Idag är det midsommar hemma i Sverige vilket vi givetvis skulle fira här i Australien också. Det är första gången som jag inte är i Sverige på midsommar. Vi började dagen med att jobba, planterade tomater. Det är mycket skönare och mindre stressigt att plantera tomater än paprikor eftersom man bara planterar en sträng med tomatplantor och man är två som plantera tillsammans, så man då bara planterar i vartannat hål istället för i varje hål som man gör med paprikorna eftersom man planterar två strängar så man måste plantera en sträng var.  Efter lunchen idag fick vi glada besked, vi fick sluta en halv timme tidigare eftersom vi inte hade så mycket kvar att plantera men för mycket kvar för att jobba över. Så vi kunde komma hem till hostelet i tid för en gångs skull och slippa stressa med allt vi skulle hinna med idag.

Vi duschade, gjorde oss i ordning, tog på oss våra blommiga klänningar och lyssnade på svensk musik. Finns det något som är mer svensk sommar än Gyllene Tider?! Eftersom det inte finns några vilda blommor här i Australien kunde vi inte göra några kransar, så vi fick nöja oss med en tygblomma i håret. Man tager vad man haver som man brukar säga.

Joanna från England som vi bor med tyckte det lät kul när vi berättade om vår, så hon ville också vara svensk för en dag och vara med oss och fira. Man skulle faktiskt kunna tro att hon är svensk eftersom hon är blond med blåa ögon.

Innan solen gick ner passade vi på att ta lite kort ute vid poolen. För när solen gått ner blir det lite kyligare här och det finns inga direkta lampor eller sittplatser ute så det blev till att fira midsommarn inomhus i år. Det var sen dags att laga den årliga midsommarmaten som i år bestod av köttbullar, potatis, gräslöksdressing, ägghalvor med räkor på (istället för sillen), potatissallad och såklart jordgubbar med mjölk till efterrätt. Vi fick göra det bästa av situationen helt enkelt och jag tycker vi lyckades ganska bra. Men helt klart saknade vi sillen.

Sen var det dags att ta en nubbe i form av vodka i baren. Våra två rumskompisar Joanne från England och Danielle från Israel ville också vara med och skåla så vi visade hur svenskar shottar och ”sjöng helan går”. Alla i baren vände sig och kollade på oss, haha. Vi träffade sen Lisa och Sanna som också är svenskar och satte oss med dom och pratade bla. massa svenska sommarminnen. En midsommar utan dans runt midsommarstången går ju inte. Så en värmelampa fick bli vår midsommarstång i år. Vi svenskar drog ihop ett gäng och visade hur man dansar små grodorna. Alla fick sig ett gott skratt vill jag lova och tyckte vår svenska tradition var helknäpp. Jag fattar inte hur dom kan tycka det, haha.

Det blev verkligen en annorlunda midsommar men ändå lyckad. Eftersom vi skulle upp och jobba dagen efter blev det en ganska tidig kväll till sängs. Enda positiva var att endast två farmar skulle jobba imon så vi slapp åka dit så tidigt. Vi fick en halv timmes sovmorron och slapp dessutom sitta på farmen och vänta, utan kunde istället börja jobba direkt när vi kom dit.

Två veckor har nu gått sen vi började jobba. Jag måste säga att tiden här går väldans fort. Vår första vecka blev en ”mjukstart” då vi jobbade fyra dagar och fick sen ledigt 3 dagar pga. att det kom lite regn så det blev för lerigt att jobba. Vi bestämde oss då för att bekanta oss med folket på hostelet och festa lite. Ganska snabb lärde man känna folk och nu känns vi mer eller mindre som en stor familj här. Man hälsar på alla och känner sig inte längre som en främling.

Hostelgänget

Jag har ju innan berättat att vi har ”replantat” (plantera nya plantor istället för dom vissna). Vi har nu fått avancera upp oss och fått testa på att plantera på riktigt. Dom kör med 2 traktorer, sen sitter vi två stycken bakom i en slags kärra full av plantor och sticker sen ner plantorna i raderna. Det kanske låter enkelt men det var precis var det inte var! Det såg ut som traktorn körde jätte sakta men när man väl satt där bakom gick det undan. Det gällde att tänka snabbt och vara kvick i händerna. Jag missade hur många plantor som helst och bara tänkte att hur fasen ska jag klara detta?! Dom andra tjejerna som vi nu jobbar med var jätte duktiga och hade en bra teknik, det såg så lätt ut men var så svårt. Jag tänkte flera gånger att nu ger jag upp. Vi planterade först i rader där en rad tog 15min att göra. Det var jobbigt för ryggen för man måste hänga sig över raden när man ska trycka i plantan. Sen blev raderna längre och tog då istället ca30min!!! Fatta hur jobbigt det var då! Jag hade ont i rygg, rumpa, axlar och i händerna. Jag tänkte återigen att jag kommer aldrig klara detta, jag ger upp nu. Dessutom var plantorna mycket mindre än vad dom brukar så dom bara gick sönder hela tiden. Efter några dagar fick jag in en bättre teknik, å vet ni vad…jag klarade det visst!

Det är svårt att ta ett kort in action för man är så himla lerig om händerna och man känner sig så turistig som ställer sig och tar kort på jobbet. Så jag tog detta kortet lite i smyg på en rast. Men ni ser i alla fall hur trktorn ser ut och kan föreställa er hur plantningen går till.

Till pappa och farfar som gillar traktorer. Har ni sett en sånhär hög traktor innan med bara 3 hjul?!

Andra veckan fick vi också ledigt över helgen. Denna gång pga att plantorna var för små och tog slut. Man vill jobba och tjäna pengar men det är ändå skönt att vara ledig. Vi hade riktigt fint väder hela helgen och låg vid poolen och bara latade oss. Vi har nu lärt känna lite mer folk på farmen och bestämde oss för att ha lite personalfest och gå ut i ”town” med farmengänget. Det är ett härligt gäng med folk från alla möjliga länder. Jag och Emelie är dom enda svenskarna sen är där folk från Italien, Tyskland, England, Kina, Holland mm. Vi träffade flera från Barnacles (vårt förra hostel) när vi var ute. Dom berättade att dom fortfarande inte fått jobb. Det kändes bra, då gjorde vi rätt val i alla fall som bytte hostel. Jag trivs verkligen med mitt jobb, vi hade inte kunnat få det bättre!

Jag har nu fått mina två första löner eftersom vi får betalt veckovis. Så det är skönt att äntligen få lite inkomst igen. Å vet ni va?! Vi får betalt för våra raster inkl lunchrasten! Hur sjukt är inte det.

Det är lite kyligare på mornarna här så vi har införskaffat oss långbyxor att dra över shortsen. Men på dagarna är det sjukt fint väder sen! Inte ett mol på himmeln och strålande sol hela dagarna med runt 25grader. Hörde att det inte är så fint väder hemma i Sverige, man kan ju undra om det är Australien eller Sverige som har sommar nu egentligen?!

Jag, Emelie och Sonja (från Italien), det är vi tre som har lite olika uppgifter vilket jag tycker är skönt. Jag gillar omväxling och man får använda lite olika delar av kroppen istället. Vi både planterar, planterar om och nu har vi också fått testa på att rensa bort ogräset från tomatplantorna och gångarna.  Jag säger bara såhär: om jag inte kommer hem vältränad nu så kommer jag aldrig köpa ett gymkort. För om inte detta ger nått så kommer aldrig ett gym göra det heller. Att vara här på farmen är som att träna i 10tim. Det är riktigt jobbigt. Varje dag har man träningsvärk på ett nytt ställe i kroppen.

Jag in action, rensar ogräs hos tomaterna

Ogräs på vänster sida som vi ska ta bort. Det ska se ut som på höger sida, så vi har att göra vill jag lova. Och det är inga korta rader precis. Det tar 30min till 1tim att göra en rad!

Sonja, Emelie och jag

Massa tomatplantor

Här vattnar dom tomatplantorna

Det är nu bestämt!!! Min älskade familj och Emelies familj kommer ner till Thailand och möter upp oss i september för att tillbringa två veckor tillsammans allihopa! Det ska bli hur kul som helst, jag kan inte fatta att det är sant. Jag trodde aldrig att det skulle funka men nu är det bokat. Emelies familj har en stuga i Thailand i Hua Hin och vi ska hyra en stuga jämte. Jag längtar redan!!!

Idag hade jag riktigt ont i benen, men det var bara att kämpa på. Jag älskar min nya mobil med radio på. Jag lyssnar på australiensk radio, typ Rixfm och försöker bli bättre på engelska. Så jag och Emelie går där och diggar till musiken mellan paprikaplantorna. Idag fick vi veta att vi kommer plantera i 2 månader. Jag trodde vi skulle få plocka frukt och packa också men tydligen hinner inte det mogna. Det tar 11 veckor innan det kommit några paprikor. Men tur är väl det för alla farliga djur finns om man plockar frukt och det är tydligen mer slitsamt för kroppen. En tjej idag hittade en dödlig orm bland tomaterna idag. Dessutom får man oftast betalt för hur mycket man plockar och inte per timme som vi nu får betalt för. Så jag trivs med att plantera och det är ändå ett chill jobb. Jag har också fått lära mig nu att dom röda och gröna paprikorna är av samma planta, (den plantan vi nu planterar). Den gröna är omogen och den röda är mogen. Därför kan man ibland se en grön paprika som är lite röd och tvärtom. Det är också därför dom flesta gillar den röda bättre än den gröna för att den gröna är omogen och lite besk i smaken. Så nu vet ni det också.

Vi hade som mål idag att jobba fram till ”toan”, bajamajan så vi slapp gå så långt när vi skulle kissa. När vi nästan var framme vad händer då?! Jo dom flyttade givetvis på den, typiskt. Så vi fick kissa i buskarna istället för det tar för lång tid att gå till toan, och eftersom man dricker flera liter vatten om dagen behöver man göra sitt behov ganska ofta under en dag. Men ska vi behöva göra såhär i 2 månader?! När det sen var dags att göra nummer 2 på den riktiga toan och jag lyfte på toalocket satt där en limegrön gigantisk groda på insidan av toan. Gissa om jag blev rädd. Men den var tydligen inte farlig som tur väl var.

Jag kommer inte uppdatera min blogg nu på ett tag. Det kommer ju hända ungefär samma saker varje dag nu, så det finns inte så mycket att skriva om. Men nu vet ni att jag har det bra och att jag nu jobbar på en farm och som det ser ut nu så kommer jag stanna här i 2 månader.

Om jag inte hade ändrat min flygbiljett hade jag varit hemma i Sverige nu den 10/6. Men istället blev det en sommar på en farm i Australien. Inte helt fel det heller, en annorlunda sommar. Hoppas ni där hemma får en bra och skön sommar i Sverige!

Vi hade ställt klockan på 4.30 för att hinna äta lite, packa väskan och så. Det var faktiskt inte så jobbigt att gå upp som jag hade trott. Men detta var ju första dagen också, det blir väl värre antar jag. Grejen är den att folk på hostelet jobbar på olika farmar. Eftersom bussen ska hinna köra alla måste några vara på jobbet tidigare. Oturligt nog har det blivit vi som han kör först av alla. Därför var vi tvungna att sitta och vänta i ca. 30min och vänta tills klockan blev 6.30 så vi kunde börja jobba. Det var fortfarande mörkt ute när vi kom till farmen men började sen ljusna utan att man ens tänkte på det. Vi blev sen skjutsade till vårt fält och det var bara att sätta igång och jobba från där vi slutade igår. Det kändes i ryggen och armarna men mest kändes det på baksidan av låret när man böjde sig ner. Varje steg var en börda dom första timmarna innan man hade blivit varm i kroppen. Eftersom det var så tidigt på morgonen var det väldigt fuktigt och blött ute, vilket gjorde att jorden blev väldigt geggig som man gick på. Därför sjönk man ner typ hela tiden och blev väldigt lerig om fötterna och övriga kroppen, inget jobb för den som är rädd för att bli skitig om man säger så. Att jobba i converse här är kanske inte det bästa men vad gör man som backpacker?

Vi fick in en bättre teknik idag och jobbade dubbelt så fort som igår. Vi nästan skrattade åt det vi hade gjort igår och fattade inte hur vi bara kunde hunnit med så lite igår. Övning ger färdighet som man brukar säga. Vi räknade också ut att under en dags arbete böjer vi oss ner minst 4000gånger! Inte undra på att man får ont här och där. Vädret idag var helt perfekt att jobba i. Det var skön värme och det fläktade skönt. Vi har kommit på att detta jobbet är rätt shysst. Jag och Emelie går på ett fält själva. Vi kan göra lite som vi själva vill, ta raster när vi känner för det. Vi jobbar bara dom dagarna det är fint väder vilket innebär att det nästan alltid är sol ute när vi jobbar. Det finns alltid någonting att göra så dagarna går faktiskt fort och man behöver inte tänka så mycket på det man gör. Vi bara går där och lyssnar på musik och trycker ner lite plantor här och där. Inte hel fel sommarjobb faktiskt.

Vi frågade Barbera (chefen) idag hur mycket vi skulle få jobba. Han svarade då: varje dag, det finns alltid något att göra här. Vi trodde att han skämtade när han sa så. Vi pratade sen med dom andra som jobbar här och då berättade dom att dom var inne på sin 19:e dag i sträck nu. Dom sa att man jobbar alla dagar förutom om det regnar. Så jag och Emelie kommer får jobba många timmar, vilket vi bara tycker är bra. Vi är här för att jobba och kan likaväl jobba så mycket som möjligt. Vi jobbar från 6.30-16.30 och har 30min rast. Vi räknade ut att om vi jobbar 10tim om dagen tjäna 1260kr/dag, 8820kr/vecka, 35280kr/mån, sen är det 13% i skatt på detta. Vi kommer jobba här i 2 månader så resten får ni räkna ut själva men jag hoppas verkligen och tror att vi inte kommer åka härifrån helt urfattiga i alla fall. Det suger dock att hostelet kostar 1500kr/vecka! Vilket blir 6000kr/månad för ett jäkla äckligt rum!

Efter jobbet följde vi med och handlade idag istället. Vi storhandlade verkligen, lika bra det eftersom man måste planera alla måltider väl när affären ligger så långt bort. Mer än så hinner man inte med om dagarna. Man jobbar hela dagen, kommer hem, lagar mat, duschar och sen är det dags att sova så man får lite sömn innan det är dags att stiga upp igen.

Vårt nya rum/hem, väldigt stökigt som ni ser

VI HAR FÅTT JOBB!!!

Vi är så jäkla grymma!!!

Både jag och Emelie vaknade av att hennes mobil ringde kl. 08.00 på morgonen. Jag hörde att hon lät väldigt glad när hon pratade och jag förstod direkt att det handlade om jobb. Plötsligt frågar hon mig: kan vi börja jobba idag? Ja säger jag utan att ens tänka efter. Vi båda ville ju börja jobba så fort som möjligt. Samtalet avslutades och Emelie säger: vi ska jobba kl.12 idag. Dom kommer och hämtar oss kl.11 så vi har knappt 2 timmar på oss att packa och checka ut. Vad hände?! Vi bara skrek av glädje så att dom andra i rummet vaknade, vi fixade det till slut! Det var Barbera (farmaren) som ringde och sa att vi fick jobba hos honom. Han och Paul samarbetar tydligen och dom hade pratat med varandra om oss och tyckte vi verkade vara 2 drivna tjejer som absolut skulle ha ett jobb. Vi är så grymma!

Vi blev så ivriga av att ha fått ett jobb så vi glömde fråga vad det var för jobb, hur mycket vi fick betalt och hur mycket vi skulle jobba. Tänk om det bara var några timmar varannan dag. Vi visste ingenting mer än att vi hade fått ett jobb. Vi packade ihop våra saker lite snabbt och var sen tvungna att checka ut. Grejen var bara den att vi betalade hyra för en hel vecka igår och man får inga pengar tillbaka. Så det sög lite, men vi hade ju i alla fall ett jobb nu.

Ägarna på Barnacles typ dumförklarade oss som checkade ut nu och strök oss från jobblistan när vi nu kommit så högt upp på den. Dom berättade också att både Paul och Barbera är svin, att Bearbera inte hade råd att betala sina arbetare, att jobben var jätte dåliga, slitiga och dåligt betalt. Vad hade vi gjort?! Strukit oss från listan för att få ett jobb som var skit och dessutom var vi tvungna att betala en dyrare hyra på Aussie Nomads där vi nu skulle bo. Kommer vi ens tjäna några pengar och vad är det för jobb vi tackat ja till egentligen?! Många tankar snurrade i huvudet medan vi satt och väntade på att dom skulle komma och hämta oss. Men vi kunde väl inte tacka nej till ett jobb? Vi vet ju inte alls när vi hade fått ett annat jobb annars. Kanske nästa vecka, kanske nästa månad. Folk från hostelet trodde inte sina öron när vi berättade att vi fått jobb. Vi väntade en vecka sen fick vi jobb. Dom flesta har väntat i flera veckor-månad och fortfarande inte fått jobb.

Oroliga som vi var bestämde vi oss för att ringa svensken som vi träffade på Mc´donalds häromdagen och rådfråga lite. Hon tyckte också det var ett svårt val men att vi skulle ta jobbet och se vad det var. Hon sa att timlönen ska ligga mellan 8-18$/tim. Hon sa: får ni 8$ är det dåligt men får ni 18$ ska ni ropa till Gudarna och tack! Hon packar tomater och tjänar 14$/tim. Det var skönt att prata med henne så man vet lite vad man kan begära i betalning. Man har ju hört om skitjobb med skitbetalning, sånt vill vi inte ha!

En halvtimme efter utsatt tid kom Barbera och hämtade oss (vi var lite oroliga ett tag att han inte skulle komma, att allt bara var en lögn). Han körde oss till hostelet och vi bara slängde in våra väskor på rummet sen var dags att bege oss till farmen, spända av förväntningar. Vi blev introducerade av en tjej som berättade lite om farmen och dom regler som finns här. Så berättade hon sen om lönen, 18$/tim! Hörde vi rätt?! Svensken sa ju att det var jätte bra lön. Allt kändes så himla bra såhär långt. Alla var trevliga och det verkade vara en seriös farm!

Sen var det upp till bevis. Nu skulle vi bevisa att vi var ”hardworking girls ”. Vi blev skjutsade ut till ett stort fält med massa små gröna plantor på. Detta var ”capsicum” eller paprikaplantor som det heter på svenska. Dessa plantor sattes för tre dagar sen. Tydligen är det några insekter som äter upp fötterna på vissa. Mitt och Emelies jobb var nu att gå rad för rad och byta ut dom plantor som var dåliga. Det var inte så svårt. Man såg ju tydligt vilka som var dåliga eftersom dom låg ner och var vissna. Grejen var bara den att vi var tvungna att bära på en platta med ca.200plantor på och böja oss ner varje gång man skulle plantera en ny. Otränad som man nu har blivit började det efter ett tag att kännas i rygg, armar och lår. Dessutom var det stekande sol ute och vi hade inga handskar på oss så ni kan ju tänka er hur smutsiga vi var om händerna efter att ha planerat ett tag.

Solen började gå ner och vi jobbade till solnedgången. Det var riktigt fint, himmeln var helt orange. Vi jobbade från 13-18 och vi hann plantera runt 1000 plantor, vilket vi tyckte var bra för att vara första dagen. Men om man kollade på fältet hur mycket vi hade kvar att göra var detta vi hade gjort idag INGENTING, för fältet var riktigt stort. Jag tänkte hur fasen ska vi klara av detta. Vi hade bara jobbat halva dagen idag mot vad vi skulle få jobba imon och jag var redan helt slut i kroppen.

Vi blev sen skjutsade tillbaka till hostelet i en minibuss tillsammans med dom 5 andra backpackerna som också jobbar på farmen. Vi var nu riktigt hungriga efter att bara ha ätit 3 ägg till lunch och lite gröt till frukost. Eftersom hostelet ligger en bit från centrum kör dom in med bussen vissa dagar för att handla. Så jag och Emelie bestämde oss för att följa med

För att köpa lite mat. När vi kommit halvvägs hade det hänt en olycka och det gick inte att komma förbi med bilen så vi fick gå tillbaka till hostlet eftersom bussen inte kunde vända på den smala vägen och var tvungen att vänta tills olycksplatsen var uppstädad.

Som tur väl var hade vi lite mat med oss från förra hostelet. Men vilket värdelöst kök det är här! Det finns knappt inga grytor, dom som finns är odiskade och skitiga eftersom det inte finns något diskmedel. Plattorna blir aldrig varma så det tar en hel evighet att laga mat. Köket är trångt och äckligt! Vårt rum är också jätte äckligt. Det luktar instängt och blöt handduk, inte så konstigt kanske när det inte finns någon ventilation. Vi bor nu med 2 israeliska tjejer och en engelsk tjej och dom är inte alls renliga av sig. Det ligger kläder överallt och gamla matrester. Det var sen dags att sova eftersom vi ska åka med bussen som går 6.45 imorgon bitti!

Vi ringde till Paul idag och hörde om han hade hittat något jobb åt oss eller om vi skulle bo kvar här på Barnacles, för vi var nämligen tvungna att betala ny hyra idag eftersom vi nu bott här i 2 veckor. Han sa att det nog skulle dröja ytterligare en vecka innan vi hade jobb så han tyckte vi skulle bo kvar en vecka till på Baracles. Så vi betalade ca 1000kr för en ny veckas boende. Vi känner att vi har gjort allt man kan göra nu för att få ett jobb! Vi har en del kontakter och har slängt ut lite krokar här och där. Så vi får ge det en vecka till och se vad som händer. Därför gick vi till biblioteket idag för att leta reda på lite fakta om Asien och börja planera vår resa lite istället för att söka jobb som vi annars har gjort om dagarna nu. Det ska bli så himla kul att åka dit. Något vi båda verkligen ser fram emot.

Det har regnat idag så vi har hållt oss inomhus. När vi satt på vårt rum ringde plötsligt Emelies mobil. Det var Paul. Han berättade att han kanske hade hittat ett jobb åt oss! Hörde vi rätt?! Det var inte helt säkert men han ville bara göra oss beredda. Vi ska ringa honom imon förmiddag. Det är så sjukt, kan detta verkligen vara sant?! Vi vågade inte hoppas för mycket men det lät positivt…

Nu har det äntligen blivit helg i denna lilla stad. Min och Emelies plan var nu att gå ut på krogen och ragga efter farmare som en sista utväg på vårt jobbsökande. Någon farmare måste väl vara ute och ta en öl såhär på helgen och sen träffar han 2 helt fantastiska hårt jobbande svenska tjejer svenska och jobbet är vårt! Så var planen i alla fall.

Några på hostelet hade fixat en BBQ för dom som ville ha. Vi fick hur mycket korv, hamburgare, sallad, chips vi ville för 20kr. Så himla billigt och så himla gott! Vi satt sen tillsammans hela hostelet och pratade, åt och drack lite. Väldigt trevligt. Det fanns en del ”vanliga” människor här också men också en del lite lustiga. Men man känner nu att man kommit in lite mer i ”gänget” här på hostelet.

Vi gick sen ner på ”stan” och in på en pub. Jag hade faktiskt inte så höga förhoppningar och trodde inte det skulle vara alls mycket folk ute. Men oj vilken chock jag fick. Det var ju massa folk där. Först kom man till en bar som man kunde gå igenom och kom då till en jätte mysig bakgård där det fanns massa sittplatser och ett dansgolv. Det kom sen fram en man i 30års åldern och började prata med oss. Han såg inte alls ut som en farmare men vi tänkte att det skadar ju aldrig att fråga. Vi berättade att vi gör allt för att få ett jobb nu, att vi t.o.m. har gått till en farm och att vi är hårt arbetande tjejer. Han sa det att om vi gått till en farm så måste vi vara starka tjejer. Han viskade till oss att vi kommit till rätt person, han var rätt person att prata med. Det visar sig då att han äger en farm! Kunde det vara sant?! Han samarbetar tydligen med Nomads (hostelet som vi var på och pratade med Paul) och vi fick även träffa några tjejer som jobbade på hans farm och dom sa att han var jätte bra och att dom trivdes med jobbet. Det var alltså sanning allting! Han sa att han skulle fixa ett jobb åt oss men så hade han ju druckit lite så jag och Emelie vågade inte hoppas på för mycket. Vi fick han mobilnummer och skulle ringa honom dagen efter.

Det gick sen en gratisbuss från puben vi var på ut till Queens beach. Vi hade inte en aning om vad detta var men alla åkte dit så vi hängde på. Det visade sig då vara värsta nattklubben med massa folk, grym musik och ett stort dansgolv. Detta trodde jag verkligen inte om lilla Bowen. Det blev en lyckad kväll med i alla fall en kontakt till en farm. Så min och Emelies plan hade lyckats.

Dagen efter ringde vi upp farmaren. Lite nervösa för att han inte skulle komma ihåg oss. Men det gjorde han. Tyvärr hade han inget jobb åt oss nu men han skulle hålla oss i minnet och ringa oss om han hittade något. Typiskt också, inget jobb denna gången heller! Vi satte oss sen på Donken (eftersom det är gratis WIFI (internet) här) och började söka efter farmar på internet. Vi hittade ett 10tal farmar som vi ringde upp. Tyvärr fick vi samma svar av alla: nej tyvärr vi har inget jobb åt er just nu. Det känns nästintill omöjligt att få ett jäkla fruktjobb här. Vi har verkligen testat allt, t.o.m ringt farmarna personligen för att se om läget verkligen är så illa som alla säger. Och det verkar tyvärr vara så. Vi träffade även en svensk tjej på Donken (från Umeå), hon hade jobb på en farm och fick vårt nummer ifall dom behövde mer hjälp. Vi har ändå en del kontakter nu men inget jobb. Vi har också sökt efter hostel och jobb typ hela vägen från Bowen upp till Cairns och ringt flera ställen men det är samma sak där. Nästan hela östkusten är drabbad och har inga jobb så det är inte lönt att flytta på sig. Vi har bestämt oss för att stanna här en vecka till i alla fall och se vad som händer. Men vi har inte tid att vänta, vi måste ha jobb nu för att hinna jobba i 2 månader innan vi beger oss till Asien.

Lite som är kul att veta om Bowen och vårt hostel!

Bowen trodde jag var en liten, liten stad. Det är väldigt litet men det finns verkligen allt här. Alla slags affärer, post, Mc´donalds, Subway, bibliotek, nattklubbar, flera fina stränder, biograf, ja vad mer kan man begära. Bowen ligger precis vid havet och det är väldigt mysigt här på något sett med en fin natur och fina solnedgångar. Det var tydligen i Bowen som filmen ”Australia” spelades in.

Vårt hostel ligger i centrum så det är nära till allting. Men om man ska till dom fina stränderna måste man ta bussen i typ 10min för att komma dit. Jag och Emelie bor nu i ett rum med fyra andra. Det enda jobbiga med detta rummet är att för att komma till dom andra rummen så måste folk gå igenom vårt rum först, för att sen komma till deras som ligger bakom vårt rum eller hur man nu ska förklara det. Så det är en del spring här men det är så man överlever. Jag är van efter att ha varit backpacker i 4månader och haft folk springandes in och ut hela tiden från rummen. Så i mitt rum har jag nu en säng, en våningssäng. Jag sover där uppe och Emelie sover under mig och så har jag ett litet skåp där jag har alla mina kläder och allt annat som annars har varit i en väska i några månader nu.

Det första vi fick göra när vi kom till detta hostelet var att tömma väskorna på alla kläder, tvätta dom på det varmaste programmet man kan och sen spraya väskan med ett speciellt spray. Allt för att ta död på ev. bedbugs som är vanligt bland backpackers. Det är små löss eller vad man ska kalla det som trivs i sängar och på kläder där det är varmt. Dom kryper sen på kroppen och suger blod och lämnar kvar små röda prickar (som myggbett) och detta kliar riktigt mycket. Som tur väl är har jag sluppit detta men jag har sett andra blivit drabbade och det ser inte kul ut. Hostelet har det som policy att alla måste göra denna procedur innan dom flyttar in på hostelet. Det är bra men det tog sin lilla tid att tvätta allt, hänga upp det på torkning och sen plocka ner det ingen.

På hostelet finns det ett helt okej kök, stort och rymligt med ugn (inte helt vanligt bland hostel här i Aussie), ett tv-rum och en liten bakgård med ett pingisbord, en liten grusplan med en basketkorg och en gräsplätt där det finns några bord att sitta vid. Där har ni mitt hem för dom kommande 2 månaderna!

Säkert hälften av alla som bor här på hostelet är Kineser, Koreaner och Japaner. Jag ser inte skillnaden på dom. Och jag hatar dom asiaterna som bor med oss för dom snarkar så jäkla högt. Jag måste somna med musik i ögonen för att kunna somna och ibland vaknar jag mitt i natten av att dom snarkar så högt! Sen är det väldigt många Tyskar som bor här, en svensk kille och som vanligt en massa engelsmän. Jag och Emelie är bland dom nyast inflyttade här, dom flesta andra har varit här i flera veckor utan jobb. Så folk börjar bli väldigt rastlösa och förslappade. Dom sitter typ på samma ställe hela dagen, ute vid vårt långa matbord och vet inte riktigt vad dom ska göra. Det känns lite som en dokusåpa när folk är instängda i ett hus och inte får gå därifrån. Jag har svårt att tänka mig att någon av dessa människor har varit lika aktiva i jobbsökandet som jag och Emelie har varit. Folk går nog bara och väntar på att hostelet ska fixa jobb till dom verkar det som. Deras höjdpunkt är när det är dags att laga mat. Dom lagar så komplicerad mat som möjligt med så många moment som möjligt, allt för att fördriva tiden. Och då ska vi inte tala om alla asiater och deras mat. Varje dag får man se och lära sig något nytt. Man kan inte säga annat än att dom är grymma på att laga mat, dom vet precis vad dom gör. Det är nästan pinsamt när jag och Emelie kokar upp vatten till våra nudlar och kallar det för mat.

Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till beachen idag för att få tankarna på något annat ett tag. Det var en riktigt fin strand. Jag blev faktiskt förvånad för jag trodde inte den skulle vara så fin. Värmen var perfekt, typ som svensk sommarvärme. Man kunde ligga på stranden utan att svettas ihjäl som vi annars har gjort tidigare här i Australien. Sista bussen tillbaka till hostelet gick vid 14.00 så vi var tvungna att ta den. Vi började prata med chauffören och frågade om inte han visste någon farm som behövde hjälp. Det gjorde han, eller han visste en farm i alla fall! Han hade tydligen hjälpt 2 tjejer för några dagar sen att fixa jobb. Han ringde upp farmen men dom behövde ingen hjälp nu. Vi fick deras nummer och ska ringa dit igen i nästa vecka. Typiskt också. Ännu ett hopp som släcktes. Vi frågade sen chaffisen om det gick någon buss till Nomads (hostelet där vi har haft kontakt med ägaren som vi ringde en dag försent till för att få jobb). För vi tänkte åka dit och kolla hur hostelet såg ut och visa oss för Paul som han heter. Det gick tydligen inga bussar dit men vår snälla chaffis fixade så vi fick åka med i hans buss ett tag. Sen fick vi åka skolskjuts med alla små barn till hostelet för det var den enda bussen som körde förbi där. Vår chaffis var så himla snäll, han ville verkligen hjälpa oss. Alla barnen verkade också gilla honom, kanske var det för att han hade en gigantisk låda med godis som han bjöd alla barnen och mig och Emelie på.

Vi träffade sen Paul och fick se oss runt på hostelet. Det var rena lyxen gemfört med vårt gamla hostel. Det fanns en pool med fullt av solstolar runt, dom hade en bar och en liten restaurang. Allt var så himla nytt och fräscht och dom som bodde där var mer min och Emelies typer, vanligt folk. Man kände sig genast välkommen då dom flesta hälsade på en. Vi hade gärna flyttat hit men grejen är den att vi står ju på en lista på vårt hostel nu för att få jobb. Om vi byter hostel stryks vi från den listan och Paul visste inte när han kunde ge oss något jobb. Så vi bestämde med honom att vi ska bo kvar på vårt hostel och hålla kontakten med Paul. Så när han hittar något jobb hör han av sig till oss. Han bjöd oss sen på en kanna öl och vi satt ute vid poolen i solen och njöt av detta. 3 irländska killar slog sig ner vid vårt bord och vi började prata. Dom berättade lite om hostelet, jobb och hur det är här. Allt verkade jätte bra. Det kom sen flera busslaster med folk som kom hem från jobbet. Hur kan det vara så många som har jobb här men inte på vårt hostel?! Paul berättade att det var 70pers som bodde på hostelet och nästan alla har jobb. Lite skillnad från vårt hostel där max 20pers jobbar. Fast han berättade också att i vanliga fall brukar han ha det dubbla, 140pers här, men pga naturkatastroferna finns det inte jobb till så många. Vi fick sen skjuts tillbaka till vårt gamla hostel där man kunde tro att tiden stått stilla medan vi varit borta för folk satt på precis samma platser som när vi åkte i morse och gjorde samma saker. Dom skulle bara veta vad vi har varit med om idag!

Den underbara beachen, kolla in vattnet

Redan Juni?! Vart tog maj vägen?? Tiden går så himla fort. Jag och Emelie vill inte tro att det inte finns några jobb. Något jobb måste det ju finnas för två blonda svenska tjejer! Det känns som alla andra på vårt hostel har blivit förslappade av all väntan och vill ha allt serverat på ett silverfat. Men om det inte finns några fruktjobb så måste det ju finnas något annat. Så vi tog med oss våra CVn och gick runt till restauranger och affärer och frågade efter jobb. Det var mer positivt än vad vi hade trott. Vi fick fylla i flera ansökningsblanketter och vissa ställen sa att dom behövde folk fast inte just nu :/ Till vår förvåning fick vi tom. komma på en intervju på Mc´donalds. Men tyvärr fick vi inte jobbet eftersom vi bara kan stanna 2 månader.

Efter att suttit på donken och andats in deras feta doft var det dags för oss att äta lunch. På menyn idag stod det barnmat för vår del, vilket inte var en höjdare och inget vi kommer testa igen. Kall barnmat som dessutom såg väldigt oaptitlig ut. Nu har vi i alla fall testat det. Någon som har förslag på kall mat som man kan äta till lunch?

Vi gick också till posten och biblioteket och frågade om dom hade några nummer till farmar så vi kunde ringa till dom personligen. Men farmarna ligger tydligen under hemliga namn så att inte vem som helst ska kunna ringa dom. Vi fick däremot nummret till ett hostel som ligger en bit utanför stan och som tydligen har en del jobb.  Vi ringde dit och fick som svar att om vi hade ringt en dag tidigare så hade vi haft jobb idag. För det var nämligen 2 tjejer igår som fick jobb. Så himla störande! Han vi pratade med var trevlig och hjälpsam och vi bestämde att vi skulle hålla kontakten ifall nått nytt dök upp.

På biblioteket fick vi ett tips om en tomatpackning som låg en bit utanför stan. Så vi bestämde oss för att gå dit. 2 svenska blonda tjejer gick längs vägen som inte hade någon trottoar eller ens någon vägkant att gå på, bilar tutade på oss och vi fattade inte om det var för att vi gick på fel sida av vägen eller för att dom inte var vana att se så fint folk gå där. Det tog oss minst 45min att gå dit och svaret vi fick av tomatpackningen var: nej vi har inga jobb. Så det var bara att traska tillbaka hela vägen igen. Våra tankar gick då på att testa en sista utväg och skriva lappar att vi söker jobb och hålla upp dom samtidigt som vi gick och hoppas på att någon farmare körde förbi. Men insåg då att vi inte hade papper och penna med oss så denna idén rann ut i sand.

Vad hände med oss igår egentligen?! Varken jag eller Emelie hade ställt någon klocka och vi skulle vidare med bussen till Bowen idag kl.9.00. Som tur väl var vaknade vi i tid ändå och kom med bussen. Vi stannade bara en natt i Airlie beach för att vi skulle kommit till Bowen så sent igår med bussen, så då hade vårt hostel som vi bokat redan stängt receptionen. Men nu var vi framme i Bowen som kommer bli vårt hem för dom kommande 2 månaderna. Det såg ut att vara en mysig liten stad som låg precis vid havet och här verkade finnas det mest nödvändiga. Vi hade tänkt fixa ett jobb på någon farm med fruktplockning och alla säger att det är så lätt att få jobb När vi skulle checka in på hostelet kom chocken. Eftersom det varit cyklon och minst 2 översvämningar här, har säsongen förskjutits pga att dom har fått så om. Så det finns verkligen inte jobb nu! Hostelet hade en lista som vi blev uppskrivna på men vi var ju inte i toppen precis. Dom sa att nästa vecka kanske 15 tjejer skulle få jobb men vi är inte med i dom 15. Dom trodde att vi skulle få vänta minst 3-4 veckor på jobb! Men vi har inte tid att vänta! Vi har ju planerat att jobba i 2 månader. Måste vi nu vänta i en månad eller ännu mer har vi bara en månad kvar att jobba på. Hostelet är helt okej. Vi är mest tjejer som bor här eftersom farmarna vill ha mest tjejer. Vi bor just nu i ett dorm med fyra andra. En tysk, 2 koreaner och en kines. Folk som vi pratat med har varit här i veckor-månader och bara väntat på att få jobb. Det är kanske 5 av ca 30 personer på hostelet som har jobb.

Såhär låg det till, vårt flyg till Mackay gick 06.10 den 29e. Vi var tvungna att vara på flygplatsen 2 timmar innan, alltså 04.10. Det tog dessutom ca 30min att ta sig till flygplatsen. Vi var alltså tvungna att åka från hostelet ca 03.30 för at hinna i tid, så därför bestämde vi oss för att spara lite pengar och inte köpa någon hostelnatt mellan den 28-29, eftersom vi ändå knappt skulle hinna sova något. Därför var vi tvungna att checka ut idag 28/5 på förmiddagen innan 10.00.  Lite bakfulla efter gårdagen och mycket trötta efter bara några timmars sömn bestämde vi oss för att checka ut, lämna tillbaka nyckeln och allt men så la vi en sko i dörren så den inte stängdes igen. Vilket betydde att vi kunde gå in på rummet igen och lägga oss och sova tills städerskorna kom, haha. (Vi visste nämligen att dom inte städade rummen förrän på eftermiddagen runt 14tiden).

Vi käkade sen lite bakfyllemat på donken, sååååå gott! :P Vi hade sen en sista dag på oss att utföra våra ärenden här i Melbourne. I nästan en vecka har jag och Emelie försökt hitta ett smycke som vi vill gravera in något på som har med vår resa att göra, men vi har inte hittat något bra som inte kostar en hel förmögenhet. Vi gick till marknaden (som vi varit på i stort sett varje dag dom senaste dagarna) utan att hitta något. Men vad händer?! Jo vi får syn på ett halsband med en lite större rund kula på i silver. Perfekt! Kulan får symbolisera världen. En jätte duktig kille där graverade sen in äventyr, upplevelser, vänskap. Josefin & Emelie på den. Vi gjorde två likadana halsband, ett till oss var.

Jag hade sen bara ett ärende kvar som jag var tvungen att göra. Min kära telefon som jag har haft i snart 4år har börjat sjunga på sin sista refräng. Den stänger av sig hela tiden och har dom sista dagarna nu hängt sig, så tex. när mitt larm ringer på morgonen finns det bara ett sätt att stänga av det och det är genom att ta ut batteriet och då kan man inte snooza L Ibland har telefonen automatiskt stängts av sig under natten så larmet istället inte ringer alls! Så nu har jag fått nog, jag måste byta upp mig till en ny och fräsh telefon. Jag hittade den perfekta för mig, NOKIAs nya iphone, NOKIA 2730. Jättefin silverfärgad med kamera, radio, termometer, polyfoniska ringsignaler och det bästa av allt en massa spel med bla. allas vårt kära gamla SNAKE och Sudoku. Det roliga var att jag köpte den på posten för 150kr :D haha. Det som är mindre kul är att det enda språket man kan välja i telefonen är engelska, phillipinska eller kinesiska. Alltså inte svenska, vilket betyder att när jag ska skriva sms till er där hemma måste jag skriva utan T9. Det betyder att jag måste trycka fram varje bokstav var för sig eftersom den inte kan några svenska ord. Men det finns å,ä,ö så var inte rädda för att skriva till mig. Men nu vet ni varför det kan ta lite tid innan jag svarar er. Ge mig bara några veckor så kommer jag var grym på min nya super telefon! Jag säger bara iphone släng dig i väggen :P

Detta skyller jag på dig mamma :P för du frågar hela tiden om det finns något gott godis här. Givetvis när vi var klara med alla våra ärenden och bara skulle tillbaka till hostelet för att hänga i tv rummet gick vi förbi en godisaffär som verkligen var full med godis! För att få svar på mammas fråga var vi ju tvungna att köpa lite. Man plockade godis i en låda som dom sen hällde över på en våg i kassan och sen ner i en papperspåse. Detta var första gången på 4månader som vi köpte lösgodis och allt såg verkligen gott ut. Dom hade massa godis med melonsmak, gelégodis och naturgodis. Så det blev en hel del godis när vi sen väl var klara. Kalaset slutade på runt 70kr!!! (för mitt godis och lika mycket för Emelies). Men det var det värt för det var riktigt gott vill jag lova er.

Vi spenderade sen resten av dagen, kvällen och natten på hostelet i tv rummet där man inte behöver betala för att bo :P (fiffigt av oss va?!) Fast vi fick vissa sura miner från receptionen av en kille. Men hallå vi är fattiga backpackers och vi har redan bott på hostelet i över en vecka. Så om vi lånar tv-rummet lite spelar väl ingen roll kan man tycka :P När vi sen skulle ut på stan för att hitta en taxi som kunde köra oss till flygplatsen tänkte vi ju inte på att det var mitt i natten en lördag kväll och folk ville hem från uteställerna. Det var flera meter långa köer av folk som ville hem. Hur skulle vi göra, vi skulle aldrig hinna i tid om vi ställde oss sist i kön. Dessutom var det riktigt pinsamt att gå runt på stan med en fet väska på ryggen och en annan väska där fram på magen. Alla kollade på oss och det kändes som om någon hade skrivit med självlysande penna på oss: förvirrade backpacker som måste hitta en taxi NU! Så kom vår lilla ängel fram till oss, en australiensk kille. Inte jätte nykter men han visste vad han gjorde. Han tog med oss till en annan gata där det var lite mindre folk, men fortfarande långa taxiköer. Han var bra på att prata så han fixade så att vi fick ställa oss längst fram i kön (för vem kan säga nej till två svenska söta tjejer), och vi fick en taxi inom 5min.

Flygplatsen var typ världens minsta. Inga affärer var öppna och det fanns verkligen ingenting att göra där. Saken blev ju inte bättre när det visade sig att vi bara hade behövt checka in 1tim innan, vi var typ ensamma på flygplatsen när vi kom plus att planet givetvis hade blivit en timme försenat! Vi kom med planet den här gången i alla fall. Att flyga från Melbourne till Mackay tog 3timmar! Då flög vi i samma land, så ni kanske förstår då hur stort Australien är.

Det var så underbart härligt att äntligen komma till värmen igen! Det var skön värme. Som en svensk sommar. Inte så varmt att man svettas hela tiden utan lagom varmt. Grejen var bara den att vi var tvungna att vänta ca 8,5tim på att bussen skulle komma, som vi skulle åka med till Airlie beach. Vi hade tänkt vänta på flygplatsen men även denna flygplats var jätte liten. Så vi tog en taxi in till Mackay city, gick och la oss vid lagoonen och bara njöt av att äntligen vara tillbaka i värmen.

När man är i Australien måste man ju testa på att äta känguru. Vi har sagt många gånger att vi ska testa det men det har aldrig blivit av. Så nu äntligen var det dags. Vi hittade det perfekta stället här, Outback Jacks hette det. Och ni hör ju bara på namnet vad dom serverar för mat. Vi beställde först in känguru- och krokodilkött till förrätt. Jag gillade krokodilen bäst. Det smakade som någon slags fisk fast detta var mer i köttform. Kängurun hade väldigt speciell smak. Det smakade lite som lamm med väldigt stark köttsmak. Efter detta beställde jag in en hamburgare med kamelkött. Jag var först väldigt skeptisk till detta men kände att jag var tvungen att testa när jag nu hade chansen. Tro det eller ej men detta var faktiskt riktigt gott! Jag kan inte riktigt beskriva vad det smakade men köttet var väldigt fast och brunt som kameler är :P

Vi tog sen bussen till Airlie beach, checkade in på samma hostel som vi bodde på sist när vi var här. Det kändes lite som att vara hemma igen. Vi var här i en vecka förra gången så vi känner ju till stället. Vi duschade, dressade om och drack vårt kära goon. Sen var det dags att kolla in utelivet. Vi trodde först att det skulle vara helt dött i den här lilla staden eftersom det inte direkt är högsäsong här. Men det var riktigt bra faktiskt och bra musik.

Idag var det dags för mig och Emelie att för första gången åka med pendeltåg här för att komma till Puffing Billy. Vi lyckades galant med detta.

Puffin Billy är en gammal bevarad järnväg fån 20-talet med ett lok där man eldar med kol och som sprutar ut tjock rök och man drar i ett snöre för att tuta med skorstenen. Vi åkte på en gammal järnväg genom skog och på gamla träbroar (tänk balder på Liseberg). Allt skulle vara så likt som möjligt som det var på den gamla tiden. Konduktörerna hade gamla kläder på sig, man fick speciella pappersbiljetter som dom använde förr i tiden och vagnarna var väldigt gammeldags. Det kändes lite som i Madickenfilmen när dom åkte tåg, exakt sånna tåg var det. Det var en mysig liten tur men jag och Emelie har som sagt inte riktigt kläder för Melbourneväder så vi frös i stort sett hela resan. Det var skönt att hoppa in i en varm dusch sen när vi kom tillbaka till hostelet.

Vi satt och förfestade på hostelet och vår nya vän Dan hittade ett gigantiskt vinglas som vi hade väldigt roligt med. Stämningen var på topp och vi gick sen till en pub där vi mötte upp några svenska vänner från Växjö, som vi otroligt nog stötte på när vi var på great ocean road. Världen är bra allt liten! Det blev en bra avslutning på vår tid här i Melbourne.

Så var det äntligen dags att åka utanför Melbournes centrum, där vi har tillbringat våra senaste dagar och få se lite fin natur. Vi skulle nämligen åka great ocean road. Ni hör ju bara på namnet att det låter väldigt fint, vilket det också var. Vi åkte i en buss tidigt på morgonen och kom hem sent på kvällen eftersom det var en lång väg att åka, 243km längs Australiens sydöstra kust. Vägen byggdes av soldater som hade återvänt och är världens största krigsmonument tillägnat offren för andra världskriget. Vi har länge velat åka här och hade planerat att åka här på sommaren när det var varmt. Eftersom våra planer nu har ändrats fick det bli på vintern istället. Det var riktig kallt ute men solen sken och som vanligt hade vi tur med vädret när vi ska hitta på något.

Vi åkte en slingrig väg längs havet hela vägen med berg och dalar på andra sidan. Vi stannade på Bells beach som är en av Australiens mest kända surfingstränder. Besökte Cape Otway Lighthouse som är Australiens äldsta bevarade fyr.  Äntligen fick vi nu se fullt av koalor i det vilda. Var man än tittade upp i eukalyptusträden satt där små söta ullbollar. Dom är dock inte så livliga eller roliga att titta på eftersom dom tydligen vilar orörliga i ca 20 timmar per dygn och är sovande omkring 19 timmar. Men dom är sjukt söta!

Vi stannade också till i en regnskog där vi bla. fick se Australiens högsta eukalyptusträd och ett annat träd som tydligen var det högsta i hela världen! Det var riktigt högt, man såg typ inte toppen på det och stammarna var lika breda som en vägg, dom fick knappt plats på korten man tog och vissa stammar hade storahål som man kunde krypa in i. Det roliga var att det kom lite lite regn när vi var i regnskogen, passande va :P Det var faktiskt riktigt mysigt att gå här, bättre än Cape Tribulation uppe i Cairns.

Det mest kända på great ocean road är dom 12 apostlarna som är en samling kalkstenar. Dessa bildades genom att det svåra väderförhållandet från södra oceanen gradvis urholkade den mjuka kalkstenen och bildade på så vis grottor i klipporna som i sin tur rasade och kvar blev staplarna som är upp till 45m höga. Det var faktiskt riktigt häftigt att se och så himla vackert! Det gjorde ju inte saken sämre när vi fick se solen gå ner bakom klipporna. En hel lyckad dag helt enkelt!

Nu har vi äntligen en plan, tro det eller ej. Vi vet nu hur länge vi kommer stanna i Australien. Vi var på Qantas (flygbolagets) kontor och bokade om våra flygbiljetter. Från början skulle vi flyga från Sydney till Singapore för att mellanlanda, sen därifrån hem till Sverige. Men vi kom då på den brillianta idén att vi kunde ju likaväl stanna i Asien när vi ändå skulle dit, och resa runt lite där också :P Vi vill åka till Thailand, Phillipinerna, Borneo, Bali, Singapore och Malaysia. Så nu gäller det verkligen att vi får ett jobb så fort det bara går så att min dröm kan bli till verklighet med att åka till Asien. Jag har alltid velat åka dit och sa det till Emelie innan vi åkte till Australien. Hon var då inte så sugen men har ändrat sig. Från början skulle vi bara till Australien. Sen blev det Nya Zeeland och Fiji också, och nu hela Asien! Det ska bli så kul!!! Jag hade från början planerat att vara borta i 4 månader men nu blir det mer än det dubbla.

Vi har nu varit i Melbourne ett tag nu och sökt lite jobb. Vissa har svarat men sagt att dom inte har något jobb åt oss. Tydligen om man åker dit det är mycket fruktplockning och checkar in på ett hostel där så hjälper dom en med jobb. Hostelet har en lista som man får sätta upp sig på. När det blir ett jobb ledigt får den som står överst på listan jobbet. Så vår nya plan är nu att åka upp till Bowen där det tydligen ska finnas mycket fruktjobb och sätta upp oss på en lista och hålla alla tummar vi har på att vi får ett jobb. Tydligen har fruktsäsongen förskjutits lite pga översvämningarna som var i Queensland tidigare i år. Men dom tror att säsongen ska komma igång om några veckor och då behövs det folk. Så det gäller att vara på plats

Vi var sen på Peterpan och bokade:

*Great Ocean road 26/5

*Flyg från Melbourne till Mackay 29/5

*Buss från Mackay till Airlie Beach där vi kommer stanna en natt innan vi åker ut på landet för att söka jobb.

*Buss från Airlie Beach till Bowen där vi ska hitta ett jobb (är planen i alla fall) 30/5

Efter att ha jobbat ca. 2 månader är det dags för ett sista äventyr i Australien. Nämligen bege sig in till mitten på landet, till Alice Spring där den berömda Ayers Rock finns. Vi kommer åka buss dit från Townville 8/8. Bussturen tar mer än 24 timmar! Vi kommer sen åka på en 3 dagars tur i små jeepar och utforska ett helt annat landskap än vad vi nu sett. Det är öken och vildmark, Aboriginerna bor också här. Det ska bli häftigt.

*Från Alice Springs flyger vi sen till Sydney för att därifrån ta flyget till Bangkok 13/8

Själva Alice Springs äventyret var inte billigt men något som symboliserar Australien och vi kände att det är något som vi inte kan missa. Antagligen kommer vi bara åka till Australien en gång i livet och då gäller det att passa på. Att åka till Alice Spring kostar nästan lika mycket som ALLA aktiviteter vi gjorde på östkusten! Lite galna är vi kanske men man lever ju bara en gång! Vi har nu verkligen något att se fram emot och något som vi kommer jobbar för att tjäna pengar till.

På kvällen sen hade vi bingo på vårt hostel. Det var riktigt kul med mycket folk och fina priser. Och gissa vem som vann storvinsten den sista omgången?! Jo jag!!! :D Jag vann ett

6-pack öl, en 4 liters box Goon och en chokladkaka. Kanske har jag tur i spel i alla fall.

Lyxbackpackers som vi är har vi nu bytt till ett annat hostel. Fräshare än det förra men lite dyrare, det har vi jämnat ut med att leva lite fattigare nu. Våra måltider har i stort sett bestått av nudlar varje dag. Hostelet ligger mitt i centrum, det är fritt internet 24 timmar och vi får gratis frukost här. Från början var det tänkt att vi skulle stanna här i Melbourne för att jobba. Men vi har nu ändrat våra planer. Varför stanna i Melbourne när det är så kallt?! Vi är på andra sidan jorden och det är t.o.m varmare hemma i Sverige än här. Så nu är vår nya plan att stanna här ett tag i Melbourne för att söka jobb uppåt landet där det är varmt, i Queensland. Jag har nu äntligen bestämt mig för att stanna. Vi ska försöka få ett jobb inom fruktplockning eller liknande. Vore kul att testa på det eftersom det inte är sånt som man direkt gör i Sverige.

Vi är nu tillbaka i goonets hemland (det billiga vinet som är gjort på bl.a fiskrens, 4 liter kostar ca 70kr), så vi har ju varit tvungna att testa detta igen och se hur Melbournes nattliv var. Första kvällen vi var ute träffade vi en kille, Dan från England som nu jobbar i Melbourne. Han var rik och sa sig veta vilka ställen man skulle gå till. Eftersom jag och Emelie inte hade en aning om detta hängde vi med honom. Han tog med oss in på ett casino, första gången jag har varit på ett riktigt casino. Det var 2 eller 3 våningar med bara spel!!! Helt sjukt, och folk spelade som galningar. Jag vet inte hur mycket pengar Dan spelade bort och dessutom bjöd han oss på dricka hela kvällen. Vi har sen hängt med honom några kvällar och han har visat oss en del ställen här. Vissa mindre bra än andra. Vi var på ett ställe som var upp på taket på ett våningshus, en stor terrass. Det hade varit jätte mysigt om det varit varmt ute. Men som sagt det är svin kallt här så jag satt mest och koncentrerade mig på att överleva kylan. Inte ens lite alkohol i kroppen hjälpte.

Som sagt dessa dagar har mest gått åt till att föröka få någon struktur i våra liv. Vi måste göra upp en plan på hur länge vi ska stanna här i Australien och jag måste boka om min flygbiljett. Vi har varit på Peterpan nästan varje dag nu i en vacka och försökt göra upp en plan, men det är inte så lätt. Vi hade velat göra västkusten men det blir nog för dyrt. Och vi kan faktiskt inte göra allt vi vill. Vi har ändå gjort precis ALLT man kan göra på östkusten så vi kanske ska vara nöjda med det istället :P

Både jag och Emelie vaknade tidigt idag och bestämde oss för att gå upp då för att hinna kolla runt lite i Brisbane innan det var dags att flyga vidare. Eftersom vi är vana vid värma nuförtiden tog vi på oss shorts och linne. Solen sken men det kanske inte var shortsväder precis, kändes som alla kollade snett på oss. Vi gick till Peterpan för att reda ut lite hostelnätter, satte oss på internet för första gången på väldigt länge nu och fyllde på mobilen med pengar så man äntligen kan använda den igen.

Vi gick sen en runda till parken för att se om dom hade byggt färdigt lagunen som inte var klar sist vi var här. Den var nu öppen och det hade faktiskt blivit riktigt varmt ute. Så varmt att jag och Emelie dressade om och la oss och solade lite. Så vi hade kanske inte tagit på oss fel kläder idag i alla fall.

Runt 14 tiden var det dags att flyga igen. Det var en riktigt fin flygning där man såg ner till marken hela vägen från Brisbane till Melbourne. Flygresan tog 2 timmar. Precis ALLA som vi har berättat för att vi ska till Melbourne har varnat oss för att det är kallt. Optimister som vi är tänkte vi båda att så kallt kan det väl inte var. Det var runt 15°C när vi landade. Ganska så snart efter vi landat bytte jag om till varmare kläder. Vi virrade sen runt efter vårt hostel och hittade det tillslut. Inte det finaste eller fräschaste precis så det blir nog till att byta hostel imorgon.

3-4/4 Aukland, Nya Zeeland

Så har vi nu kommit fram till Aukland på Nya Zeeland. Flygningen gick bra, vi sov hela resan. Det var inte alls mycket folk på planet, max 30pers så man kunde ha en hel rad med 3 säten för sig själv och ligga ner. Vi var framme i Aukland 05.00 på morgonen deras tid och tog bussen till hostelet. Så fort vi klev av bussen kom det fram två killar till oss och började prata. Dom berättade att Aukland hade vunnit någon rugbymatch så det var värsta festen i stan, och det märktes för folk skrek och tjoade överallt. Vi undrade vart vi hade hamnat. När vi kom fram till vårt hostell berättade dom att idag skulle man ställa om till vintertid, alltså en timme bakåt vilket betydde att vi fick vänta ytterligare en timme med att checka in, eftersom incheckningen inte var förrän 13.00. Eftersom inte klockan var så mycket och vi inte hade något att göra la vi oss i tv rummet för att vila lite.

På eftermiddagen var det dags att utforska staden. Alla har sagt att det är så kallt i Nya Zeeland. Visst det är kallare än Australien men solen sken idag så det var riktigt skön värme, typ som i Sverige. Det första vi la märke till här på Nya Zeeland var att dricksvattnet är kallt, lyx. När vi sen gick ut på stan la vi märkte till deras trafiklysen. När den gröna gågubben lyser så rör den på sig och sen visas siffror på hur lång tid man har kvar för att gå över vägen, lite kul faktiskt. På prislapparna här står det ungefär samma priserna här som i Australien, bara det att den Nya Zeelänska dollarn är mindre än den autralienska vilket är väldigt förvirrande. Man tänker fortfarande att man ska gånga med 7 men nu är det istället bara med 5. Så lite billigare är det här vilket är skönt.

När vi sen skulle gå och handla mat till kvällen vilka träffar vi då där. Jo tjejerna från Holland som vi träffade först i Sydney och som vi sen har träffat lite överallt i Australien. Vi bestämde oss för att laga mat ihop. Det blev pasta och köttfärssås med grönsaker, riktigt gott.

Här på Nya Zeelnad har man riktiga täcken istället för bara lakan som man har i Australien och man har också värme fläktar istället för AC. Så visst är det kallare här.

Dagen efter bestämde sig Emelie för att hon skulle klippa sig. Vi gick till en salong som såg väldigt exklusiv ut. Det visade sig att dom hade elever där från skolan som klippte lite billigare. Eftersom Emelies syster är frisör så vet hon hur duktig man är när man går sista året på frisörskolan och hon ville bara toppa håret så hon tänkte att det borde dom ju klara. Det var en kille som klippte henne. Han var den sämsta jag någonsin sett. Han vågade knappt ta i hennes hår och var jätte osäker. Både Emelie och jag tänkte hur ska detta gå. Det slutade med en klippning som BARA tog 2,5 timmar (1,5timmars klippning och 1tim till att platta håret). Han var värdelös. Men håret blev okej tillslut, Emelie blev jätte fin.

Vi åkte en till Newsmarket för att handla lite varma kläder och sköna skor men vi hittade tyvärr ingenting. Istället la vi oss i en park, vilade och bara njöt av det härliga vädret i 1,5timme, riktigt skönt.

var det äntligen dags, dagen då jag skulle ge mig upp 14.000feet upp i luften och hoppa fallskärm i Australiens högsta skydive!!! Och vad vaknar man till?! Jo regn såklart, kul… Men det blev bättre väder sen när det var dags för avstamp.

Vi blev upphämtade på vårt hostel 8.30 och körda till skydive kontoret. Där var det dags att fylla i en massa papper om att allt som sker är på egen risk mm och så betalade vi för kalaset, och då fanns det ingen återvändo. Betalar man över 3000kr så måste man hoppa, så är det bara. Det var sen dags att väga sig, det blev en glad överraskning. Jag hade bara gått upp 1kg.

Vi fick sen öva på hur själva hoppet skulle gå till. Att man ska sitta på kanten på planet och vika in benen under planet, hålla händerna i selen, luta huvudet bakåt och skjuta fram höften så man blev som en böjd banan. Vi övade också på att landa. Man skulle hålla upp benen så att killen som man hoppade med kunde ta emot marken med sina ben. Jag var fortfarande inte särskilt nervös, jag tyckte bara allt var spännande och att det skulle bli så jäkla kul men allt kändes så overkligt. Skulle verkligen lilla jag ge mig upp i luften och hoppa fallskärm?!

En efter en blev vi uppropade av dom vi skulle hoppa med, alla utom jag och Emelie. Det visade sig att vi skulle få hoppa med nästa grupp och var tvungna att vänta ca. 1tim till första gruppen hade hoppat klart. Det var lite jobbigt eftersom allt man ville just då var att få komma upp i luften och hoppa. Jag och Emelie satte oss på stranden och kollade när dom hoppade och det såg verkligen härligt ut.

Sen var det äntligen vår tur. Killen jag hoppade med, Phil heter han var från Italien och var väldig trevlig. Han hjälpte mig på med all utrustning och spände alla remmarna. Det jag var mest nervös för sen var för ”intervjun” som jag skulle göra till min film, eftersom dom filmade mig. Så när det var över kände jag mig ganska lugn och det var då dags att hoppa in i bussen som skulle ta oss till vårt lilla flygplan ca.25min bussfärd och jag var väldigt förväntansfull.

Vi kom fram till vårt lilla propellerplan, klev ur bussen, kollade remmarna en sista gång och spände det sista. Sen var det bara att kliva på planet. Man satt i knäet på den man skulle hoppa med och åkte baklänges (med ryggen mot färdriktningen), så att det skulle bli lättare att hoppa ur planet sen. När vi hade lyft var jag fortfarande inte nervös, jag tyckte bara det skulle bli kul. Phil pratade med mig hela tiden och visade vad olika saker var när vi flög över det. Man såg hur mycket cyklonen hade förstört och han visade mig krokodilfloden som jag då berättade att jag och Emelie hade gått i. Det var en fantastisk utsikt och solen sken faktiskt emellanåt. Vi flög i ca 20min innan vi hade kommit upp till den rätta höjden. Under tiden spändes vi fast med vår kille och satte på oss dom snygga glasögonen, jag kände mig faktiskt trygg. Phil berättade att vi skulle hoppa som nummer 2 av ca 8st.

Plötsligt var vi uppe på den rätta höjden. Vi var över molnen och såg inte ner till marken längre. Dörren rullades upp, det dånade och blåste som sjutton. Första tjejen, som satt precis vid dörren gjorde sig redo och sen bara flög hon iväg som en liten dammtuss. Jag förstod att det nu var min tur. Just i det ögonblicket kommer jag ihåg att jag sa: nej jag kan inte göra detta. Men allt gick så snabbt. Plötsligt sitter jag på kanten på planet med fötterna under, lutar huvudet bakåt och sen bär det av.

Jag kommer inte ihåg ifall det kittlades i magen när jag föll, jag vet bara att man i början inte visste om man var upp eller ner. Det var som i en dröm när man flyger runt. Plötsligt bankar Phil mig på armen och det betyder att man ska sträcka ut armarna, först då fattade jag var jag var. Jag föll som en sten genom luften, det var fritt fall i 60sek men kändes som 5sek. Allt gick så snabbt. Vi åkte igenom moln med vatten i som kändes som nålar mot kroppen, så nu har jag rört ett moln. När vi kommit igenom det såg man marken igen och det var bara så underbart, jag kunde inte sluta le. Jag svävade handlöst i luften med en fantastisk utsikt under mig med turkost hav, öar och annat häftigt. Man ville aldrig att det skulle ta slut. Men efter 60sek fälldes fallskärmen ut och vi svävade nu istället sakta ner i ca 5min. Jag fick hålla i repen på skärmen och styra oss, det var kul. Jag kunde också ta av mig glasögonen så man såg lite bättre. Vi landade sen på stranden och jag var helt överlycklig (som man kan se på filmen). Jag gjorde det och jag är sjukt stolt över mig själv! Jag ville bara upp igen och hoppa. Detta var lätt det bästa jag någonsin har gjort! Hela dagen sen gick jag runt med ett slags rus i kroppen av lycka, jag gjorde det!

Sen var det bara ett litet problem… Min film hade inte alls blivit bra. Man kunde bli filmad på två olika sätt. Antingen hade killen som man hoppade med en kamera på armen som han filmade med. Man får då mest närbilder på ansiktet och aldrig på hela kroppen. Det andra alternativet, som jag valde var att ha med sig en extra person som hoppar samtidigt som mig och på så sätt får man med hela kroppen och det blir bättre bilder. Men tydligen hade jag varit för lätt så kameramannen hade fallit mycket fortare än mig och Marc så filmen blev inte alls bra, man ser knappt att det är jag och man ser typ bara när jag hoppar ur planet och sen ser man landningen.  Jag fick pengarna tillbaka för filmen eftersom den var så dålig, men jag fick ändå behålla filmen och fotona. Visst det var bra jag tjänade 1000kr och vissa foton är helt okej men filmen är inte den bästa.




Jag och Klem innan vi kliver på planet


Det lilla planet








Dörren har öppnats och snart ska jag hoppa


Å här hoppar vi!
















Åker igenom molnet


När vi kommit igenom molnet såg det ut såhär


Landning


Och en överlycklig Josefin som just har hoppat


Här 2 lyckliga tjejer


Vi fick ett sånt här fint linne också

Här har ni filmbeviset! :)

26/3

Så var det då dags att åka med vår sista Oz experience buss, eftersom vi ska till Cairns som är slutstationen för oss här i Australien innan vi drar vidare till Nya Zeeland. Givetvis skulle någonting hända med vår sista bussresa, nämligen att bussen bli försenad 1,5tim så vi får vänta, vänta och vänta… Under tiden kommer en annan buss och ut kliver 3 Ljungbybor. Dom kände igen mig och jag kände igen dom men ingen visste hur, men det är ju så i Ljungby att alla känner alla. Till slut kommer vår buss och vem kliver ut då?! Jo vår allra första busschaufför som vi hade från Sydney till SpotX. Vår förta och sista chaufför, lite komiskt faktiskt när det finns 25 olika chaufförer och vi har aldrig haft samma chaufför innan.

Efter att vi hade checkat in på vårt hostel gick vi till Woolshed som är en pub/nattklubb där vi från bussen hade ett reserverat bord med gratis öl och cider. Från början satt vi och åt vid borden, som senare under kvällen blev till dansbord. Det var en rolig kväll med bra musik.

Alltid när man ska ta en bild kommer det någon och ställer sig jämte, jag har inte en aning om vem människan är :/


27/3

Vi hade bara bokat en natt på hostelet och vi trivdes inte där så idag bytte vi till ett annat hostel som låg en bit utanför stan (det andra var väldigt centralt). Vårt nya hostel ”Beach house” är mycket bättre. Här får vi gratis frukost och kvällsmat varje dag, gratis internet, man får hur mycket isvatten man vill (lyx i det här landet som bara har varmvatten i kranarna), det finns en pool och en beachplan plus att det finns en AC och en fläkt på rummen.

28/3 Dykning i barriärrevet

7.30 skulle vi vara nere i hamnen för idag var det dags att ge sig ut på havet igen och dyka/snorkla i barriärrevet som är en av de få saker som man kan se från månen. Den här gången åkte vi med en katamaran ”Passions of Paradise” hette den. Vi var ett 30 tal på båten unga som gamla. Morgonen börjades med att vi fick en kopp te/kaffe och en söt liten muffins när vi kommit ombord. Solen sken och vädret var helt perfekt för en dag ute på vattnet. Efter ca 2 timmar var vi framme vid det första stället där vi skulle dyka. Det var så häftigt för man såg verkligen i vattnet var barriärrevet fanns för det var mycket ljusare där. Vi satte på oss dykarutrustningen och sen var det bara att hoppa i vattnet. Så fort vi kommit ner i vattnet såg vi gigantiska fiskar som inte alls var skygga utan simmade runt oss hela tiden. Vi dök sen ner en bit och det är verkligen en annan värld som gömmer sig under vattnet. Jag tycker att det var finare att dyka här än min förra dyk som jag gjorde i Withsundays. Här kändes vattnet mycket klarare, det var som att simma i ett akvarium och man såg så fina fiskar och koraller hela tiden tex. Rockor och Nemofiskar. Vattnet var mycket varmare på vissa ställen, ibland så varmt att man nästan svettades och sen ibland kom man till en kyligare del när man frös, konstigt men sant.

När vi kom upp fran vattnet var det dags för lunch, inte vilken lunch som helst utan där fanns pasta med köttfärssås, bröd, olika sallader, cous coussallad, fetaost- tomatsallad, färska rödbetor, ananas med massa kokos (min favorit), en stor skål med jätte räkor och ett fruktfat med massa exotiska frukter som olika meloner och apelsin, riktigt gott!

Sen var det dags för dyk nummer 2. Nu kände man sig mer säker på dykningen, detta var mitt 3e dyk här i Australien. Vi såg ungefär samma saker under detta dyket men vi kände mer på saker och ting nu, som på olika slags koraller, en gigantisk snäcka och så kastade vi en sjögurka till varann. Efter dyket snorklade vi. När man nu har gjort båda grejerna tycker jag att det är både mycket roligare och finare att dyka. Men när jag snorklade såg jag först en sköldpadda och när jag hade släppt den ur sikte såg jag en till, en större. Jag följde den säkert i 5min, filmade och tog kort på den. Det är lika kul varje gång man ser en sköldpadda dom är så häftiga och fridfulla djur. Man kunde också se hajar vilket vissa gjorde men såklart inte jag.

Sen började resan hemåt. Fram på båten fanns 2 nät som man kunde ligga i, riktigt skönt. Jag låg på ena nätet med min handduk som kudde och solade när den plötsligt utan att jag ens hann reagera åkte ner i vattnet och försvann. Så nu har jag ingen strandhandduk och det är riktigt jobbigt, den var ju så bra min kära cypernhandduk. Vi var hemma runt 17 tiden.

Jag och Emelie gick sen runt lite i Cairns och tänkte gå i affärer och försöka hitta en ny handduk. Men jag måste säga att jag är besviken på staden. Det fanns ju typ bara massa restauranger och kinesaffärer. Det blev ingen handduk så jag får klara mig utan ett tag nu…


Katamaranen

Här ser man barriärrevet, det ljusblåa/turkosa


Här också


Dags att dyka

Nemo :)


Detta var dom gigantiska fiskarna som var precis under båten när vi hade hoppat i


Detta också, ser nästan ut som en haj men det är det inte. Men gigantiskt stor var den.


Rocka













Här ser ni min handduk för sista gången

Jag filmade lite under vattnet och när jag såg sköldpaddan. Så luta er tillbaka och njut!




29/3 Cape Tribulation

Idag var det dags att åka till Cape Tribulation som är platsen där regnskogen möter barriärrevet. Vi blev upphämtade av en liten buss på hostelet av en kvinnlig chaufför för en gångs skull. Hon var jätte cool, hade dreads och hon berättade saker längs vägen precis som en sagotant och hon var väldigt intressant att lyssna på. Vägen till Cape Tribulation var inte den rakaste precis, jag undrar om den var rak någon gång. Vi körde precis längs med havet hela tiden och det var riktigt fint. Innan vi kom fram åkte vi på krokodilsafari i Daintree river, som är längsta floden på östkusten 130km lång med brunt vattnen precis som man sett på filmer och det kryllar av krokodiler här. Vi såg först en lite krokodil på 1år som var så liten att det såg ut som en ödla när den låg på en stock, svårt och tro att den kommer bli flera meter lång sen. Vi tittade sen efter krokodiler ett bra tag och jag började tveka på om det verkligen fanns krokodiler här. Men sen plötsligt får vi se en riktig bjässe på 700kg och 4,5m lång. Vi åkte närmre och då såg vi en till. Det började pirra i kroppen på mig och det var riktigt läskigt. Dom var så sjukt stor och guiden verkade också lite rädd, vi var ju trots allt bara i en liten båt som dom lätt skulle kunna hoppa in i. Allt gick bra som tur väl var, det var kul att ha fått se krokodiler i det vilda.


Här kommer en liten krokodilfilm :)

Vi körde sen till regnskogen för att gå en boardwalk i Marrdja med vår chaufför Nicki som guidade oss. Hon visade oss massa häftiga träd/palmer, vissa kunde man använda som medicin mot allt möjligt och ett träd berättade hon drog ihop sina blad för att skydda sig när något hemskt skulle hända, tex cyklonen. Trädet visste att något skulle hända före alla andra, riktig coolt. Ett träd såg ut att ha parasoller till blad, coolt träd. Det märktes att man var i en regnskog för det var väldigt fuktigt här.

Vårt hostel låg verkligen mitt i djungeln, det var jätte mysigt. Man hörde alla konstiga djurläten hela tiden och försökte gissa vad det kunde vara för något. Sen var det dax för djungelsurfing. Man fick värsta selen på sig och en hjälm med roliga namn på. Jag blev Buzz lightyear. Vi åkte sen från olika plattformer till träd där den högsta plattformen var 22,5m över marken.

När vi kom tillbaka till hostelet hade någon snott vår mat som vi hade med oss eftersom vi visste att det skulle vara svin dyrt att äta här. Men vad skulle vi nu göra, vi var ju tvungna att äta. Så det fick bli till att äta på restaurangen.

Ettårig krokodil


Bjässen på 700kg och 4,5m lång!




Parasollträdet



Ett gigantiskt löv!







Djungelsurfing








30/3
Vi började morgonen med en gratis frukost på hostelet, ägg och bacon riktigt gott. Sen var det dags att ge sig ut på vandring igen, vi ville ju se lite av regnskogen när vi väl var här. Efter någon timme kom vi fram till en vattenhåla och det var precis vad jag behövde då. Det är så himla fuktigt och varmt här så ett dopp i kallt färskvatten var det bästa på länge. När vi skulle gå hem sen vad händer då?! Jo jag och Emelie med vår vanliga otur kommer såklart till en liten flod som vi måste gå över. Det står skyltar som varnar för krokodiler och vi har ju verkligen sett krokodiler på riktigt opch vet hur farliga dom är. Vi kommer i alla fall över floden tillslut. Det var en vandrig på runt 3,5 timmar. Vi är så duktiga :)

Sen var det dags att hoppa på bussen igen och bege sig hemåt mot Cairns igen. Vi gjorde några stopp på vägen och fick bla. se platsen där Steve Irwin (krokodiljägarn) förblödde och dog, vi stannade vid Mossman Gorge som hade jätte fina forsar att bada i och så stannade vi i Port Douglas och åt glass.


En gigantisk palm!


Här badade vi








HJÄLP!





Här bodde vi




Mossman Gorge bakom mig


Mossman Gorge


Mossman Gorge


Mossman Gorge


31/3 -2/4
Jag berättade tidigare om vår busschaufför Sparrow som blev vår första och sista chaufför. Han skulle egentligen ha åkt vidare med bussen vid det här laget, men var tvungen att vända tillbaka för att vägarna var avstängda på grund av översvämningar i Townsville. Vi har haft en himla tur med vädret under hela vår resa! På alla ställen vi har varit på, under alla utflykter och aktiviteter så har vi haft bra väder. Dagarna innan vi åkte upp mot Magnetic Island var vägarna avstänga för översvämningar, och nu precis efter att vi tagit oss hela vägen upp till Cairns så är de avstängda igen. Jag hoppas inte att turen vänder.
Vi gick hem till Sparrows tillfälliga lägenhet, grillade outbackerkorv, pepparbiffar, tomatbiffar och grillspett. Riktigt gott. Där fanns en shysst balkong som vi satt på och drack öl och chillade hela dagen sen.

På kvällen var det dax att testa utelivet igen. Denna kväll dansade alla på borden och då menar jag verkligen ALLA tom. "mormor"
Det roliga var att det var hon som drog igång hela stället, så himla härlig tant, hon dansade nästan bättre än mig!

Jag har ändrat min inställning om Cairns nu. Vi har haft mer tid på stan nu och hittat var alla normala affärerna finns.
Sista dagarna i Cairns har vi mest chillat nere vid lagunen och bara tagit dagarna som dom kommer.

Just det jag träffade Ljungbykillarna igen och nu vet jag vilka dom är. Den ena, Pontus Svensson är Emma Nilssons kusin. Världen är bra allt liten ändå


Här ser ni "mormor"