Den här dagen har jag längtat efter, glasiärvandringsdagen. Det första jag gjorde när jag vaknade var att titta ut. I receptionen sa dom att det skulle bli regn hela dagen och det såg inte så jätte lovande ut när man tittade ut. Jag tog på mig alla varma kläder jag hade med mig. När vi väl kom till incheckningen och skulle få våra regntäta kläder och kängor började solen skina. Var det sant?! Skulle vi få fint väder idag i alla fall…

Vi fick åka buss till glasiären och blev indelade i 5 olika grupper beroende på hur snabbt man ville gå. Eftersom jag och Emelie är vana vandrare vid det här laget gick vi med i den andra gruppen. När vi väl kom fram till glasiären tänkte jag att det var väldigt litet och blev nästan besviken. Vi satte på oss ispiggar på skorna och började gå. Det var först då när vi började klättra på isen som jag ändrade min uppfattning om att det var litet. Guiden pekade på en topp längst upp på glasiären och sa att den toppen är lika hög som ett 16våningshus och att det tar flera dagar att gå upp dit. Först då förstod man hur stort det faktiskt var. Och ju längre upp på glasiären man kom ju häftigare blev det. Vi gick genom smala springor, fick klättra uppför rep och hacka oss fram med ishackan. Det var riktigt häftigt, isen var helt blå på vissa ställen!!!

När vi kommit upp så långt som vi skulle på glasiären stannade vi där i solen och hade lunch. Jag och Emelie hade lyxat till det med egengjord tonfiskröra på våra frallor.

Franz Josef glasiären är 12km lång och är en av de glasiärer i världen som rör sig snabbast. Den kan växa så mycket som 1,5m/dag. Därför kan man aldrig veta från dag till dag hur den ser ut, om man måste hacka fram nya vägar och om dom gamla har försvunnit. Så på nervägen hittade vår guide en annan väg att gå än den som var tänkt. Vi gick genom ett jätte häftigt ishål och det var verkligen precis att man kom igenom. Man var tvungen att ta av sig ryggsäcken för annars hade man fastnat. Det är tur att man inte är så stor säger jag bara.

Asså jag vet inte vad det är med oss och vädret . Men av någon konstig anledning har vi lyckats få fint väder på alla våra aktiviteter vi har gjort, så var det även idag. Solen sken hela dagen. Igår när vi kom hit och idag på morgonen regnade det. När vi sen skulle börja vandra sken solen. Precis när vi kommit ner från vår vandrig började det regna. Är det inte sjukt?! Hur kan vi ha sån tur, jag fattar verkligen inte. Vår dag har varit helt  underbar och en häftig upplevelse.

Det vita ar glasiaren, ser inte sa mycket ut mend et ar jatte mycket glasiar
nar man val borjar ga i det















Ett hjarta








Trappsteg hackas fram