Så var dagen här. Sista dagen i Thailand, sista dagen på vårt äventyr och det var dags att bege sig hemåt. Man tänker såhär: kan jag inte bara få stanna lite till. Jag är lite rädd för att komma hem. Hur kommer det vara? Hur kommer folk där hemma bete sig? Kommer folk ens känna igen mig eller har jag förändrats så mycket? Och den stora frågan vad ska jag göra hemma i Sverige, jobba, var? Det fanns många frågor i mitt lilla huvud.

 

Min och Emelies sista dag i huvudstaden gick åt till shopping. Flyget gick inte förrän sent på kvällen/natten så vi hade hela dagen på oss. Vi åkte bort till en stor söndagsmarknad som var totalt kaos. Den var hur stor som helst, vi gick vilse. Så efter ett tag bestämde vi oss för att åka till shoppingcentret MBK en sista gång. Här shoppade vi loss. Jag köpte bland annat 3par Levis jeansshorts för 12kr/st, en Mulberry skinnväska för 500kr och Converse skor för 200kr. Thailand är allt bra billigt, men allt är också fejk. Fast vad gör det? Det är kul att shoppa i alla fall.

 

Vi har fått lämna våra grejer här på hotellet som vi inte ville ha med oss på vår resa här i Thailand, så vi skulle slippa bära på det eftersom vi visste att vi skulle återvända till Bangkok. Det visade sig att vi hade lämnat mer saker än vad vi trodde plus att vi nu hade shoppat en hel del nya grejer. Tur att familjerna kom ner så man kunde skicka hem den mesta packningen med dom igår, annars vet jag inte hur detta hade gått.

 

För absolut sista gången var det nu dags att packa väskan. Det var precis att den gick igen. Det är en av sakerna som ska bli skönt med att komma hem, att slippa bo i en jäkla väska! Vi tog sen tåget mot flygplatsen, checkade in och sen lyfte vi. Det var så lite folk med på planet att jag och Emelie hade hela raden med 4 säten för oss själva. Det kallar vi lyx.

 

Vi gjorde en mellanlandning i London och det var också här som jag och min kära vän skulle gå skilda vägar, eftersom jag skulle till Köpenhamn och Emelie till Stockholm. Efter 9månader på resande fot ihop var det här och nu vår resa tog slut på riktigt. När jag skriver detta sitter jag med tårar i ögonen och är helt tom i huvudet. Den känslan som var där var så himla konstig. Skulle vi verkligen åka på skilda håll nu?! Det var som på film. Jag tänkte på ”Hundtricket” när Mia ska flyga iväg och Micke springer igenom spärrarna för att få tag på henne. Jag var nära på att springa ut till henne igen men insåg att det inte skulle förändra saken. Jag var tvungen att åka hem till mitt nu och hon till sitt. Tråkigt men sant.

 

Jag och Emelie har verkligen gjort ALLT tillsammans och vi har haft så himla kul! Allt har funkat kanon och inget hade kunnat bli bättre. Att nu behöva säga hej då och inte veta när vi kommer ses igen var riktigt jobbigt. Ingen kommer förstå vår resa förutom Emelie och jag för den kan inte beskrivas med ord eller förklaras med bilder och filmer, den måste upplevas! Kvar på flygplatsen stod nu Emelie eftersom hennes flyg gick senare än mitt. Jag kände mig som världens ensammaste när jag lämnat henne och satt på flyget helt själv och ingen där hade en aning om vad jag hade varit med om.

 

Jag landade i Köpenhamn på måndagsmorgonen och möttes av kyla och regn. Kul välkomnande… Därifrån tog jag tåget till Malmö för att vänta där i ca 1tim på nästa tåg som skulle ta mig till Älmhult. Det första jag gjorde när jag kom till stationen var att springa in på Coop och köpa svenskt lösgodis, som jag längtat! Sen satt jag på en bänk i min lilla bubbla och bara tittade på allt folk och tänkte: vad hände? Vad har jag varit med om, har jag bara drömt allt. Det kändes så overkligt på något sätt. Folk pratade svenska nu, ett språk som lät bekant. Skulle jag inte prata engelska nu? Och vad hade dom på sig? Tråkiga höstkläder i dystra färger. Inte blommiga och färgglada klänningar och brunbrända kroppar som jag nu är van vid. Folk illglodde på mig och min stora och välprydda väska med alla märken på som jag hade jämte mig. Dom tänkte säkert: har hon varit i alla dom länderna? Och svaret är ja det har jag!

 

Mamma och pappa kom sen och hämtade mig på stationen i Älmhult där min resa en gång började. Då minns jag att jag åkte iväg med tårar i ögonen, ovetandes om hur länge jag skulle vara borta eller vad jag skulle få uppleva och jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli såhär bra. Det är för bra för att vara sant, så är det bara!

 

Det var jag som körde oss hem sen. Jag trodde jag skulle glömt hur man körde men det sitter väl i ryggraden, kul var det! På kvällen sen kom mormor, farmor och farfar och vi åt gott, svensk mat! Jag fick blommor och dom välkomnade mig hem. Det var så kul att se dom igen. Jag har varit iväg så himla länge och jag har saknat dom men när man väl träffar dom nu så är det som att man såg dom igår. Likadant vårt hus. När jag nu varit här några timmar känns det som jag alltid varit här, att jag inte alls varit borta i 9månader. Är inte det konstigt?! Man anpassar sig väldigt fort. Sen blev det en natt i min efterlängtade sköna säng. Men var är Emelie? Någonting saknas. Är det såhär det kommer kännas nu framöver, tomt och ensamt…

 

På marknaden sålde dom kokosglass ur en kokosnöt.

Josefin var ju bara tvungen att ha!

 

Sopa den underbara hotellägarinnan.

Här sitter vi i hennes bil påväg till tågstationen

 

Såhär såg Sverige ut när jag kom hit. Kul...

Tack för mitt livs äventyr min underbara vän!!!

Efter Koh phangan gjorde vi allt som vi redan gjort flera gånger, hyrde moppe, gick på marknad, drack drinkar, åt för mycket, stekte i solen. Ja, allt som man gör under goda dagar helt enkelt.

 

Varför måste tiden gå så himla fort?! Två veckor är nu förbi och det är dags för våra familjer att flyga hemåt igen. Jag och Emelie kommer stanna kvar en extra dag eftersom vårt flyg går först imorgon. Vi åkte i samlad trupp till Bangkok och flygplatsen där vi vinkade av våra familjer, och kvar stod jag och Emelie. Nu var det vi två igen.

 

Det kändes väldigt tomt när dom åkt. Man är ju så van nu att ha 11 andra pers runt omkring sig. Nu var det plötsligt bara två viljor och vi tog tåget till vårt kära hotell som vi bodde på första gången när vi var här i Bangkok. Sopa som hon heter hotellägaren är så himla gullig. Hon behandlar oss som sina döttrar. Vi kom fram sent på kvällen och då satt personalen uppe och väntade på oss och visade oss vårt rum. Nästa dag fick vi ha kvar rummet så länge vi ville utan att checka ut. Riktigt shysst!

 

Glassar på stranden

 

La familia

 

 

Hampus födelsedag firade vi med goda, iskalla fruktshakar när solen stekte som mest

 

 

 

Det växter orkidéer runt hela poolområdet. Himla fint

 

 

Det var så jäkla varmt i havet att det nästan bränndes när man gick i.

Därför fick man hopppa i poolen om man ville svalka sig. Sjukt men sant!

 

Pressa pressa...

 

Såhär kan man också sola.

Både svalkande plus att vattnet reflekterar solen så man blir brunare

 

 

 

 

Vi hade så himla kul under vattnet med denna ölflaskan CHANG

 

AJ!

 

Såhär låter det om man skriker under vattnet

 

Såhär åkte vi in till stan varje kväll. Det var PRECIS att alla fick plats

 

När man nu är här i Thailand där småkryp tydligen är en delikatess var jag ju tvungen att testa.

Här äter jag en kackerlacka

 

Jag ville bara köpa en groda men fick en hel påse med lite allt möjligt för bara några kronor.

 

Groda. Detta var faktiskt den godaste.

Smakade som fläsksvålar som man kan köpa i Sverige

 

Mammas min när hon såg mig äta detta, haha

 

Matilda ville bära min väska och sa att hon också skulle bli backpacker sen :)

 

Sista kortet på familjen innan det är dax för dom att flyga hemåt.

Till min familj: dessa två veckorna har varit helt underbara!

Jag har haft så himla kul och det är så härligt att träffa er igen.

Detta är en resa som vi sent kommer glömma.

Allt har funkat hur bra som helst.

Jag är så glad att ni kom ner och mötte upp mig här.

Vi ses hemma i Sverige om några dagar.

TACK!

Dag 1.

Min och Emelies favorit ö här i Thailand har helt klart varit Koh Phangan. Därför tyckte vi att våra familjer också skulle få uppleva detta och få se ännu finare vatten, bättre snorkling och mer ös på kvällarna.  Från Hua Hin var det bara 4 timmars bilfärd. Så 8 ungdomar och 4 föräldrar åkte iväg till partyön som backpackers eftersom vi inte hade något boende bokat. Bilen och båten var bokad men väl framme på Koh Phangan var det dags att leta efter någonstans att bo. Mina och Emelies erfarenheter är att det är lätt att hitta boende. Det är det också men vad vi inte tänkte på var att det inte var så lätt med 12 olika viljor och minst lika många påflugna thailändare som ville vi skulle följa med just dom. Tillslut lyckades vi hitta ett jätte mysigt ställe. Små bungalows som låg på en kritvit strand framför klarblått, turkost vatten och ägaren var en jätte gullig thailändare. Det var verkligen paradiset. Det första man såg när man öppnade dörren var havet, så himla vackert! Jag är så glad att min familj fick vara med om detta paradis. Detta är för mig Thailand, man ska bo på en strand i en liten hydda!

 

När jag och Emelie var här sista åkte vi tuk tuk överallt för det kostade oss bara 100bath var (ca.25kr). Det vi inte var beredda på var att det kostade 100bath per person även hur många vi var. Så för oss 12 skulle det nu kosta 1200bath vart vi än skulle, även om vi bara skulle en liten sträcka. Det funkar ju inte så vi hyrde moppar istället, trots att alla varnar för livsfarliga vägar och lurendrejare till uthyrare (vana moppedister som vi är, haha).

 

Vi chillade på stranden tills det blev dags att ta sig bort till Haad Rin, vårt favoritparty ställe ”Full Moon Party Beach”. Vi lyckades missa Full Moon Partyt även denna gången, men tur var kanske det för annars hade våra föräldrar nog undrat hur dom kunnat släppa iväg sina döttrar på resande fot. Hur som helst var dom i alla fall tvungna att dricka ur en bucket och se alla bucketstånd längs stranden och sist men inte minst få uppleva en av Thailands bästa fireshow. Vi gick bort till ”vårt” stammis ställe Drop In Bar och blev välkomnande av grabbarna som kom fram och kramade oss. Det blev en liten överraskning för vi hade inte berättat att vi skulle komma tillbaka. Det var ett kärt återseende. Efter allför mycket eldångor för ”gamlingarna” blev de trötta och åkte hem. Men vi stannade såklart kvar med våra syskon, visade hur det skulle gå till och festade precis som på gamla goda tider ända fram till gryningen med alltför många gratis buckets.

 

När man äntligen ska få lägga sig i sin säng för några få timmars sömn upptäcker man en kackerlacka först på toan. Man slänger ut den och ser sen en annan hänga i gardinen precis ovanför sängen. Jag tänkte ändå lägga mig i sängen men precis när jag lyfte på täcket ser jag en liten jävel på lakanet. Aldrig i livet att jag tänkte sova i den sängen då. Det blev en natt i samma säng som Bella och Hampus istället, så mysigt så.

 

Såååå vackert! Detta är en liten ö som ligger precis utanför Koh Phangan

 

 

Stranden där vi bodde

 

 

 

Lite strandtennis

 

FIRESHOW, den bästa dessutom!!!

Dag 2.

Nästa dag var det dags att utforska ön på våra moppar. När jag och Emelie var här förra gången var vi på samma ställe hela tiden så vi har inte sett något alls av ön. Bara där vi bodde och sen partystranden så det var kul att åka runt och få se lite. Vi snorklade uppe på nordligaste toppen och såg många fina fiskar. Dock var inte vädret det bästa och det blåste en del så det var en del vågor, vilket gjorde det svårare att snorkla. Jag blev också vättskrämd av alla yellyfish som jag såg och fick panik och trodde aldrig jag skulle komma in till land utan att bli skadad. Men lugn det gjorde jag. Vi unnade oss åter igen massage och pappa blev insmord med riktig alovera verkligen överallt och såg inte klok ut. Det såg ut som han just kommit ut från en stor blåvals mage för han var helt slajmig. Dom berättade också allt om den växten så nu vet vi det. En fantastisk växt det där.

 

Vi körde runt halva ön för sen började dagen lida mot sitt slut eftersom dagarna går onormalt fort här på andra sidan jordklotet.

 

Efter en dag på mopparna var det sen dags att äta lite och det gjorde vi på en thailändsk restaurang med riktigt god mat. Vi ungdomar drog sen in till partystranden igen och kollade på fireshow en sista gång och Hampus gjorde en bambutatuering. Jag vill också göra en men ni som känner mig vet att jag är LITE velig och såklart inte kunde bestämma mig vad jag ville ha för något. Det var sen dags att säga hej då till våra thailändska vänner som vi antagligen aldrig mer kommer få se. Tråkigt men sant. Och som jag sagt innan, det är så livet på resande fot fungerar. Man träffar nya vänner hela tiden som man måste säga hej då till men lika snabbt hittar man nya vänner igen. Koh Phangan kommer alltid att bära med sig fina och roliga minnen, tack!

 

Efter två nätter på Koh Phangan var det dags att bege sig tillbaka till Hua Hin igen. Det blev en lång dags transporterande för familjerna, men en baggis för mig och Emelie som har många timmars resor i bagaget. Det var fint väder så vi satt uppe på däck och solade, härligt. Till slut kom vi fram till Hua Hin där folk tittade konstigt på oss och våra ryggsäckar med klisterlappar där det stod Koh Phangan på. Inte hade de sett 2 familjer på 12 pers som backpackers förr. De fick sig nog ett gott skratt. Vi fick oss i alla fall ett välbehövligt skrovmål sen! Det blev revbensspjäll och Tacos för hela slanten, sedan rullade vi hem.

 

Här har ni bildbevis på att det faktiskt kan se ut såhär fantastiskt!

 

 

 

Kärleksparet

 

 

Moppegänget

 

Syskonskaran. Lägg märke till att det finns två rep som håller fast gungan...

 

Sen gick det sönder...

 

Oj så kul vi hade åt det...

 

Det blev tillslut ett kort med bara ett rep om man är riktigt uppmärksam på detta

 

Mina älskade systrar!

Fidde lekte Tarzan i djungeln

 

På vår moppefärd körde vi förbi detta ställe. Passande till pappa som heter Tommy

 

Såhär ser dom flesta gatorna ut. Här säljs frukt och grönsaker

 

Här sälj torkad fisk av något slag :/

 

Bambutattuering

Annars har vi mest spenderat dagarna på stranden, fått härlig massage och druckit iskalla fruktshakar när solen steker som mest. Min pappa är för rolig han. På stränderna kommer det thailändska försäljare HELA tiden och vartenda gång ska pappa kolla vad de säljer. Då blir man aldrig av med dom och måste köpa något. Pappa tycker det är så kul att pruta och han säger hela tiden när vi frågar: va fasen ska du ha detta till? Då svara han: inte vet jag men det är så roligt det här.

På kvällarna har vi varit på marknader och åter igen pappa köper allt han kollar på. Tex en ”äkta” rolexklocka, får se hur länge den håller.

Mat var det ja… Jag och Emelie har ju inte direkt lagt några stora pengar på mat, runt 25kr/måltid. Vi har ätit på marknader och på bakgator dit våra familjer aldrig skulle kunna tänka sig äta. Nu var det istället ”lyxmat” som gällde. Mat som är dyr i våra ögon, tyckte familjerna var billigt, 50kr/måltid.

 

Bästa restaurangen. Här åt vi nästan alltid lunch, så himla gott!

Lägg märke till den fina utsikten

 

Åkte vattenskoter gjorde vi också

 

När vi skulle hyra mopeder var hjälmarna så himla äckliga. Lägga märke till mamma i bakgrunden. Hon har bikinitrosor på huvudet eftersom hon inte ville ha någon kontakt med hjälmen på huvudet. Pappas visir gick inte att fälla upp så han hade den bak- och fram

 

Här kommer vi...

 

Massa mopeder. Som sagt ALLA i Thailand kör moppe

 

Alla samlade. Här dricker vi lite drinkar...

 

Som blev serverade i väldigt fina glas

 

Inne på restaurnagen kom denna dam in och försökte sälja på oss en massa...

 

Lagom fräsch

 

Hon ville att vi skulle prova alla hennes roliga hattar

 

Och spela på hennes grodor som fanns i alla möjliga storlekar

 

Floating market

 

Floating market. Här är det riktiga delikatesser som säljs

 

Ett av pappas alla köp. Fråga mig inte vad han ska ha den till?!

 

Ännu en affär han är på väg att göra.

Pappa köpte en borste som han sen använde som massageborste

och borstade bort sanden från solstolarna.

 

Här kommer en liten film på hur det kan se ut

 

 

Riktigt goda fruktshakar!

Vi ungdomar drog ut på stan när familjerna inte orkade med mer. Då kan det se ut såhär...

 

Eller såhär

 

Vi åkte med en praty tuk tuk hem. Det var en rolig kväll!

Efter några dagar i Hua hin var det nu dags att åka till en ö, Koh Talu som låg 2,5timme söder ut med buss. Man kan ju inte vara på samma ställe i Thailand i två veckor. Man måste se sig omkring lite och framförallt ville min familj se riktigt turkost vatten och fina sandstränder.

 

Vi hade beställt en taxi där båda familjerna fick plats som kom och hämtade oss på onsdagsmorgonen. Det var den värsta bilfärden jag varit med om nu på min resa. Taxichauffören var så kort att han inte nådde ner till pedalerna. Därför blev det en väldigt ryckig åktur där han gasade sen släppte gasen sen gasade osv… Man satt liksom och gungade fram och tillbaka i 2,5tim. Som ni alla säkert lärt er nu har jag väldigt lätt för att bli åksjuk och därför kunde jag inte hålla innehållet kvar i magen efter en stund. Inte nog med detta han körde dessutom som om han hade snott bilen. Han körde sicksack mellan bilarna och med en hastighet som jag inte ens vågar veta.

 

Fram kom vi i alla fall tillslut och då var det bara en liten båttur kvar över till ön. Koh Talu var en jätte fin och mysig ö med massa bungalows som vi bodde i och vi hade nästan hela ön för oss själva. Vattnet var verkligen turkost (som i en film) och jag blev så glad att min familj äntligen fick se en av alla paradisöar. Vi började med att snorkla lite. Jag visade mina kunskaper i undervattensvärlden och visade dom sjögurkor, fiskar och annat skoj.   Vi gick sen på en liten trekking där vi fick se en fin utsikt och mamma plockade med sig fullt av fröer. Hon är galen hon. Så fort hon såg en kärna eller ett frö så la hon det i ryggsäcken. Hon ska ta hem det till Sverige och plantera det här. Hon är allt bra för knasig hon. Fredrik och Hampus klättrade  upp i palmerna och högg ner kokosnötter. Sen var det dags för mig och Emelie att visa våra kunskaper om koksnötter. Familjerna blev imponerade.

 

Vi gick längs stranden och letade fina snäckor. Vi hittade några riktigt fina och stora. Det var också dags att ta massage. Hela min familj gjorde det. Så himla skönt var det. Man låg precis vid havskanten och hörde vågorna rulla in på stranden. Det var avslappnande och skönt.

 

På kvällen bjöds det på thailändsk mat. Vi hade hela bordet fullt med mat. Dom tyckte vi var så många i familjen så vi fick 2 grytor med allt. Men i min familj är vi ganska kräsna och inga storätare så det såg ut som vi inte hade rört maten. Stackars thailändare. Vi satt sen alla 12 och spelade kort och drack lite goda drinkar på stranden.

 

Det var sen dags att gå till sängs ja… Fidde, jag och Matilda sov i ett rum. Fidde var den första som skulle krypa ner i sängen. Han lyfte på täcket och kollade så det inte låg något oväntat där under. Jag tyckte han var löjlig men eftersom han gjorde det, gjorde jag också det. Och vad ser jag då…jo fullt av små svarta kryp i min och Matildas säng! Glöm att jag tänker sova där. Det slutade med att jag fick sova med Emelie och hennes syskon, Fidde och Matilda gick in till mamma och pappa.

 

 

Nästa dag åkte vi iväg på en konstig brygga till båt och snorklade på finare ställen. Vi matade fiskarna med bananer så det kom stora fiskstim till en. Det var kul att familjerna fick se detta och dom tyckte det var jätte fint här med koraller och så. Visst det var fint men jag har sett så mycket finare så för mig var det inte imponerande (bortskämda unge, haha).

Efter två riktigt bra dagar här på Koh Talu var det dags att åka tillbaka till Hua hin och denna gången med en bättre chaufför.

 

 

 

Dax för lite snorkling

 

 

 

Dom födde upp sköldpaddor på ön. Här är dom endast några veckor gamla

 

 

 

Mammi

 

Massage

 

 

 

 

 

 

 

Hoppla...

 

 

 

Vi försökte göra en pyramid med alla barnen. Såhär blev den, haha

 

 

Den här hittade jag i vår dush. Ser ni hur stor den är?!

 

Ett tag kändes det aldrig som denna dagen skulle komma. I snart 9månader har jag varit borta från Sverige och ifrån familjen . Att få träffa dom igen känns så himla overkligt!

 

Ungefär halvvägs in på min och Emelies resa i Australien bestämde vi oss för att boka om våra flygbiljetter och stanna till i Asien på hemvägen. Vi kom då också på den brillianta idén att våra familjer kunde komma ner och möta upp oss och ha semester med oss dom sista två veckorna på vårt äventyr. Emelie har aldrig träffat min familj och jag har inte träffat hennes familj heller.  Min familj åkte upp till Stockholm för att möta upp familjen Persson som bor där, och sen flyga tillsammans med dom ner till oss. Familjerna har som sagt aldrig träffats innan. Dom har bara pratat i telefon och haft mailkontakt med varandra, så ingen visste hur den andra såg ut. Hur skulle dom hitta varann på flygplatsen?! Det enda dom hade att gå på var foton på mig och Emelie och hoppas att någon familjemedlem var lik oss. Det gick bra (tror jag i alla fall), dom hittade varann tillslut och flög tillsammans ner till Thailand.

 

Jag och Emelie ha fungerat så himla bra tillsammans, vi är nästan lika många syskon i familjerna och ungefär i samma åldrar så borde detta bli en lyckad semester…

 

Som ni läst tidigare om min och Emelies resa från Malaysia till Thailand blev vi lite försenade och dök upp på morgonen och väckte våra familjer. Jag måste erkänna att det pirrade lite i magen när jag knackade på dörren. Många tankar snurrade runt i huvudet på mig. Vad skulle dom tycka om mig, hade jag förändrats något? Och skulle jag känna igen dom? Mamma och pappa öppnade och slängde sig om halsen på mig. Alla tre fick glädjetårar. Jag har varit ifrån dom så himla länge men ändå har tiden faktiskt gått riktigt fort. Och när vi väl sågs nu kändes det som jag såg dom senast igår. Enda skillnaden var att pappa som har cancer har tappat allt hår på huvudet och att alla mina syskon nu har blivit längre än mig. Jag kände mig så himla liten. Det fanns så himla mycket att berätta för dom men var skulle jag börja och hur skulle dom förstå allt?! Inte ens med bilder och ord kan jag förklara allt vi varit med om. Det var så mycket man ville berätta om men istället blev man helt tom. Jag bjöds sen på svensk frukost i form av efterlängtade knäckebröd, kaviar, ägg, te och svensk mjölk som dom haft med sig hemifrån och hela familjen satt runt bordet och åt tillsammans, vilken lycka!

 

Emelies familj har en stuga här i Thailand och min familj hade lyckats hyra en stuga precis jämte deras. Det finns tre jätte fina pooler här och eftersom det är lågsäsong här nu har vi fått ha poolerna helt för oss själva eftersom det typ bara är vi här på området.  Dom första dagarna var vi på krokodil- och ormshow, red elefant, shoppade på marknader, låg på playan och bara hade det gott. Äntligen har vi fått lite semester jag och Emelie. Vi behöver inte längre planera varje dag vad vi ska göra utan det sköter nu istället våra familjer. På kvällarna åker vi alla 12 in med en tuk tuk till stan för att äta god mat. Jag och Emelie som tidigare ätit det billigare alternativet av mat och ätit på nästan fallfärdiga matställen fick nu äta mat som jag och Emelie skulle klassat som lyxmat. Vi talar nu om mat på riktiga restauranger.  Vi hade filmkväll för familjerna där vi visade våra galna bungyjumps, skydives, dyk och andra egengjorda filmer. Vi drack goda drinkar och mådde gott. Vi umgicks med våra familjer och njöt av semestern tillsammans. Äntligen återförenade!

 

Alla samlade. Våra familjer och Bellas kille Hampus.

Övre raden från vänster: Christine (Emelies syster), Emelie, Isa (Emelies mamma), Carina (min mamma),

Matilda (min yngsta syster), Isabell (min andra syster)

Nedersta raden från vänster: Stefan (Emelies pappa), Hampus (Bellas kille), Tommy (min pappa), Jag,

Fredrik (min bror), Oscar (Emelies lillebror)

 

Här kommer nu några bilder från området där vi bor

 

En av poolerna

 

 

 

 

Spelade bollspel gjorde vi en hel del

 

Stranden

 

Det här är semester!

 

Älskade Bellen

 

 

Systrarna. Vem är brunast, kortast och äldst?!

 

Äntligen är vi alla samlade!

Thailand 2011

Ja det märks att vi är släkt

I väntan på orm- och krokodilshowen

Det var vi och dom på showen

 

 

Puss

 

Dom började med att stoppa in armen...

 

Sen hela huvudet. Hur galen får man vara egentligen?!

 

Sen red vi elefant

Hej allihopa!
Som dom flesta vet så har jag nu kommit tillbaka till Sverige. Det är med blandade känslor jag är hemma.
Det kommer mer uppdatering på bloggen snart. Ni måste ju få läsa om slutet på min resa.
Men min hårddisk har ju gått sönder med alla bilder på :(   jag hoppas på att kunna laga den.
Den är på lagning nu men jag vet inte när jag får den tillbaka. Håll ut!

Emelie däremot skriver blogg för fullt och hon har gjort en look a like på sin blogg.
Rätt kul faktiskt. Det är folk som vi har träffat under vår resa som är så himla lika kändisar.
Kolla in det vettja!


http://emelaia.blogg.se/2011/october/look-a-likes.html