Äntligen var det dax att bege sig ut i den riktiga outbacken på en 3dagars tur. Vi blev upphämtade tidigt på morgonen i något som såg ut som en blandning av en liten lastbil, minibuss och jeep. Vi fick träffa vår grupp som vi skulle tillbringa dom nästkommande dagarna med. Det blev lite besvikelse…medelåldern var 60+.Jag och Emelie kände oss som små skolbarn i jämförelse med alla andra. Det var bara jag och Emelie som var svenska sen var det 6 fransmän, 2 spanjorer och 2 holländare. Fransmän är ju kända för att inte vara så bra på engelska, inte heller den ena spanjoren (Jesus som han hette) var bra. Att han har tagit sig till andra sidan jorden utan att knappt kunna ett ord engelska är ett mirakel. Så man kände sig väldigt bra på engelska i gemförelse med alla andra i alla fall.

Vi körde mot Uluru som är världens största sten och detta tog sin lilla tid vill jag lova. Öknen är som sagt stor här! När jag tänker på öken ser jag bara sand framför mig. Jag har nu lärt mig att det tydligen finns olika typer av öken. Här är det en del växter och träd som växer, lite mer som en savann skulle jag vilja säga. Efter att bara ha sett öken och samma sak i ett antal timmar dök där plötsligt upp en gigantisk röd/brun kulle mitt i ingenstans och jag förstod att detta var Uluru. Det var riktigt mäktigt att se faktiskt. Man har sett den så många gånger på vykort men att få se den i verkligheten och få se hur stor den faktiskt är var riktigt häftigt.

Uluru är 3,6km lång, 1,9km bred, 348mhög och stenen fortsätter ytterligare 5km ner i marken som man alltså inte kan se. En riktigt stor sten helt enkelt! Vi gick runt Uluru och detta tog ca 2,5tim. Man kan också klättra uppför stenen vilket ser ganska farligt ut. Det är nämligen bara ett litet stålräcke i mitten som man kan hålla sig i. 35personer har redan dött här. Men som alla vet vid det här laget kan inte jag och Emelie missa något. Vi var därför tvungna att klättra upp en liten bit bara för att ha det gjort, haha.

Det var sen dags att kolla på solnedgången. Vi blev bjudna på ostbricka och bubblande champagne. Uluru var så himla fint då, vilka färger säger jag bara! Det kändes så himla overkligt på något vis att stå där, det var riktigt fint!

Mörkret började falla och det var dags att bege oss till vårt läger. I natt skulle vi sova mitt ute i öknen och då menar jag ordagrant vad jag skrev. Vi bara svängde av en ”väg” och körde ut i bushen, chauffören stannade bussen och sa: här ska vi bo inatt. Det var verkligen mitt ute i ingenstans, mitt ute i öknen bland några träd och buskar. Vi började leta efter pinnar för att kunna tända en lägereld så vi kunde börja laga mat. På menyn ikväll var det kängurubolaginaise med pasta. Allt detta lagades i vår lilla brasa och det blev riktigt riktigt gott, det bästa jag ätit på länge!!

När vi ätit klart satt vi alla runt elden, drack lite vin, pratade och lärde känna varann. Vi insåg då att vår grupp inte var så dum ändå, trots att medelåldern var så hög. Det fanns några riktigt sköna personligheter och alla hade varit med om så mycket och berättade om sina erfarenheter. 2 franska herrar (60+) var hur roliga som helst. Dom har rest i hela Afrika och nu var det dags för dom att utforska Australien. Så himla coola, dessutom var deras engelska helt okej! Sen var det en fransk dam (Anne), hon kunde prata både franska, spanska och engelska och blandade ihop språken ibland så det kunde låta väldigt roligt. Hon försökte dessutom lära mig lite franska men det är riktigt svårt. Sen har vi spanjoren Jesus som inte kan någon engelska alls typ. Det var en himla tur för honom att en annan spanjor var med på denna turen för hon har nu fått fungera som en tolk åt honom. Inte nog med att han inte kan någon engelska han är dessutom värre och jobbigare än kineser på att ta kort. Han tar kort på precis ALLT!!!

Det var sen dags att krypa till ”sängs”. Det var stjärnklar himmel. Alla fick varsin ”swag”. Det är en slags sovsäck med madrass i, eller som ett litet tält för en person med en öppning för huvudet. Vi la oss alla runt elden. Det var lite läskigt först, tänk om man skulle få sällskap av en orm inatt…Man var tvungen att ha en vanlig sovsäck i också. Sen hade jag linne, 2 långärmade tröjor, en tjock tröja, en jacka, leggins, byxor och strumpor. Man tror ju att det ska vara varmt i öknen men nätterna här är riktigt kalla, bara 1-2grader. Trotts allt jag hade på mig vaknade jag flera gånger under natten för att jag frös.