förstå vad australiensarna sa. Hur skulle detta gå? När jag kom till Sydney och vi hade bott där några nätter var jag nära på att åka hem igen. Vi hade då fortfarande inga planer och visste inte hur vi skulle göra. Var det såhär det skulle vara? Tillslut lyckades vi boka hela vår resa längs östkusten men ingen av oss visste egentligen vad vi hade bokat. Det visade sig sen bli hur bra som helst och vi gjorde allt det vi ville göra! Sen bara flöt det på. Från början var det bara planerat att vi skulle vara i Australien men när vi ändå var på andra sidan varför inte passa på att åka till Nya Zeeland och Fiji också och sen stanna till i Thailand, Malaysia och Singapore på hemvägen.

Australien, Nya Zeeland, Fijji

Thailand, Singapore, Malaysia

Aldrig i min vildaste fantasi hade jag ens kunnat drömma om att jag skulle få vara med om allt detta. Jag har växt som människa och gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. För det första mitt stora problem engelskan. Om ni frågar mina engelskalärare i skolan skulle dom nog svimma om jag berättar att jag varit i engelsktalande land i 9månader för jag var riktigt dålig i skolan. I början av resan var det riktigt jobbigt med språket men sen kom man in i det och jag har till och med jobbat i ett engelsktalande land, det trodde jag aldrig. Jag har träffat så himla mycket folk  och haft den bästa tiden i mitt liv! Jag har upplevt mer än vad vissa inte ens kommer uppleva under hela sin livstid. Jag har hoppat bungyjump, hoppat fallskärm, tagit dykarcertifikat, surfat, simmat med vilda delfiner och hajar, åkt rafting, seglat i Whitsundays och mycket mer, listan kan göras lång.

Jag var iväg från 3 februari - 10 oktober 2011, ca. 9 månader, flög 11 gånger, var i 6 olika länder, jobbade i 2 månader, vi gjorde av med runt 120.000:- då inkluderar det allt! Flyg, boende, mat och ALLT vi har gjort. Många kanske tycker detta låter mycket men för mig har det varit värt vartenda krona! Vi har upplevt saker som kommer ligga djupt i våra minnen och hjärtan för resten av våra liv. Det kan inte gå sönder, det kan inte försvinna, det kommer alltid finnas inom oss.

Men jag hade ALDRIG kunnat göra detta eller fått vara med om allt detta om det inte vore för min kära vän Emelie. En helt underbar tjej som förutom att vara söt som socker sprudlar av glädje och har ett varmt hjärta av guld. Vår vänskap har bara växt sig starkare och starkare och nu när resan är slut har jag fått en vän för livet. En vän som det kan gå flera månader, år utan att man hörs och man vet att hon ändå finns där sen när man behöver det. Det är bara vi två som någonsin kan förstå vad vi varit med om.

Emelie du har lärt mig så himla mycket. Både om mig själv och om andra. Nu får jag sminka mig själv, noppa ögonbrynen, hålla koll på min egna ekonomi, låna kläder av mina riktiga systrar istället mm. Under vår resa fick vi höra att folk trodde vi var tvillingar och efter ett tag märkte vi själva att vi klädde oss likadant, har samma kroppsspråk och tycker om samma saker. Jag har aldrig träffat en människa tidigare som är så lik mig själv.  Jag märkte också efter ett tag att Emelie nästan visste mer om mig än vad jag själv visste. Hon vet exakt vad jag tycker om och inte! Vi kan prata med varann om precis allt och det tycker jag är ett tecken på sann vänskap. Under vår resa på nästan 9 månader har vi varit sams nästan jämt. Vi hade ett litet tjaffs en gång när vi båda var trötta och hungriga. Detta löste sig ganska snabbt för vi märkte att det inte gick att vara osams särskilt länge.

Välkommen hem!

Emelie åkte tillbaka till Australien efter att varit hemma i Sverige i ca 1,5 vecka, till en kille hon träffade när vi jobbade i Bowen. Tyvärr visade sig denna kille vara en stor idiot och det blev inte riktigt som det var tänkt. Jag har följt min kära vän på hennes blogg hela tiden och vi har mailat varann så fort vi har kunnat. Och då inga korta mail vill jag lova. Det är så mycket man vill berätta för varann när vi är så vana att ses varje dag och som sagt berätta allt för varann. Det har dock varit lite jobbigt att se alla bilder på dig i ”vårt” Aussieland. Jag vill ju också vara med!

Jag är så sjukt stolt över dig som åkte tillbaka och som klarade av detta galant trotts en del hinder på vägen. Du är min idol! Finns det något du inte klarar? Nej jag tror faktiskt inte det.

Du är grym så är det bara!

Vi har nu planer på att göra en ny resa ihop. Kanske jobba i norska fjällen i vinter? Vem vet, vi får la se…

Jag vill ännu en gång tacka för mitt livs resa och det hade aldrig blivit såhär bra utan dig!

Man ångrar aldrig det man gör, man ångrar bara det man aldrig gjorde!

Så var dagen här. Sista dagen i Thailand, sista dagen på vårt äventyr och det var dags att bege sig hemåt. Man tänker såhär: kan jag inte bara få stanna lite till. Jag är lite rädd för att komma hem. Hur kommer det vara? Hur kommer folk där hemma bete sig? Kommer folk ens känna igen mig eller har jag förändrats så mycket? Och den stora frågan vad ska jag göra hemma i Sverige, jobba, var? Det fanns många frågor i mitt lilla huvud.

Min och Emelies sista dag i huvudstaden gick åt till shopping. Flyget gick inte förrän sent på kvällen/natten så vi hade hela dagen på oss. Vi åkte bort till en stor söndagsmarknad som var totalt kaos. Den var hur stor som helst, vi gick vilse. Så efter ett tag bestämde vi oss för att åka till shoppingcentret MBK en sista gång. Här shoppade vi loss. Jag köpte bland annat 3par Levis jeansshorts för 12kr/st, en Mulberry skinnväska för 500kr och Converse skor för 200kr. Thailand är allt bra billigt, men allt är också fejk. Fast vad gör det? Det är kul att shoppa i alla fall.

Vi har fått lämna våra grejer här på hotellet som vi inte ville ha med oss på vår resa här i Thailand, så vi skulle slippa bära på det eftersom vi visste att vi skulle återvända till Bangkok. Det visade sig att vi hade lämnat mer saker än vad vi trodde plus att vi nu hade shoppat en hel del nya grejer. Tur att familjerna kom ner så man kunde skicka hem den mesta packningen med dom igår, annars vet jag inte hur detta hade gått.

För absolut sista gången var det nu dags att packa väskan. Det var precis att den gick igen. Det är en av sakerna som ska bli skönt med att komma hem, att slippa bo i en jäkla väska! Vi tog sen tåget mot flygplatsen, checkade in och sen lyfte vi. Det var så lite folk med på planet att jag och Emelie hade hela raden med 4 säten för oss själva. Det kallar vi lyx.

Vi gjorde en mellanlandning i London och det var också här som jag och min kära vän skulle gå skilda vägar, eftersom jag skulle till Köpenhamn och Emelie till Stockholm. Efter 9månader på resande fot ihop var det här och nu vår resa tog slut på riktigt. När jag skriver detta sitter jag med tårar i ögonen och är helt tom i huvudet. Den känslan som var där var så himla konstig. Skulle vi verkligen åka på skilda håll nu?! Det var som på film. Jag tänkte på ”Hundtricket” när Mia ska flyga iväg och Micke springer igenom spärrarna för att få tag på henne. Jag var nära på att springa ut till henne igen men insåg att det inte skulle förändra saken. Jag var tvungen att åka hem till mitt nu och hon till sitt. Tråkigt men sant.

Jag och Emelie har verkligen gjort ALLT tillsammans och vi har haft så himla kul! Allt har funkat kanon och inget hade kunnat bli bättre. Att nu behöva säga hej då och inte veta när vi kommer ses igen var riktigt jobbigt. Ingen kommer förstå vår resa förutom Emelie och jag för den kan inte beskrivas med ord eller förklaras med bilder och filmer, den måste upplevas! Kvar på flygplatsen stod nu Emelie eftersom hennes flyg gick senare än mitt. Jag kände mig som världens ensammaste när jag lämnat henne och satt på flyget helt själv och ingen där hade en aning om vad jag hade varit med om.

Jag landade i Köpenhamn på måndagsmorgonen och möttes av kyla och regn. Kul välkomnande… Därifrån tog jag tåget till Malmö för att vänta där i ca 1tim på nästa tåg som skulle ta mig till Älmhult. Det första jag gjorde när jag kom till stationen var att springa in på Coop och köpa svenskt lösgodis, som jag längtat! Sen satt jag på en bänk i min lilla bubbla och bara tittade på allt folk och tänkte: vad hände? Vad har jag varit med om, har jag bara drömt allt. Det kändes så overkligt på något sätt. Folk pratade svenska nu, ett språk som lät bekant. Skulle jag inte prata engelska nu? Och vad hade dom på sig? Tråkiga höstkläder i dystra färger. Inte blommiga och färgglada klänningar och brunbrända kroppar som jag nu är van vid. Folk illglodde på mig och min stora och välprydda väska med alla märken på som jag hade jämte mig. Dom tänkte säkert: har hon varit i alla dom länderna? Och svaret är ja det har jag!

Mamma och pappa kom sen och hämtade mig på stationen i Älmhult där min resa en gång började. Då minns jag att jag åkte iväg med tårar i ögonen, ovetandes om hur länge jag skulle vara borta eller vad jag skulle få uppleva och jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli såhär bra. Det är för bra för att vara sant, så är det bara!

Det var jag som körde oss hem sen. Jag trodde jag skulle glömt hur man körde men det sitter väl i ryggraden, kul var det! På kvällen sen kom mormor, farmor och farfar och vi åt gott, svensk mat! Jag fick blommor och dom välkomnade mig hem. Det var så kul att se dom igen. Jag har varit iväg så himla länge och jag har saknat dom men när man väl träffar dom nu så är det som att man såg dom igår. Likadant vårt hus. När jag nu varit här några timmar känns det som jag alltid varit här, att jag inte alls varit borta i 9månader. Är inte det konstigt?! Man anpassar sig väldigt fort. Sen blev det en natt i min efterlängtade sköna säng. Men var är Emelie? Någonting saknas. Är det såhär det kommer kännas nu framöver, tomt och ensamt…

På marknaden sålde dom kokosglass ur en kokosnöt.

Josefin var ju bara tvungen att ha!

Sopa den underbara hotellägarinnan.

Här sitter vi i hennes bil påväg till tågstationen

Såhär såg Sverige ut när jag kom hit. Kul...

Tack för mitt livs äventyr min underbara vän!!!

Efter Koh phangan gjorde vi allt som vi redan gjort flera gånger, hyrde moppe, gick på marknad, drack drinkar, åt för mycket, stekte i solen. Ja, allt som man gör under goda dagar helt enkelt.

Varför måste tiden gå så himla fort?! Två veckor är nu förbi och det är dags för våra familjer att flyga hemåt igen. Jag och Emelie kommer stanna kvar en extra dag eftersom vårt flyg går först imorgon. Vi åkte i samlad trupp till Bangkok och flygplatsen där vi vinkade av våra familjer, och kvar stod jag och Emelie. Nu var det vi två igen.

Det kändes väldigt tomt när dom åkt. Man är ju så van nu att ha 11 andra pers runt omkring sig. Nu var det plötsligt bara två viljor och vi tog tåget till vårt kära hotell som vi bodde på första gången när vi var här i Bangkok. Sopa som hon heter hotellägaren är så himla gullig. Hon behandlar oss som sina döttrar. Vi kom fram sent på kvällen och då satt personalen uppe och väntade på oss och visade oss vårt rum. Nästa dag fick vi ha kvar rummet så länge vi ville utan att checka ut. Riktigt shysst!

Glassar på stranden

La familia

Hampus födelsedag firade vi med goda, iskalla fruktshakar när solen stekte som mest

Det växter orkidéer runt hela poolområdet. Himla fint

Det var så jäkla varmt i havet att det nästan bränndes när man gick i.

Därför fick man hopppa i poolen om man ville svalka sig. Sjukt men sant!

Pressa pressa...

Såhär kan man också sola.

Både svalkande plus att vattnet reflekterar solen så man blir brunare

Vi hade så himla kul under vattnet med denna ölflaskan CHANG

AJ!

Såhär låter det om man skriker under vattnet

Såhär åkte vi in till stan varje kväll. Det var PRECIS att alla fick plats

När man nu är här i Thailand där småkryp tydligen är en delikatess var jag ju tvungen att testa.

Här äter jag en kackerlacka

Jag ville bara köpa en groda men fick en hel påse med lite allt möjligt för bara några kronor.

Groda. Detta var faktiskt den godaste.

Smakade som fläsksvålar som man kan köpa i Sverige

Mammas min när hon såg mig äta detta, haha

Matilda ville bära min väska och sa att hon också skulle bli backpacker sen :)

Sista kortet på familjen innan det är dax för dom att flyga hemåt.

Till min familj: dessa två veckorna har varit helt underbara!

Jag har haft så himla kul och det är så härligt att träffa er igen.

Detta är en resa som vi sent kommer glömma.

Allt har funkat hur bra som helst.

Jag är så glad att ni kom ner och mötte upp mig här.

Vi ses hemma i Sverige om några dagar.

TACK!

Min och Emelies favorit ö här i Thailand har helt klart varit Koh Phangan. Därför tyckte vi att våra familjer också skulle få uppleva detta och få se ännu finare vatten, bättre snorkling och mer ös på kvällarna.  Från Hua Hin var det bara 4 timmars bilfärd. Så 8 ungdomar och 4 föräldrar åkte iväg till partyön som backpackers eftersom vi inte hade något boende bokat. Bilen och båten var bokad men väl framme på Koh Phangan var det dags att leta efter någonstans att bo. Mina och Emelies erfarenheter är att det är lätt att hitta boende. Det är det också men vad vi inte tänkte på var att det inte var så lätt med 12 olika viljor och minst lika många påflugna thailändare som ville vi skulle följa med just dom. Tillslut lyckades vi hitta ett jätte mysigt ställe. Små bungalows som låg på en kritvit strand framför klarblått, turkost vatten och ägaren var en jätte gullig thailändare. Det var verkligen paradiset. Det första man såg när man öppnade dörren var havet, så himla vackert! Jag är så glad att min familj fick vara med om detta paradis. Detta är för mig Thailand, man ska bo på en strand i en liten hydda!

När jag och Emelie var här sista åkte vi tuk tuk överallt för det kostade oss bara 100bath var (ca.25kr). Det vi inte var beredda på var att det kostade 100bath per person även hur många vi var. Så för oss 12 skulle det nu kosta 1200bath vart vi än skulle, även om vi bara skulle en liten sträcka. Det funkar ju inte så vi hyrde moppar istället, trots att alla varnar för livsfarliga vägar och lurendrejare till uthyrare (vana moppedister som vi är, haha).

Vi chillade på stranden tills det blev dags att ta sig bort till Haad Rin, vårt favoritparty ställe ”Full Moon Party Beach”. Vi lyckades missa Full Moon Partyt även denna gången, men tur var kanske det för annars hade våra föräldrar nog undrat hur dom kunnat släppa iväg sina döttrar på resande fot. Hur som helst var dom i alla fall tvungna att dricka ur en bucket och se alla bucketstånd längs stranden och sist men inte minst få uppleva en av Thailands bästa fireshow. Vi gick bort till ”vårt” stammis ställe Drop In Bar och blev välkomnande av grabbarna som kom fram och kramade oss. Det blev en liten överraskning för vi hade inte berättat att vi skulle komma tillbaka. Det var ett kärt återseende. Efter allför mycket eldångor för ”gamlingarna” blev de trötta och åkte hem. Men vi stannade såklart kvar med våra syskon, visade hur det skulle gå till och festade precis som på gamla goda tider ända fram till gryningen med alltför många gratis buckets.

När man äntligen ska få lägga sig i sin säng för några få timmars sömn upptäcker man en kackerlacka först på toan. Man slänger ut den och ser sen en annan hänga i gardinen precis ovanför sängen. Jag tänkte ändå lägga mig i sängen men precis när jag lyfte på täcket ser jag en liten jävel på lakanet. Aldrig i livet att jag tänkte sova i den sängen då. Det blev en natt i samma säng som Bella och Hampus istället, så mysigt så.

Såååå vackert! Detta är en liten ö som ligger precis utanför Koh Phangan

Stranden där vi bodde

Lite strandtennis

FIRESHOW, den bästa dessutom!!!

Hoppa hopprep när det brinner...


Jag och Bellen var ju också tvungna att testa :P


Sen kom den brinnande ringen fram


X och hans vänner




X och jag

Dag 2.

Nästa dag var det dags att utforska ön på våra moppar. När jag och Emelie var här förra gången var vi på samma ställe hela tiden så vi har inte sett något alls av ön. Bara där vi bodde och sen partystranden så det var kul att åka runt och få se lite. Vi snorklade uppe på nordligaste toppen och såg många fina fiskar. Dock var inte vädret det bästa och det blåste en del så det var en del vågor, vilket gjorde det svårare att snorkla. Jag blev också vättskrämd av alla yellyfish som jag såg och fick panik och trodde aldrig jag skulle komma in till land utan att bli skadad. Men lugn det gjorde jag. Vi unnade oss åter igen massage och pappa blev insmord med riktig alovera verkligen överallt och såg inte klok ut. Det såg ut som han just kommit ut från en stor blåvals mage för han var helt slajmig. Dom berättade också allt om den växten så nu vet vi det. En fantastisk växt det där.

Vi körde runt halva ön för sen började dagen lida mot sitt slut eftersom dagarna går onormalt fort här på andra sidan jordklotet.

Efter en dag på mopparna var det sen dags att äta lite och det gjorde vi på en thailändsk restaurang med riktigt god mat. Vi ungdomar drog sen in till partystranden igen och kollade på fireshow en sista gång och Hampus gjorde en bambutatuering. Jag vill också göra en men ni som känner mig vet att jag är LITE velig och såklart inte kunde bestämma mig vad jag ville ha för något. Det var sen dags att säga hej då till våra thailändska vänner som vi antagligen aldrig mer kommer få se. Tråkigt men sant. Och som jag sagt innan, det är så livet på resande fot fungerar. Man träffar nya vänner hela tiden som man måste säga hej då till men lika snabbt hittar man nya vänner igen. Koh Phangan kommer alltid att bära med sig fina och roliga minnen, tack!

Efter två nätter på Koh Phangan var det dags att bege sig tillbaka till Hua Hin igen. Det blev en lång dags transporterande för familjerna, men en baggis för mig och Emelie som har många timmars resor i bagaget. Det var fint väder så vi satt uppe på däck och solade, härligt. Till slut kom vi fram till Hua Hin där folk tittade konstigt på oss och våra ryggsäckar med klisterlappar där det stod Koh Phangan på. Inte hade de sett 2 familjer på 12 pers som backpackers förr. De fick sig nog ett gott skratt. Vi fick oss i alla fall ett välbehövligt skrovmål sen! Det blev revbensspjäll och Tacos för hela slanten, sedan rullade vi hem.

Här har ni bildbevis på att det faktiskt kan se ut såhär fantastiskt!

Kärleksparet

Moppegänget

Syskonskaran. Lägg märke till att det finns två rep som håller fast gungan...

Sen gick det sönder...

Oj så kul vi hade åt det...

Det blev tillslut ett kort med bara ett rep om man är riktigt uppmärksam på detta

Mina älskade systrar!

Fidde lekte Tarzan i djungeln

På vår moppefärd körde vi förbi detta ställe. Passande till pappa som heter Tommy

Såhär ser dom flesta gatorna ut. Här säljs frukt och grönsaker

Här sälj torkad fisk av något slag :/

Bambutattuering

Annars har vi mest spenderat dagarna på stranden, fått härlig massage och druckit iskalla fruktshakar när solen steker som mest. Min pappa är för rolig han. På stränderna kommer det thailändska försäljare HELA tiden och vartenda gång ska pappa kolla vad de säljer. Då blir man aldrig av med dom och måste köpa något. Pappa tycker det är så kul att pruta och han säger hela tiden när vi frågar: va fasen ska du ha detta till? Då svara han: inte vet jag men det är så roligt det här.

På kvällarna har vi varit på marknader och åter igen pappa köper allt han kollar på. Tex en ”äkta” rolexklocka, får se hur länge den håller.

Mat var det ja… Jag och Emelie har ju inte direkt lagt några stora pengar på mat, runt 25kr/måltid. Vi har ätit på marknader och på bakgator dit våra familjer aldrig skulle kunna tänka sig äta. Nu var det istället ”lyxmat” som gällde. Mat som är dyr i våra ögon, tyckte familjerna var billigt, 50kr/måltid.

Bästa restaurangen. Här åt vi nästan alltid lunch, så himla gott!

Lägg märke till den fina utsikten

Åkte vattenskoter gjorde vi också

När vi skulle hyra mopeder var hjälmarna så himla äckliga. Lägga märke till mamma i bakgrunden. Hon har bikinitrosor på huvudet eftersom hon inte ville ha någon kontakt med hjälmen på huvudet. Pappas visir gick inte att fälla upp så han hade den bak- och fram

Här kommer vi...

Massa mopeder. Som sagt ALLA i Thailand kör moppe

Alla samlade. Här dricker vi lite drinkar...

Som blev serverade i väldigt fina glas

Inne på restaurnagen kom denna dam in och försökte sälja på oss en massa...

Lagom fräsch

Hon ville att vi skulle prova alla hennes roliga hattar

Och spela på hennes grodor som fanns i alla möjliga storlekar

Floating market

Floating market. Här är det riktiga delikatesser som säljs

Ett av pappas alla köp. Fråga mig inte vad han ska ha den till?!

Ännu en affär han är på väg att göra.

Pappa köpte en borste som han sen använde som massageborste

och borstade bort sanden från solstolarna.

Här kommer en liten film på hur det kan se ut

Riktigt goda fruktshakar!

Vi ungdomar drog ut på stan när familjerna inte orkade med mer. Då kan det se ut såhär...

Eller såhär

Vi åkte med en praty tuk tuk hem. Det var en rolig kväll!

Efter några dagar i Hua hin var det nu dags att åka till en ö, Koh Talu som låg 2,5timme söder ut med buss. Man kan ju inte vara på samma ställe i Thailand i två veckor. Man måste se sig omkring lite och framförallt ville min familj se riktigt turkost vatten och fina sandstränder.

Vi hade beställt en taxi där båda familjerna fick plats som kom och hämtade oss på onsdagsmorgonen. Det var den värsta bilfärden jag varit med om nu på min resa. Taxichauffören var så kort att han inte nådde ner till pedalerna. Därför blev det en väldigt ryckig åktur där han gasade sen släppte gasen sen gasade osv… Man satt liksom och gungade fram och tillbaka i 2,5tim. Som ni alla säkert lärt er nu har jag väldigt lätt för att bli åksjuk och därför kunde jag inte hålla innehållet kvar i magen efter en stund. Inte nog med detta han körde dessutom som om han hade snott bilen. Han körde sicksack mellan bilarna och med en hastighet som jag inte ens vågar veta.

Fram kom vi i alla fall tillslut och då var det bara en liten båttur kvar över till ön. Koh Talu var en jätte fin och mysig ö med massa bungalows som vi bodde i och vi hade nästan hela ön för oss själva. Vattnet var verkligen turkost (som i en film) och jag blev så glad att min familj äntligen fick se en av alla paradisöar. Vi började med att snorkla lite. Jag visade mina kunskaper i undervattensvärlden och visade dom sjögurkor, fiskar och annat skoj.   Vi gick sen på en liten trekking där vi fick se en fin utsikt och mamma plockade med sig fullt av fröer. Hon är galen hon. Så fort hon såg en kärna eller ett frö så la hon det i ryggsäcken. Hon ska ta hem det till Sverige och plantera det här. Hon är allt bra för knasig hon. Fredrik och Hampus klättrade  upp i palmerna och högg ner kokosnötter. Sen var det dags för mig och Emelie att visa våra kunskaper om koksnötter. Familjerna blev imponerade.

Vi gick längs stranden och letade fina snäckor. Vi hittade några riktigt fina och stora. Det var också dags att ta massage. Hela min familj gjorde det. Så himla skönt var det. Man låg precis vid havskanten och hörde vågorna rulla in på stranden. Det var avslappnande och skönt.

På kvällen bjöds det på thailändsk mat. Vi hade hela bordet fullt med mat. Dom tyckte vi var så många i familjen så vi fick 2 grytor med allt. Men i min familj är vi ganska kräsna och inga storätare så det såg ut som vi inte hade rört maten. Stackars thailändare. Vi satt sen alla 12 och spelade kort och drack lite goda drinkar på stranden.

Det var sen dags att gå till sängs ja… Fidde, jag och Matilda sov i ett rum. Fidde var den första som skulle krypa ner i sängen. Han lyfte på täcket och kollade så det inte låg något oväntat där under. Jag tyckte han var löjlig men eftersom han gjorde det, gjorde jag också det. Och vad ser jag då…jo fullt av små svarta kryp i min och Matildas säng! Glöm att jag tänker sova där. Det slutade med att jag fick sova med Emelie och hennes syskon, Fidde och Matilda gick in till mamma och pappa.

Nästa dag åkte vi iväg på en konstig brygga till båt och snorklade på finare ställen. Vi matade fiskarna med bananer så det kom stora fiskstim till en. Det var kul att familjerna fick se detta och dom tyckte det var jätte fint här med koraller och så. Visst det var fint men jag har sett så mycket finare så för mig var det inte imponerande (bortskämda unge, haha).

Efter två riktigt bra dagar här på Koh Talu var det dags att åka tillbaka till Hua hin och denna gången med en bättre chaufför.

Välkommen till underbara Koh Talu

Dax för lite snorkling

Dom födde upp sköldpaddor på ön. Här är dom endast några veckor gamla

Mammi

Massage

Hoppla...

Vi försökte göra en pyramid med alla barnen. Såhär blev den, haha

Den här hittade jag i vår dush. Ser ni hur stor den är?!

Ett tag kändes det aldrig som denna dagen skulle komma. I snart 9månader har jag varit borta från Sverige och ifrån familjen . Att få träffa dom igen känns så himla overkligt!

Ungefär halvvägs in på min och Emelies resa i Australien bestämde vi oss för att boka om våra flygbiljetter och stanna till i Asien på hemvägen. Vi kom då också på den brillianta idén att våra familjer kunde komma ner och möta upp oss och ha semester med oss dom sista två veckorna på vårt äventyr. Emelie har aldrig träffat min familj och jag har inte träffat hennes familj heller.  Min familj åkte upp till Stockholm för att möta upp familjen Persson som bor där, och sen flyga tillsammans med dom ner till oss. Familjerna har som sagt aldrig träffats innan. Dom har bara pratat i telefon och haft mailkontakt med varandra, så ingen visste hur den andra såg ut. Hur skulle dom hitta varann på flygplatsen?! Det enda dom hade att gå på var foton på mig och Emelie och hoppas att någon familjemedlem var lik oss. Det gick bra (tror jag i alla fall), dom hittade varann tillslut och flög tillsammans ner till Thailand.

Jag och Emelie ha fungerat så himla bra tillsammans, vi är nästan lika många syskon i familjerna och ungefär i samma åldrar så borde detta bli en lyckad semester…

Som ni läst tidigare om min och Emelies resa från Malaysia till Thailand blev vi lite försenade och dök upp på morgonen och väckte våra familjer. Jag måste erkänna att det pirrade lite i magen när jag knackade på dörren. Många tankar snurrade runt i huvudet på mig. Vad skulle dom tycka om mig, hade jag förändrats något? Och skulle jag känna igen dom? Mamma och pappa öppnade och slängde sig om halsen på mig. Alla tre fick glädjetårar. Jag har varit ifrån dom så himla länge men ändå har tiden faktiskt gått riktigt fort. Och när vi väl sågs nu kändes det som jag såg dom senast igår. Enda skillnaden var att pappa som har cancer har tappat allt hår på huvudet och att alla mina syskon nu har blivit längre än mig. Jag kände mig så himla liten. Det fanns så himla mycket att berätta för dom men var skulle jag börja och hur skulle dom förstå allt?! Inte ens med bilder och ord kan jag förklara allt vi varit med om. Det var så mycket man ville berätta om men istället blev man helt tom. Jag bjöds sen på svensk frukost i form av efterlängtade knäckebröd, kaviar, ägg, te och svensk mjölk som dom haft med sig hemifrån och hela familjen satt runt bordet och åt tillsammans, vilken lycka!

Emelies familj har en stuga här i Thailand och min familj hade lyckats hyra en stuga precis jämte deras. Det finns tre jätte fina pooler här och eftersom det är lågsäsong här nu har vi fått ha poolerna helt för oss själva eftersom det typ bara är vi här på området.  Dom första dagarna var vi på krokodil- och ormshow, red elefant, shoppade på marknader, låg på playan och bara hade det gott. Äntligen har vi fått lite semester jag och Emelie. Vi behöver inte längre planera varje dag vad vi ska göra utan det sköter nu istället våra familjer. På kvällarna åker vi alla 12 in med en tuk tuk till stan för att äta god mat. Jag och Emelie som tidigare ätit det billigare alternativet av mat och ätit på nästan fallfärdiga matställen fick nu äta mat som jag och Emelie skulle klassat som lyxmat. Vi talar nu om mat på riktiga restauranger.  Vi hade filmkväll för familjerna där vi visade våra galna bungyjumps, skydives, dyk och andra egengjorda filmer. Vi drack goda drinkar och mådde gott. Vi umgicks med våra familjer och njöt av semestern tillsammans. Äntligen återförenade!

Alla samlade. Våra familjer och Bellas kille Hampus.

Övre raden från vänster: Christine (Emelies syster), Emelie, Isa (Emelies mamma), Carina (min mamma),

Matilda (min yngsta syster), Isabell (min andra syster)

Nedersta raden från vänster: Stefan (Emelies pappa), Hampus (Bellas kille), Tommy (min pappa), Jag,

Fredrik (min bror), Oscar (Emelies lillebror)

Här kommer nu några bilder från området där vi bor

En av poolerna

Spelade bollspel gjorde vi en hel del

Stranden

Det här är semester!

Älskade Bellen

Systrarna. Vem är brunast, kortast och äldst?!

Äntligen är vi alla samlade!

Thailand 2011

Ja det märks att vi är släkt

I väntan på orm- och krokodilshowen

Det var vi och dom på showen

Puss

Dom började med att stoppa in armen...

Sen hela huvudet. Hur galen får man vara egentligen?!

Sen red vi elefant

Efter en lyckad sista kväll här i Malaysia blev det som vanligt lite sömn sista natten, eller ingen sömn alls om jag ska vara ärlig. Det är nu slut på mitt och Emelies äventyr på egna fötter (trodde vi i alla fall) och istället var det nu dags att åka och möta upp våra familjer i Thailand. Resan såg ut som följande. Vi åkte först båt i 2timmar från Langkawi till Satun i Thailand. Det var jätte smidigt. Vi stämplade våra pass när vi kommit i land och sen var det bara att försöka hitta ett sätt för oss att komma uppåt i Thailand till Hua Hin där våra familjer väntade på oss. Vi bestämde oss för att först åka buss till Hat Yai och sen därifrån åka tåg upp till Hua Hin. Detta trodde vi skulle bli en smidig och inte allför lång resa. Nu ska jag berätta hur det gick.

Jag kan börja med bussen. Bussresan tog säkert 3-4timmar och då hade jag och Emelie planerat att sova eftersom vi inte gjort det på natten. Men det gick ju inte eftersom det spelades thailändsk musik på högsta volym i bussen, det var helt sjkut! Dessutom blev bussen helt fullproppad med folk under resans gång. Folk satt i knät på varann och i gången. Ingen kunde engelska så jag och Emelie visste inte när vi skulle hoppa av. Vi fick åka till slutstationen och sen ta en tuk-tuk därifrån till tågstationen för han kunde engelska i alla fall.

Så var det sen dags att åka tåg ja… Det har vi ju gjort en del innan här så vi trodde alla tåg såg ut som dom gjort innan. Nu var grejen såhär att tågresan från Hat Yai till Hua Hin skulle ta 14timmar och alla sovplatser var upptagna så vi fick ta sittplatser. Det var riktigt billigt ca.50kr, men vi fick sitta på hårda träbänkar i 14timmar och försöka få någon sömn eftersom det nu kom att bli en ny natt och vi hade ju inte sovit förra natten heller. Kanske tur det att vi var så trötta så man somnade fast det var så jäkla obekvämt och riktigt snuskigt och skitigt.

När man väl lyckats somna blir vi väckta av ett gäng gapande och skrikande thailändare som går runt i tåget och försöker sälja på oss ”mat”. Det luktade så himla äckligt. Det var soppa, torkad fisk på spett och jag vet inte allt var det var. Det lät som ett gäng kacklande hönor och jag och Emelie kunde inte annat än att skratta åt dom.

Halv 6 på morgonen var vi äntligen framme i Hua Hin. Nu skulle vi bara ta en tuk tuk till resorten där våra familjer var. En bilresa som skulle ta 10min men som slutade med 45min eftersom inte killen verkade hitta i Hua Hin. Tillslut runt halv 7 tiden var vi i alla fall framme på Thailand resort där vi äntligen fick träffa våra familjer!

På dom här säterna satt vi i minst 14 timmar!!!

Här kan ni se en liten filmsnutt av hur försäljningen på tåget gick till

Jag säger bara såhär: tänk er själva att vakna upp till detta oväsendet!

Så var det då dags att åka lite båt igen. Något som jag inte alls gillade men vi var ju tvungna. Det gungade en del och folk låg och spydde men jag hade som tur väl var mina älskade mirakelsjösjuketabletter så jag klarade hela båtturen på nästan 3timmar utan problem.

Nu har vi blivit riktiga backpackers. Vi fixade boende och transport helt själva utan någon hjälp från resebyråer. Bra jobbat efter 9månader på resande fot! Vi bor nu på ett guesthouse för bara 80kr/natt (40kr var). Vi har ett eget rum med dubbelsäng och delar toalett med dom andra. Inte dom fräschaste precis men billigt boende är det ju. Vi har också hittat ett jätte bra och billigt matstället ”Tomato” där dom har riktigt billig mat. Man kan få mat för 5kr!!! Det är taxfree på hela ön så alkohol är jätte billigt både på krogen och i affären. Man kan få en liter Absolut vodka för 100kr och en öl på krogen kostar 10kr.

Det finns ett jätte mysigt ställe som heter Babylon här. Här har vi varit i stort sett varje kväll. Det är en mysig bar på stranden precis vid havet som spelar skön livemusik varje kväll. Alla är så trevliga här. Eftersom vi stannade här på ön i nästan en vecka blev vi kompisar med dom flesta som jobbade här. Alla älskar svenskar här och dom kan även säga lite ord och meningar på svenska. Dom hade tom en ordbok från engelska till svenska liggandes bakom baren. Men man får allt vara aktsam. Killarna här är väldigt flörtiga och blir besvikna om man ger dom falska förhoppningar. Både jag och Emelie har ”krossat” många hjärtan. Det är tydligen slutet på lågsäsongen nu och när högsäsongen väl drar igång kryllar det av svenska tjejer här. Men som sagt nu är det typ bara jag och Emelie här, alla känner till att det finns två snygga blonda tjejer på ön. Folk tar kort på oss på gatan, filmar oss när vi går och försöker ta kontakt med en hela tiden. Men man förstår ju dom lite. Killarna här är ju vana vid att se tjejer med stora svarta skynken på sig här där man bara se deras ögon. Så när två blonda tjejer med brunbrända kroppar och klänning dyker upp är det ju klart folk kollar på en. Det gäller bara att vara lite aktsam och inte lita på vad alla säger för man vet inte vilken religion som gömmer sig bakom dom eller hur dom tänker.

Vi blev som sagt kompisar med några killar från Babylon bar, dom gick verkligen att lita på och skulle lätt skydda oss om något skulle hända, hur trevliga och roliga som helst. En dag fick vi följa med dom till Monkey Island, en liten ö ca 10min härifrån där dom höll på att förbereda inför en fest som dom ska ha i nästa vecka. Dom snickrade ihop bord, byggde bar och bjöd oss på mat. Man åt med händerna. Det kändes så himla konstigt och maten såg inte alls god ut men jag var ju tvungen att smaka. Den var faktiskt jätte gott. Dom behandlar mig och Emelie som prinsessor.

Som sagt på kvällarna har vi mest hängt på Babylon men på dagarna har vi faktisk åkt runt lite på ön. Vi hyrde moppe igen och jag vill bara säga att det var så himla mycket lättare att köra här än i Thailand! Här fanns bra skyltning, inga gropar i vägen, folk körde inte som galningar och dom hade fungerande trafiklysen. Vi åkte upp i en cablecar för att få en fin utsikt över Langkawi, besökte en fruktfarm där vi fick smaka lite olika frukter och se hur det växer. Vi åkte också på Island hopping där vi åkte till 3 olika öar och bland annat matade örnar och så har vi dykt.

Folk säger att östkusten är så himla mycket finare än västsidan som vi nu är på och att det är bättre dykning där. Vi hade velat åka dit men eftersom vi ska åka till Thailand är det bättre att ta båten från västkusten till Thailand. Från östkusten är det betydligt svårare. Då måste man krossa landet via land och det är en del bombningar så det är väldigt osäkert att vara där. Därför fick vi utesluta att åka till västkusten. Det var en månad sen sist som vi dök och jag ville verkligen dyka i Malaysia. Folk här på ön säger dock att det inte är så bra dykning här. Vi lyckades få tag i billiga biljetter så vi bestämde oss för att ta ett dyk i alla fall. Vi hade inga förväntningar men det var nog mitt bästa dyk någonsin.

Vi gjorde två dyk. Första dyket dök vi bland massa vrak, hur coolt som helst. Innan dyket sa jag till Emelie att det hade varit kul att se något som vi inte har sett innan. Och visst fick vi det. Vi såg bland en lionfish, massa triggerfish (men dom är tydligen inte farliga här), massa stora fiskar. Andra dyket dök vi i coral garden. Precis som namnet tyder är det fullt av koraller här. Koraller som jag aldrig har sett innan. Dom var lila, vita och gröna. Det var så himla fint. Det var verkligen som att simma i ett akvarium och det var fullt av fiskar överallt, stora som små. Vi såg en jätte stor krabba med långa spröt och en slags räka. Det var lätt värt att dyka här, jag fattar inte hur folk kan säga att det inte är så bra dykning här. Vi fick också snorkla med hajar, dom var överallt och nära stranden. Vattnet var så klart att man kunde se dom även från ytan.

Detta var sista veckan på mitt och Emelies äventyr innan vi ska träffa våra familjer och resa med dom i två veckor. Jag kan inte fatta att det är sant. Tiden går så himla fort. Jag kommer fortfarande ihåg när jag i Bowen satt och kollade i min almanacka och räknade ner dagarna tills jag skulle få träffa min familj. Det kändes som en hel evighet men nu är dagen där. Det ska bli så himla kul! Ikväll är min och Emelies sista kväll och det ska vi fira med en riktigt bra och lyckad kväll!

Dom gjorde rosor till oss med servetter. Så himla duktiga!

På väg upp i cable car

Det var väldigt dimmigt och man såg inte så mycket...

Men sen efter ett tag sprack det upp och vi fick helt plötsligt
se en fantastisk utsik

En bro som var byggd mellan bergen.
Den var lite läskig att gå på vill jag lova

På vår moppetur...

En är tjej och en är kille. Men vem är vem egentligen??!

På fruktfarmen. En himla cool och stor frukt, "Durian" som fick bli mitt nya huvud

Pomelo, typ som grape

Ser ni den lilla, lilla gröna grejen. Det är en carambole eller en stjärnfrukt som vi kallar den

Vi fick en frukttallrik med lite olika frukter att smaka på.
Bland annat stjärnfrukt, drakfrukt (den lila), gul vattenmelon, ananas, guava, grape

Dom gjorde ringar till oss av palmblad

Här under kommer några nya bilder som jag aldrig hann lägga ut!!!!


Fortsättning från besöket på fruktfarmen.
Detta är ananas. Så nu vet ni hur dom växet.


Vi träffade en snubbe inne bland frukten som hade en orm gömd
under tröjan som vi givetvis vad tvungna att kela lite med.


Ett mysigt ställe på stranden


Killarna som vi följde med till Monkey Island


Jag och min vän gura


Island hopping, riktigt fint vatten


Örn


Island hopping


Dags för dykning. Jag och Emelie hade inte med oss våra kameror ner under vattnet eftersom vi skulle dyka djupare än vad våra kameror klarade av. Men vi dök med killen till höger och han  tog lite bilder. Dock är dom inte jätte bra och han fick inte med dom fina korallerna i coral garden. Men men bättre än inget...


Longfin bannerfish


Här ser ni lite av ena vraket


Emelie ocj jag


Blue-ring angelfish


Lionfish


Mellan de två dyken åkte vi till en ö, Pulau Payar Marine Park för att
äta lunch och snorkla lite. Det var så himla klart vatten där som ni kan se på bilden.
Man behövde knappt snorkla för man såg fiskarna lika bra ovanför ytan.


Det fanns en del hajar där också, Black-tip reef sharks.






Som sagt vattnet var så himla klart att jag kunde inte sluta ta kort,
så här kommer några stycken






Min och Emelies sista middag ihop åt vi på stranden när solen
höll på att gå ner. Himla mysigt!


Jag och "Hun", den alltid så glada bartendern som varje kväll hade
lärt sig något nytt ord på svenska.


Den berömda hatten som gick runt mellan våra huvud.


Denna bild får avsluta vår tid här i Malaysia

Två nätter i Kuala Lumpur var tillräckligt för oss i storstaden. Vi vill ut på kusten till sol och bad så därför tog vi bussen i 5timmar till ön Pulau Penang. Samma sak hände här när vo kom fram, vart skulle vi ta vägen. Vi blev nämligen bara avsläppta på busstationen mitt ute i ingenstans. Alla pratade om Georgetown som är den stora staden här på ön men som sagt jag och Emelie ville inte till någon storstad. Vi ville till ett mysigt litet ställe nära havet. Tillslut lyckades vi hitta en jätte gullig busschaufför som visade på en karta vart stränderna låg och var vi kunde bo. Han körde oss till ett jätte bra guesthouse som låg precis vid stranden i Batu Ferringhi. Det märks att det är lågsäsong här nu. Det är bara jag och Emelie och ett äldre par som bor här nu och vi ser aldrig några andra backpackers, bara ”locals”.

Taxikillen lärde oss också lite malaysiska bla ”apa kaba” som betyder ”hur mår du” och ”trimakase” som betyder ”tack”. Han guidade oss dessutom i nästan en timme som det tog att komma ut till kusten och berättade vad det fanns att göra på ön. Han stannade också till vid en kaffeprovning. Riktigt gott kaffe men så himla dyrt!

I dom länderna vi hittills varit i har man inte känt av deras religion så mycket. Däremot nu här i Malaysia och särskilt här i Pulau Penang är det annat. Minst 3 gånger om dagen är det en chomme som sjunger/pratar på arabiska i en grammofon från en moské precis bakom där vi bor så man får ont i huvudet. Sen går dom flesta tjejerna här runt och ser ut som rånare för att dom måste bära svarta skynken över sig för deras religion. Jag blir lika rädd varje gång jag ser dom och jag tycker så synd om dom. Vissa tjejer har svart skynke över kroppen och ansiktet med bara ett litet titthål för ögonen, andra har svart skynke över hela kroppen och för ansiktet (fråga mig inte hur dom ser någonting överhuvudtaget). Jag tycker så synd om dom. Varför måste dom gå klädda såhär?! Det ser ju inte klokt ut och är så himla opraktiskt. Ni ska bara se när dom äter. Dom sticker in maten under skynket. Jag förstår inte riktigt varför vissa kvinnor har svarta heltäckande skynken för hela ansiktet, vissa har titthål för ögonen, andra har svarta skynken men helt öppet för ansiktet och vissa har vanliga kläder men en sjal för att täcka över håret. Dessutom måste tjejer här bada med kläder på, stackarna!

Det har varit lite sisådär med maten här i Malaysia. Vi har inte hittat något än som vi gillar. Det jobbiga är att när man är hungrig och tänker: åh nu ska vi ut och äta. Man går ut på gatan för att försöka hitta någonstans att äta. Men så känner man alla konstiga dofter som finns här, blir äcklad och intalar sig själv då istället att man inte är hungrig längre. Jag drömmer till och med om svensk mat om nätterna, då är det illa! Nu äntligen hittade vi ett ”food court” här med fullt av små stånd som sålde all möjlig ÄTLIG mat, till och med så det blev svårt att välja vad man skulle äta. Chicken cashew, satayspett, kebab, hemmagjorda vårrullar, pannkakor med frukt och glass mm. Dessutom är det riktig billigt här. Jag åt mat för 20kr.

Vi var på Hard Rock café en kväll, lyssnade på ett riktigt bra liveband och drack den dyraste coka colan någonsin, 40kr för ett glas! Annars om dagarna har vi mest legat på stranden. Den är dock inte så imponerande, ganska skitig och vattnet är inte så klart som vi är vana vid. Jag och Emelie har äntligen spelat lite strandtennis som vi köpte i Koh Samui. Kondisen var dock inte i topp och vi båda var helt slut efter ett tag. Det blir hårdträning sen när jag kommer hem säger jag bara.

Man känner sig som en kändis här. Alla kollar på en, säger hej, vinkar åt en, frågar var man är ifrån, pekar på oss etc. En bil full med malaysiska killar tittade lite för mycket på oss en kväll. Dom körde förbi oss när vi gick å gatan, vevade ner rutan och skrek på oss men sen sa det pang. Vi distraherade tydligen dom så mycket att dom körde in i bilen framför så det blev en jäkla smäll och stoppade upp trafiken, pinsamt haha. Jag och Emelie visste inte riktigt vad vi skulle göra och vi hade svårt at hålla oss för skratt.

Det finns inte så mycket att göra här och vädret har varit lite sådär med några skurar om dagarna. Vi har hört så himla mycket om Penang men vi är lite besvikna. Det är en vecka kvar nu tills vi ska träffa våra familjer i Thailand. Eftersom vi bara har en ö kvar att åka till här i Malaysia funderade vi ett tag på att åka till Laos några dagar eller åka in till Thailand lite tidigare till Koh Lanta eller Krabi för att dyka och sen göra ett visarun. Men efter mycket diskussion kom vi fram till att det kanske blir lite för stressigt. Så vår plan är nu att ta färjan imorgon till Pulau Langkawi där det förhoppningsvis finns lite mer att göra.

Regn...

Efter regn kommer solsken :)

Vi åt på en restaurnag som låg precis vid stranden

Här ser ni en kvinna med burka

Food court, massa folk

Mm pannkakor

Efter att ha känt oss klara med Singapore bestämde vi oss för att ta bussen tidigt på morgonen till Malaysia och huvudstaden Kuala Lumpur. Det var hur smidigt som helst, förutom att bussen krånglade på vägen så vi fick byta till en annan. Det var rena lyxbussen. Sätena var stora som fåtöljer med inbyggd massage i. Det var jätte stort benutrymme så man utan problem kunde fälla sätet så man låg raklång, dessutom spelades det riktigt bra musik.

Det gick inte att undgå att vi kommit till Malaysia. Den malaysiska flaggan hängde nämligen ÖVERALLT eftersom det var deras independent day.

Malaysia är som en blandning av Singapore och Thailand. Det är lite fräschare och renare än Thailand men inte som Singapore. Dom pratar bättre engelska här än thailändarna men inte som dom i Singapore. Det är lite dyrare här än i Thailand men billigare än i Singapore.

När vi kom fram visste vi varken vart i staden vi var eller vart vi skulle. Man är så förvirrad när man kommer fram till ett nytt ställe och inte har någon karta heller. Vi köpte en Lonely planet bok för 3kr i Singapore så vi hade några förslag på boende. Men vi visste fortfarande inte var det låg så vi tog en taxi. 45kr kostade det och vi tyckte det var ett helt okej pris. Det visade sig sen att guesthouset bara låg runt hörnet och att vi skulle ha prutat minst till halva priset. Varken taxichauffören eller vi hittade till Red Palm, ett guesthouse som Lisa tipsade om. Däremot hade vi turen att hitta ett annat bra guesthouse, Tropic guesthouse. Personalen där var så himla gulliga och hjälpsamma. Dom gillar svenskar och ville verkligen att vi skulle bo där. Därför fick vi ett rum för 140kr/natt när det egentligen kostade 200kr/natt.

I Kuala Lumpur stannade vi 2 nätter. Här finns inte så mycket att göra förutom en massa shopping. Här finns flera olika stora köpcentren. Det är bra shopping här, bättre än i Bangkok, men jag har inte plats för mer saker i väskan. Det fanns en affär som sålde peruker. Så jag och Emelie provade en varsin. Jag tog en kort, mörkhårig med lugg. Emelie provade en lång mörkhårig. Det var kul. Tyvärr fick man inte ta några kort så jag har inget bildbevis. Ni får föreställa er själva hur vi såg ut. Vi sprang också på en modelltävling mitt i köpcentret med bla malaysiska och iranska killar och tjejer. För att få se lite av staden och bla dom kända Twins Tower, två torn på runt 450m höga med världens högsta skybridge emellan som är ett kännetecken för Malaysia, åkte vi en dag med en hop on- hop off buss. Tyvärr var tornen under renovering nu så man kunde inte åka upp i dom.

MALAYSIA

En stor marknad i Kinatown

Massa bilar

Malaysiska flaggan

Malaysiska flaggan igen och en häftig lyktstolpe som är som en blomma

Ännu mer flaggor...

Här ser man bla. Twins Tower

Twins Tower

Modelltävlingen

Aldrig förr har jag vaknat av sånt här kraftigt oväder. Det var det värsta ever. Jag vaknade av att hela rummet lyste upp, hörde stora smällar och sen började någon ute på gatan sjunga konstigt, typ som att han bad till gud. Då tänkte jag okej nu är tiden inne. Jag klarade båtturen förra veckan men nu kom detta ovädret. Efter ett tag lyckades jag somnade om och vaknade lite senare, levandes : )

Hostelet ordnade en gratis guidad tur idag genom staden som vi följde med på. Vårt färdmedel var sparkcyklar som var utrustade med både handbroms och ringklocka.

10 stycken backpackers åkte på ett led med en guide längst fram. Det såg rätt kul ut. Alla man åkte förbi kollade på oss. Turen var riktigt bra! Vi fick se hela Singapore på nästan 6 timmar, alla sevärdheter och guiden berättade jätte mycket intressant om landet, kultur och religion. Vi var inne på ett planeringscenter. Där har dom modelluppbyggnader över hela Singapoe och planerar tydligen staden för 30år framåt.

Efter att ha fått tips om vart bästa shoppingen fanns och att det också fanns ett H&M där var vi såklart tvungna att åka dit. Vi hade tydligen tur för detta H&M öppnade förra veckan så det var helt nytt. Jag har letat efter jeansshorts i flera månader nu och så äntligen hittade jag ett par…på H&M! Sverige vet hur man gör kläder! Vi sprang också på Friday´s, restaurangkedjan som Emelie jobbade på hemma i Sverige innan hon åkte iväg. Hon har tjatat om denna restaurang typ hela resan, att dom gör så himla goda drinkar. Så vi var såklart tvungna att testa en varsin drink där. Dock blev det lite fel och Emelie fick en drink utan alkohol i, men hon märkte inte det förrän vi båda druckit upp och jag sa att jag kände mig lite snurrig men inte hon.

Med lite alkohol i kroppen åkte vi sen till Mustafa Center, ett shoppingcenter vi hört talas om som är öppet i 24 timmar. Men det var inte mycket att ha om man inte vill ha indiskt. Vi hade mest kul åt deras godisavdelning som var typ en hel våning med konstigt indiskt godis och nötter.

Efter att ha varit i Singapore 3 dagar nu känner vi oss klara med detta och bokade därför en buss till Malaysia imorgon bitti. Jag gillar verkligen Singapore. Jag kommer åka härifrån bara med massa positiva minnen.

Guiden berättade för oss om religionen här. Allt ni ser här på bilden

är gjort i papper som går att bränna upp.

Om någon har dött och man vill offra saker köper man det i papper och bränner upp det

Även i Singapore finns det tempel och palats

I en affär hade dom denna "motorcyckeln" och ägaren ville så gärna ta kort på oss

Vi åt middag på en matmarknad med hela vårt sparkcyckelgäng.

Han i glasögon var vår guide

H&M!!!

Så var det dags att flyga igen. Denna gången till Singapore, som jag fått veta nu efter att ha varit där är en ö. Och för er som inte heller visste att Singapore är både ett land och en stad så kan jag nu berätta att så är det. Singapore är alltså en ö, ett land och en stad. Det tog ca 1,5 timme att flyga från Phuket i Thailand till Singapore och allting gick bra.

Man tror kanske att Thailand och Singapore ska vara ungefär detsamma eftersom båda länderna tillhör Asien och ligger så pass nära varann. Men så är inte fallet. Det är totalt olika! För det första pratar dom riktigt bra engelska här eftersom dom har engelska och malay som sina två huvudspråk. Singapore är så himla fräscht! Inga munskydd här inte. Folk kör runt i fina bilar (inga moppar), går klädda fint, det är blommor överallt, höga skyskrapor, trafiklysen, toaletterna spolar av sig själva, alla här går omkring med en iphone i handen, dom har en jätte fin tunnelbana, allt är så himla moderniserat och allt känns nytt! Det är finare och fräschare här än i Sverige! Jag kan bara komma på en negativ sak med Singapore och det är att det är dyrare här än Thailand.

Här syns det att Singapore är en ö och att det är ett väldigt litet land

Dag 1.

Vi hade inte bokat någonting när vi kom fram men lyckades hitta ett billigt och bra hostel. Så efter all lyx i Thailand med att bo på hotellrum helt själva var det nu dags att bo på hostel igen med 10 andra i samma rum. Vår plan var att stanna 3 nätter i Singapore så det gällde att ta tillvara på tiden. Runt 15 tiden var vi redo att ge oss ut på gatorna. Vi var då ganska hungriga och skulle försöka hitta någonstans att äta. Eftersom vi bodde i ”little India” fanns där inte så mycket annat att välja på än indisk mat.  Det var kanske inte världens godaste och vi förstod inte riktigt hur man skulle äta för man fick in olika små skålar. Det var sen dags att hitta något bra shoppingställe vilket inte var det lättaste. Såhär i efterhand var vi på helt fel gator och letade. VI irrade mest runt men hittade tillslut en turistbyrå som hjälpte oss med alla våra frågetecken. Vi fick en hel tygkasse med informationsblad.

På kvällen åkte vi på natt safari. Det är ett zoo som är öppet från 20-24 och där finns alla nattdjur man kan tänka sig. Först fick vi se en show som dom hade satt ihop med några djur. Sen åkte man i en safaribuss genom olika djuravdelningar (typ som på Kolmården där man kör med sin bil). Det var en annorlunda upplevelse och det kändes helkonstigt att vara där när det var helt mörkt ute. Dock behöver jag och Emelie nog lite mer utmaning som en riktig safari i Afrika och vi glömde dessutom att smörja in oss med myggmedel så vi blev sönderbitna.

Dag 2.

Idag skulle vi för första gången åka deras tunnelbana. Så himla smidigt. Man köpte en biljett själv i en automat och biljetten kom ut på ett plastkort som man sen blippade för att komma igenom spärrarna (än en gång väldigt moderniserat, t.o.m mer än i Stockholm där man köper biljetter på papper). Deras system var jätte enkelt att använda och lätt att hitta var man skulle. Vi åkte till sista stationen längst ner i Singapore. Där finns en kabinbana som man kan åka över till en liten ö. Detta visade sig dock vara rena turistfällan så vi gick över på en bro istället. Väl på ön som kallas ”Sentosa Island” fanns där massa saker att göra. Där fanns Universal Studios, (vi gick dock inte in eftersom vi vill till det riktiga i USA), en undervattensvärld där man kunde se alla möjliga fiskar, (vi gick dock inte in här heller eftersom vi har sett det mesta på riktigt under vattnet), dom hade också nu nyligen byggt ”ifly” som är en gladbur man hoppar in i där det sprutar upp luft från golvet som är så stark att man ”flyger”. Det ser jätte häftigt ut men som ni vet har vi ju redan testat skydiving så detta blev ingen utmaning för oss. Där fanns ett stort lejon som tydligen är känt här och lite andra grejer. Som ni förstår så gjorde vi inte så många aktiviteter på ön, eller inga alls om jag ska vara ärlig. Vi hade mest hört talas om denna ön och kände att vi var tvungna att åka hit och kolla. Dessutom var det sjukt varmt idag så det enda man gick och tänkte på var att man ville sluta svettas och bli nerkyld istället.

Vi kände oss klara med Sentosa och begav oss istället till ”skyboat”, ett hotell som är byggt som en båt ca 200m upp i luften. Detta öppnades förra året. Vi åkte upp till toppen där vi kunde se ut över hela Singapore, vädret var kanon. ”Båten” är som sagt ett hotell och det kostar runt 3000kr/natt att bo där. Men man får vad man betalar för, en fantastiskt fin utsikt, lyx service och det bästa av allt är poolen. En poolen som är byggd utan några kanter runtom så det ser ut som man ska ramla ner 200m ner om man simmar för nära kanten, super coolt! Vi stannade här så länge att vi fick se staden både i dagsljus och i mörker.

Varken jag eller Emelie är speciellt intresserade av museum. Men dom har ett nybyggt museum här med bla. Dalís konst och museet såg jätte coolt ut från utsidan så vi bestämde oss för att gå in. Det roligaste där var speglarna (sånna dom har på Liseberg när man ser tjock, lång, stort huvud mm).

Kvällen avslutades med en vattenshow. Riktigt häftigt. Att dom bara kan göra så häftiga grejer med vatten och ljus. Dom visade bilder på det sprutande vattnet och med hjälp av detta berättade en saga om födseln tills man blir gammal, att man ska ta tillvara på livet. Det spelades nostalgisk musik så man fick rysningar i kroppen för allt var så fint. En fin avslutning på en fin dag!

Det fanns en stor godisaffär här : )

Klubbor i taket

Universal Studios

Dom hade en vågmaskin som man kunde testa att surfa i.

Det såg häftigt ut. Killen på bilden åker liksom inne i vågen

Här ser ni "skyboat" och den vita byggnaden till höger är muséet

Singapore i dagsljus

Kolla in poolen, så himla häftig! Visst der det läskigt ut?!

Poolen på kvällen

Singapore på kvällen

Vattenshowen

Vattenshowen

På muséet

Det är Emelies födelsedag idag. 11 september en dag då det har hänt mycket hemskheter, så var även fallet idag. Igår kväll firade vi Emelie och var ute och festade eftersom vi visste att idag skulle vi mest sitta på en båt och transportera oss från Phi Phi till Phuket. Runt 04 tiden var vi hemma och 07.00 ringde klockan och det var dags att stiga upp efter bara 3 timmars sömn. Det regnade ute och Emelie sa: det kommer nog inte vara så kul att åka båt idag, det lär ju vara ganska höga vågor. Om vi bara visste vad som väntade oss då. Vi skojade också och sa att det guppar ju redan bara av att gå på gatan, eftersom vi var en aning bakfulla efter gårdagens firande.

Vi gick på båten, satte oss och hade precis somnat när vi körde ut från hamnen och helvetet bröt ut! Det var så himla höga vågor och jag kände direkt att jag inte kommer klara att sitta inne utan måste ut och få luft och fokusera på horisonten. Det var västa tänkbara vädret! Vågorna var så höga och jag var helt säker på att vi skulle välta. Det knakade, gnisslade och man kände hur golvet böjde sig när man åkte över vågorna. Det ösregnade och blåste så saker föll i vattnet som soptunnan, kylboxar och annat. Jag var allvarligt talat helt livrädd och helt säker på att jag skulle dö! Jag såg inga livbåtar eller annat så om vi skulle välta var det kört. Jag tänkte på min familj att det är så himla nära tills jag får träffa dom men insåg att jag kanske aldrig mer skulle få se dom.

Mina sjösjuketabletter hjälpte inte det minsta så jag precis som dom flesta andra låg och spydde som kalvar hela båtturen på 3 timmar. Regnet öste ner och det blev halt på båten. Plötsligt ser jag en livboj i vattnet och får sen höra att det var en som ramlat överbord. Båten stannade och dom försökte vända för att plocka upp personen i vattnet, men vågorna var för höga så det gick inte att vända för då hade vi vält med båten.

Dom lämnade personen i vattnet och ringde efter en polisbåt som kom dit lite senare. Personen hade ingen flytväst på sig och jag fick aldrig veta om dom hittade hon/han och sannolikheten att överleva i dom stora vågorna är nog tyvärr inte så stor. Personen reste själv och det finns ingen lista över passagerarna på båten. Så hur dom ska få reda på vem det var som ramlade i och hur dennas familj och vänner ska få reda på vad som hänt kommer nog bli nästintill omöjligt att ge svar på.

Efter detta utbröt panik på båten. Emelie sprang och hämtade en flytväst till mig och själv satt hon med en flytväst på sig inne i båten. Jag stod sen och höll i mig krampaktigt i en trappa hela vägen. Det läckte in vatten i båten och fönsterna rörde sig fram och tillbaka. Vi försökte ta reda på hur långt det var kvar tills vi var i land. Men ingen kunde svara på det eftersom det var så höga vågor och dom var tvungna att köra sakta. Just då kändes det som att vi aldrig skulle komma fram till land. Det gjorde ju inte saken bättre av att veta att det var 11 september idag, otursdagen. Jag var så fokuserad på mig själv med att andas och inte försöka kväva mig själv i mina spyer. Emelie kommer sen fram till mig, knackar mig på axeln och säger: jag tror att vi är framme. Är det ens möjligt?!

Med min spypåse i handen går jag sen i land och tänker: shit vad hände och jag lever! Jag hade svårt att förstå vad vi egentligen hade varit med om. Jag var nog i chock. Emelie fick ta hand om våra väskor och fixa taxi till vårt hotell. Jag spyr sen i taxin några gånger, fryser, sitter och skakar som ett asplöv. Det stack i hela kroppen (som när ens fot somnar), händerna krampade och det kändes som jag skulle svimma. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag ville bara lägga mig i en säng men det var tydligen en halv timme till hotellet. En jätte gullig man från Australien som också satt i taxin kom fram till mig och berättade hur jag skulle andas och försökte lugna ner mig.

När vi väl kom fram till hotellet var jag så svag i benen att jag knappt kunde stå. Emelie checkade in oss och vi gick in på rummet. Äntligen kunde jag lägga mig i sängen. Jag förstod att jag var tvungen att få i mig någon dricka. Men så fort jag drack kom det bara upp igen. Emelie var så orolig för mig och ringde hennes mamma som i sin tur ringde sjukvårdsupplysningen och hörde vad vi skulle göra. Dom tyckte absolut att jag skulle uppsöka läkare. Så vi gick till en thailändsk läkare som tog blodtryck och kollade hjärtat på mig. Det såg bra ut. Han gav mig sen en spruta som skulle stoppa att jag spydde, jag fick lite olika tabletter mot magen och mot att jag inte skulle spy och så fick jag några påsar med vätskeersättning.

Vilken dag. Vad ska man säga. Emelies födelsedag och allt. Jag tycker så himla synd om henne. Istället för att jag uppvaktar henne på hennes dag blev det istället hon som fick ta hand om mig. Jag är så glad som har dig vännen! Du är bäst! Tack för att du tog/tar hand om mig och bryr dig om mig. Vi skulle gått ut och äta fin födelsedagsmiddag på kvällen var det tänkt från början men ingen av oss hade lust med det nu längre. Det blev en pasta i restaurangen på hotellet. Så vi har knappt varit utanför dörrarna här och jag kan inte direkt säga att jag har sett Phuket.

Efter alla omständheter mår jag nu bra. Jag behöver bara lite sömn. Så god natt på er. Imorgon bitti flyger vi till Singapore.

Vi har nu kommit fram till Koh Phi Phi som är vårt sista stopp här i Thailand innan vi åker till Phuket för att ta flyget därifrån till Singapore på måndag. Det är tydligen monsun här så vi var förberedda på regn alla dagar. Men vädret har varit kanon här dom 4 dagar som vi nu varit här. Phi Phi är en mysig ö med massa shopping och såklart en strand som förvandlas till en bargata på kvällen med fireshows som på alla andra öar. Dock slår ingen show vad vårt kära Koh Phangan levererade. Vi bor nära stranden här som är en lång och fin strand med turkost vatten som är omringat av höga stenbumlingar/klippor.

För att få se några andra öar som ligger runt Phi Phi åkte vi med en thailändare i hans longtailbåt. Riktigt häftiga båtar det där. Dom läcker in lite här och var och motorn är gigantisk och rostig. Propellern ligger mer PÅ ytan än under, men framåt kommer man faktiskt. Första stoppet gjorde vi på Monkey Beach. Här sprang aporna runt vilda och kom fram och hälsade på en. Riktigt häftigt faktiskt och det fanns två små apbäbisar, så himla söta. Vi stannade sen och snorklade på lite olika ställen. Riktigt fint vatten att snorkla i, väldigt klart. Jag såg en svärdfisk och en blåsfisk, eller nått liknande i alla fall.

Vi åkte också till Maya Bay som är känt från filmen The Beach med Leonardo DiCaprio som huvudperson som spelades in här. Jag kände dock inte riktigt igen stranden. Det var en vik som var omringad av höga stenar. Stranden pryddes dessutom med fullt av ching-chongare som ville ta kort på mig och Emelie. Antagligen för att vi är två snygga svenska tjejer : )

Jag måste säga att jag blev lite besviken på Maya Bay. Jag hade så himla stora förväntningar för alla säger att det är så fint här. Visst det är fint här men jag och Emelie har sett så mycket finare platser. Jag antar att vi har sett för mycket helt enkelt och är kräsna nu. Men jag kan inget annat än att säga att vattnet här är riktigt fint. Det är så klart och turkost och överallt ser man stora stenbumlingar reser sig upp från vattnet.








Jag forsokte maskera mig for en jobbig australienare som vi traffat tidigare
 pa dagen som jag absolut inte ville se igen.
Jag var tvungen att kopa glasogon. Vad tycks?


Maya Bay


Herr Nilsson


Vilda apor