Igår tog vi nattåget från Chiang Mai. Jag sov endast 2 timmar eftersom jag satt och skrev på min blogg hela natten. Det gäller att ta tillvara på alla tillfällen som ges att skriva. Så nu vet ni hur hårt jag jobbar för min blogg! Vi ska åka till Koh Tao men vi var tvungna att göra ett stopp i Bangkok och sen ta nattåget därifrån till Koh Tao. Vi kom till Bangkok runt 07.00, vilket innebar att vi hade nästan hela dagen på oss i Bangkok eftersom tåget gick 19.30 vidare till Koh Tao. Vi gick till vårt kära hotell här i Bangkok som vi bodde på när vi var här sist. Där fick vi lämna våra stora väskor så vi slapp gå och släpa på dom hela dagen. Vi fick också låna deras toa och internet. Dom är så himla söta mot oss!

Jag och Emelie tog sen en tuk tuk till ”Siam Square”, som är ett stort shoppingcenter där vi tänkte spendera vår dag. När vi klivit av tuk tuken, betalat honom, gått in på donken för att äta och jag skulle ta upp mobilen för att räkna ut vad det kostade inser jag att mobilen är borta!! Glömde jag den i tuk tuken?? Panik!!! Nej nej nej, varför händer detta mig?! Så himla klantigt av mig, jag brukar väl aldrig glömma något. Jag skyller allt på att jag endast sovit 2 timmar den natten och att jag fått värmeslag av det sjukt varma vädret. Jag springer genast ut dit han släppte av oss med hopp om att han skulle var kvar där vilket han givetvis inte var. Vi går sen till informationsdisken och frågar om dom har fått in någon mobil. Plötsligt står där 2 vakter och pratar i sina walkie talkies på thailändska med andra vakter runtom i köpcentret. Jag fick sen följa med dom ner i källaren till deras övervakningsrum. Här såg man allt vad övervakningskamerorna filmade. På väggen hängde det bilder med inringade personer som antagligen var misstänka för något. Det kändes lite läskigt att vara här. Vad hände jag hade bara frågat om min mobil i informationsdisken och nu satt jag här med massa vakter och hade värsta utredningen. Dom gjorde en anmälan på att min mobil var borta. Vi kollade sen igenom övervakningsfilmen som filmades när vi kom till köpcentret. Man kunde se att det var vi i tuk tuken men det var ju omöjligt att se om min mobil var där i sätet eller inte. Vakterna gick verkligen in för detta och ville verkligen försöka hitta min mobil, men mycket längre än såhär kom vi inte . Vi gjorde allt vi kunde så mycket mer än så kunde vi inte göra. Det är bara att inse: MIN ÖGONSTEN TILL MOBIL ÄR BORTA!!! Så nu får jag använda min gamla svenska mobil igen där batteriet inte är så bra och med mitt australienska nummer: +61420203680

Men som Emelie sa: det var ju bara en telefon som kostade 150kr. Det kunde lika gärna varit ditt pass, din kamera eller din plånbok med pengar och kort som var borta istället och då hade det varit värre. Så jag hade väl ändå tur i oturen.

Efter denna incident var det bara att försöka shoppa loss istället (vilket inte var så svårt). Det blev nya converse, ett par jeans, 2 linnen och ett par shorts. Dagen bara rann iväg och plötsligt var det dags att bege sig mot tågstationen igen för att åka till Koh Tao som alla säger ska vara så himla fint. Tåget var inte alls lika fräscht som dom andra tågen vi åkt med. Det var trångare och skakade jätte mycket hela tiden. Men som sagt jag hade bara sovit 2 timmar natten innan så jag hade inga problem med att somna.

Innan vi akte fran Chiang Mai var vi och besokte nagra tempel

Look a like munkar

Riktiga munkar

Massa faglar pa elledningar