Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till beachen idag för att få tankarna på något annat ett tag. Det var en riktigt fin strand. Jag blev faktiskt förvånad för jag trodde inte den skulle vara så fin. Värmen var perfekt, typ som svensk sommarvärme. Man kunde ligga på stranden utan att svettas ihjäl som vi annars har gjort tidigare här i Australien. Sista bussen tillbaka till hostelet gick vid 14.00 så vi var tvungna att ta den. Vi började prata med chauffören och frågade om inte han visste någon farm som behövde hjälp. Det gjorde han, eller han visste en farm i alla fall! Han hade tydligen hjälpt 2 tjejer för några dagar sen att fixa jobb. Han ringde upp farmen men dom behövde ingen hjälp nu. Vi fick deras nummer och ska ringa dit igen i nästa vecka. Typiskt också. Ännu ett hopp som släcktes. Vi frågade sen chaffisen om det gick någon buss till Nomads (hostelet där vi har haft kontakt med ägaren som vi ringde en dag försent till för att få jobb). För vi tänkte åka dit och kolla hur hostelet såg ut och visa oss för Paul som han heter. Det gick tydligen inga bussar dit men vår snälla chaffis fixade så vi fick åka med i hans buss ett tag. Sen fick vi åka skolskjuts med alla små barn till hostelet för det var den enda bussen som körde förbi där. Vår chaffis var så himla snäll, han ville verkligen hjälpa oss. Alla barnen verkade också gilla honom, kanske var det för att han hade en gigantisk låda med godis som han bjöd alla barnen och mig och Emelie på.

Vi träffade sen Paul och fick se oss runt på hostelet. Det var rena lyxen gemfört med vårt gamla hostel. Det fanns en pool med fullt av solstolar runt, dom hade en bar och en liten restaurang. Allt var så himla nytt och fräscht och dom som bodde där var mer min och Emelies typer, vanligt folk. Man kände sig genast välkommen då dom flesta hälsade på en. Vi hade gärna flyttat hit men grejen är den att vi står ju på en lista på vårt hostel nu för att få jobb. Om vi byter hostel stryks vi från den listan och Paul visste inte när han kunde ge oss något jobb. Så vi bestämde med honom att vi ska bo kvar på vårt hostel och hålla kontakten med Paul. Så när han hittar något jobb hör han av sig till oss. Han bjöd oss sen på en kanna öl och vi satt ute vid poolen i solen och njöt av detta. 3 irländska killar slog sig ner vid vårt bord och vi började prata. Dom berättade lite om hostelet, jobb och hur det är här. Allt verkade jätte bra. Det kom sen flera busslaster med folk som kom hem från jobbet. Hur kan det vara så många som har jobb här men inte på vårt hostel?! Paul berättade att det var 70pers som bodde på hostelet och nästan alla har jobb. Lite skillnad från vårt hostel där max 20pers jobbar. Fast han berättade också att i vanliga fall brukar han ha det dubbla, 140pers här, men pga naturkatastroferna finns det inte jobb till så många. Vi fick sen skjuts tillbaka till vårt gamla hostel där man kunde tro att tiden stått stilla medan vi varit borta för folk satt på precis samma platser som när vi åkte i morse och gjorde samma saker. Dom skulle bara veta vad vi har varit med om idag!

Den underbara beachen, kolla in vattnet