Jag vaknade idag av att solen sken in genom myggnätet på dörren, underbar dag! Det var nu äntligen dags att få se lite hajar, reafsharks. Vi åkte ut med en skruttig motorbåt och hoppade i mitt ute i havet. Lite läskigt när man vet att det kan finnas hajar under en. Jag trodde först inte att jag skulle få se några men väldigt snabbt efter att jag hoppat i simmade dom plötsligt ca 1,5m hajarna under en. Vi hade en guide med oss som matade dom, tog tag i dom och lyfte upp dom till ytan så vi fick känna på dom. Riktigt häftigt faktiskt. Åter igen reven i Fiji är helt underbara. Vi fick också se hur dom fångar fiskar med hjälp av ett järnspett, riktigt skickliga skyttar.

Efter lunch gick vi till en liten marknad som fanns på stranden där fijianska kvinnor satt och sålde smycken och man fick också göra sina egna, vilket jag och Emelie gjorde. En fotlänk med snäckor och ett armband med några blad som vi flätade ihop. När jag fick veta att man kunde få göra sitt egna armband av en kokosnöt nappade jag genast på detta. Jag och Emelie fick följa med en flicka in i deras village. Det var människor överallt. Några sov i fallfärdiga skjul, några åt mat med fullt av flugor på, några höll på att bygga ett slags hus och dom flätade palmblad som skulle bli till tak. Huset skulle tydligen användas till en fest här ikväll för att en kille skulle omskäras. Vi kom verkligen in mitt ibland lokalbefolkningen. Jag trodde faktiskt inte att folk bodde såhär men nu fick jag se sanningen. Vi själva bodde ju jätte fint på ön och fijianerna som pysslade om oss var rena och fräscha. Men när vi nu fick se detta fick vi se att det inte är alla som har det så bra som vi eller som dom fijianer som jobbar åt oss.

Vi satt en ganska lång stund och väntade (Fijitime som dom kallar det här) innan någon hade klättrat upp och hämtat en kokosnöt till oss. Damen som hjälpte oss tog sen fram en rostig gammal såg och sågade bort ändarna på nöten. Hon gröpte sen ut köttet, slipade till armbandet mot en skrovlig sten (dom är inte dumma när det inte finns sandpapper) och tvättade sen det. Och vipps så hade hon gjort ett kokosarmband till oss. Det blev verkligen en upplevelse att få se den lilla byn och hur dom gjorde armbandet.

Jag och Emelie hade två gratis aktivitet inkluderade i vårt pass på denna ön. Man kunde välja mellan att paddla kajak, åka båt och få se solnedgången eller gå summitwalk upp till ett berg och kolla på solnedgången därifrån. Eftersom jag och Emelie gillar utmaningar här i livet valde vi såklart den lite svårare vägen till solnedgången. Och svår var bara förnamnet vill jag lova. Denna walken har varit avstäng några dagar nu för att det varit för blött har dom sagt. Vi tyckte först att det var lite löjligt, men vi förstår nu varför den tidigare var avstängd. Det hade inte regnat nu men var ändå hur halt som helst överallt pga all lera. Vi gick barfota hela vägen, klättrade upp för ett vattenfall, upp på stenar, igenom höga gräspartier. Vi stannade och åt clementiner från ett träd på vägen upp och plockade med oss två riktigt stora papayor som vi sedan åt uppe på toppen. När vi kommit halvvägs var jag så himla nära på att ge upp. Svetten bara rann och inget vatten hade vi med oss att dricka. Men upp kom vi tillslut.

Det var en helt underbar utsikt. Man såg vart vi bodde och man såg vattnets alla färger och alla rev. Där satt vi och bara njöt, åt alldeles färsk papaya och tittade på den fina solnedgången. Grejen var bara den att vi skulle tillbaka samma väg sen igen. När vi inte ens kommit halvväg märkte vi hur snabbt det började skymma och insåg att vi inte kommer hinna ner innan det blev mörkt. Ingen hade ficklampa och vi gick barfota på alla stenar och jag hade riktigt ont i fötterna vid det här laget. Nog för att det var svårt att komma upp men ner var en mardröm. Helt ärligt så trodde jag aldrig att jag skulle komma ner. Det blev helt becksvart efter ett tag och man såg ingenting. Jag kröp på alla 4 som en apa för att känna mig fram med händerna. Vi kom tillslut ner i alla fall. Walken skulle ta 1,5tim sa guiden men vi var borta i 3,5tim. Vi var helt slut efter detta och fötterna ömmade.

När vi äntligen skulle få krypa ner i våra sängar upptäckte Jack att han hade bedbugs i hans säng, inte kul! Så ingen vågade sova sen och det tog lång tid innan jag vågade sluta mina ögon. Jag vet inte om jag har blivit biten av dom än men jag har fått en himla massa myggbett i alla fall som kliar som bara den.