Det känns nu som att man lärt känna alla på bussen, vi har blivit som en stor familj. Man kan verkligen prata med alla och alla är så vänliga och trevliga. Idag var det dags, rafting stod på dagordningen. Vi skulle få åka i det högsta kommersiella raftade vattenfallet i världen på 7m. Jag har länge sett fram emot detta och nu äntligen var det dags. Vi blev utrustade med våtdräkt, skor och hjälm. Sen var det dags att hoppa i båten. Jag fick såklart sitta längst fram vilket var riktigt läskigt för då såg jag precis allt som hände och vad vi skulle ta oss igenom för läskigheter. Det var ganska lugnt i början när vi bara åkte nerför några meters vattenfall. Men när vi sen kom till det stora på 7m trodde jag att jag skulle skita på mig. Guiden som var med oss berättade att 4 av 5 gånger välter båten och man ramlar i. Det kändes nästintill omöjligt att inte välta. Vi åkte i alla fall nerför, vattnet skvätte över oss och jag såg ingenting. Man visste inte om man var upp och ner eller var man var. Tro det eller ej men vi välte aldrig, däremot blev vi väldigt blöta. Det var rätt kallt i luften, det kom till och med rök ur munnen när man andades men vattnet var varmt så det var skönt att bli lite blöt. När vi kom till nästa vattenfall hoppade vi ur båten, höll i sidan på båten och åkte igenom vattenfallet liggandes i vattnet. Efter att vi åkt nerför nästa vattenfall paddlade vi in med nosen på båten så att båten ställde sig upp, det var riktigt kul. Raftingen får 5 toasters av 5, kanonkul!

På vägen till Taupo stannade vi till vid Wairakei som är en varm flod. Det kommer varma strömmar underifrån. Det var som att hoppa i en vedeldad badtunna. Riktigt varmt på vissa ställen och lite svalare på andra pga. strömmarna. Det var riktigt skönt efter att man blivit lite kall efter raftingen.

Det började sen lukta ruttet ägg i bussen. Det var från ”crater of the moon”, ett vattenhål med lera som luktar så pga. sulphur, som i sin tur är orsakat av att jordskicket är väldigt tunt där och det leder till geometrisk aktivitet. Det var 100grader varmt så vattnet och leran kokade. Efter det stannade vi vid Huka Falls, vattenfallet som är Nya Zeelands mest besökta naturattraktion. Det är 11m högt och är känt för hastigheten på vattnet och på vattenmängden. Var 3:e sekund flyter tillräckligt med vatten förbi för att fylla en olympisk simbassäng, det var häftigt att se.

Vi kom sen till Taupo och då fick vi se Lake Taupo, Nya Zeelands största sjö. För länge sen exploderade en krater och hålet som bildades fylldes med vatten. Sjön har samma storlek som hela Singapore. Eftersom det är lite kyligare här i Nya Zeeland gick jag och Emelie på klädjakt på eftermiddagen. Men det gick väl sådär. Jag köpte en regnjacka i alla fall, riktigt snygg och den var på rea. Men några varma tröjor eller skor hittade jag inte.

Äntligen har vi nu bokat bussen hela vägen tillbaka till Aukland. Det blev inte riktigt som vi ville för bussen går inte alla dagar så vi måste stanna några extra nätter på vissa ställen och mindre på andra. Men det blir nog bra ändå, nu vet vi ju i alla fall vart vi kommer åka och att vi kommer komma tillbaka till Aukland.


Redo for rafting
















Den varma poolen


Crater of the moon, man ser hur leran bubblar och sprutar



Huka falls